Titel: Ali & Ava
Brittisk långfilm från 2021
Det är Lucy Foley som fått äran att skriva de nya Miss Marple böckerna. Och att döma av denna första volym i serien så kommer det att bli bättre än de nya Hercule Poirot böckerna, eftersom Catchpool (Sophie Hannahs version av en Doktor Watson karaktär) är en sådan irriterande berättare. Lucy Foley har valt att gå en annan väg - hon väljer många olika berättare, precis som i hennes andra deckare som inte handlar om Miss Marple. Detta är alltså inte i första hand en ny bok i Agatha Christies anda, det är en ny Lucy Foley bok som är precis som alla hennes andra Lucy Foley böcker. Det ser inte ut som och låter inte som och drivs inte som en deckare från guldåldern.
Det är ett slags slutet rum (en plats som folk inte kan ta sig till eller från) och flera olika berättare som berättar saker i jagform (ofta samma saker) och alla berättare är opålitliga. Även om de bara berättar saker för sig själva. De berättar alltså bara för att de ljuger så bra ... Om det är för att förvirra läsaren så är det logiskt. Om det är för att de pratar för sig själva ... är det totalt ologiskt. De vet ju själva att de ljuger för sig själva när de berättar sina tankar för läsaren.
Som Lucy Foley bok betraktad är boken lyckad. Den är precis som alla hennes andra böcker. Som Agatha Christie bok betraktad ... är den ett magplask. Den är inte alls lik en Agatha Christie vare sig i ton, skrivstil eller agenda. Agatha Christie hade till exempel aldrig en feministisk agenda i sina böcker (Lucy Foley har det alltid). Agatha Christie ser alltid till att mordfallet kommer relativt tidigt och kommer snabbt igång med mysteriet. Lucy Foley låter det gå typ halva boken innan mordet kommer och sedan följer en lång och långsökt utredning. Det är väldigt lite Miss Marple. Hon är inte en av berättarna. Boken hade faktiskt funkat lika bra eller bättre utan Miss Marple. Det är lätt att lösa mysteriet, alldeles för lätt (speciellt om man läst Lucy Foley tidigare, boken följer precis samma mönster osm hon alltid kör med) ....
Det finns många Agatha Christie homager just nu.
Till exempel Knives Out (filmserie), Torsdagsmordklubben (bokserie och filmserie), Dödligt kapitel (bokserie och tv-serie), Mister Book (tv-serie) och Ludwig (tv-serie) ... Men tempot skiljer sig. Om man ser ett avsnitt av Ludwig så får man platsen, det slutna rummet (en herrgård eller en kyrka eller en byggarbetsplats eller nåt annat) och alla de misstänkta och framför allt mordet presenterat på femtio sekunder INNAN seriens introduktionsmelodi går igång. Det är effektivt. Man orkar inte vänta halva tiden, halva filmen, halva boken på att vänta på vem som är mördad och att utredningen ska dra igång. Tempo, tempo, tempo ... Det här är lagom tempo för Tiktok generationen (och för undertecknad) som blir allt mer otålig. Man kan inte vänta vänta vänta ...
En besvikelse är att Miss Marple spelar en sådan liten roll. Hon är i över halva boken som en cameo. Sedan levererar hon blixtsnabbt lösningen, deus-ex-machina stil, eftersom hon observerat och analyserat allt. Utan att berätta någonting under tiden.
Miss Marple kunde åtminstone ha fått sina egna kapitel där hon berättar ...
Istället får vi Lucy Foleys svar på den irriterande Poirot-fästingen Catchpool - den präktiga Nancy Drew liknande snokande Diana Glass. Förhoppningsvis slipper vi dras med henne i följande Miss Marple böcker. Men det verkar osannolikt.
Diana Glass får ett helt kapitel där hon åker kälke. Helt onödigt. Hon har också kapitel där hon super och serverar drinkar till en gammal karl med vitt hår och stickade tröjor, som hon gillar, och ett kapitel där hon får knulla. Inget av detta ger utredningen, eller boken, eller spänningen, någonting. Det är bara bromsklossar, extra text, i väntan på att boken, likt en skeletonkälke, äntligen ska få lite fart i banan.
En gammal vithårig gubbe som utreder brott ... Skulle han inte ha varit något för Miss Marple? Finns det en regel i deckare att kvinnliga karaktärer över fyrtio inte får lov att få ihop det med någon? Har vi inte nog av vilsna Bridget Jones karaktärer som är ungefär trettio och som är på jakt efter en karl? Behöver Lucy Foley slänga in ännu en i mixen?
Förresten ... det finns redan en ny Miss Marple i morden tid. Joyce i Torsdagsmordklubben. Ständigt observant, ständigt underskattad. I Torsdagsmordklubben tillåts också karaktärerna, (som alla är över sjuttio) kärlekshistorier. Det är vackert att se en kärlekshistoria som sjunger på sista versen innan en av de två i förhållandet försvinner in i glömskan. Och det är vackert att se äldre personen ta chansen, kanske sista chansen, och få ihop med någon igen.
Förresten. vi vet inte hur gammal Miss Marple är. Hon skildras som "gammal" men förr i tiden sågs folk som var sextio år som gamla. Idag ska folk arbeta typ tio-tjugo år till. Julia McKenzie som spelade Miss Marple i otaliga tv-filmer från 2009 till 2013 såg till exempel inte alls så gammal ut i rollen. Något att tänka på.
Handling: En komedi om Tommi, som efter att ha missat en befordran satsar på investeringar för att köpa sitt drömhus med sin fru Harriet. När pengarna försvinner i ett pyramidspel, hotas deras framtid. Hans vän Juhis kliver in med en kreativ räddningsplan. Regi: Kari Ketonen. I rollerna: Antti Luusuaniemi, Kari Ketonen, Maria Ylipää, Taneli Mäkelä, Lauri Tilkanen m.fl.
Omdöme: Mer finskt nu, efter den finska dirigenten av årets Last Night of the Proms ... En alldeles lagom kvällsfilm. Eller nattfilm.
Betyg: 3