söndag 17 november 2019

FILM: Descendants 3 - Finalen på sagan

Cameron Boyce (Carlos), Sofia Carson (Evie), Dove Cameron (Mal) ,andBooboo Stewart (Jay) i Descendants 3 (2019).
Regi: Kenny Ortega
Medverkade: Dove Cameron, Cameron Boyce, Sofia Carson, Booboo Stewart, Cheyenne Jackson, China Anne McClain, Mitchell Hope as Ben, son of Belle and Beast, Sarah Jeffery m.fl.
Land: USA, 2019
Distribution: Walt Disney Studios  - Disney Channel Original Productions


Mal har allt - prinsen, populariteten och det perfekta livet i kungadömet Auradon.

En gång var hon känd som "VK" - alltså "villain kid" eller skurkbarn - men hon hade turen att bli en av de fyra utvalda som fick ett nytt liv i Auradon, tillsammans med Evie, Carlos och Jay.

Som blivande drottning funderar Mal på rikets säkerhet, och kommer fram till att det bästa vore att stänga gränsen mot skurkarnas hemvist, Isle of the Lost, för gott. För allas säkerhet.
Prins Ben håller inte med, det var hans idé att ta in skurkbarn till Auradon från början, och det vill han fortsätta med. Han tror inte på att stänga gränser, eller att stänga in folk, eller att någon är obotligt ond.

Mal oroar sig allra mest för hoten från de största skurkarna, som Uma, dotter till sjöhäxan Ursula (från filmen Den lilla sjöjungfrun och Hades (skurken  från Herkules) ... Men det visar sig att den som slutligen attackerar riket, med hjälp av Maleficents onda trollstav (som numera finns på museum), är ingen mindre än Törnrosas dotter prinsessan Audrey ... Efter att Ben har dumpat henne för Mal och efter att mormor grälat på henne och påpekat att "din mamma kunde minsann lägga beslag på en prins i sömnen!!!" så har Audrey fått nog. No more miss-nice-girl!

Mal inser plötsligt att stängda gränser inte skyddar någon över huvud taget, hotet kommer inifrån, och Mal inser också att hon måste ta hjälp av sina forna vänner (eller fiender) från Isle of the Lost och även superskuren Hades, för att rädda Auradon.

Mal ser inte fram emot att träffa Hades igen. Han är nämligen hennes pappa, och släkten är som sagt värst ...

Decendants 3 är en bra upplösning på sagan, där både Mal och Ben får ransaka sig själva och inse hur illa de gjort  Audrey, de har själva skapat en ny superskurk som bara är ute efter att förgöra och förstöra. De måste både rädda riket och rädda Audrey ... och kanske också lära sig att leva tillsammans med alla från Isle of the Lost.

Det finns så många filmer - inklusive barnfilmer, tecknade filmer Disney-filmer, som bara har evighetslånga final battles där folk ska puckla på varandra och där alla som är "de onda" ska slås ner (inklusive Maleficent 2) Någon ska ha rollen som ond.
Decendants 3 gör det inte så lätt för sig. Här handlar det snarbare om att leva tillsammans, trots allt, och at försöka förlåta varandra och gå vidare.

Med det sagt --- massor av trolldom och action och sång och dansnummer serveras längs vägen.
Det är tjejerna som står för mest action --- Audrey, Mal, Evie och Uma.

Och som så ofta i musikaler --- en hel del par ska finna varandra längs vägen. Mal och Ben förlovar sig och kröns till regenter. Evie och Doug har ett mer avslappnat förhållande (modeskapande, musikskapade och filmkvällar)... Sötast är Carlos och Jane, och Carlos gör allt för att Jane ska få den perfekta födelsedagen. Nya kompis paret Jay och Gil funderar på att ta ett sabbatsår och resa runt i världens djungler tillsammans. Och Harry Hook får upp ögonen för Audrey ... som verkar förtjust över att få en bad boy på kroken (bokstavligen) och tillika en med sexig skotsk accent. Ben blir snabbt bortglömd!

Det blir alltså slutligen en skön mix av skurkbarn och hjältebarn som blir ihop eller blir vänner för livet, när gränserna mellan Auradon och Isle of the Lost suddas ut för gott.

Avslutningsvis inser de fyra huvudrollsinnehavarna att när gränsen nu inte längre finns, kan de äntligen hälsa på sina föräldrar igen. Sisten hem är ett ruttet äpple!

Bra slut på en rolig serie, med mycket sago-mys-mix och medryckande sång-och-dansnummer. Det hela är som en Broadway-musikal i filmform - totalt over-the-top och inget musikaliskt krut är sparat på.

Det är onekligen rolgiare med et slut när alla dansar tillsammans än där alla pucklar på varandra och försöker döda varandra.
Och alla kommer och tar "final bow" precis som i en West End eller Broadway-produktion.

Filmen har svensk release 3 november, Disney Channel visade den från 2 augusti, och det blev ingen biorelase under sommaren  eftersom Cameron Boyce (Carlos) gått bort  20 år gammal. Filmvisningen på Disney Channel dedikerades till honom.

FILM: Descendants 2 - Hur gick det sen för superskurkarnas snälla barn?



Carlos, Jay, Mal och Evie - kvartetten med goda skurkbarn i Descendants 1 & 2 !



Regi: Kenny Ortega
Titel: Descendants 2
Manus: Josann McGibbon, Sara Parriott
Medverkande: Dove Cameron som Mal (dotter till Maleficent), Cameron Boyce som Carlos (son till Cruella de Vil), Sofia Carson som Evie (dotter till Evil Queen), Booboo Stewart som Jay (son till Jafaar) m.fl.
Land: USA, 2017
Distribution: Walt Disney Home Entertainment



Descendands (2015) var en barnvänlig, musikalisk och rolig "Once upon a time" film där fyra barn till bovar från klassiska Disneyfilmer får chansen att gå på en fin skola med alla hjältarnas barn (och alla barn till alla goda sidekicks, får man tillägga).

Filmen tog en enkel och populär idé, den att mixa alla sagokaraktärer (något som "alla" verkar göra nu) och gjorde något riktigt roligt av det, mest för att man fokuserade på skurkarnas och hjältarnas barn och inte höll på med samma gamla uttjatade karaktärer.

Snövit har kommit i så många inkarnationer nu, inklusive i en trilogi med moderna finska ungdomsböcker att man börjar bli lite trött på henne.

Barnen till skurkarna Maleficent (Törnrosa), Evil Queen (Snövit), Cruella de Vil (101 dalmatiner) och Jafaar (Aladdin) har hunnit bli hemmastadda i det goda Auradon i den här uppföljaren som passande nog heter Descendandts 2 (2017).

Fokus är fortfarande på massor av bra musik som kidsen gillar och det finns massor av sång- och dansnummer.

Skillnaden är att i Descendants förde sång- och dansnumrena handlingen framåt --- och/eller sa något om personerna i numret --- men här är det snarare som om alla stannar upp för att sjunga och dansa. Handlingen går inte framåt under musiken, det är mer som om det vore paus i själva filmen.

Ett plus är att det inte handlar om att få ihop det med någon prins denna gång --- den stora kärlekssången i filmen är faktiskt mellan de två tjejerna Mal och Evie, när de sjunger om hur goda vänner de är och att de alltid kommer att stötta varandra, även om de skulle råka komma ifrån varandra.

Det blir också "ombytta roller" på det gamla temat "damsel in distress" när Mals pojkvän Ben blir kidnappad av pirater (ledda av dottern till den onda sjöhäxan Ursula från Den lilla sjöjungfrun) och Mal måste komma och rädda honom. Givetvis assisterad av sina bästa vänner, både gamla och nya. Mulans dotter är verkligen kick-ass!

Mals och Bens kärlekshistoria står i fokus även i den här filmen, om att bli älskad för den man verkligen är, men Evie och Carlos har egentligen mycket gulligare och roligare kärlekshistorier. Evie har blivit ihop med en av sönerna till en av de sju dvärgarna (och han är ingen dvärg, utan en smart nörd i trendriktiga Clark Kent glasögon!) och Carlos har spanat in Den Goda Féns dotter Jane. Jane är superpräktig och Carlos är son till Cruella de Vil men de är som klippta och skurna för varandra. Båda två är nämligen uppvuxna med väldigt bossiga morsor!

