fredag 27 december 2013

FILM: Grown Ups 2


"They'll do anything for their families... except grow up."

Salma Hayek borde göra sina egna filmer ...
Lenny (Adam Sandler) och hans familj har flyttat tillbaka till den lilla staden där han och hans vänner växte upp. Den här gången är det dock de vuxna som drar lärdom av sina barn under en dag full av överraskningar: den sista dagen i skolan innan sommarlovet.

Som hemvändar-film är detta raka motsatsen till Masjävlar och Återträffen. Gubbarna - i filmen - verkar ha kul. Som publik - nej, man har inte kul att se på överbetalda gubbar som gör bort sig.
 
Grown ups 2 är en mycket ojämn film.


Maria Bello, Salma Hayek och Maya Rudolph är så mycket bättre än de manliga skådespelarna i filmen, men de har inte mycket att göra förutom att bekräfta sina barnsliga män, som i en gammal amerikansk 80-tals sitcom, och deras upptåg, vilket inte heller det känns så där jättekul, eller passande för år 2014.

Sandler och hans gubbar har helt klart roligare än publiken.
Och på slutet klär de ut sig i 1980-tals stil. Omotiverat av handligen, men knappast överraskande med tanke på hur daterad denna film känns.

The Way Way back var bättre på nostalgi.


Fakta:

Regi: Dennis Dugan
Medverkande: Adam Sandler, Kevin James Chris Rock,  David Spade, Salma Hayek, Maya Rudolph
Maria Bello,  Nick Swardson,  Steve Buscemi

torsdag 26 december 2013

Monica Z

En nattklubbsdrottning doftande av logar.
Ett lingonris som satts i cocktailglas.
En blond negress från Värmlands huldraskogar.

Tage Danielssons ord om Monica Zetterlund fångar den unika kombinationen av nordisk sommarmelankoli och livsbejakande storstadspuls. Det sensuella och grovkorniga. Den blå svävningen mellan dragspelet och saxofonen.
"En sorg i rosenjazz."

Hon började sjunga i sin pappas orkester i början av femtiotalet, bara fjorton år gammal. När hon var tjugo fick hon spela in sin första skiva. Och snart blev telefonisten från Hagfors en ”Swedish Sensation” på scener i Stockholm, London och New York.
Sedan dess har hon varit musiken i flera generationer svenskars liv.

I denna memoarbok från 1992 berättar Monica Zetterlund för Tom Alandh om musik, minnen och möten. Om sig själv, Hasse och Tage, Alice Babs, Beppe Wolgers, Marlon Brando, Vilhelm Moberg och Olof Palme. Om filmrollerna och krogshowerna. En på en gång rolig, öppenhjärtig, allvarlig, slagfärdig och generös bok av en av våra största svenska artister.

onsdag 25 december 2013

FILM: RED 2

En röd jul med RED 2
Tomten är röd. Likaså omslaget på RED 2. RED står för Retired Extremely Dangerous och ex-agenter som spelas av Bruce Willis och Helen Mirren gör att RED gör skäl för sin titel.



Den pensionerade CIA-agenten Frank Moses (Willis) försöker leva ett fridfullt liv med sin flickvän (Parker) men hans fridfulla liv hotas plötsligt av lönnmördare - bland annat Victoria (Mirren) och en koreansk nykomling som spelas av Byung-hun Lee, vars kampsportfärdigheter inte har datoranimerats: Mirren och Lee är klart de bästa i filmen speciellt när de kör bil (Lee) och skjuter hejvilt (Mirren) tillsammans.

Frank Moses tvingas han återförena sitt gamla och osannolika elitteam av agenter för att spåra en försvunnen bärbar kärnladdning, en jakt som tar dem över hela världen i ett desperat för att avslöja angriparna.Och ännu svårare: han måste kämpa för att behålla sin fickvän! Bäste vännen (Malcovitch) kommer ständigt med goda råd - men ibland är goda råd alltför dyra.

Så här ska actionkomedi se ut: väldigt snabbt, väldigt rolig och massor med träffande one-liners.

Och Anthony Hopkins är tillbaka som skurk i en roll där han gör parodi på sina  tidigare psykopatroller. En annan Oscarsvinnare, Zete- Jones, gör parodi på sina tidigare femme fatale roller.

Kort sagt: det sitter som en smäck!

En uppföljare som överträffar ettan! Och en perfekt o-gullig julfilm!



Fakta:
Regi: Dean Parisot
Medverkande: Bruce Willis,  John Malkovich,  Mary-Louise Parker, Helen Mirren,  Anthony Hopkins, Byung-hun Lee, Jong Kun Lee, Catherine Zeta-Jones,  Brian Cox m.fl.
DVD, 2013
Nordisk film

tisdag 24 december 2013

Askungen - från Kung Lear till Mössens julafton!



 
Walt Disneys Askungen, 2012 års utgåva 
Det finns många Askungesagor. Shakespeare´s Kung Lear har en stark sagostruktur och kan kvalificera som en tragisk Askungesaga --- vi har tre systrar och den tredje, den enda av de tre som är snäll och ärlig, blir styvmoderligt behandlad. De två äldre systrarna är inte fula, dumma och klantiga (som i många av dagens Askunge filmer) utan snygga, smarta och beräknande - som det brukar vara i tidiga versioner av sagan om Askungen. Att de äldre systrarna är framgångsrika beror både på skönhet och list.



Två systrar får dela på kungariket


Kung Lear faller för smicker --- han är blind för hur “fula” de två äldsta systrarna är -- och på slutet straffas han själv med blindhet. Symboliskt? Han har ju egentligen varit blind från början. När han inte såg vem han borde lita på: Askungen Cordelia. Lear dör. Cordelia dör. De elaka systrarna har det förmodligen hur bra som helst. De har ju fått halva kungariket var, utan att behöva bry sig om vare sig prinsen eller kungen. Men Kung Lear är ju en tragedi och i Shakespeares tragedier går folk ut i naturen och dör. Hade det varit en komedi hade de istället gått ut i naturen och lärt sig vara vänner.


I den nordiska varianten av Askungen (nedtecknad av bröderna Grimm) är det istället de två styvsystrarna som straffas med blindhet. Men ger inte sagan Kung Lear en mer trovärdig version av verkligheten ? Smarta, snygga och kalkylerande personer klarar sig bättre. Det gällde på Shakespeares tid. Det gäller än idag.


Askungen av Charles Perrault,
Raben & Sjögren förlag år 2013


Askungen - en rik tjej som får återupprättelse


Det går bättre för folk som är slipade och smarta - de får mer framgång, vare sig det gäller ett halvt kungarike eller en promotion. Men ändå älskar folk Askungen - Cinderella - en tjej som inte är kalkylerande, inte smickrar, inte skvallrar, inte ställer in sig … och som blir älskad bara för att hon är snäll.


