Elle Fanning och Justice Smith i All the Bright Places. Foto: Michele K Short / Netflix
Titel: Som stjärnor i natten
Originaltitel: All the Bright Places
Översättning: Ylva Stålmarck
Violet räddar Finch från att hoppa från klocktornet. Det är vad alla tror ... Men sanningen är mycket mer komplicerad än så i Jennifer Nivens hyllade och nyligen filmatiserade roman om två väldigt olika tonåringar som möts under en helt vanlig skoldag, under allt annat än vanliga omständigheter ...
Snygg. Populär. Duktig. Och deprimerad.
Violet Markey är den populära tjejen. Blond, elevrådsrepresentant, cheerleader, flöjtist i skolorkestern ... Vän med alla, har perfekta betyg, är inbjuden till alla fester, har snygg och perfekt pojkvän med skrattgropar, har en permanent plats vid det allra mest populära bordet i matsalen ... Och Violet överväger att begå självmord. Sedan hennes storasyster dog i en biolycka har Violet varit deprimerad. Är det någon som märker något? Är det någon som bryr sig?
Theodore Finch, kallad "freak", är skolans bad boy. Som av en slump träffas Finch och Violet i skolans klocktorn --- där de båda två överväger att hoppa. Men de väljer att leva vidare. Den officiella versionen av händelsen gör Violet till hjälte --- hon har så klart gått upp i klocktornet för att hindra skolans "freak" från att hoppa.
Självbiografiska drag i romanen
Efter denna introduktion följer en vänskapshistoria eller en romans (beroende på hur man ser det) där Violet och Finch turas om att berätta historien i olika kapitel. De två har geografi tillsammans och gör utflykter för att dokumentera Indianas sevärdheter. Båda två gillar att läsa, Violet drömmer om att bli författare, Finchs mamma har en bokhandel och Violets mamma är författare. Jennifer Nivens egen mamma var också en berömd och framgångsrik författare, och några av romanens bästa scener är när mamma Markey uppmuntrar dottern att kämpa vidare med sitt kall som författare.
En hel del i romanen bygger på självbiografiskt material från Jennifer Nivens eget liv --- från den coola och stöttande författarmamman till minnet av en gammal pojkvän som skrev romantiska låtar och plötsligt begick självmord. Niven har lagt in en hel del personlig historia och personliga känslor i Violets historia, vilket kan förklara den här bokens världsomspännande succé. Liksom det faktum att båda huvudpersonerna lever intensivt i nuet, i den reella världen ...
Huvudpersoner som bara tillbringar sin tid med sina mobiler eller framför datorn, vare sig de lägger upp selfies och videoklipp på sig själva eller hackar konton, är knappast spännande, vare sig i vänskapshistorier eller i deckare.
Violets och Finchs tid tillsammans resulterar i en halv A4 sida med minnesanteckningar som "dokumenterat allt" - inga filmer, inga mobilbilder, inga youtube-klipp ...
Bäddat för road trip genom Indiana
Violet kommer gradvis över sin antipati mot bilar och Violet och Finch kan åka länge och längre bort när de utforskar Indiana. Violet känner sig bättre och bättre, ju längre tiden går.
Finch däremot ... Blir han bättre? Boken för fram teorin att han är bipolär, fast utan att ha fått någon diagnos, vissa dagar försvinner han in i ett mörkt hål, andra dagar - och nätter - är han överenergisk och kan inte sova och väcker Violet mitt i natten för att de ska ut på någon spännande utflykt ...
Romantisk "bad boy" som läser klassiker och gillar att vara utomhus
Finch är den typen av romantisk bad boy som förekommer i så mycken amerikansk litteratur --- han är i grund och botten trevlig och beskyddande. Han läser frivilligt tjocka böcker, gärna brittiska klassiker, som han spontant kan citera direkt från hjärtat, liksom skojiga, klassiska barnböcker. Han är en sån kille som kan förnamnen på alla Brontë-systrarna. På fritiden gör han konstnärliga saker, han ritar, skriver, komponerar romantiska låtar, samlar på vackra ord på post-it notes ... Han är ute i naturen hellre än inne framför datorn (eller mobilen) och han spelar aldrig spel. Spontana romantiska utflykter kan gå till en bokhandel (även mitt i natten!) och när han mailar och messar är allt grammatiskt korrekt och utan ett enda stavfel.
