SCEN: Emil i Lönneberga, Linnea Henriksson och Klockmajor - Allsång på Vallarna firar 30 år - Singdudeldej vilken guldglittrande premiär med en massa hyss!

Scen: Allsång på Vallarna - firar 30 år i år

Premiär: 13 juli 2026 på Vallarna i Falkenberg

Gästartister: jazzdrottningen Linnea Henriksson, Klockmajor (Carl-Oscar Korenado & Mattia Sossella), hela casten från Emil i Lönneberga, Teatergläntans stora sommarsuccé, operalegendaren Carolina Sandgren, årets SM-mästare i ordvitsar

Allsångsledare: Annika Andersson och Sonny Enell

Medverkande: Jonathan Larsson & Carl-Oscar Korenado producenter, Bo Liljedahl allsångslegendar, 

Axel Andersson kapellmästare & gitarr, Benjamin Önnhed kapellmästare & bas, Xerxes Andrén trummor, Mårten Holmberg keyboard & piano, 

Sandra Boman sång, Lydia Schough sång

Sommaren i Falkenberg bjuder på ett smörgåsbord av delikata jubileer. Vallarnas friluftsteater med folklig buskis firar 30 år med Saltstänk och Smuggelsprit.  Den charmiga Teatergläntan firar 25 år med  folkkära dunderhiten Emil i Lönneberga. Och måndagarnas musikaliska läckerbit, Allsång på Vallarna, firar 30 år.

Finns det någon konkurrens mellan de musikaliska och dramatiska godbitarna? Icke. Synergieffekterna står på topp när Allsång på Vallarna har premiär och festligt jubileum med  Vallarnas buskisdrottning Annika Andersson i egen hög person som allsångsledare, tillsammans med den rutinerade musikalartisten Sonny Enell.

Kvällens stora överraskning är att hela ensemblen från Emil i Lönneberga finns på plats och intar scenen med självklar musikalisk pondus och lekfullhet och  river av ett medley som inte går av för hackor. Singdudeldej vilken sprudlande, sprakande föreställning! Därefter springer skådespelarna ut i publiken och försvinner i publikhavet - förmodligen för att njuta av resten av föreställningen och lille Emil och lilla Ida och resten av den unga ensemblen drar ner allsångsmedelåldern rejält. Det finns Emil-i-Lönneberga skådespelare som inte nått upp till tvåsiffrig ålder än. Hujedamej. Vilka framtidslöften. Och de fullkomligt äger på scenen redan nu. I publiken finns diverse kändisar, bland annat regissören Kålle Gunnarsson som grundat Teatergläntan, och som även varit allsångsledare på Vallarna en gång i tiden, komikern Alexander Korenado, som förmodligen kommer att göra ett skojfriskt inhopp på allsångsscenen någon gång i sommar, och Edward C. Johansson, som alldeles säkert kommer att uppträda under nästa Allsång på Vallarna.

Om glänsande musikaliska guldkorn från Emil i Lönneberga var överraskningen, vem var då affischnamn? Svar: Linnea Henriksson i gyllengul smörblomsklänning. Linnea Henriksson som med smäktande jazz, nytolkad dansbandsballad och allsångsvänliga hits verkligen tar publiken med storm. Hon är en folklig diva i lyxförpackning. Eldigt klädd i en fladdrande röd sommardröm och musikaliskt svalkande i sommarhettan. Hon har en sensationell publikkontakt som är så naturlig och avväpnande och äkta och spontan. Och ... när hon ändå är på Vallarna hinner hon göra en rejäl busiksentré genom buskarna. Hon hinner även glömma att introducera sin man. Vilket verkar lite som ett inplanerat gag.

Det andra affischnamnet är Klockmajor, en duo som består av Carl-Oscar Korenado och Mattia Sossella, megakändisar i Falkenberg och kanske också i Italien, där duon just spelat in sin nya låt, som publiken får avnjuta. Från Italien till Barcelona är steget inte långt och när den bombastiska hiten Barcelona ska tolkas får Klockmajor sällskap på scen av ingen mindre än den guldglittrande operastjärnan Carolina Sandgren. Känd från otaliga operauppsättningar och SVT:s Kontrapunkt där hon hade ett eget lag som tävlade i klassisk musik och annan klassisk bildning. 

Det finns de som bjuder på påskägg. Vallarna bjuder på guldägg. Med guld i strupen.