Uttrycket “en Askungesaga” brukar användas synonymt med “rags-to-riches-story” --- alltså om någon som går från “trasor” till att bli superrik.


Men Askungen är egentligen en person som är född rik --- det är styvmodern och styvsystrarna som lägger beslag på alla rikedomar för sig själva. Askungen är egentligen en rik tjej från början - precis som Cordelia i Kung Lear - och hon är återigen en rik tjej på slutet av sagan. Status quo har återupprättats. Precis som i Shakespeares komedier. Saker kan vara skakigt ett tag, men till sist kommer de skeppsbrutna hem till hovet igen.



Mamman som hjälpare


Över hela världen finns olika Askungesagor och ofta kommer Askungens biologiska mamma tillbaka för att hjälpa henne --- i en nordisk variant kommer mamman tillbaka som ett lindblomsträd, som Askungen själv planterat. I en kinesisk variant kommer mamman tillbaka som en valfisk. De elaka styvsystrarna och den elaka styvmodern äter upp valfisken och stackars Askungen gråter ----men det visar sig att även valfiskbenen har magiska egenskaper och kan hjälpa henne.


Askungen behöver en hjälpare för att återfå sin status som rik och privilegierad tjej - hon klarar det inte själv. Motståndet är för smart och slipat och själv är hon för snäll för att ta för sig.



Mössen som hjälpare


Illustration av Beatrix Potter till
boken The Tailor of Glouchester
Disney filmen Askungen ståtar med två uppsättningar hjälpare: först en hel hög möss, som syr en klänning till henne, och sedan en magisk fé, “the fairy godmother”, som trollar fram en tjusig vagn av en pumpa, hästar och en kusk och en hel massa accessoarer. Inklusive skor av glas. Det låter mycket obekvämt att dansa i dem, men glas var ett exklusivt material förr i tiden, inte så lätt att massproducera som idag, så “glass slippers” låter snyggt och lyxigt i den gamla sagan.


Mössen som syr har sin föregångare i den engelska sagan The Tailor of Glouchester - skriven och tecknad av Beatrix Potter.


En fattig skräddare ska sy en bröllopsutstyrsel till borgmästaren som ska gifta sig på juldagen. Skräddaren blir sjuk och klarar inte av att göra jobbet. Mössen, som han alltid gett mat, husrum och kläder, hjälper honom. Han har ju alltid hjälpt dem utan att kräva något i gengäld. Dessutom har han skyddad dem från den elaka katten Simpkins.


Tillsammans räddar de den fattige skräddaren (och borgmästarens bröllop) och av tygresterna syr de snygga festkläder till sig själva. Sedan leker de borgmästarens bröllop i ett slags parodi på hur fint folk har det.



Se upp för katten!


Det är lätt att jämföra. De hjälpsamma mössen i Askungen syr en klänning lika snabbt som de brittiska mössen i The Tailor of Glouchester sydde en bröllopsutstyrsel till borgmästaren - dessutom finns även här en katt, Lucifer, som är intresserad av att äta upp mössen.


Små barn som ser Askungen tycks missa fejden med styvsystrarna, prinsen, balen på slottet och en hel massa annat: för det viktiga är ju mössen! Mössen och katten. “Bromancen” mellan Jack och Gus. Jack som är smart och Gus som har ett så gott hjärta. Tjejen som styr över alla mössen och som bestämmer att de ska sy klänningen till Askungen. Askungen själv, så väl som prinsen och alla de andra människorna i historien, hamnar i bakgrunden.


Det är som Gustav Svensson säger i julavsnittet av Svensson, Svensson---- “det är så fint när de där råttorna ställer upp för henne!!!” Det är ju det som är sensmoralen i Askungen på julafton! Det är ju det vi vill ha!


Visst är borgmästaren i The Tailor of Glouchester demokratiskt vald och visst kommer Askungen att bli en ingift prinsessa ---- men poängen är ändå densamma, solidariteten att “vi många små kan tillsammans”, precis samma budskap i The Tailor of Glouchester och i Walt Disneys Askungen. Och i många avsnitt av Bamse….




“The fairy godmother” som hjälpare


Till syvende och sist: mest av allt är Walt Disneys Askungen baserad på Charles Perraults Cendrillon ---Perrault gjorde många “definitiva versioner” av sagor (Rödluvan, Askungen,Skönheten och Odjuret ) och han var en populär sagoberättare vid Louis XV hov --- detta långt innan bröderna Grimm ens var påtänkta.


Symptomatiskt för Perraults sagor är att de är mycket roligare än Grimms gravallvarliga versioner. Och han var inte lika noga med ett nordiskt moraliserande slut. För alla vet ju att godhet inte automatiskt blir belönat och att folk som är elaka inte automatiskt blir blinda. Perrault har till och med sagor där “the bad guy” vinner.


Folk älskade Perraults version av Askungen. För här var det inte djur eller ett magiskt träd eller Askungens mamma som kom tillbaka för att hjälpa Askungen --- här var det just “the fairy godmother”. Perrault hade just skapat en av sagans populäraste karaktärer, någon som verkligen kan ge anden i flaskan en match. För din “fairy godmother” finns bara till för att hjälpa just dig och du behöver inte ens önska. Du behöver bara tro på henne.



Utan fé ingen succé!
 
 



Hovet älskade detta, för de förstod undermeningen: Askungen må ha rätt stamtavla, hon må vara snygg, snäll, klok, kunna sjunga och dansa och ha en massa accomplishments. Men vad är viktigast för att komma in i hovet? Eller för att göra karriär? Jo, det är att ha kontakter. Det är där “The Fairy Godmother”kommer in”.


Askungen 1950 - Walt Disneys 12:e klassiker
 
Charles Perrault avslutar sin saga med att det viktigaste är inte hur man är, vad man kan eller hur man ser ut ---- det viktigaste VEM man känner! (Dessutom rimmar han på franska, vilket gör detta till en riktigt bra slogan).


Ett budskap man kan känna igen idag när “social networking” och “utnyttja dina kontakter” upprepas om och om igen som eviga mantran.


Alltså: utan , ingen succé --- för Askungen!



MEN: för småfolket (och i de brittiska sagorna) gäller ett annat mantra: håll ihop, så klarar ni skivan! Och låt för guds skull inte katten få tag på er!


Eller som Gustav Svensson säger: det är så fint när råttorna ställer upp!

måndag 23 december 2013

Monica Z - tävling

Monica Z - tävla och rekommendera

 

Ett lingonris i cocktailglas ...
En av årets största svenska filmer skildrar en svensk nationalikon och en stjärnas dramatiska genombrott och blomstringstid på sextiotalet.