Sicklit och romantisk stalking
Som stjärnor i natten kombinerar två rådande trender i Young Adult och romcom genrerna:
1) sicklit.
2) romantisk stalking.
Som stjärnor i natten har klara drag av Förr eller senare exploderar jag, där de båda tonåriga huvudpersonerna lider av cancer och det är snart uppenbart att hon kommer att överleva, men inte han, samtidigt som de gör en massa romantiska saker och utflykter tillsammans under handlingens gång.
Ett märkligt romantiskt sätt att vinna hjältinnan på
Romcoms - både TV och biofilmer och en hel del böcker - marknadsför ofta stalking som något romantiskt och det mest framgångsrika sättet för en kille att "vinna" en tjej, någon som kanske först inte är så intresserad ...
Leonard får Penny i världens mest framgångsrika sitcom, The Big Bang Theory, genom att förfölja och trötta ut henne. Richard Curtis juliga romcom Love Actually hade kunnat kvalificera sig som stalking-skräckfilm (med ett annat val av soundtrack). Edward får Bella i Twilight-serien genom att förfölja henne, bryta sig in i hennes rum och väcka henne mitt i natten. Det har på något sätt blivit standard att romantisera stalking ... Speciellt i Young Adult romaner och filmer.
Finch stalkar Violet, både hemma och i skolan. Han dyker upp till frukost. Han dyker upp mitt i natten. Han dyker upp utanför hennes klassrum, och struntar i sina egna lektioner ... Det verkar vara en standardmanöver, som i så många Young Adult romaner ... Han blir förvånad när hon blir arg en dag, han är ju bara romantisk och vill vara nära henne!
Vem som helst kan ta souvenirer från olycksplatsen ...
Någonstans vänder det, och handlingen i Som stjärnor i natten avviker steg för steg från den upptrampade gamla stigen. Som läsare förstår man att Finch är besatt när han gör en farlig klättring för att hämta nummerskyltarna från bilvraket där Violets syster dog för 14 månader sedan ... med motiveringen att vilken underlig typ som helst skulle kunna ta dem. Ingen - utom Finch - har rört dem på över ett år. Man har låtit olycksplatsen vila i frid. Finch är den ende som plockat på sig souvenirer.
Jennifer Niven påpekar i berättelsen att Finchs beteende inte är romantiskt, Finchs beteende är motiverat av något mörkt och desperat, hans sjukdom driver honom, och Violet kan inte, orkar inte, gå upp mitt i natten varenda gång han slänger småsten på hennes fönster.
Den romantiska stalkingen blir avdramatiserad och avromantiserad ungefär halvvägs in i boken ... och handlingen vänds till något mörkare och mycket mer tragiskt.
All the Bright Places
Jennifer Nivens roman är hyllad över hela världen och hon har även bidragit till filmmanuset - filmen finns på Netflix och heter All the Bright Places.
Tyvärr har man, som så ofta när det gäller Young Adult filmatiseringar, valt skådespelare som är 20+ till de tonåriga huvudrollerna. Elle Fanning och Justice Smith är kända namn och duktiga skådespelare, men inte alls övertygande som sårbara high school ungar.
En sjukt framgångsrik trend
Det finns dock en viss fara med sicklit trenden, som romantiserar alla möjliga sjukdomar, från leukemi till "bipolar disorder". I verkligheten är det inte så roligt och inte så romantiskt med sjukdomar. Att ha ihjäl en eller båda av sina huvudpersoner är också ett sätt att få "critical acclaim" och att få till ett bra slut på historien --- i verkligheten rinner de flesta relationer ut i sanden och det blir inget ordentligt slut som knyter ihop säcken.