Vad man saknar från ettan är faktiskt alla dessa föräldrar --- för de var himla roliga! Speciellt Kristin Chenoweth i rollen som Maleficent. Men även de andra skurkföräldrarna, som satte press på sina barn att uppföra sig "rätt" --- alltså att vara så elaka och skurkaktiga som möjligt!

Ursulas dotter är inte speciellt bra som skurk. Alldeles för tam. När alla skurkar ska omvändas och bli snälla blir det inte mycket kvar av intrigen --- man tänker på Joseph Campbells schema om hur viktigt det är att ha en bra antagonist (och en bra hjälpare) så att handlingen kan utvecklas. Disney har haft massor av bra skurkar genom tiderna, i olika filmer, menDescendants 2 är tyvärr inte en av dem. De känns också ganska osannolikt att Gaston och Captain Hook ska ha fått barn - dog inte Gaston ganska rejält i båda versionerna av DisneysSkönheten och Odjuret? Och varför skulle hans eventuella avkomma vara en pirat? Skönheten och Odjuret utspelade sig inte i närheten av vatten. Nej, man saknar bra och trovärdiga skurkar och skurkbarn i Descendants 2.

Förhoppningsvis kommer de bra skurkarna tillbaka. Maleficent var magnifik i ettan. Och rolig! Förhoppningsvis kommer inte Maleficent att gå i terapi och börja sticka halsvärmare åt förkylda drakar --- lite "evil" är precis vad som behövs för att liva upp en Disneyfilm!

Slutligen: slutet på Descendants 2 är faktiskt en rolig parodi på Den lilla sjöjungfrun - Ursulas dotter kan nämligen också förvandla sig till en jättebläckfisk för att hämnas på folk som hon är irriterad på, men hennes motståndare här är ju ingen snäll liten sjöjungfru, utan en tjej som kan förvandla sig till en eldsprutande flygande drake (Mal tycks ha ärvt denna förmåga av Maleficent) --- och när prinsen hoppar i plurret så är det inte för att förgöra bläckfiskmonstret (som i originalfilmen) utan för att förhandla. Diplomati, inte dödande. Prins Benjamin (son till Belle frånSkönheten och Odjuret) lyckas få in en ny mansroll och ett nytt hjälteidéal i Disneyfilmerna - en hjälte som varken behöver rädda sin flickvän eller dräpa monster för att vara en hjälte.

Det är faktiskt väldigt positivt. Descendants hänger med sin tid!

FILM: Descendants - They are not bad. They are just born that way!


Mal är dotter till Maleficent ... Kolla in graffitin på skåpet!

Regi: Kenny Ortega

Titel: Descendants

Medverkande: Dove Cameron, Cameron Boyce, Booboo Stewart, Sofia Carson, Mitchell Hope
Melanie Paxson, Brenna D'Amico, Zachary Gibson, Jedidiah Goodacre, Sarah Jeffery, Dianne Doan, Dan Payne, Keegan Connor Tracy, Wendy Raquel Robinson, Maz Jobrani m.fl.

Land: USA, 2015

Distibution: Walt Disney Studios Home Entertainment


Descendants ställer frgan: Är ondska medfött? och presenterar en rad med nya, unga  Disneyskurkar.

Föds folk onda eller blir de onda?

Taglinen till Disneyfilmen Descendants är just: "They are not bad. They are just born that way".


Vilka är de bästa (eller värsta) Disneyskurkarna genom tiderna? Om detta kan man tvista länge.

Enligt Descendants är det:

1) Maleficent från Törnrosa - eller den onda féen, som hon heter i den svenska versionen. (Disney var den som gav den onda féen hennes namn - men i Sverige höll man fast vid den gamla legenden om en namnlös ondska - vilket faktiskt är mer skrämmande!)

2) Evil Queen (den onda styvmodern) drottningen från Snövit och de sju dvärgarna. Nej, hon har inget annat namn. Varför Snövits pappa gifte sig med någon som heter "den onda drottningen" är svårförklarligt. Hennes onda polare i Descendants kallar henne EQ. "Emotionell intelligens" eller "Evil Queen" har alltså samma kärleksfulla förkortning.

3) Jafar från Aladdin. Han är inte så hemsk (eller så färgstark) jämfört med de andra, men antagligen fick de kvotera in en manlig skurk. De kvinnliga Disneyskurkarna är annars bäst.

4) Cruella De Vil från 101 Dalmatiner. Ja, ja, ja! Hon är en av de hemskaste skurkarna någonsin! Alla kategorier! Tänk, att vilja göra en päls av söta små valpar! Hon ger dig fler mardrömmar än Darth Vader, som bara sprängde någon planet då och då. Vad är det mot att angripa valpar?

Kristin Chenoweth är kul som skönsjungande Maleficent!
Nu är dessa Disneyskurar föräldrar. Och deras barn ska få chansen i ett pilotprojekt, föreslaget av sonen till Skönheten Belle och hennes man Odjuret: skurkbarnen ska få gå i skolan med alla Disneyhjältarnas barn. Prinsen förklarar att Belle såg att Odjuret inte var ett Odjur. Alltså kanske inte barnen till skurkarna är odjur? De kanske bara är missförstådda?

Mal (dotter till Maleficent), Evie (dotter till Evil Queen), Jay (son till Jafar) och Carlos (son till Cruella) har inga planer på att anpassa sig och visa sin goda sida. De har en plan (kläckt av Maleficient) för att hjälpa sina onda föräldrar att återigen härska över världen! Men måste de följa i sina föräldrars fotspår eller kommer de att upptäcka godheten inom sig och rädda kungariket?

Mal är filmens egentliga huvudperson, det är hon som får ihop det med prinsen, sonen till Skönheten och Odjuret. Hon inser att hon inte vill blir som Maleficent. Hon vill göra sina egna val.

Det finns många berättelser om tjejer som ska "rädda" en kille - må det vara en vampyr, en varulv, ett förhäxat odjur eller bara en jobbig människa som kräver extra mycket förståelse. Och tjejen ser hans inre godhet och har tålamod och han bättrar sig ... Suck.

Det är befriande med ombytta roller - här är det tjejen som har en dold inre godhet och killen får visa  tålaod och förståelse för att hon ska bli till sitt bättre jag.

Mitchell Hope som Ben och Dove Cameron som Mal i Descendants.
Dert finns många intressanta biroller i Decendants, balnd annat Törnrosas mamma, som här är african-american och verkligen spyr galla över Mal, eftersom henens mamma såg till att hon aldrig fick se sin dotter Törnrosa innan hon fyllde 16 .... och hon säger till sin dotterdotter att inte umgås med Mal, eller de andra skurkbarnen, och andra populära tjejer fölkejr efter ...

Descendants har ett väldigt bra medryckande soundtrack och fungerar som rolig familjefilm.

Det enda som är lite förvirrande är blandningen av alla Disneysagor - originalen utspelar sig på 1300-talet i Frankrike (Törnrosa), 1950-talet i London (101 Dalmatiner - detta är förresten en barnbok med en känd forfataare och itne en gammal folksaga med okänt muntrigt utsprun), i tidernas begynnelse i Indien (Aladdin), någonstans i Norden (förhoppningsvis Sverige!) på 1800-talet (Snövit och de sju dvärgarna) ...  ... och plötsligt är alla från alla historier lika gamla, lever i nutid, och bor i USA. Varför har alla flyttat dit för att gå på amerikansk high school?

Jag antar att Rick Riordan har förklaringen. Han har skrivit om Percy Jackson, grekisk halvgud, om romerska halvgudar och egyptiska gudaättlingar i tre olika framgångsrika ungdomsboksserier (Percy Jackson är även filmad) - och i varje bok upprepar han som ett mantra att gudarna drar sig till det land där makten ligger - för närvarande USA. Alltså är det väl en logisk konsekvens att inte bara alla gudar och guda ättlingar utan även alla sagofigurer flyttar dit.

Fast de sjunger fortfarande att de är fransmän, givetvis, när de gör en upphottad framställning av Be Our Guest (från filmen Skönheten och Odjuret).

Mal tillsammans med Törnrosas mamma och Törnrosas dotter ...
De har många familjekonflikter att diskutera!