Monica Zetterlund var en exceptionell artist med unik närvaro som levde ett liv på scenen samtidigt som ett turbulent kärleksliv dolde sig bakom rampljuset.

I rollen som Monica Zetterlund ser vi långfilmsdebuterande Edda Magnason, sångerska, pianist och låtskrivare.

TÄVLA:

Vinn Monica Z filmen och hennes biografi!

För att vinna svara på frågan:

Vem spelar Monica Z i filmen?

och rekommendera filmen via mail eller sociala medier!

skicka svar till TKtavla@hotmail.com

VINN! Biljetter till Sune på bilsemester!



Årets mest populära film förra året - om man frågade publiken - var Sune all inclusive. Ta nu chansen att se Sune på bilsemester! Baserad på de populära Sune böckerna (Egmont).

Fem biobiljetter lottas ut!

För att vinna skriv SUNE som ämne och rekommendera filmen i din blogg eller på sociala medier och maila in till TKtavla@hotmail.com


Lycka till!

FILM: Smurfarna i Paris! Blått, busigt och briljant!

The Smurfs 2 - Smurfa vidare i Paris!


Gör dig redo att bli busig!


Ett kärt återseende – Smurfarna är tillbaka!


Denna gång tar äventyret plats i Paris. Smurfarna tar hjälp av sina mänskliga vänner för att befria Smurfan som blivit kidnappad av Gargamel eftersom hon vet hur man kan fövandla Gargamels senaste onda skapelser ”Busar” till riktiga smurfar.

Det finns en gammal fransk film som heter "Och Gud skapade kvinnan". Man skulle kunna kalla denna Smurf-film i Paris för "Och Gargamel skapade Smurfan".

För Smurfan var från början Gargamels skapelse, gjord för att komma med katastrofer och förstörelse i Smurfarnas värld --- 99 manliga Smurfar kan nämligen omkullslås av en elak, busig tjej-Smurf. Även om hon är gjord på konstgjord väg och en "FrankenSmurf" som en av Smurfarna uttrycker det.

Men Papa Smurf - eller Gammelsmurfen som han kallas på svenska - är klok och vis och gör så att Smurfan blir snäll.
Då förvandlas hon från mörk femme fatale till blond, vän girl-next door dröm.
Och alla Smurfarna producerar röda hjärtan så snart den blonda Smurfan slår upp dörren ...
För små barn är detta som en lektion i filmkonventioner, för vuxna är det som en kul drift med filmklichéer.

Och när den enda tjejen, Smurfan, kidnappas av Gargamel måste givetvis ett gäng Smurfar rädda henne.
Felet är att Smurfan börjar bli busig igen och trivs med Gargamels nyskapade Busar som hon faktiskt är storasyster till ...

Filmen är en handling som understryker vem som är mest förälder: skaparen eller den som tar hand om? Svaret är den som tar hand om.
Både människan Will och Smurfen Smurfan gör till sist rätt val: adoptivpappan istället för "skaparen".
Och Smurfan blir i sin tur ställföreträdande "förälder" för de nya busarna som också vill bli riktiga blå smurfar ...

En kul sak med filmen är att Smurfarnas hjälpare i den verkliga världen faktiskt är vuxna, inte barn, och det stämmer bra överens med när Smurfarna var inne ... Smurfarnas ursprungliga fans är ju själva vuxna nu.
Och Camilla Läckberg har Sveriges mest kända Smurf samling!

Extra plus för att Smurfan här kommer i kontakt med sin busiga sida. Den har varit förtryckt för länge under den blonda och blå svenska ytan!
En varm och kärleksfull film som är riktigt, riktigt rolig för hela familjen!
Och ett måste för alla som älskar Smurfar och Paris! Ingen åker ju Pariserhjul som en busig Smurf ...

fredag 20 december 2013

När skogen har blivit en storstadsdjungel ...

Film: The Mortal Instrument: stad av skuggor; Regi: Harald Zwart
 

När skogen har blivit en storstadsdjungel

Där skogen är ett minne blottDär skogen är ett minne blottThe Mortal Instrument: stad av skuggor
Regi: Harald Zwart
Medverkande: Lily Collins, Jamie Campbell Bower, Kevin Zegers, m.fl.
USA, 2013 SF Film
Redan i de antika dramerna hade föräldrar problem med sina barn. Eller tvärtom. Darth Vader i den ursprungliga Star Wars-trilogin var inte först med att ha uppstudsig avkomma, en dotter och en son, som motståndare. Dock handlar det inte här om jediriddare, utan om skuggjägare.
“Skurken” i The Mortal Instruments heter Valentine. En skuggjägare som avfjärmat sig från sina forna allierade, de andra skuggjägarna, vars jobb det är att dräpa demoner. Valentine tar istället hjälp av demonerna för att fullborda sin plan: att göra slut på varulvar, vampyrer, feer och allehanda knytt och oknytt (och till slut även sina egna demoner) för att göra jorden till en ren och fridfull plats för alla människor. Ett paradis endast för människor.
Demonjakt och magiska runor
Den utvalda huvudpersonen, Clary Fray, har växt upp som en vanlig människa, en “mondän” (det är vad “vanliga människor” kallas i “The Mortal Instruments” serien). Hon har aldrig dödat något i hela sitt liv förrän hon möter Jace – och hennes favorithobby är att rita. Men hennes runor går inte av för hackor och de visar sig bli hennes bästa vapen. Det är en uppmuntrande tanke att om man behärskar en skrift så behärskar man dess mening.
Ett uppdaterat Paradise Lost
Valentine citerar John Miltons Paradise Lost: “Better to reign in Hell, than serve in Heaven.” Lucifer, den förste fallne ängeln, är hans idol – en sann hjälte som vägrade lyda order och hade en ny vision för en bättre värld. Jace fångar Valentines essens i en väldigt ackurat beskrivning: Valentine tycker inte att han är ond, han tycker att han har RÄTT. Och har man rätt får man göra precis vad som helst, i det rättas namn.
Ungdomarna i The Mortal Instruments-serien är levande och engagerande karaktärer och med stark verklighetsförankring. I fantasy kan man ofta skapa en bra bild av dagens samhälle genom olika liknelser och metaforer. The Mortal Instruments är som en bild av ett multikulturellt Amerika med en massa bitar som inte riktigt går ihop. Helt enkelt ett segregerat Amerika där alla misstror alla och när några försöker bli vänner eller “ett par” över gränserna motarbetas de från alla sidor. Allt är så rörigt och eländigt som det brukar vara i tonårsamerika och fördomarna gror som maskrosor i en övergiven gräsmatta.
Var blev skogen av?
Miljöerna i fantasygenren brukar vara som tagna ur gamla sagoböcker. Skogen är något som ofta används både som hot och hopp i sagolitteratur och fantasylitteratur och i filmatiserinagna av dem. Tänk bara på Narnia, Sagan om Ringen, The Hobbit och Harry Potter … Den förbjudna skogen som är full av spindlar eller den hjältemodiga skogen som går till attack. Eller varför inte den mystiska skogen full av allehanda väsen som omger en amerikansk småstad, som Forks i Twilight eller Bon Temps i True Blood? Vi har blivit vana att fantasy ska se ut på ett visst sätt.
I The Mortal Instruments lyser skogen och naturromantiken med sin frånvaro – fantasyn har blivit urban och The Mortal Instruments utspelar sig i ett vackert, fantastiskt New York där ingenting är vad det ser ut att vara. En miljö som brukar signalera romantisk komedi, Woody Allen-film eller deckare har plötsligt blivit något helt annat. Men liksom skogen kan även stadsdjungeln signalera hopp och fara, och liksom den lilla människan inte kan begripa hur djup skogen är, går det inte heller att omfatta vidden av en stad. Forna tiders sagoväsen har helt enkelt gjort som människorna: urbaniserats. Om Paradise Lost ska transporteras till nutid finns det inte någon finare plats att förlägga denna sagovärld än New York: där finns väldigt lite “paradise” och folk är väldigt mycket “lost”.
Belinda Graham