ISBN: 9789178131419
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsdatum: 2020-02-05
Violet räddar Finch från att hoppa från klocktornet. Det är vad alla tror ... Men sanningen är mycket mer komplicerad än så i Jennifer Nivens hyllade och nyligen filmatiserade roman om två väldigt olika tonåringar som möts under en helt vanlig skoldag, under allt annat än vanliga omständigheter ...
Snygg. Populär. Duktig. Och deprimerad.
Violet Markey är den populära tjejen. Blond, elevrådsrepresentant, cheerleader, flöjtist i skolorkestern ... Vän med alla, har perfekta betyg, är inbjuden till alla fester, har snygg och perfekt pojkvän med skrattgropar, har en permanent plats vid det allra mest populära bordet i matsalen ... Och Violet överväger att begå självmord. Sedan hennes storasyster dog i en biolycka har Violet varit deprimerad. Är det någon som märker något? Är det någon som bryr sig?
Theodore Finch, kallad "freak", är skolans bad boy. Som av en slump träffas Finch och Violet i skolans klocktorn --- där de båda två överväger att hoppa. Men de väljer att leva vidare. Den officiella versionen av händelsen gör Violet till hjälte --- hon har så klart gått upp i klocktornet för att hindra skolans "freak" från att hoppa.
Självbiografiska drag i romanen
Efter denna introduktion följer en vänskapshistoria eller en romans (beroende på hur man ser det) där Violet och Finch turas om att berätta historien i olika kapitel. De två har geografi tillsammans och gör utflykter för att dokumentera Indianas sevärdheter. Båda två gillar att läsa, Violet drömmer om att bli författare, Finchs mamma har en bokhandel och Violets mamma är författare. Jennifer Nivens egen mamma var också en berömd och framgångsrik författare, och några av romanens bästa scener är när mamma Markey uppmuntrar dottern att kämpa vidare med sitt kall som författare.
En hel del i romanen bygger på självbiografiskt material från Jennifer Nivens eget liv --- från den coola och stöttande författarmamman till minnet av en gammal pojkvän som skrev romantiska låtar och plötsligt begick självmord. Niven har lagt in en hel del personlig historia och personliga känslor i Violets historia, vilket kan förklara den här bokens världsomspännande succé. Liksom det faktum att båda huvudpersonerna lever intensivt i nuet, i den reella världen ...
Huvudpersoner som bara tillbringar sin tid med sina mobiler eller framför datorn, vare sig de lägger upp selfies och videoklipp på sig själva eller hackar konton, är knappast spännande, vare sig i vänskapshistorier eller i deckare.
Violets och Finchs tid tillsammans resulterar i en halv A4 sida med minnesanteckningar som "dokumenterat allt" - inga filmer, inga mobilbilder, inga youtube-klipp ...
Bäddat för road trip genom Indiana
Violet kommer gradvis över sin antipati mot bilar och Violet och Finch kan åka länge och längre bort när de utforskar Indiana. Violet känner sig bättre och bättre, ju längre tiden går.
Finch däremot ... Blir han bättre? Boken för fram teorin att han är bipolär, fast utan att ha fått någon diagnos, vissa dagar försvinner han in i ett mörkt hål, andra dagar - och nätter - är han överenergisk och kan inte sova och väcker Violet mitt i natten för att de ska ut på någon spännande utflykt ...
Romantisk "bad boy" som läser klassiker och gillar att vara utomhus
Finch är den typen av romantisk bad boy som förekommer i så mycken amerikansk litteratur --- han är i grund och botten trevlig och beskyddande. Han läser frivilligt tjocka böcker, gärna brittiska klassiker, som han spontant kan citera direkt från hjärtat, liksom skojiga, klassiska barnböcker. Han är en sån kille som kan förnamnen på alla Brontë-systrarna. På fritiden gör han konstnärliga saker, han ritar, skriver, komponerar romantiska låtar, samlar på vackra ord på post-it notes ... Han är ute i naturen hellre än inne framför datorn (eller mobilen) och han spelar aldrig spel. Spontana romantiska utflykter kan gå till en bokhandel (även mitt i natten!) och när han mailar och messar är allt grammatiskt korrekt och utan ett enda stavfel.