Under kvällen hinns det även med massor av folkliga allsånger, Bo Liljedahls hörna med dragspel och anekdoter, två minuter ordvitsar med SM-mästaren i ordvitsar och musikaltolkningar av Sonny Enell. Som i sommar kommer att göra en konsertversion av Kristina från Duvemåla  tillsammans med ingen mindre än Linnea Henriksson. I Småland. It's a small world. 

Nästa allsång:

Måndag 20 juli - Olle Jönsson, Edward C. Johansson & Linnéa Lexfors. Och någon överraskning ...

FILM: Minnas Paris - Stark och drabbande skildring om överlevande efter terrordåd

Handling: Efter ett brutalt terrordåd på en parisisk bistro försöker överlevaren Mia hantera den enorma sorgen och chocken. När hon försöker minnas vad som hände den ödesdigra kvällen och få tillbaka staden hon en gång älskade, ger hon sig ut på en resa för att samla ihop resterna av sitt liv. Regi: Alice Winocour. I rollerna: Virginie Efira, Benoît Magimel, Grégoire Colin, Maya Sansa m.fl. 

Land: Frankrike, 2022.  

Originalets titel: Revoir Paris

Omdöme: Väldigt stark, fin, skrämmande ... och vacker. Mycket tack vare huvudrollsinnehavaren Virginie Efira  som är en av Frankrikes finest. Älskade henne i Päron och lavendel.

Jämför  gänra affishbilden ovan med den som gjorde reklam för Close ... Kram och kram. Som betyder

helt olika saker ...

Det här är en makaber version av På spaning efter den tid - och de minnen - som flytt. Minnen som Mia måste hitta för att läka. Längs vägen får hon nya vänner. 

Särskilt fin är den scen där två av filmens karaktärer letar näckrosor i Monets berömda gigantiska tavlor  som finns på Orangeriet, för att hitta exakt de näckrosor som fanns på sista hälsningen från två offer.

Tips: Det finns väldigt mycket bra franskspråkig film just nu på SVT play (Cannes-vinnaren Close är från Belgien, men de flesta i filmen pratar franska) och den franska serien De levande är också en drabbande skildring om att överleva terrordåd.

FILM: Close - Starkt drama om vänskap som går i kras, på grund av omgivningens homofobi

Handling: Ett drama om de två 13-åriga pojkarna Leo och Remi, vars intensiva vänskap sätts på prov när de börjar högstadiet. Omgivningens blickar och kommentarer gör att pojkarna börjar glida isär, vilket får oväntade och hjärtskärande konsekvenser. Regi: Lukas Dhont. I rollerna: Eden Dambrine, Gustav De Waele, Émilie Dequenne, Léa Drucker, Kevin Janssens m.fl.

Omdöme: Hur länge har ni varit ihop? (Viskningar: De kanske inte vet om att de är bögar, de har inte kommit ut än ...) Tjejerna i klassen är utstuderat illvilliga och elaka, som tusen papercuts på raken. Sedan kommer killarnas mer raka knytnävsslag, skriken "bög", knuffar, och påpekan om femininitet ... Leo bestämmer sig för att bli en karlakarl, sänka rösten, börja med ishockey, spela fotboll och knuffas på rasterna ... och han ghostar Remi. IRL. Remi blir ensam kvar med sin oboe, sin musikalitet, sin känslighet, och han förstår inte varför bäste vännen har gjort slut, så han gör slut på sitt eget liv. Vem är att klandra? De elaka tjejerna? Killarna i klassen? Leo som inte kan skaka av sig böganklagelserna och skämta bort det (för visst ser fotbollskillar ännu bögigare ut ...) utan låter sin ilska gå ut över den ende personen i hela filmen som är schysst ... Eller är det den vuxna personalens fel, som inte gör ett skit, och som inte förstår känslor trots att de ska prata om och tjata om känslor hela tiden? En fågel. En stor fågel. En färggrann fågel. En bögmisstänkt fågel. Det viktiga i meningen är inte adjektivet utan substantivet. Och i en scen i slutet där Leo står och dricker vatten framför en lertavla med fåglar på, tre olika, tänker man att det viktiga är att fåglarna är fåglar, med sina egna drömmar och färdigheter, inte om de är blå, gula eller regnbågsfärgade.

Och ... kolla in blickarna under hockeyträningen. Leo ska "ha kul" - men istället ser det ut som om han vore inburad i en falsk bild av maskulinitet och vad det innebär att växa upp, när han blickar ut mot betraktaren och in i kameran, genom gallret på hjälmen.