Now you see me

Film-DVD: Now You See Me; Regi: Louis Leterrier
 

Alla faller för illusioner

Hieronymus Bosch  oljemålning Magikern spelar en viktig roll för att förstå Now You See Me, av Louis LeterrierHieronymus Bosch oljemålning Magikern spelar en viktig roll för att förstå Now You See Me, av Louis LeterrierNow You See Me
Regi: Louis Leterrier
Medverkande: Jesse Eisenberg, Mark Ruffalo, Morgan Freeman, Michael Caine, m.fl.
USA, 2013 Nordisk Film, DVD
Hieronymus Bosch gjorde en oljemålning som heter "Magikern" (The Conjuror). På denna oljemålning står en representant för kyrkan framåtlutad över bordet där trollkonstnären framför sina illusioner. Man tycker att de båda männen borde ha något gemensamt: de lever ju båda på showmanship och illusioner… Men så är inte fallet och det är kyrkans man som blir lurad – helt enkelt eftersom han tittar för nära.
Det hela är som en illustration till en ofta upprepad replik i filmen Now You See Me: "The closer you look … [the easier it is to fool you].” I filmen Now You See Me sammanförs fyra underhållare till gruppen The Four Horsemen, fyra trollkonstnärer som alla har olika delar av magins och illusionernas värld som specialitet – de kompletterar varandra likt de fyra musketörerna (en för alla, alla för en), har nära på övernaturliga förmågor och jobbar alla för en osynlig person, likt Charlies Änglar. Personen som har värvat dem kräver blind lydnad och i slutet av planen väntar – möjligen – en belöning.
Vad som är huvudattraktion och vad som är distraktion är oklart, liksom vem som lurar vem, vem som är magikern och vem som är assistenten, vem som drar i trådarna och vem som dansar efter vems pipa. Det hela hade kunnat bli väldigt mörkt och filosofiskt och identitetssökande à la The Prestige, men istället blir det ljust och glittrigt och spektakulärt à la Oceans Eleven.
För till syvende och sist är inte det här en film om magi eller det paranormala – det här är ”the ultimate heist movie” där den perfekta stöten utförs gång på gång, samtidigt som de fyra trollkonstnärerna underhåller sin publik – allt medan de inte får behålla så mycket som en sedel själv, de väntar ju på belöningen från den osynlige mannen – om det nu är en man som engagerat dem?
The Four Horsemen har tagit sitt namn från Bibeln – se där ytterligare en koppling mellan kyrkan och magikerna, förutom Hieronymus Bosch – fyra ryttare ska förebåda apokalypsen. Men enligt den egyptiska mytologin behövs även magiker för att likt Robin Hood utjämna oddsen och ta från de rika och ge till de fattiga. Miljöerna som The Four Horsemen rör sig i är i sig illusioner av glitter och lycka – Las Vegas, New Orleans och New York. Ställen som glittrar utåt, speciellt för turisterna, men som egentligen är fulla av fattigdom och utblottade människor.
Hela tiden tittar alla för nära för att se vad som egentligen pågår. Det är som att betrakta en skyskapa: står du får nära vet du inte hur hög den är.
Detta är helt klart årets bästa heist-movie, förtjänar toppbetyg eftersom den är … helt magisk! Inklusive en mycket smart twist på slutet. Målningen "Magikern" finns förresten med i filmen. I en bok som Mélanie Laurents karaktär hastigt bläddrar igenom i en av filmens scener.
Belinda Graham

Filmtips!

Filmkritik

Film-DVD: After Earth; Regi: M. Night Shyamalan
Film-DVD: After Earth; Regi: M. Night Shyamalan Publicerad i Filmkritik

En klassisk hjälteberättelse

After Earth
Regi: M. Night Shyamalan
Medverkande: Will Smith, Jaden Smith, Sophie Okonedo, m.fl.
USA, 2013 Sony Pictures, DVD

Kitai Raige (Jaden Smith) och hans far Cypher (Will Smith), en legendarisk ”ranger”, blir strandsatta på planeten jorden efter ...
Film-DVD: Now You See Me; Regi: Louis Leterrier
Film-DVD: Now You See Me; Regi: Louis Leterrier Publicerad i Filmkritik

Alla faller för illusioner

Now You See Me
Regi: Louis Leterrier
Medverkande: Jesse Eisenberg, Mark Ruffalo, Morgan Freeman, Michael Caine, m.fl.
USA, 2013 Nordisk Film, DVD
Hieronymus Bosch gjorde en oljemålning som heter "Magikern" (The Conjuror). På denna oljemålning står en representant ...
Film: The Mortal Instrument: stad av skuggor; Regi: Harald Zwart
Film: The Mortal Instrument: stad av skuggor; Regi: Harald Zwart Publicerad i Filmkritik

När skogen har blivit en storstadsdjungel

The Mortal Instrument: stad av skuggor
Regi: Harald Zwart
Medverkande: Lily Collins, Jamie Campbell Bower, Kevin Zegers, m.fl.
USA, 2013 SF Film
Redan i de antika dramerna hade föräldrar problem med sina barn. Eller tvärtom. Darth ...
Film-DVD: Song for Marion; Regi: Paul Andrew Williams
Film-DVD: Song for Marion; Regi: Paul Andrew Williams Publicerad i Filmkritik