De unga skådespelarna är bra på att sjunga och dansa och att sjunga och dansa samtidigt. Denna sago-mix-vversionen av High School Musical slår originalet. Och det är kul att se och höra Kristin Chenoweth igen! Här spelar hon en skönsjungande Maleficient.  Men för musikalfans är hon fortfarande mest känd som Glinda the good i succémusikalen Wicked! Wicked nytolkade också en saga, Trollkarlen från Oz, och gav den gröna häxan, the wicked withc of est, sin upprättelse.  Wicked! är försten också ett high school eller college drama där Glinda the Good och den gröna häxan Elfaba blir rumskompisar. Och ingen av dem är ond! Det är bara omgivningen som  tolkar en som god och en som ond ... När de i själva verket är likadana och bästa kompisar på köpet. Wicked! är en urbra musikal oh det är härligt att se den gröna häxan få sin upprättelse.

Här får inte Maleficent någon upprättelse,  men det får däremot Mal. Till skillnad från många andra ”gör om mig” filmer förändras inte hennes utseende - sort plus! - det räcker att hon släpper fram sin inre godhet. Hon behöver inte någon mer omvälvande transformtion.

Evie upptäcker också att hon duger som hon är, Carlos upptäcker att han gillar hundar, och Jay att han gillar att vara en del i ett lag.

En perfekt, värmande höstfilm! Helt utan hemska hot mot hundvalpar!

FILM: Mary Queen of Scots - Historiedrama blir Melodrama, när släkten är värst.



Regi: Josie Rourke
Titel: Mary Queen of Scots
Medverkande: Saoirse Ronan, Margot Robbie, Jack Lowden, Joe Alwyn, Gemma Chan m.fl.
Land: Storbritannien, 2018
Distribution: Universal

Historiedrama blir melodrama, när det visar sig att "Släkten är värst!".

Elizabeth I och Mary Stuart är två av Europas mest kända och betydelsefulla drottningar. Så många böcker, så många filmer, så många dramer ... 

Josie Rourkes maffiga kostymdrama Mary Queen of Scots är en modern tolkning i sann #Metoo anda, där det föreslås att de båda tjejerna skulle ha kunnat vara vänner ... och de skulle ha kunnat stötta varandra ... om det inte hade varit för illvilliga manliga rådgivare.

I den här filmen porträtteras de båda drottningarna av två av vår tids vackraste och mest talangfulla unga filmstjärnor: Saoirse Ronan och Margot Robbie.
Det är med andra ord bäddat för blondin-catfight!

Förra året syntes skådespelerskorna i varsin fin och prisbelönt film: Saoirse Ronan var med i Greta Gerwigs halvt självbiografiska uppväxtskildring Lady Bird medan Margot Robbie producerade och spelade huvudrollen som Tonya Harding i biopic-dramat I, Tonya.

Här spelar de båda tjejerna monarker, som är släkt med varandra.

Släkten är värst!

Båda två har periodvis oinskränkt makt, båda två var tvungna att bli tuffare än tuffast, och för att
att behålla sina positioner tvingas de rensa och regera målmedvetet och strategiskt.

Europa härjas av krig och Mary är katolik medan Elizabeth är protestant (viktig skillnad i religionskrigens tidevarv).

Det är ett visuellt kalas att titta på den här filmen. Allt från klänningar till håruppsättningar är gjort med en sådan kärlek till detaljerna.

Dock är historien inte så bra som den skulle kunna vara, man har tagit sig väldigt stora friheter med historieskrivningen och med hur det verkligen var.

Mary och Elizabeth träffades aldrig.

Mary och Elizabeth var aldrig vänner.

De skrev brev till varandra och Elizabeth försökte inledningsvis vara vän med sin kusin Mary, men blev avvisad --- Mary tyckte hela tiden att hon var förmer, eftersom hon var katolik, och eftersom hon var katolik hade hon också rätt till Englands tron, eftersom katolikerna i England ville ha en ny katolik på tronen ...

Den här filmen försöker marknadsföra en vänskap mellan tjejerna, och det är Elizabeth som sviker den ... Vilket är en väldigt märklig historietolkning som filmen för fram.

Dessutom: Mary pratade inte engelska med skotsk (och här även lite irländsk) accent som en arbetare som växt upp i Skottland --- Mary hade växt upp i hovet i Frankrike och pratade flytande franska och "överklass engelska" --- och om hon hade nån accent över huvud taget så var den fransk.

Man fokuserar i filmen mest på den unga Mary, sedan är det ett omotiverat hopp från 25 till 44 års ålder och hennes avrättning ... Vad höll hon på med under ett 20 års långt glapp?

En annan drottning-film som nyligen har kommit ut, The Favourite, håller sig inte heller till verkligheten, eller den verkliga historien, och den filmen har också lagt till en massa sensationella snaskigheter och sexuella intriger (vilket tydligen behövs för att sälja historiskt drama, sedan The Tudors gick på TV) --- men The Favourite var en helknäpp film på alla sätt (bland annat med otidsenlig musik av Elton John och helgalet men coolt mode och hummerkapplöpningar) och det gör att man inte retar sig så mycket på felaktigheterna. Är hela filmen som en parodi, så kan det vara hur "fel" som helst. När det ser ut som ett seriöst drama --- som här --- kan man inte undgå att himla med ögonen.

Regissören Josie Rourke är tongivande inom brittisk teater. Hennes film Mary Queen of Scots är ett kostymdrama med historiska ambitioner, som ändå kantrar över i melodram, och sedan slutar filmen plötsligt, både hastigt och olustigt.

Margot Robbie som Elizabeth  I... Tyvärr, hon är inte alls så bra som drottning som så många andra som spelat Elizabeth. Från Bette Davis till Cate Blanchett ---- Elizabeth I har blivit en filmisk paradroll.

Margot Robbie ser mest av allt ut att oroa sig för att hon är för snygg för rollen och om hennes accent blir fel (hon är från Australien och gör amerikansk eller australiensisk accent bäst, hennes engelska accent är inte så bra) och hon får ingen tid över att fylla sin rollkaraktär med liv.

Dessutom finns det andra, bättre drottningar att spana in, som Claire Foy och sedan Olivia Coleman som den nuvarande drottningen Elizabeth II, Judi Dench som Victoria ...  Olivia Colman som Queen Anne, och även Helen Mirren som den nuvarande drottningen i filmen The Queen!

FILM: Kejsaren av Paris - Suicide Squad i Napoleons galanta Paris


Denis Lavant  och Olga Kurylenko i L'Empereur de Paris (2018)

Regi: Jean-François Richet

Titel: Kejsaren av Paris
Originaltitel: L'Empereur de Paris
Medverkande: Vincent Cassel, Olga Kurylenko, Denis Lavant, Fabrice Luchini, Freya Mavor m.fl.
Land: Frankrike, 2018

Releasedatum: 2019-10-30

Kostymdrama brukar felaktigt antas för att vara en genre. I själva verket kan man lägga vilken genre som helst i svunnen tid. 

Kejsaren av Paris går från prison-break-drama till Suicide Squad i Napoleons extravaganta Paris. 

Det här är svindyr blockbuster action som utspelar sig på 1800-talet och som har Vincent Cassel i huvudrollen som hjälten och legenden François Vidocq. 


Vincent Cassel gick upp 15-20 kilo för att bli mer lik Vidocq, men han ser ändå ut att vara smal som en vessla. Vidocq var betydligt rundare, både till kropps-och-ansiktsform, men eftersom få människor utanför Frankrikes gränser känner till verklighetens Vidocq över huvud taget, är det inget att bekymra sig över.

Kort berättat: Vidocq var mästerkriminell, mästerrymmare och senare mästerdetektiv i Paris --- på jakt efter andra mästerkriminella. Helomvändning!

Det är lite som om Professor Moriarty hade beslutat sig för att bli rättskaffens och starta en konkurrerande detektivbyrå till Sherlcok Holmes, och sedan satt dit alla sina gamla kriminella kompisar. Och kriminella uppskattar inte tjallare! Tjallare är värre än hederliga detektiver.

När vi först träfar Vidocq i filmen befinner vi oss mitt inne i ett prison-break-drama. Vidocq skaffar sig snabbt fiender och allierade som ska komma att återkomma senare i filmen och han lyckas snabbt fly tillsammans med en annan fånge, genom att bli kastad överbord, och sedan, Houdini-style, ta sig ur sina bojor. Det är lite Greven av Monte Cristo över det hela (fast Edmond Dantes skar sig bara ur en säck fylld med tyngder, han var inte kedjad).