Jämför det med scenerna när han gosar med storebror - när bäste vännen är död, lägger han sig och sover hos brorsan istället, och de håller om varandra efter dagens blomsterplockning på föräldrarnas plantage, när de åker hem på ett öppet flak. Men det är okej. För de är bröder. För att brorsan har en (osynlig) flickvän som alibi. Men varför var det fel när Remi och Leo gjorde samma sak? Varför skulle de elaka tjejerna i skolan tvinga dem att "komma ut"? All fysisk kontakt behöver inte ha med sexuell läggning att göra. Och känsliga, musikaliska killar som gillar att kramas behöver inte automatiskt vara bögar. Och tilltuffade hockeykillar som åker runt med ett galler runt huvudet behöver inte automatiskt vara macho och straighta.

Fotnot: Det här är en av SVT plays filmer i pride-satsningen. Men. Man vet aldrig om det finns någon homosecuell person med i filmen. Det är inte det som är poängen. I all diskusion om toxisk maskulinitet, till exempel i samband med succén med Adolescence, det finns annan maskulinitet, och det är den som omvärlden, eller åtminstone högstadiet, inte förstår.  Filmen påminde så mycket om min egen skola (som inte var i Belgien) där hockeykillar var rankade högst av alla, där näst högst rankade var tjejer som var ihop med hockeykillar och där folk som höll på med musik och kultur och annat som var bögit, fjösigt, fjolligt, knappsu ... hamnade längst ner. Och de flesta slutade med sina instrument. Musiken tystnade. Jag var den enda som höll ut till gymnasiet ...

Betyg: 4

FILM: Håkan Bråkan - Kul och gullig familjekomedi med miniroller av Eva Rydberg och Per Andresson ...

Handling: En komedi för hela familjen om Håkan Bråkan som passas av världens, enligt honom, tråkigaste barnvakt Amanda. För att kunna vinna årets viktigaste dataspelstävling tvingas han rymma från henne och det blir starten på en serie missförstånd där Håkan hamnar på kollisionskurs med en härjande inbrottsliga. För att besegra tjuvarna måste han nu använda alla sina kunskaper från dataspelet i den riktiga världen. Regi: Ted Kjellsson. I rollerna: Silas Strand, Sissela Benn, Fredrik Hallgren, Yussra El Abdouni, Eva Rydberg, Per Andersson m.fl. Sverige, 2022.

Omdöme: Kul och rolig familjekomedi! Verkligen bra att "dumpa" Sune och Anna och lägga allt fokus på roligaste minstingen Håkan. Som älskar potatis, skoj och trubbel. Sensmoral: väx inte upp och bli tråkig för fort ... Det kan vara roligare att leka kurragömma än att dricka hembränt på FF festen!

Något för alla, jättemånga olika skämt, slapstick, CGI-strutsar, en flirt med Home Alone filmerna ...

Bring it on! Och 5G masten ryker ... Kul notis: Filip Berg spelar hembränt-langare här. Han har blivit Sunes och Håkans nya pappa i den nya TV-serien Familjen Andersson. Som inte alls är så kul som det här ... Håkan påminner förresten lite om busungen Dennis ... Rödhårig, fräknig ... stort leende.

Betyg: 4

FILM: Perks of Being a Wallflower - Filmad gammal ungdomsbok

Handling: Charlie är en introvert tonåring som börjar första året på high school och känner sig helt utanför. Genom nya vänner får han uppleva vänskap, kärlek och gemenskap för första gången, samtidigt som han kämpar med dolda trauman och ett mående han inte riktigt förstår. En varm och vemodig uppväxtskildring om att hitta sin plats i världen. Regi: Stephen Chbosky. I rollerna: Emma Watson and Ezra Miller, Paul Rudd, Dylan McDermott, Joan Cusack m.fl. USA, 2012.

Omdöme: Har boken. Filmen är inte så bra. Det är mest en massa high school clichéer. Har inte åldrats väl. Jämför till exempel med nya Bottoms som driver med high school clichéer ... Och hur många gånger ska vi se ungar sitta och röka på och få "the munchies"+ Sjukt tråkig scen! Man ska tydligen tycka synd om huvudpersonen, men mest av allt vill man smälla till honom, vakna för fan, det finns så många som har det värre än du, som ALLA av filmens kvinnliga karakräter och ALLA HBTQI+ karaktärer ... Du är för fan en vit privilegrad hetero man som kommer från en relativt rik familj och farsan din gör dina läxor ... Sluta gnäll, gnällspik. Både Emma Watson och Ezra Miler är självgoda och olidliga. Berättarrösten är olidlig. Nej, det här är en film som åldrats som grönt mögel. 