En modern saga där även den sista kärleken är vacker

Song for Marion (En Sång för Marion)
Regi: Paul Andrew Williams
Medverkande: Terence Stamp, Vanessa Redgrave,Gemma Arterton , Anne Reid,Christopher Eccleston, m.fl
England, 2012 DVD, 2013, Scanbox Vision
En julsaga av Charles ...
Film-DVD: The Wolverine; Regi: James Mangold
Film-DVD: The Wolverine; Regi: James Mangold Publicerad i Filmkritik

En alienerad superhjälte

The Wolverine
Regi: James Mangold
Medverkande: Hugh Jackman, Famke Jenssen, Tao Okamoto, Rila Fukushima, m.fl.
USA, Australien, 2013 DVD, 20th Century Fox
The Wolverine - en alieneradsuperhjälte möter Häxan, Prinsessan och samuraj-Pippi i Japan.“You seek what all soldiers seek: ...
Film-DVD: The Lone Ranger; Regi: Gore Verbinski
Film-DVD: The Lone Ranger; Regi: Gore Verbinski Publicerad i Filmkritik

Popcornsunderhållning med en sorglig underton


The Lone Ranger
Regi: Gore Verbinski
Medverkande: Johnny Depp, Armie Hammer, Ruth Wilson, Tom Wilkinson, Helena Bonham Carter
DVD, USA, 2013 Walt Disney Pictures
Hjälten är en cowboy med vit hatt. Finns det någon mer grundläggande hjältemyt ...
Film: Återträffen; Regi och manus: Anna Odell
Film: Återträffen; Regi och manus: Anna Odell Publicerad i Filmkritik

Anna Odell vill med sin konst synliggöra strukturer


Återträffen
Regi och manus: Anna Odell
Medverkande: Anna Odell, Henrik Norlén, Rikard Svensson, Niclas Engdahl, m.fl.
Sverige, 2013 TriArt Film
Anna Odell är mest känd för sitt kontroversiella examensarbete på Konstfack,”Okänd kvinna 2009–349701”, där ...
Film: The Eternal Return of Antonis Paraskevas; Regi: Elina Psykou
Film: The Eternal Return of Antonis Paraskevas; Regi: Elina Psykou Publicerad i Filmkritik

Se mig, älska mig!

The Eternal Return of Antonis Paraskevas
Regi: Elina Psykou
Medverkande: Christos Stergioglou, Maria Kallimani, Yorgos Souxes m.fl.
Grekland, 2013.
Svensk premiär Stockholms filmfestival
The Eternal Return of Antonis Paraskevas är Elina Psykous debutfilm som långfilmsregissör. Hon har med pulsen på ...
Film-DVD: Tyskungen;  Regi: Per Hanefjord
Film-DVD: Tyskungen; Regi: Per Hanefjord Publicerad i Filmkritik

Tyskungen med Claudia Galli som privatspanare à la Sherlock

Tyskungen
Regi: Per Hanefjord
Medverkande: Claudia Galli, Richard Ulfsäter, Jan Malmsjö, Per Myrberg, Iwar Wiklander med flera.
Sverige, 2013 Nordisk Film
Tyskungen är förmodligen Camilla Läckbergs bästa roman, så det är föga förvånansvärt att ...

After Earth

Film-DVD: After Earth; Regi: M. Night Shyamalan
 

 I filmen After Earth i regi av M. Night Shyamalan måste Kitai (Jaden Smith) klara av både sitt hjälteuppdrag och att slåss mot sina inre demoner. I filmen After Earth i regi av M. Night Shyamalan måste Kitai (Jaden Smith) klara av både sitt hjälteuppdrag och att slåss mot sina inre demoner.En klassisk hjälteberättelse

After Earth
Regi: M. Night Shyamalan
Medverkande: Will Smith, Jaden Smith, Sophie Okonedo, m.fl.
USA, 2013 Sony Pictures, DVD

Kitai Raige (Jaden Smith) och hans far Cypher (Will Smith), en legendarisk ”ranger”, blir strandsatta på planeten jorden efter en kraschlandning, tusen år efter de omvälvande händelser som tvingade mänskligheten att fly därifrån.
Eftersom Cypher har blivit skadad måste Kitai ge sig ut på en farofylld färd för att kalla på hjälp. Far och son måste lära sig att samarbeta och lita på varandra om de ska ha någon chans att kunna ta sig hem. Detta är en sci-fi saga om att övervinna alla hinder, regi av M. Night Shyamalan, som för tankarna till Avatar, men också till gamla svenska upplagor av Bland tomtar och troll och John Bauers illustrationer.
Det här är en saga om den unge hjälten som ger sig ut i den stora farliga storskogen och måste överleva möten med illvilliga tomtar, troll och häxor. Fast detta är sci-fi och inte en saga illustrerad av John Bauer. Därför är farorna uppdaterade – även om de i grund och botten är desamma; giftiga spindlar, iglar, ormar, farliga apor som jagar i flock, en jättekondor som flyger iväg med Kitai som vore han Tintins hund Milou. En ansamling lejon som attackerar…
Även om detta ska vara framtiden, är farorna misstänkt lika de som finns i vår värld idag – Amazonas regnskogar eller naturen i Australien är fulla av farliga, giftiga djur som inte vill ha människor i sina territorer och hajar och krokodiler konkurrerar om byten i vattnet. Att bada är inte att tänka på.
Men Kitai klarar både av sitt hjälteuppdrag och att slåss mot sina inre demoner. Alla farliga djur är bara symboliska troll på vägen – hinder innan far och son till slut kan försonas och inse att vad som hände i det förflutna inte var någons fel alls.
Will Smith har själv skrivit storyn. M. Night Shyamalan har specialiserat sig på symboliska sagor, som Sjätte sinnet, Signs, LadyintheWater och The Last Airbender och att han regisserat After Earth med stor finkänslighet för det mänskliga dramat kommer inte som någon överraskning.

Belinda Graham

Inline article positioning by Inline Module.

onsdag 18 december 2013

FILM: I betraktarens öga

Baserad på en av Camilla Läckbergs succéromaner.


Ericas syster Anna är på besök samtidigt som TV-programmet ”Antik i Kubik” spelar in ett avsnitt på slottet i Fjällbacka. Under förberedelserna inför TV-programmet hittar Anna en väninna medvetslös och inlåst i sin bil. Dagen efter hittas en man mördad på slottet, och den tavla som mannen hade med sig för att visa i TV-programmet hittas bland Annas tillhörigheter. Plötsligt är Ericas syster misstänkt för mord och Erica gör allt för att bevisa att hennes oskuld.