Vidocq blir många år senare falskt anklagad för mord, och i utbyte mot sin frihet och benådning för alla sina brott erbjuder han sig att ta fast de verkliga mördarna. Det klarar han på mindre än tio minuter, och sedan fortsätter han av bara farten att samla ihop "a band of misfits" från gatan, Suicide-Squad-style: en snygg, blond gatflicka som är en pick-pocket-expert och ett gäng med morske män som kan fäktas med svärd och skjuta med pistol. (fast ibland glömmer de att ladda pistolerna innan de går in i skurkarnas håla ... amatörer!)  Vidocqs nybildade band rensar snabbt upp i Paris undre värld. Det hela går väldigt lätt ... tills det inte går alls längre.

Ett nytt kriminellt gäng gör sin egen rensning för att undanröja konkurrensen och tar över staden. De organiserar sig och dödar alla utom Vidocg själv. Han och hans män har vid det här laget redan blivit desillusionerade över att belöningen och benådningen aldrig kom. Det blev avslag på det hela, på grund av komplicerade politiska turer, och alla som någon gång läst något av Alexandre Dumas den äldre eller lite fransk historia över huvud taget vet att fransk politik vid denna tiden var mycket rörig.

Mycket rörig är förresten en underdrift. Den var en katastrofal härva som ingen begrep.

Vilka som höll ihop och vilka som halshögg varandra kunde förändras över en natt. Monarki, republik, kejsardöme ... huvuden rullade lik förbannat och lika skoningslöst och urskiljningslöst och likgiltigt. Det är något som den här filmen tar fasta på --- det finns ingen struktur, det finns ingen att lita på (framför allt kan man inte lita på staten) och det finns ingen logik i det hela.

Verklighetens François-Eugène Vidocq ...
I den här filmen räddar folk livet på varandra, för att sedan mörda varandra i en annan scen. Vem som håller på vem och vem som har ihop det med vem i Paris fiktiva undre värld ... Och varför karaktärerna gör som de gör ... Det är ännu rörigare än Frankrikes politik i verkligheten, och det vill inte säga lite det.

Men det är kul att se actionfilm som försöker se ut som de tre musketörerna, och tjusiga påkostade scenerier där Tuilerierna figurerar eller där Triumfbågen just håller på att byggas.

Hur verklighetens Vidocq överlevde så länge som han gjorde i denna tid av extrem back-stabbing, det ger filmen inte något svar på.

Men Vinxent Cassel vandrar runt i Napoleon-tidens Paris och ser stoisk och heroisk ut. Det kanske räckte som överlevnadsstrategi?

FILM: Men in Black: International - Meh in Black + vykort från Europa

Emma Thompson - Woman in Black. Hon var även med i Men in Black nummer 3. Detta är nummer 4.


Finns det liv i rymden? Finns det intelligent liv i Hollywood? Finns det liv i Men in Black franchisen utan Will Smith? Skriver alla manusförfattare av varandra? Är detta en reklamfilm för James Bond?
Som marknadsför Chris Hemsworth som 007-arvtagare? Tror alla i Amerika att "International" betyder turistattraktioner som finns på vykort?

Det är de stora frågorna som man grunnar på när man ser Men in Black International, som är den fjärde Men in Black filmen.

Här är återigen: omaka par. rutinerad partner, rookie partner. Som inte gillar varandra men som finner varandra. Något som hotar världen och världen ska räddas. En massa vyer från vykort. Och en mullvad i organisationen! VEM är mullvaden i Men in Black och ska rutinerad agent och rookie agent kunna lägga sitt groll bakom sig för att rädda världen och Men in Black organisationen från undergång?

Spelar du floskel-bingo har du nästan full bricka vid det här laget, och det har inte ens gått tre kvart på filmen.

Det bästa med nya men in black är kombinationen Thomson och Thomson och Hemsworth.

Den här historien är ett slags reboot för Men in Black och som sådan film ett i sin egen serie (om det nu blir några MiB uppföljare med TTH trion)

Det här är Mollys historia och "Molly's game". Molly träffar sin första utomjording som liten parvel, och som vuxen spelas hon av Tessa Thompson och filmen hamrar hem budskapet som alla vet är sant: kvinnor för anstränga sig EXTRA mcyket för att bli framgångsrika.

Molly är en sådan ambitiös och hårt arbetande tjej som har typ 95-98 procent på alla prov, men ändå får hon inte drömjobbet och hon hamnar istället på ett callcentre.

Det är filmens roligaste scen. Alla känner igen sig i "ringa til supporten" och få rådet att starta om dagtorn (nästa råd är byt operativsystem, nästa råd är köp ny dator).

Från stjärndrömmar till telefonnissa ... det var inte så Molly hade tänkt sig till vuxna liv. Men smarta tjejer är ett hot, och det är inte lätt att komma fram i livet ... Mollys uppförsbacke i karriär kan bero på att hon är kvinna, att hon är för smart och för duktig, att hon är färgad i Amerika (rasism finns fortfarande) och ... att hon  tror på utomjordingar och att alla därmed tror att hon är knäpp. (Är det inte vanligt att tro på utomjordingar i Amerika idag?).

Men så småningom hittar Molly Men in Black och får drömjobbet! med Emma Thompson  som chef!
 Thompson och Thompson har en trendig småskojig dialog där de diskuterar varför det fortfarande heter MEN in Black. Den är inte alls lika arg och bitsk som den monolog som Jennifer Lawrence (Mystique / Raven)) levererar i X-men Dark Phoenix, då hon påpekar att organisationen borde heta X-Women för det är hela tiden kvinnorna som måste rädda männen och världen och offra sig ...

Molly fortsätter att var duktig flicka och överprestera med 90+% på alla prov.
Men uppförsbacken fortsätter, hennes partner, agent H, tycks inte ta henne på allvar ...

De som nu himlar med ögonen hav tålamod: Rafe Spall som Agent C visar att det minsann också finns män som ständigt förbigås i karriärer, Agent H är påläggskalven och gullgossen, Agent C får göra jobbet och städa upp efter Agent H. (Rafe Spall är också betydligt mer  talangfull som skådespelare än sådana som får tio gånger så mycket publicitet).


Efter en halvtimme tre kvart har man räknat ut vem som är mullvaden och varför och hur det gick till och att "the final battle" kommer att ta en evighet och utspela sig i Eiffeltornet (vi har redan sett Big Ben en gång , the London eye en gång och Eiffeltornet en gång, men man kan aldrig få  in för mycket turistvykort i en film som har International i titeln). Och då är över en timme av filmen kvar.

Det är oklart vad Men in Black är. Rafe Spalls Agent C ifrågasätter också meningen med  MiB i själva i filmen, men han får inget svar, och det får inte åskådaren heller.

Är MiB bara någon slags låtsas-trollkarlar som ska hålla utomjordingarnas existens på Jorden hemlig från de vanliga mugglarna, trots att utomjordingar figurerar på bild på kvällstidningarnas framsidor?

Ska de slåss mot utomjordingarna, skydda dem från något, eller smöra för dem, så att de inte pulveriserar hela planeten Jorden?

En hel planet kan väl inte ha bara ett språk och en ledande kunglig familj, på Jorden finns det massor av presidenter, och kungar och andra övermuftis och en myriad av språk.

Man har snott små idéer hej vilt fån andra filmer och böcker --- entrén till MiB värdlen är till exempel som entren till Diagonally i Harry Potter bcökerna --- och lagt in fler irriterande små CGI varelser än George Lucas när han försökte förstöra sin original trilogi genom att köra den genom datoranimeringens inte så underbara värld.

Tessa Thompson - det är svårt att inte  tycka om henne. Likaså Emma Thompson. Chris Hemsworth börjar däremot göra en slags komedirutin --- kolla mig är jag inte rolig nu! --- som man sett i både Thor-filmerna och i Ghostbusters. Ska han stanna kvar i komedifacket så får han variera sig lite.
Och ska ha bli hemlig agent får han slå Daniel Craig.

Rebecka Fergusson har förresten ännu en femme fatale och bad girl roll. Hon är bra. Igen. Hon är ofta mycket bättre än filmerna hon är med i. Och hon är det enda som  är bra med nya The Shining uppföljaren Doctor Sleep. Men här är rollen för liten. Hon skulle kunna ha fått en huvudroll, som en utomjording som räddar Jorden. DET hade varit ett inkluderade och modernt budskap att skicka, om att inte vara rädd  för den Andre utan att se till att hen också får en huvudroll och hjälteroll ...


fredag 15 november 2019

Adventstävling med årets mysigaste julbok: en helt sanna julsagan om kentauren som ville hem



NU har kentaurfölet Ken Taur fått sin egen bok - det är ÅRETS adventsbok och en av de bästa jul-och-adventsböcker som finns!