Betyg: 2

FILM: Anemone: Övertydligt romantiserad film lockade Daniel Day-Lewis tillbaka från ensligheten och pensionen ...

Titel: Anemone

Regi: Ronan Day-Lewis

Manus: Ronan Day-Lewis, Daniel Day-Lewis

Producenter: Dede Gardner, Jeremy Kleiner

Medverkande: Daniel Day-Lewis, Sean Bean, Samantha Morton med flera ...

Land: UK, 2025

Betyg: 3

Aktuell: På blu-ray etc.

Inget extramaterial ingår.

Anemoner nedslagna av hagel stora som tennisbollar. Två bröder som springer på stranden som om de vore med i Chariots of Fire. Två bröder som dricker öl och äter chips som om de vore med i Kommissarie Morse. Två bröder som stirrar svårmodigt på varandra som om de vore med i ett Lars Norén drama. Två bröder som pucklar på varandra i skogen som om de vore med i Rumble in the Jungle.

Anemone handlar om två bröder. En av dem spelas av Daniel Day-Lewis och den andre av Sean Bean. Som inte dör i den här filmen. Daniel Day-Lewis har avbrutit sin pension (igen) för att vara med i sin son Ronans regidebut och Daniel har även skrivit manus tillsammans med Ronan. Det är ingen fenomenal film jämfört med vad Daniel Day-Lewis gjorde i sin ungdoms dagar (Ett rum med utsikt, Min vackra tvättomat) och det är ingen fenomenal film jämfört med de bästa filmerna som kommit ut i år. Det är mer som ett TV-drama, ett avsnitt i en längre serie om en trasig familj som ska läka ... och hade man lagt in ett mord kunde man kört det som miniserie à la Misstänkt.

Det är mest två griniga gamla gubbar som sitter och gruffar filmen igenom. En son och en fru finns någonstans i bakgrunden som biroller. Det är massor av vackra, övertydliga bilder. Man närapå frossar i naturromantik och symbolik. Som när en stor silverfärgad fisk flyter förbi i en fors. Eller när "the great white stag" med människoansikte visar sig för en av bröderna. Det är som en scen i Studio Ghiblis Prinsessan Mononoke. Eller för den delen Harry Potter. För nu är det inte handtecknat utan CGI eller AI eller något annat artificiellt.

De gamla legenderna - och de gamla legendarerna - är inte alltid så imponerande längre.

Det finns de som håller på och som älskas i evighet. Som Eva Rydberg, Ewa Roos, Siw Malmkvist, Christina Schollin ... och de som håller på ända in i det sista. Som Lill-Babs. Eller för den delen Downton Abbeys Maggie Smith. Man tramsar aldrig med någon pension som man ska göra comeback från. 

Men ... i det här fallet önskar man att Daniel Day-Lewis hade stannat kvar i pensionen. Det finns nog med griniga gamla gubbar att titta på redan.

Minnen, drömmar, hallucinationer och uppenbarelser avlöser varandra. Liksom övertydlig naturromantik och übertjusiga bilder och symboltyngd mättnad och tunga referenser. Och man önskar att den grinige gamle gubben fått sitta kvar i sin stuga i skogen - och vara pensionerad.

FILM: Svindlande höjder - Briljant och dansant tolkning där heden får egen röst. Och låter Yorkshire.

Handling: Hittebarnet Heathcliff får chans till ett nytt liv hos den rika familjen Earnshaw på den karga heden. I husets dotter Kathy finner han en själsfrände och mellan de båda växer en uppslukande kärlek fram. En omöjlig kärlek, som med tiden ska få ödesdigra konsekvenser. Den mer än 250 år gamla teatern Bristol Old Vic är spelplatsen när regissören Emma Rice förvandlar Emily Brontës mörka roman till teaterföreställning, med inslag av både sång och dans, I huvudrollerna som Kathy och Heathcliff ser vi Lucy McCormick och Ash Hunter (från tv-serierna Familjen Bridgerton och Syndarnas hus).

Land: England, 2022.

Originaltitel:  Wuthering Heights from Bristol Old Vic

Omdöme: Briljant och dansant tolkning där heden får egen röst. Och låter Yorkshire.

Så mycket bättre än Barbie-versionen av Wuthering Heights - där ingen kommer från Yorkshire.

Det är så smart och snyggt hur man fått in alla karaktärer, alla tidsplan OCH tolkat dem och handlingen så att publiken kan hänga med, även de som inte är Svindlande höjder hardcore fans.

Betyg: 4+