FILM: Alla tiders Åsa-Nisse – Finfin tidlös fars som driver med alla tider ...

 FAKTA

Regi: Pär Nymark
Skådespelare: Mikael Riesebeck, Robin Rösehag, Annika Andersson, Jojje Jönsson, Stefan Gerhardsson, Jeanette Capocci, Klas Wiljergård
Land: Sverige
År: 2023
Genre: Komedi
Längd: 102 minuter
Format: DVD
Distributör: Majeng Media
Betyg: 4

Låt oss resa ett par tillbaka i tiden. Till den soliga sommaren 2022. Då en uppfinningsrik Åsa-Nisse konstruerar en tidsmaskin med hjälp av en hembränningsapparat och Dag-Ottos motorcykel och dimper ner … sjuttio år in i framtiden. Åsa-Nisses framtid alltså. För den moderna publiken är det ju nutid. Men det är lätt att förstå att Åsa-Nisse och hans kära fru Eulalia, som Åsa-Nisse tagit med sig på en liten födelsedagstur i den före detta hembrännaren, är paffa över vad som hänt med vår värld. Alla människor verkar vara så stressade trots att de inte har något att göra — stressen kommer från små fyrkanter som folk bär med sig, fyrkanter som plingar hela tiden …

”Går den inte att stänga av?” frågar Eulalia nyfiket. Och se där, smartphonen går att stänga av! Vem vet, Eulalia kanske startar en ny trend?!

Född med Åsa-Nisses funny bones

Rollbesättningen kunde inte vara bättre. Allt är perfekt in till minsta detalj. Mikael Riesebeck verkar vara som född till att spela Åsa-Nisse. Lång och gänglig med en gummiliknande förmåga att tänja på armar och ben … och samtidigt kutryggig och sned som en gammal gubbe … hur orkar han gå så i föreställning efter föreställning? Riesebeck får verkligen valuta för sina funny bones när han ska klämma ner sina långa ben i moderna skinny jeans för att se ut som en trendig hipster — eller ”hamster” som Åsa-Nisse säger.

Allt för att rädda ättlingen till vännen Klabbarparn som håller på att bli lurad på sin fädernesgård av ättlingen till handlarn Sjöblom …

Dubbla roller, dubbla utmaningar

Alla utom Mikael Riesebeck och Annika Andersson – tidsresenärerna Åsa-Nisse och Eulalia – spelar dubbla roller. Dag-Otto – en paradroll av Jojje Jönsson – har i den här uppsättningen fått stark konkurrens om titeln ”mest korkad och virrig på scen” av Klabbarparn och Klabbarparns barnbarn i nutid, förkroppsligade av Robin Rösehag. Dag-Ottos ättling har inte mycket gemensamt med sin förfader — förutom framtänderna och en akut reaktion på inmundigandet av plommon och plommonrelaterade produkter.

Åsa-Nisse och Eulalia är ett par som älskar varandra

I många tolkningar av Åsa-Nisse har man intrycket av att Eulalia är ett riktigt huskors. Annika Andersson må vara en mästare på att leverera dräpande one-liners, men i den här uppsättningen får man faktiskt intrycket av att se ett par som på riktigt är förälskade och som älskar varandra. Trots allt. När Åsa-Nisse får en framtidsvision om att hans älskade Eulalia lämnat honom för att han glömt bort hennes födelsedag en gång för mycket … då känns snörvlandet och tårarna på riktigt. Det är hans livs kärlek vi talar om. Inte ett rivjärn som har honom under toffeln.