Fjällbackamorden – I betraktarens öga är den sjätte filmen i filmserien baserad på karaktärerna i Camilla Läckbergs framgångsrika bokserie om det lilla västkustsamhället Fjällbacka.

tisdag 17 december 2013

Paris efter befrielsen 1944-1949

 

En myllrande beskrivning av en mytomspunnen tid

Tiden 1944-49 och dagens FrankrikeTiden 1944-49 och dagens Frankrike Antony Beevor, Artemis Cooper
Paris efter befrielsen 1944-1949
Översättare: Kjell Waltman
Originaltitel: Paris after the Liberation, 1944 -1949
Historiska Media
Paris är en av de mest mytomspunna städerna och tiden 1944-1949 “efter befrielsen” en av de mest mytomspunna tiderna. Antony Beevor och Artemis Cooper går på djupet i denna analys av staden, myten och verkligheten.
När general Leclercs trupper nådde fram till Paris i augusti 1944 möttes de av jubel. Men vad hände sedan? Frihet, firande, hämndlystnad, politisk osäkerhet, förföljelser, nydanande idéer, svarta börshandel, intellektuell debatt …
Antony Beevor är känd som en av vår tids ledande militärhistoriska författare, med historieklassiker somStalingrad, Berlin och D-day bakom sig. Artemis Cooper är en framgångsrik författare som har Paris i blodet - hennes farfar Duff Cooper var 1944-47 inflytelserik brittisk ambassadör i Paris.
Boken är delad i fyra avdelningar: En berättelse om två länder, Staten det är de Gaulle, In i kalla kriget, Den nya normaliteten.

Som ett drama i flera säsonger

Det märks att Beevor och Cooper kan sitt Paris och sin historia och de verkar ha material så att det räcker till fyra böcker. Nu får vi ett kondensat nerkokat till en bok.
Det hela är ett myller av fakta, anekdoter och tragikomiska händelser. Bara alla turer kring de Gaulle och hans anhängare och motståndare skulle kunna bli en TV-serie som skulle kunna sändas flera säsonger längre än Borgen.
Vad som hände 1944-49 påverkar Paris (och Frankrikes) förhållande till andra länder än idag. Redan då grundläggs fransk misstänksamhet mot amerikaner. “Befriarna”. Som parisarna inte känner sig speciellt tacksamma mot. What took you so long? Amerikanerna som beter sig som en ny ockupationsmakt och när ska de egentligen åka hem någon gång? Resonemang som hörs än idag, när amerikaner rycker in och befriar ett land.
Coco Chanell försökte ställa in sig hos amerikanerna genom att dela ut Chanell no 5 flaskor gratis. Men hon tvingades ändå till sist lämna Frankrike p.g.a. “samröre med tyskarna”. (Egentligen verkade Chanell mest ha haft samröre med en tysk, hennes älskare, men det var illa nog i fransmännens ögon och Chanell plus partner slog sig ner i Schweiz istället.)
En annan fransk kulturpersonlighet som råkade illa ut var skådespelerskan Arletty. Men hon stannade och fäktades istället för att fly. Men folk retade sig ännu mer på att hon hade ätit på Ritz när folket svalt, än att hon haft en tysk pojkvän.
Allteftersom tiden gick retade sig folk allt mindre på “kollaboratörer” och straffen gick ner från dödsstraff till ett års fängelse för “samma sak” på ett tidsspann av fem år.

Franskt förakt för amerikansk klädkod (eller snarare brist på den).

Arletty blev snabbt en av de mest älskade skådespelerskorna igen -- hon var ju trots allt den fattiga Garande i Les enfants du paradis, en av Marlon Brandos favoritfilmer och hon gjorde succé i pjäsen A streetcar named desire (medan Vivien Leigh hade samma roll på andra sidan engelska kanalen) när Brando skulle få träffa henne bakom scenen. “We are not amused” skulle kunna sammanfatta det mötet.
Hur mycket amerikanerna än fick rådet att INTE vara rika och odrägliga och överlägsna när de reste genom det krigshärjade Europa var det som fransmännen retade sig mest på det faktum att amerikanerna var så dåligt klädda.
Marlon Brando hade tydligen inte läst råden om hur man ska bete sig i Paris. Han kom till mötet med Arletty klädd i jeans och t-shirt. Han fick nobben och fick trösta sig med kattkvinnan Eartha Kitt som sjöng på en klubb i Paris. Lika barn leka bäst eller lika barn har åtminstone samma klädkod.
Beevor och Cooper dyker djupt ner i det franska föraktet för amerikaner och förklarar dess rötter och bit för bit får de historien att kännas nära, angelägen och aktuell. Kan du inte vad som hände 1944-49 i Paris förstår du inget av vad som händer i Frankrike - och världen - idag. Vad som i början ser ut som ett myller av fakta utkristalliseras efter hand till ett snyggt mönster. Och det är många trådar i mönstret som inte behåller samma färg hela vägen. Albert Camus är bara en av dem!

Belinda Graham

FILM: The Mortal Instruments



The Mortal Instruments

 

- Skogen har blivit en storstadsdjungel

Redan i de antika dramerna hade föräldrar problem med sina barn. Eller tvärtom. Darth Vader i den ursprungliga Star Wars trilogin var inte först med att ha uppstudsig avkomma, en dotter och en son, som motståndare. Dock handlar det inte här om jediriddare, utan om skuggjägare.

“Skurken” i The Mortal Instrumentsheter Valentine. En skuggjägare som avfjärmat sig från sina forna allierade, de andra skuggjägarna, vars jobb det är att dräpa demoner. Valentine tar istället hjälp av demonerna för att fullborda sin plan: att göra slut på varulvar, vampyrer, feer och allehanda knytt och oknytt (och till slut även sina egna demoner) för att göra jorden till en ren och fridfull plats för alla människor. Ett paradis endast för människor.

Demonjakt och magiska runor


Den utvalda huvudpersonen, Clary Fray, har växt upp som en vanlig människa, en“mondän” (det är vad “vanliga människor” kallas i “The Mortal Instruments”serien). Hon har aldrig dödat något i hela sitt liv, förrän hon möter Jace, och hennes favorithobby är att rita. Men hennes runor går inte av för hackor och de visar sig bli hennes bästa vapen. Det är en uppmuntrande tanke att om man behärskar en skrift så behärskar man dess mening.