Titel: Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem.

Det är en helt underbar och lysande saga i 24 kapitel som är helt i färg och talangfulla Sofia har verkligen fått ta ut svängarna ordentlig när det gäller att tolka sagan i magnifika flerfärgsuppslag ...

Rekommenderas varmt under den kallaste årstiden!

Även uppföljaren har ett budskap om att vara källkritisk och att inte vara för snabb med att tolka vilka som är skurkar och hjältar ...

Och Ken Taur vandrar genom ett snöigt sagolandskap och träffar härliga traditionella sagokaraktärer och sagoslurkar som alla visar sig vara mycket schysstare än vad deras rykte har spridit ut ...

Mys-rys när det är som allra, allra bäst!

Tävla och vinn:

Fin bok, signerad av Mats Strandberg, fint kentaur-julpynt i glas och gammaldags adventskalender.
Se bilden ovan ...

Maila "kentaur" som ämne till bokpanda@gmail.com före den 28 november. Ett pris dras bland alla kentaurer!

Läs mer här:
http://tidningenkulturvinden.blogspot.com/2019/10/den-helt-sanna-julsagan-om-kentauren.html

Monstret Frank - En monstermaffig samlingsvolym av Mats Strandberg

Författare: Mats Strandberg
Titel: Monstret Frank (samlingsvolym)
Serie: Monstret Frank
Illustrationer: Sofia Falkenhem
ISBN: 9789129714760
Antal sidor: 413
Förlag: Rabén & Sjögren


Monstret Frank. En underbar monstermaffig samlingsvolym av Mats Strandberg! Om jag hade gått i mellanstadiet och varit boknörd som Frank så hade detta stått överst på min önskelista till Jultomten ...

Who am I kidding? Det hade stått överst nu också! (Om jag inte redan haft boken alltså.)

Samlingsvolymen innehåller: Monstret i natten (som jag även har som singelvolym), Monstret på cirkusen (den läskigaste boken för alla med clownskräck) och Monstret och människorna (den läskigaste boken för alla med människoskräck).

Det finns massor av vackra och suggestiva illustrationer av Sofia Falkenhem som verkligen ger berättelsen ett extra djup.
Monstet Frank är en härlig familjebok som faktikt passar för alla åldrar (det går att vara 9-plus och ändå tycka det är trevligt med fina bilder ...) och det finns så mycket att diskutera i den här boken, läs med fördel tillsammans, tre fyra generationer ...

Alla älskar ju Alice, den gamla damen i boken, som är så tuff och kavat och står upp mot de fördomsfulla människorna i Yrred, och man faller också pladdask för ortens bibliotekarie, som kan förvandla sig till en klok uggla ... när hon inte är en klok människa som försvarar allas rätt att vara annorlunda ... och böckers rätt att finnas till och inte eldas upp på bokbål.

Det finns också många kul skämt som är riktade till äldre läsare ... Den här samlingsvolymen innehåller tre böcker, i del ett finns till exempel små blinkningar till Frankensteins monster och till scener från skräckfilmer som definitivt har 15+ gräns, i del två träffar  vi en obehaglig clown som kan ge Stephen Kings Pennywise (känd från romanen och filmen Det) såväl som Jokern en match om titeln "läskigaste skurk" och "läskigaste clown" genom tiderna.

I del tre är det solklart att de verkligt obehagliga karaktärerna är folk som ser ut som helt vanliga människor (som tandläkaren och gympaläraren) men som sprider hat och misstro genom ord och gärningar. Kort sagt inga traditionella monster alls ... Och det finns också en fin blinkning till The Shining av Stephen King och Stanley Kubrick (och nya Doctor Sleep fans kan också känna igen sig ...)
Så ja, här finns massor av påskägg att leta!

Förutom en omedelbar och rak historia som går hem hos läsare i 8-9 års åldern och uppåt.
Det är lite som DisneyPixar filmerna --- det finns så många olika lager att uppskatta och olika människor kan hitta olika saker att ta fasta på och ha roligt åt.

Vad jag gillar bäst ... är att denna boktrilogi ställer intressanta och brännhet-aktuella frågor om att vara källkritisk och hålla huvudet kallt och inte dras med i någon mass-hat hysteri. Den här boken kan vara en kommentar till dagens politiska läge så väl som till nazisternas bokbål eller kommunisternas förföljelser av intellektuella och homosexuella genom tiderna ...

Vad jag gillar bäst ... är också att boken är en skamlös kärleksförklaring till böcker och läsning.
Ett gulligt monster som älskar böcker! Man älskar honom!

Vad jag gillar bäst ... är också illustrationerna. Så himla fina! Man känner verkligen med Frank och hans vänner och man vill så gärna klia monster-Frank bakom öronen (han är förmodligen det gulligaste monstret i historien!), heja på den klocka ugglan och krama om det lilla kentaur-fölet som blivit bortrövat ...

Det lyckliga slutet ... är det önsketänkande? Kanske. Eller också inte alls. Klart att vi kan få till ett lyckligt slut om vi håller sams och lyssnar på varandra och läser kloka tankar (som Mats Strandbergs böcker) istället för att elda upp oss över imaginära orättvisor och istället för att elda upp böcker och bibliotek!

Det här är en mycket fin samlingsutgåva, rikt illustrerad och med mjuka pärmar, som gör att boken är skön att hålla i, lätt att bläddra i, och underbar att läsa högt ur.

Bonus: NU har kentaurfölet Ken Taur fått sin egen bok - det är ÅRETS adventsbok och en av de bästa jul-och-adventsböcker jag någonsin läst! Titel: Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem.
Det är en helt underbar och lysande saga i 24 kapitel som är helt i färg och talangfulla Sofia har verkligen fått ta ut svängarna ordentlig när det gäller att tolka sagan i magnifika flerfärgsuppslag ...

Rekommenderas varmt under den kallaste årstiden!

Även uppföljaren har ett budskap om att vara källkritisk och att inte vara för snabb med att tolka vilka som är skurkar och hjältar ...

Och Ken Taur vandrar genom ett snöigt sagolandskap och träffar härliga traditionella sagokaraktärer och sagoslurkar som alla visar sig vara mycket schysstare än vad deras rykte har spridit ut ...

Mys-rys när det är som allra, allra bäst!

Läs mer här:
http://tidningenkulturvinden.blogspot.com/2019/10/den-helt-sanna-julsagan-om-kentauren.html


Monstret i natten - en gullig hamnskiftare hittar hem

Författare: Mats Strandberg 
Titel: Monstret i Natten 
Serie: Monstret Frank (del 1)
Illustrationer: Sofia Falkenhem
ISBN: 9789129692556
Förlag: Rabén & Sjögren


I mycken översatt fantasylitteratur hittar man alla möjliga översättningar när det gäller “shape shifters” - alltså människor som kan förvandlas till djur - trots att det finns ett ypperligt gammeldags svenskt ord för detta, som varit nästan bortglömt.

Hamnskiftare. Vilket är precis det ord som Mats Strandberg använder när han ska beskriva en liten pojke som förvandlas till en hund. Men man kan inte vänta sig annat än det bästa och det mest initierade från Strandberg - han kan sin skräck och fantasy och sina gamla sagor.

Det här är en barnbok i genren "mysrys" men det är mer mys än rys. Illustrationerna förstärker det mysiga, pojken Frank i hundform är så himla fluffig och gullig med viftande svans att det är svårt att tänka sig att människor blir rädda och tror att han är ett monster. Men så är det ofta: saker som är annorlunda inspirerar rädsla, de behöver inte ens se farliga ut.

Driften med skräckfilmer, som det älskande paret i en parkerad bil som attackeras av ett monster (men det här monstret vill ju bara bli klappat på magen!) finns här, och många av skämten är förmodligen ännu roligare för äldre läsare.

Här finns också ett magiskt bibliotek, precis som i Beautiful Creatures och Pax-böckerna och här finns till och med en hamnskiftande bibliotekarie som kan förvandla sig till en uggla. Vad finns det att inte gilla med den här boken?

Pojken Frank gillar ugglor, magnolior, gulliga hundar och böcker - speciellt Den Oändliga Historien. Frank är verkligen en besläktad själ, han har precis samma favoritsaker som undertecknad!
Fast om jag skulle välja att förvandlas skulle jag välja fjälluggla, de är fridlysta, supervackra och vart fjärde år kan man få äta hur många lämlar som helst på fjällbuffén ...