Sicklit och romantisk stalking
Som stjärnor i natten kombinerar två rådande trender i Young Adult och romcom genrerna:
1) sicklit.
2) romantisk stalking.
Som stjärnor i natten har klara drag av Förr eller senare exploderar jag, där de båda tonåriga huvudpersonerna lider av cancer och det är snart uppenbart att hon kommer att överleva, men inte han, samtidigt som de gör en massa romantiska saker och utflykter tillsammans under handlingens gång.
Ett märkligt romantiskt sätt att vinna hjältinnan på
Romcoms - både TV och biofilmer och en hel del böcker - marknadsför ofta stalking som något romantiskt och det mest framgångsrika sättet för en kille att "vinna" en tjej, någon som kanske först inte är så intresserad ...
Leonard får Penny i världens mest framgångsrika sitcom, The Big Bang Theory, genom att förfölja och trötta ut henne. Richard Curtis juliga romcom Love Actually hade kunnat kvalificera sig som stalking-skräckfilm (med ett annat val av soundtrack). Edward får Bella i Twilight-serien genom att förfölja henne, bryta sig in i hennes rum och väcka henne mitt i natten. Det har på något sätt blivit standard att romantisera stalking ... Speciellt i Young Adult romaner och filmer.
Finch stalkar Violet, både hemma och i skolan. Han dyker upp till frukost. Han dyker upp mitt i natten. Han dyker upp utanför hennes klassrum, och struntar i sina egna lektioner ... Det verkar vara en standardmanöver, som i så många Young Adult romaner ... Han blir förvånad när hon blir arg en dag, han är ju bara romantisk och vill vara nära henne!
Vem som helst kan ta souvenirer från olycksplatsen ...
Någonstans vänder det, och handlingen i Som stjärnor i natten avviker steg för steg från den upptrampade gamla stigen. Som läsare förstår man att Finch är besatt när han gör en farlig klättring för att hämta nummerskyltarna från bilvraket där Violets syster dog för 14 månader sedan ... med motiveringen att vilken underlig typ som helst skulle kunna ta dem. Ingen - utom Finch - har rört dem på över ett år. Man har låtit olycksplatsen vila i frid. Finch är den ende som plockat på sig souvenirer.
Jennifer Niven påpekar i berättelsen att Finchs beteende inte är romantiskt, Finchs beteende är motiverat av något mörkt och desperat, hans sjukdom driver honom, och Violet kan inte, orkar inte, gå upp mitt i natten varenda gång han slänger småsten på hennes fönster.
Den romantiska stalkingen blir avdramatiserad och avromantiserad ungefär halvvägs in i boken ... och handlingen vänds till något mörkare och mycket mer tragiskt.
All the Bright Places
Jennifer Nivens roman är hyllad över hela världen och hon har även bidragit till filmmanuset - filmen finns på Netflix och heter All the Bright Places.
Tyvärr har man, som så ofta när det gäller Young Adult filmatiseringar, valt skådespelare som är 20+ till de tonåriga huvudrollerna. Elle Fanning och Justice Smith är kända namn och duktiga skådespelare, men inte alls övertygande som sårbara high school ungar.
En sjukt framgångsrik trend
Det finns dock en viss fara med sicklit trenden, som romantiserar alla möjliga sjukdomar, från leukemi till "bipolar disorder". I verkligheten är det inte så roligt och inte så romantiskt med sjukdomar. Att ha ihjäl en eller båda av sina huvudpersoner är också ett sätt att få "critical acclaim" och att få till ett bra slut på historien --- i verkligheten rinner de flesta relationer ut i sanden och det blir inget ordentligt slut som knyter ihop säcken.
Fans av Förr eller senare exploderar jag kommer förmodligen att vara nöjda i alla fall, och göra av med flera paket näsdukar under historiens gång.
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.