Ett uppdaterat Paradise Lost


Valentine citerar John Miltons Paradise Lost: “Better to reign in Hell, than serve in Heaven.”.
Lucifer, den förste fallne ängeln, är hans idol - en sann hjälte som vägrade lyda order och hade en ny vision för en bättre värld. Jace fångar Valentines essens i en väldigt ackurat beskrivning: Valentine tycker inte att han är ond, han tycker att han har RÄTT. Och har man rätt får man göra precis vad som helst, i det rättas namn.
Ungdomarna i The Mortal Instruments serien är levande och engagerande karaktärer och med stark verklighetsförankring. I fantasy kan man ofta skapa en bra bild av dagens samhälle genom olika liknelser och metaforer. The Mortal Instrumentsär som en bild av ett multikulturellt Amerika med en massa bitar som inte riktigt går ihop. Helt enkelt ett segregerat Amerika där alla misstror alla och när några försöker bli vänner eller “ett par” över gränserna motarbetas de från alla sidor. Allt är så rörigt och eländigt som det brukar vara i tonårs-Amerika och fördomarna gror som maskrosor i en övergiven gräsmatta.

Var blev skogen av?

Miljöerna i fantasygenren brukar vara som tagna ur gamla sagoböcker.
Skogen är något som ofta används både som hot och hopp i sagolitteratur och fantasylitteratur – och i filmatiserinagna av dem. Tänk bara på Narnia, Sagan om Ringen, The Hobbit , Harry Potter… Den förbjudna skogen som är full av spindlar eller den hjältemodiga skogen som går till attack. Eller varför inte den mystiska skogen full av allehanda väsen som omger en amerikansk småstad, som Forks i Twilight eller Bon Temps i True Blood? Vi har blivit vana att fantasy ska se ut på ett visst sätt.
I The Mortal Instruments lyser skogen och naturromantiken med sin frånvaro – fantasyn har blivit urban och The Mortal Instruments utspelar sig i ett vackert, fantastiskt New York där ingenting är vad det ser ut att vara. En miljö som brukar signalera romantisk komedi, Woody Allen film eller deckare har plötsligt blivit något helt annat. Men liksom skogen kan även stadsdjungeln signalera hopp och fara, och liksom den lilla människan inte kan begripa hur djup skogen är, går det inte heller att omfatta vidden av en stad. Forna tiders sagoväsen har helt enkelt gjort som människorna: blivit urbaniserade. Om Paradise Lost ska transporteras till nutid finns det inte någon finare plats att förlägga denna sagovärld än New York- för där finns väldigt lite “paradise” och folk är väldigt mycket “lost”.
 
 
 


måndag 16 december 2013

Ingen julstämning ... utan Julstämning!

Julstämning - I  år i mysteriernas tecken

Julstämning med tomtar och deckareJulstämning med tomtar och deckare Flera författare
Julstämning
Semic
Ingen jul utan julstämning. Eller tomten. Eller juldeckare. I år kan man slå ihop påsarna: Julstämning har nämligen deckartema och tomteomslag. En väldigt mystisk konstnär vars konst får tankarna att gå till gubbar i deckare, och en artikel av Lotta Olsson om det svenska deckarundret. Och väldigt bra julnovell, också en deckare, för en gångs skull av en debutant Emil Fredholm (ofta har de klassiker som årets novell, typ Strindberg eller Lagerlöf). Emils deckarnovell var också den bästa i årets Mord i julnattendeckarnovellantologi.
Årets konstnär är Jesper Waldersten, som vunnit många priser för sina illustrationer i dagspressen. I måleri, grafik, med text och kollage väcker hans verk känslor och manar till eftertanke. I ett fantastiskt fotoreportage tar vi oss ut till ytterskärgården och får se den som vi sällan gör - i gnistrande isig vinterdräkt. Vi får höra sanningen om tomten själv - vem är han egentligen? Vi får också läsa dramatiska berättelser från ballongflygningens barndom och följa i Håkan Stenlunds spår, när han kämpar sig igenom alla deltävlingar i En svensk klassiker - en idrottsprestation som allt fler ger sig på att genomföra. Hildasholm, Axel Munthes sommarnöje i Leksand, bjuder på blomsterprakt.
Lotta Olsson skriver som vanligt väldigt initierat och det svenska deckarundret omfattar även barnboken, historien om någon där man på klassiskt manér får en rad ledtrådar uppradade för sig --- vem har varit HÄR och så får man följa en röd tråd --- bokstavligen, för det är en katt som varit där och lämnat ledtrådar efter sig och lekt med ett garnnystan, vars röda tråd vi får följa.
Lotta påpekar att svenska deckare blir bättre och bättre men också sämre och sämre. Hon skriver om sina egna deckarminnen där hon mysrös till Miss Marples sista fall, som var obehagligt nog även utan paranormala inslag, och det var Miss Marple som avslöjade att intet övernaturligt var inblandat. Duktiga Miss Marple ger en lektion i källkritik. Vad har ni fått som hörsägen av en person. Vad har ni fått bekräftat av två av varandra oberoende källor? Sådan liten lektion i källkritik i en deckare kan behövas än idag, än mer idag, när många tror blint på saker som bara poppar upp på nätet eller saker som bara verifierar varandra utan att vara oberoende av varandra.
Lotta minns också Poloni priset - som skulle uppmuntra kvinnliga deckare. Det är nedlagt idag, kvinnorna behöver tydligen ingen uppmuntran, för nu är de framgångsrika. Jury är också nedlagt för deckaren behöver tydligen ingen tidskrift som för dess talan. Nu finns deckaren över allt och den svenska deckaren sprider sig som en farsot över världen. När svenskar åker utomlands för att marknadsföra svensk välfärd eller svenska företag så möts de av folk som tror att Sverige är som ett verklighetens Midsomer där folk dör som flugor och där det smyger gamla nazister bakom varje vitmålad husknut, ungefär som i Milennium trilogin.
Lotta avslutar med att konstatera att man inte behöver vara trovärdig för att slå, det finns inget trovärdigt med Lisbeth Salander, ändå säljer hon, medan den mer verklighetsförankrade Mikael Blomkvist har hamnat i skymundan.
Lotta är förresten inte ensam om att konstatera hur Millennium slår över hela världen --- Sven-Bertil Taube hade lyckats bo inkognito i London i nästan 40 år, när Millennium filmerna kom (han är med i den första) så fattade alla att han är ju skådespelare han är ju känd! vare sig det gäller glammar eller folk i snabbköpet. Och han som lyckats fly svenskt kändisskap så länge, nu blev han kändis i England också. Så snopet kan det gå!
Alla delarna av Julstämning håller hög kvalitet och läsaren kan verkligen komma i stämning med Julstämning och alla borde unna sig att smygläsa tidningen redan lite innan jul, bara för att stressa av och koppla ner lite --- annars kan julen riskera att bli en verklig deckare med härvor av röda trådar och förrymda kattungar överallt!
Får du inte nog av deckare och mysterier i årets Julstämning kan du fortsätta direkt med Mord i Julnatten.
http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/litteratur/litteraturkritik/16140-litteratur-olika-foerfattare-mord-pa-julnatten
Belinda Graham