Det här är en helt underbart rolig och vacker mys-skräckis, en riktig drömbok!

Boken är del ett i en serie om tre ... och nu finns alla böckerna i en fin samlingsvolym!

Det finns också en helt fristående splitterny adventsbok med 24 kapitel som handlar om Franks kompis, Ken Taur: Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem ... som rekommenderas varmt!

Belinda Graham

SCEN: Bästa julshowen! Hellmans Drengar!



Ett superhett tips här till alla Mello-fans och alla som älskar riktigt bra julshower! Hellmans Drengar hade förra året den allra bästa julshowen! (Jag och publiken på Lorensbergsteatern var rörande eniga!)
Och i år firar de 25 år! Det kommer att bli en extra maffig julshow med Melodifestival-tema!

Men ... skynda att fynda! Biljetterna säljer som smör!


OM HELLMANS DRENGAR

Hellmans Drengar firar 25 år och bjuder in publiken till ett glittrande jubileum på Lorensbergsteatern. 25 år och 25 delfinaler har tagit oss fram till den stora Melojulfestivalen där vi kommer att bjuda på guldkorn från de gångna åren. 
Till hjälp har vi ett kärt återseende när Sara Korsgren Norrby är tillbaka som gästsolist. Våra programledare kommer att leda oss genom föreställningen och med hjälp av publiken kan vi förhoppningsvis kora en vinnare. 
Men kommer drengarna att hålla sig till tävlingsreglerna? Hur långt får ett bidrag egentligen vara och är det tillåtet att tävla med ett medley? 
Välkommen in i TV-studion och se hur det här slutar. Hellmans Drengar leds av körens grundare och musikaliska ledare Claes Nyström och ackompanjeras av husbandet Hellmans Strengar.

 Här är lite om förra årets skojiga, musikaliska julsuccé:



Och här finns biljetterna till årets show:

SCEN: Lill Lindfors på större konsertturné med ”Musik ska byggas utav glädje” och jubilerar 80 år 2020!



En av Sveriges mest folkkära artister Lill Lindfors jubilerar 80 år med en ny turné runt om i landets större konsertlokaler ”Musik ska byggas utav glädje”.

Låten med samma titel släpptes 1978 och är en av våra största låtar genom tiderna som föryngrat sig från år till år och ständigt hittat nya fans.



Med Lill Lindfors värme, generositet och humor har hon genom åren skapat en publikkontakt som är unik. Lills framträdanden är präglade av frihet och lek, ödmjukhet och glädje, allt med en stark vilja till förnyelse. Turnépremiär blir det i Stockholm på Rival den 1 december och turnén gästar 7 orter runt om i landets konsertlokaler med final den 8 februari i Nyköping.

Till turnén har Lill Lindfors samlat några av landets bästa musiker. Clas Crona, piano, Mats Norrefalk - gitarr, Johan Granström- bas, Johan Löfcranz – trummor. Det blir underbara konserter med mer musik och mycket glädje!

Turnéplan: Lill Lindfors ”Musik ska byggas utav glädje” våren 2020

1 december - Stockholm, Rival

26 januari – Västerås konserthus

30 januari – Malmö, Palladium

4 februari – Linköping konsert & kongress

5 februari – Örebro konserthus

6 februari – Norrköping, Louis de Geer

8 februari – Nyköping, Culturum

Biljetter via (Nortic):https://www.nortic.se/dagny/event/22394

Lill Lindfors debuterade på skiva och scen 1961 och har alltså varit verksam artist i 58 år. Ordet legend kan knappast vara mer berättigat, vi pratar om en artist som har tillbringat ett helt människoliv på scener av olika slag. Teater, revy, konsert, film, programledare, Melodifestival you name it…inget format har någonsin varit främmande för Lill Lindfors men frågan är om det ändå inte är i musiken som Lill är allra bäst. I synnerhet när hon har ett så formidabel uppbackning som på den här turnén Clas Crona - piano, Mats Norrefalk - gitarr, Johan Granström- bas, Johan Löfcranz - trummor.

tisdag 12 november 2019

SCEN: Sissel Kyrkjebø - En julintervju från ett snöigt Oslo, inför årets julturnépremiär




Hon har en sjöjungfrus förtrollande röst, en världsstjärnas utstrålning och en ängels musikalitet. Hon är julsångernas självklara drottning och den 21 november är det dags att rivstarta årets stora julturné i Sverige.
Hon är Stilla Natt med stort S, Sissel med stort S och Superstjärna med Stort ess. 

Vilka musikaliska ess har Sissel Kyrkjebø i rockärmen i år? 

Vi fick en liten pratstund med Sissel, innan den efterlängtade premiären på Göta Lejon i Stockholm. Den som väntar på något gott, väntar på Sissel! Och kanske på en pepparkaka till julmusiken ...

Det är tidigt på morgonen, det är svinkallt och snön yr i Oslo. Men Sissel har tillräckligt med värme i rösten för att tina en glaciär, hon är pigg och rolig att prata med och kommer med shoppingtips och kaktips och musiktips inför julen, samtidigt som hon laddar för att börja repetera inför julens turné, som kommer att omfatta fyra länder: Sverige, Norge, Danmark och Tyskland.

Hennes eminente stjärnkeyboardist Tim Carmon har just flugit in från ett Los Angeles där det är minst 30 plusgrader och sol. Han har tidigare jobbat med bland andra Stevie Wonder, Paul McCartney, Queen Latifah, Bob Dylan, Justin Bieber, Bonnie Raitt, Eric Clapton och Earth, Wind & Fire och han har varit Music Director i Vita Huset, men när det gäller julen är det ju självklart Sissel som är den största stjärnan ...

- Vad roligt att du ska förgylla tiden fram till jul med ännu en turné! Det är faktiskt svårt att tänka sig en jul utan Sissel, det är ungefär som en jul utan julgodis eller en jul utan julgran!

- Oj då!

- Ditt succéalbum Stilla Natt, eller Glade Jul, har nu funnits i 32 år!

- Är det verkligen så länge?

- Ja, vi är många som är präglade på din musik! Hur känns det att vara en sådan jul-ikon? Så många människor har vuxit upp med din julmusik!

- Jag tänker inte på mig själv som en jul-ikon, men jag tycker om att turnéra innan jul, den här tiden när alla laddar upp inför julen, och det är så roligt att åka ut och möta folk under den här tiden, och se hur glada de blir när man kommer och sjunger för dem. Jag brukar alltid ha med de stora klassikerna och de låtar som folk förväntar sig, som Stilla Natt och O Helga Natt, men sedan tycker jag också om att bjuda på några överraskningar och folk kommer fram efteråt och säger att "det där, det var fint det också ..." och de har fått höra något nytt som de tycker om, och det känns lika härligt varje gång!

- Stilla Natt eller Glade Jul är en av mina måste-skivor inför julen. Har du själv några måste-skivor när det är jul? Några plattor som hänger med sedan du var liten?


- Jag har en speciell julgospelplatta som åker fram varje år och det är en med Mahalia Jackson. Hon har en sådan härlig röst! Och så sjunger hon så många traditionella fina amerikanska julklassiker.

- Du har en amerikansk keyboardist med dig på turnén ... Tim Carmon, som är mycket känd i musikaliska kretsar. Han har ju jobbat med praktiskt taget alla de stora artisterna, från Stevie Wonder till Sissel!

- Det är nu tredje året som Tim turnerar med mig och firar jul, han kom från Los Angeles i morse! Där var det över 30 grader varmt, och här i Oslo är det minusgrader och årets första rejäla snöfall! Det är vitt överallt och det virvlar av tjockt med snö i luften. Vilken omställning! Han tyckte det var fint med sådan julstämning och snö, men han tyckte också att det var lite för kallt. Det känns rejält kallt när man upplever en temperaturskillnad på mer än 30 grader!

- Lägger du förresten på dina egna julplattor och spelar dem, när det är julparty hemma hos dig? 

- När det är julparty kör jag främst engelska och amerikanska plattor, med passande svängig och lite jazzig julpartymusik. Med sångare som Dean Martin, Frank Sinatra, Michael Bublé... och så självklart Barbra Streisand! DÅ blir det partystämning! Sedan, ju närmare jul jag kommer desto mer vill jag ha traditionell, stämningsfull julmusik, från Sverige och Norge och England, vacker körmusik med fina körer ... På själva julen och julafton kör jag bara sådant. Då ska det vara så stämningsfullt som möjligt!