Riktigt roligt och rafflande både i nutid och framtid

Det här är en riktigt rolig och rafflande pjäs både i det förflutna och i nutiden … eller kanske i nutiden och i framtiden, om man ser det från Åsa-Nisses synvinkel. Det finns gott om kulturkrockar och det är tacksamt att sätta ett par karaktärer som både står för sunt bondförnuft och fiffig uppfinningsrikedom i vår vanliga stressade värld. Och Åsa-Nisse förstår inte varför folk frågar så förvånat varför han inte tagit med sin telefon. Den sitter ju fast i huset! Eulalia har däremot snappat upp att en telefon nu för tiden är något som man använder för att fota sina kaffekoppar och sina fikabröd med. För att lägga ut på instagram. Där ingen kan känna lukten eller smaken av godsakerna …

Komiska ess i leken

Det här är en pjäs som är proppad med skojiga vändningar och komiska ess i leken. Hur kan Jeanette Capocci och Mikael Riesebeck stirra så på varandra i pjäsen utan att tappa masken? Hur kan någon på scen se Capocci tolka Lill-Babs på snusen utan att bryta ihop av skratt? Publiken skrattar så att den är i tårar. Extra roligt är det att se Stefan Gerhardsson tillbaka på scen igen, han är ju originalgrundare till Vallarnas friluftsteater – liksom till humorduon Stefan & Krister.

Visar en smart väg framåt för buskisen

Det här är en härligt innovativ pjäs som visar en smart väg framåt för buskisen — utan att glömma bort sina rötter. Det är fortfarande kul med plommon och löständer och finurligt smygsupande och brännvin som är gömt lite varstans. Det är fortfarande kul när rättskaffens lantisar med sunt bondförnuft drar det längsta strået mot tror-de-är-så-smarta city slickers.

Det är fortfarande hjärtevärmande med par som finner varandra … och allra mest hjärtevärmande är det med par som hittar tillbaka till varandra. Som Åsa-Nisse och Eulalia.

Sedan blir det ett par lyckliga par till under kvällens gång. Och Dag-Otto är lycklig bara han slipper plommon.

En fullträff utan en enda patron

Det här är en riktigt mysig, rolig pjäs som överträffar de flesta – ja, förmodligen alla – filmatiseringar som någonsin gjorts om Åsa-Nisse. Den här har humorn, tempot och underfundigheten. En riktig fullträff. Utan att använda en enda patron!

FILM: Close - Starkt drama om vänskap som går i kras, på grund av omgivningens homofobi

Handling: Ett drama om de två 13-åriga pojkarna Leo och Remi, vars intensiva vänskap sätts på prov när de börjar högstadiet. Omgivningens blickar och kommentarer gör att pojkarna börjar glida isär, vilket får oväntade och hjärtskärande konsekvenser. Regi: Lukas Dhont. I rollerna: Eden Dambrine, Gustav De Waele, Émilie Dequenne, Léa Drucker, Kevin Janssens m.fl.

Omdöme: Hur länge har ni varit ihop? (Viskningar: De kanske inte vet om att de är bögar, de har inte kommit ut än ...) Tjejerna i klassen är utstuderat illvilliga och elaka, som tusen papercuts på raken. Sedan kommer killarnas mer raka knytnävsslag, skriken "bög", knuffar, och påpekan om femininitet ... Leo bestämmer sig för att bli en karlakarl, sänka rösten, börja med ishockey, spela fotboll och knuffas på rasterna ... och han ghostar Remi. IRL. Remi blir ensam kvar med sin oboe, sin musikalitet, sin känslighet, och han förstår inte varför bäste vännen har gjort slut, så han gör slut på sitt eget liv. Vem är att klandra? De elaka tjejerna? Killarna i klassen? Leo som inte kan skaka av sig böganklagelserna och skämta bort det (för visst ser fotbollskillar ännu bögigare ut ...) utan låter sin ilska gå ut över den ende personen i hela filmen som är schysst ... Eller är det den vuxna personalens fel, som inte gör ett skit, och som inte förstår känslor trots att de ska prata om och tjata om känslor hela tiden? En fågel. En stor fågel. En färggrann fågel. En bögmisstänkt fågel. Det viktiga i meningen är inte adjektivet utan substantivet. Och i en scen i slutet där Leo står och dricker vatten framför en lertavla med fåglar på, tre olika, tänker man att det viktiga är att fåglarna är fåglar, med sina egna drömmar och färdigheter, inte om de är blå, gula eller regnbågsfärgade.