En dyster trilogi avslutas

 Rekviem
 

En dyster trilogi avslutas

Lauren Oliver Foto Jonathan AlpeyrieLauren Oliver Foto Jonathan Alpeyrie Lauren Oliver
Rekviem
Översättare: Helena Ridelberg
Bonnier Carlsen
Det drar ihop sig till det sista slaget, striden om ett framtida Amerika, där kärlek är en av de saker som blivit olagligt, och där människor vaccineras för att inte bli smittade.
Lena och Hana var en gång bästa vänner men nu lever de skilda liv. Varför? Lena vägrade vaccinationen, Hana godtog att bli botad.
Lena lever i fattigdom i vildmarken med andra utstötta, medan Hana lever i toppskiktet i staden.
Klyftan mellan rika och fattiga, mellan de som är inne och de som är ute, är något som känns igen från Bonnier Carlsens andra framgångsrika dystopiserie, Hungerspelen trilogin.
Liksom Hungerspelen är även berättelsen om Lena en trilogi. Delirium, Pandemonium och slutligen Rekviem. Liksom Hungerspelen utspelar sig även berättelsen om Lena i ett framtida Amerika. Och liksom Katniss väljer hon mellan två förträffliga killar, som båda är förälskade i henne. Katniss har Gale och Peeta. Lena har Alex och Justin. Det gamla triangeldramat där en hjältinna valde mellan ”good guy” och ”bad boy” a la Bridget Jones är ute i nya ungdomsromaner, båda hjältarna är föredömliga killar som gör sitt bästa och det mest rätta i varje situation.
Men huvudsaken i Rekviem är inte vilken kille Lena ska välja (även om man kan tro det att döma av fansajter som behandlar Laurence Olivers verk) utan om mötet mellan Lena och Hana. Det är upplagt för konflikt, Hana är en av de som Lena, som medlem av motståndsrörelsen, ska döda, men istället svänger berättelsen och går över i försoning.
Motståndarna avhumaniseras till ”zombies”
Trots att Lena är hjältinnan i berättelsen är de delar som berättas ur Hanas perspektiv de mest gripande. Hennes liv är på många sätt värre en Lenas och hon har svårt att se någon väg ut ur det annat än att dö. Dessutom gör Hana ”det rätta” trots att ingen i hennes omgivning tycker att det är rätt, och hon riskerar något med sina handlingar, medan Lena är en självgod hjältinna som är övertygad om att hon och hennes anhängare har alla rätta svar och hon lever i en förnumstig och dogmatisk omgivning som alltid är som ett rakt, moraliskt rättesnöre.
Lena riskerar alltså inget med sina handlingar (att bli utesluten ur gemenskapen till exempel) eftersom hon och hennes gelikar alla tycker likadant och hela tiden tror att de själva som valt att inte bli botade är de enda goda människorna, medan de botade är som zombies som alla ska dödas - de har ju ändå inte något eget liv kvar (en teori som Lenas falang har fel i, men liksom de flesta fanatiker kan de inte se något som bevisar saker som de själva inte tror på).
Lauren Olivers teman i hela hennes författarskap är ung kärlek och ung död. Vare sig det gäller “realistiska” berättelser eller sci-fi dystopier.

Belinda Graham

söndag 15 december 2013

Rekviem
- en dystopisk trilogi avslutas
Laurence Oliver
Rekviem
Översättare: Helena Ridelberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Det drar ihop sig till det sista slaget, striden om ett framtida Amerika, där kärlek är en av de saker som blivit olagligt, och där människor vaccineras för att inte bli smittade.
Bästa vänner i skilda världar
Lena och Hana var en gång bästa vänner men nu lever de skilda liv. Varför? Lena vägrade vaccinationen, Hana godtog att bli botad.
Lena lever i fattigdom i vildmarken med andra utstötta, medan Hana lever i toppskiktet i staden.
Klyftan mellan rika och fattiga, mellan de som är inne och de som är ute, är något som känns igen från Bonnier Carlsens andra framgångsrika dystopiserie, Hungerspelentrilogin.
Likheter med Hungerspelen
Liksom Hungerspelen är även berättelsen om Lena en trilogi. Delirium, Pandemonium och slutligen Rekviem. Liksom Hungerspelen utspelar sig även berättelsen om Lena i ett framtida Amerika. Och liksom Katniss väljer hon mellan två förträffliga killar, som båda är förälskade i henne. Katniss har Gale och Peeta. Lena har Alex och Justin. Det gamla triangeldramat där en hjältinna valde mellan ”good guy” och ”bad boy” a la Bridget Jones är ute i nya ungdomsromaner, båda hjältarna är föredömliga killar som gör sitt bästa och det mest rätta i varje situation.
Det slutgiltiga mötet
Men huvudsaken i Rekviem är inte vilken kille Lena ska välja (även om man kan tro det att döma av fansajter som behandlar Laurence Olivers verk) utan om mötet mellan Lena och Hana. Det är upplagt för konflikt, Hana är en av de som Lena, som medlem av motståndsrörelsen, ska döda, men istället svänger berättelsen och går över i försoning.
Hana bästa hjältinnan
Trots att Lena är hjältinnan i berättelsen är de delar som berättas ur Hanas perspektiv de mest gripande. Hennes liv är på många sätt värre en Lenas och hon har svårt att se någon väg ut ur det annat än att dö. Dessutom gör Hana ”det rätta” trots att ingen i hennes omgivning tycker att det är rätt, och hon riskerar något med sina handlingar, medan Lena är en självgod hjältinna som är övertygad om att hon och hennes anhängare har alla rätta svar och hon lever i en förnumstig och dogmatisk omgivning som alltid är som ett rakt, moraliskt rättesnöre.
Motståndarna avhumaniseras till ”zombies”
Lena riskerar alltså inget med sina handlingar (att bli utesluten ur gemenskapen till exempel) eftersom hon och hennes gelikar alla tycker likadant och hela tiden tror att de själva som valt att inte bli botade är de enda goda människorna, medan de botade är som zombies som alla ska dödas - de har ju ändå inte något eget liv kvar (en teori som Lenas falang har fel i, men liksom de flesta fanatiker kan de inte se något som bevisar saker som de själva inte tror på).
Laurence Olivers teman i hela hennes författarskap är ung kärlek och ung död. Vare sig det gäller “realistiska”berättelser eller sci-fi dystopier.