Körer och körsång är väldigt viktigt för mig personligen, jag började ju min karriär genom att sjunga i en kör som barn. Det är många plattor med körmusik som kommer fram varje jul! Jag har en svensk platta med körmusik som jag tycker mycket om, och så lyssnar jag på svenska artister som Tommy Körberg och Carola, som sjungit in traditionella svenska jullåtar. När det gäller plattor från Norge, Domkyrkokören som sjunger i Domkyrkan i Oslo är så fin! Deras plattor lyssnar jag på. Sedan har jag också många engelska körplattor, jag upptäckte dem när jag var på tur i England.

- Gosskörerna är jättefina, praktiskt taget varje kyrka har sin egen, jag har hur många plattor som helst bara från Cambridge.

- Visst är det fantastiskt? Jag var på semester i England alltså, inte på turné, och vi körde runt till en massa olika kyrkor och lyssnade på körerna och köpte deras CD-skivor ... och dem brukar jag plocka fram! Det är en sådan fin körtradition ni har, och det är helt fantastiskt att det finns så många fantastiska körer! Det var så roligt att upptäcka dem!

- Du har ju rest över praktiskt taget hela världen, och bott länge i både Norge och Danmark --- är det några speciella jultraditioner som du plockat upp, anammat, blandat med varandra … Det kan vara julmat, julmusik, juldekorationer, vad som helst!

- Något som jag skulle vilja vara med om, och som jag aldrig har varit med om, är en äkta svensk julotta. Vi har inte julotta i Norge! Att gå upp tidigt och det är krispigt kallt och snö och sedan åka till kyrkan och lyssna på fin musik och ha tända ljus ... Det låter så stämningsfullt. Speciellt på landet, som Py Bäckman beskriver det i Koppången ... Jag föreställer mig att det är fint i alla fall, men jag har aldrig varit med om det.

- Det är väldigt fint, speciellt på landet. Jag har kompisar som har hästar och ponnyer och till jul och Lucia kläs de upp extra fint med bjällror och glitter och så drar de slädar, fulla med plädar och fårskinn. Att åka till julotta så är jättemysigt, och det är faktiskt roligt bara att titta på de små hästarna när de står utanför kyrkan ... Förr i tiden var det ju det normala, att ta till kyrkan med häst och släde och klingande bjällror, nu är det mest en kul grej.

- Det låter så mysigt! Det vill jag vara med om!

- Fast en sak som har påverkat julotta traditionen är att midnattsmässa har blivit så stort. I katolska länder har man haft midnattsmässa länge, för att fira in juldagen, och det finns ju de som tittar på SVTs sändning av midnattsmässan från Rom, men även om Sverige inte är katolskt så har man börjat köra med midnattsmässor live runtom i kyrkorna ... Så först ska man fira julafton hela dagen, sedan ska man ut till midnatt för att lyssna på kompisar som sjunger i olika körer och sedan, efter allt detta, ska man upp tidigt och åka till julottan ... de olika traditionerna går inte riktigt ihop!

- Nej, det låter faktiskt lite jobbigt!

- Vad är roligast med att åka på storslagen julturné?

- Konserterna! Att träffa publiken! Att se hur glada de blir och hur mycket musiken betyder för dem.
Sedan är själva resan också trevlig, att resa tillsammans med musiker som man känner och att besöka många olika ställen ...

- Hinner du titta mycket på julskyltningen i olika städer? Du ska ju bland annat uppträda i Stockholm, som har så fin julbelysning, och Göteborg, som marknadsför sig som Julstaden Göteborg, och det är nya dekorationer och ljussättningar varje år ...

- Förra året sjöng jag på Lisebergshallen, och Liseberg var så fint! I år ska jag sjunga på Konserthuset i Göteborg och det ser jag fram emot, jag har bara sjungit där en gång tidigare ... Jag har varit där många gånger och lyssnat på konserter, men jag har inte uppträtt där mer än en gång.

- En jultradition (som inte är så kul) är att man brukar bli förkyld. Ja, hela familjen blir det! Lov = slappna av = bli förkyld! Men du har ju absolut inte alls råd med att bli förkyld - då blir det ju ingen sångturné. Hur håller du dig pigg och frisk under slaskig vinter och kanske en regnig och kall jul? 

- På julafton kan jag gott bli förkyld! Eller den 23 december. Det gör inget! Då är julturnén över! Men innan dess ... Du har rätt, det är en katastrof att bli förkyld eller att drabbas av influensa. Så jag vaccinerar mig mot influensa varje år. Annars ... jag sover mycket. Det är det allra viktigaste för att inte bli sjuk, det är att sova ordentligt. Sedan ska man också äta sunt. Antibakteriella och att sova mycket, det är mina tips ... Och så är jag lite asiatisk också, på sättet jag hälsar, jag går inte för nära folk och  jag försöker att inte utsätta mig för onödigt mycket bakterier.

- Vad kan du absolut inte vara utan när det är jul? Förutom musiken?

-  Pepparkakor! Jag älskar pepparkakor! i Norge säljs det bara pepparkakor till  jul, inte året runt, och jag har redan ätit upp TRE burkar!

- I Sverige säljs pepparkakor året om, som en standardkaka till kaffet, ungefär som skorpor eller kex ...

- Jag vet! Och jag kan bara få dem till jul i Norge! Det är inte rättvist! Men jag måste säga att de godaste pepparkakorna som jag någonsin har ätit har jag ätit i Sverige, i Göteborg! De var helt himmelskt goda! Jag hittade dem i ett bageri som bara bakar pepparkakor och det var sommar och de bakade pepparkakor! Det var ett väldigt populärt ställe, man skulle boka pepparkakor i juni eller juli om man skulle ha pepparkakor till jul! Det var helt underbara pepparkakor, riktigt knapriga och med extra fin ingefära och kryddsmak, lite extra zing i det ... Jag minns inte vad bageriet hette, men när man kör mot där gamla SVT låg, alltså där SVT låg tidigare, så kommer man till rondellen där, och så tar man höger, och där är pepparkaksbageriet. Jag skulle till SVT och jag kände doften av pepparkakor och vi bara följde den!  Sedan sa jag bara: "Stanna bilen, här finns det pepparkakor!" Mitt i sommaren!

- Det låter fantastiskt! Det verkar vara ett perfekt pepparkaksställe! 

- Jag gillar olika konditorier. När vi är på turné brukar vi leta upp olika fina konditorier i alla städer och alla orter vi besöker, och där köper vi massor av olika fina kakor och bakverk och sedan så sitter vi och har provsmakning i turnébussen ...!

- Det låter hur mysigt som helst!

- Ja, det är det! Det är vårt julmys och vår juluppladdning! Under den här turnén åker vi runt i Sverige, Norge, Danmark och Tyskland. Jag vet inte hur vi ska komma ifrån Tyskland, de har så goda kakor där! Vi kommer att proppa bussen full!

- När det gäller julklappar - göra-själv, handla på internet, gå på julmarknader överallt (där du är på turné), eller springa-ut-i-sista minuten? Vilket känns mest du?

- Jag brukar handla både före och under turnén! Det är som mitt adventspyssel! Jag träffar ju mycket släkt och vänner under själva turnén, i städerna vi kommer till, så under turnén sitter jag och fixar med mina listor och klurar på presenter och i de olika städerna som vi kommer till går jag och handlar julklappar som jag ska ge bort. Det är så roligt! Man blir också känd i de olika städerna man är i och får nya vänner där. Hela turnén blir som ett enda långt jul-och-adventsfirande!

- Du har ju hittat och återuppväckt många gamla julsånger ... Vilken eller vilka av dem är din favorit eller dina favoriter?! Eller det kanske är svårt att välja, man ska tycka om alla sina låtar lika mycket ...?

- Det är svårt att välja. Men också för att vad som är känt i ett land kanske inte är så känt i andra länder. Det har hänt ofta att folk i Sverige kommit fram och tackat mig för "okända julsånger" och vad fantastiskt att jag upptäckt dem, eller återupptäckt dem, och i Norge är det inget konstigt. Det är helt vanliga julsånger. Ibland är det så att en gemensam jultradition eller en gemensam julsång överlever på ett ställe, och glöms bort på ett annat.
Jag minns en julturné när jag skulle  göra en variant av Klinga mina klockor, inte den vanliga julsången som ni har i Sverige, men den där stämningsfulla som finns i Norge, och så hittade jag en svensk text till den musiken i en svensk psalmbok! Och jag blev  så nöjd. Jag hade ett svenskt crew med mig då på den turnén och de sa alla att de aldrig hade hört den och att det inte var en svensk låt, och jag var tvungen att bevisa det och visa upp psalmboken: "Men titta här då, det är en svensk låt, den är med i den svenska psalmboken!".

- Jag kopplar också ihop dig med vårsånger! Du har ju spelat in så många fina vårsånger. Kommer det kanske i framtiden att bli en vårturné … ?! Fira in våren med Sissel? Jag skulle älska det!

- En vårturné?! Det är en kämpe-god idé! Det har jag aldrig haft!

- Lövade portaler vid kyrkorna, mattor av vitsippor och påskliljor ... det skulle kunna bli hur stämningsfullt som helst! 

- Det låter så fint! Vår med Sissel ... Ja, det vore roligt att göra en sådan turné!

- Du har gjort så otroligt mycket under din karriär! Har du funderat på att göra ett album där du helt och hållet själv skriver text och musik? 

- Det skulle jag väldigt gärna vilja göra, men det är ett stort projekt att göra en hel platta med egen text och musik, framförallt måste man hitta samarbetspartners att göra det med. Men det är något visst att sjunga text och musik som man har gjort själv, det har jag gjort förr, man har en annan relation till låten då ...Men det är också intressant att ta låtar som redan finns och tolka dem, att göra dem till sina egna låtar, det är en helt annan resa ...

- Vad har du för projekt på gång för framtiden?  Efter julturnén?

- Jag ska släppa 50 låtar på 50 veckor! Låtar, musikvideos och så små filmer som hör till varje låt där jag förklarar varför jag valt just den låten och vad den betyder för mig ... Det är ett jättestort projekt! Jag hade tänkt göra ett album med 10-12 sånger ... men så blev det en sådan lång lista med låtar som har betytt mycket för mig, och då började vi från toppen och arbetade oss neråt ... och jag får erkänna att listan innehöll mycket mer än 50 låtar, men att fira 50 år med 50 låtar, det lät bra på något sätt! Så vi ska släppa 50 låtar på 50 veckor, och de går att hitta på min hemsida sisselmusic.com - där finns låtarna, musikvideos och mina små filmer där jag berättar om låtarna. Musiken kommer så klart att finnas på spotify och andra ställen också, där man kan lyssna på musik.

- Vad fint! Det blir som en julklapp till alla dina fans! 50 små fina paket att packa upp!
Eller som en adventskalender ...  Det blir så många luckor att öppna och det är så spännande att se vad som finns bakom varje lucka!

- Den här adventskalendern kommer att vara ännu längre än till nästa advent, för vi börjar att släppa låtarna i maj! Och sedan blir det en låt varje vecka från maj och femtio veckor framåt! Men det är det projekt jag kommer att ta itu med när julturnén är över. Det ska bli så roligt!

- Jag ser fram emot det! Jag kommer att hålla koll på  sisselmusic.com  för att inte missa när det börjar! Lycka till med ditt fina 50 projekt och så din julturné! Det är roligt att det blir så många konserter i Sverige!

- Det tycker jag också! Det är alltid speciellt att få komma till Sverige och att sjunga för en svensk publik och att sjunga in julen! Det är helt underbart!

text: Belinda Graham
foto: Kristin Saastad

SCEN: Martin Stenmarck - Hitsen & Hjältarna - Snart i den stad nära dig!




HITSEN & HJÄLTARNA


Martin Stenmarck är äntligen tillbaka med en stor rock och popshow! En show som i ett svindlande tempo kommer att ta dig med på en musikalisk resa som spänner över tid och rum-från hårdrocksdrömmarna i pojkrummet, till Grammisvinst, Melodifestivalsvist, Rockbjörnsvinst, till de stora arenornas tid i och med Ladies Night-till den kritikerrosade scenföreställningen ”Syskonkärlek”.

Hitsen & Hjältarna är en föreställning fylld av högoktanig energi, liveband och ett hisnande tempo där hitsen som format Martin framförs och varvas med egna sånger som nått långt in i den svenska folksjälen. Allt detta levereras med den största känsla som blivit Martins signum; där hans karriär visas i all sin artistiska spännvidd. Här kommer du sjunga med i oförglömliga låtar med alltifrån Elvis till Springsteen och med glittret från Frank Sinatras Las Vegas-till Martins egna oförglömliga låtar.
Föreställningen ”Hitsen & Hjältarna” kan ses på följande platser framöver:
08 nov - Västervik, Gränsö Slott
09 nov - Linköping, Linköping Konsert & Kongress
16 nov - Västerås, Västerås Konserthus
22 nov - Malmö, Slagthuset
23 nov - Helsingborg, Helsingborg Arena
29 nov - Malmö, Slagthuset
30 nov - Malmö, Slagthuset
06 dec - Malmö, Slagthuset
13 dec - Örebro, Conventum Arena
14 dec - Vara, Vara Konserthus extra 14.30 & 19:30
20 dec - Växjö, Växjö Konserthus
21 dec - Vara, Vara Konserthus extra 14.30 & 19:30
10 jan - Stockholm, Rival EXTRA
11 jan - Stockholm, Rival EXTRA

Med sig på turnen har Martin Stenmarck några av Sveriges bästa musiker och han flankeras bland annat av två trummisar: Fredrik Landh -( Kapellmästare) bas + kör Marcus Olsson - Keyboard +kör Nicci Betini Wallin - Trummor Stella Thors Berefelt - Trummor - slagverk +kör Agnes Grahn - Gitarr - trumpet +kör Jonas Thander - Keys + Sax +flöjt +kör Göran Ericsson - Gitarr +kör

SCEN: Sissel Kyrkjebø tillbaka i Sverige på julturné




Den 21 november är de äntligen dags för vår norska superstjärna Sissel Kyrkjebø att att sprida julglädje och musikalisk kärlek, när det äntligen är dags för premiär på Göta Lejon i Stockholm.

Precis som tidigare bjuder självklart Sisselbåde på älskade klassiska julsånger blandat med andra vackra låtar som passar julen till.

Med sig på turnén har Sissel Kyrkjebøe namnkunnig skara musiker, bland annat den amerikanska stjärn-keyboardisten Tim Carmon.

Carmon har spelat, turnerat, skrivit och producerat med storheter som Stevie Wonder, Justin Bieber, Bonnie Raitt och Earth, Wind & Fire. Han har även varit Music Director i Vita Huset vid ett flertal tillfällen.

Förutom Tim Carmon medverkar följande eminenta musiker i bandet:

Steffen Isaksen - piano
Gjermund Silset - bas
Håvard Bendiksen - gitarr
Sarah Kyrkjebø Skoller - kör
Mai Elise Solberg - percussion & kör

Klicka HÄR för att lyssna mer på Sissel på Spotify.
Kom i julstämning, se Sissels ljuvliga version här av "Oh Helga natt".

Här kan du se Sissel framöver:


21 november, 19.30 - Göta Lejon, Stockholm - PREMIÄR
22 november, 18.00 - KalmarSalen, Kalmar
23 november, 19.30 - Malmö Live, Malmö
24 november, 15.00 - Konserthuset, Växjö
24 november, 18.00 - Konserthuset, Växjö
25 november, 19.30 - Konserthuset Stora Salen, Göteborg
27 november, 19.30 - Spira, Jönköping
28 november, 19.30 - Halmstads Teater, Halmstad


måndag 11 november 2019

FILM: Le Mans ´66 - biopremiär nu på fredag!




Den sanna berättelsen om bildesignern Carroll Shelby och föraren Ken Miles som tillsammans bygger en revolutionerande racerbil för att utmana Ferrari under 24-timmarsloppet i Le Mans 1966.


15 november är det biopremiär för vad som ser ut att vara en av årets härligaste filmer baserad på en sann historia!

Alla gillar väl David v Goliat historier? Om en underdog som tar sig an ett stort imperium.

Le Mans ´66 är just en sådan film.

Matt Damon och Christian Bale är stjärnorna i filmen som bygger respektive kör en Ford för att vinna över Ferrari ...

Tävla och vinn ett par biobiljetter
till Le Mans´66, 3 vinster.
Maila bokpanda@gmail.com före den 17 november 00.00.


Regi: 20th Century Fox
Originaltitel: Ford v Ferrari
Svensk titel: Le Mans ´66
Distribution: 20th Century Fox
Speltid: 2h 32 min
Biopremiär: 15 november 2019