Fotnot: Det här är en av SVT plays filmer i pride-satsningen. Men. Man vet aldrig om det finns någon homosecuell person med i filmen. Det är inte det som är poängen. I all diskusion om toxisk maskulinitet, till exempel i samband med succén med Adolescence, det finns annan maskulinitet, och det är den som omvärlden, eller åtminstone högstadiet, inte förstår.  Filmen påminde så mycket om min egen skola (som inte var i Belgien) där hockeykillar var rankade högst av alla, där näst högst rankade var tjejer som var ihop med hockeykillar och där folk som höll på med musik och kultur och annat som var bögit, fjösigt, fjolligt, knappsu ... hamnade längst ner. Och de flesta slutade med sina instrument. Musiken tystnade. Jag var den enda som höll ut till gymnasiet ...

Betyg: 4

FILM: Håkan Bråkan - Kul och gullig familjekomedi med miniroller av Eva Rydberg och Per Andresson ...

Handling: En komedi för hela familjen om Håkan Bråkan som passas av världens, enligt honom, tråkigaste barnvakt Amanda. För att kunna vinna årets viktigaste dataspelstävling tvingas han rymma från henne och det blir starten på en serie missförstånd där Håkan hamnar på kollisionskurs med en härjande inbrottsliga. För att besegra tjuvarna måste han nu använda alla sina kunskaper från dataspelet i den riktiga världen. Regi: Ted Kjellsson. I rollerna: Silas Strand, Sissela Benn, Fredrik Hallgren, Yussra El Abdouni, Eva Rydberg, Per Andersson m.fl. Sverige, 2022.

Omdöme: Kul och rolig familjekomedi! Verkligen bra att "dumpa" Sune och Anna och lägga allt fokus på roligaste minstingen Håkan. Som älskar potatis, skoj och trubbel. Sensmoral: väx inte upp och bli tråkig för fort ... Det kan vara roligare att leka kurragömma än att dricka hembränt på FF festen!

Något för alla, jättemånga olika skämt, slapstick, CGI-strutsar, en flirt med Home Alone filmerna ...

Bring it on! Och 5G masten ryker ... Kul notis: Filip Berg spelar hembränt-langare här. Han har blivit Sunes och Håkans nya pappa i den nya TV-serien Familjen Andersson. Som inte alls är så kul som det här ... Håkan påminner förresten lite om busungen Dennis ... Rödhårig, fräknig ... stort leende.

Betyg: 4

FILM: Perks of Being a Wallflower - Filmad gammal ungdomsbok

Handling: Charlie är en introvert tonåring som börjar första året på high school och känner sig helt utanför. Genom nya vänner får han uppleva vänskap, kärlek och gemenskap för första gången, samtidigt som han kämpar med dolda trauman och ett mående han inte riktigt förstår. En varm och vemodig uppväxtskildring om att hitta sin plats i världen. Regi: Stephen Chbosky. I rollerna: Emma Watson and Ezra Miller, Paul Rudd, Dylan McDermott, Joan Cusack m.fl. USA, 2012.

Omdöme: Har boken. Filmen är inte så bra. Det är mest en massa high school clichéer. Har inte åldrats väl. Jämför till exempel med nya Bottoms som driver med high school clichéer ... Och hur många gånger ska vi se ungar sitta och röka på och få "the munchies"+ Sjukt tråkig scen! Man ska tydligen tycka synd om huvudpersonen, men mest av allt vill man smälla till honom, vakna för fan, det finns så många som har det värre än du, som ALLA av filmens kvinnliga karakräter och ALLA HBTQI+ karaktärer ... Du är för fan en vit privilegrad hetero man som kommer från en relativt rik familj och farsan din gör dina läxor ... Sluta gnäll, gnällspik. Både Emma Watson och Ezra Miler är självgoda och olidliga. Berättarrösten är olidlig. Nej, det här är en film som åldrats som grönt mögel. 

Betyg: 2

FILM: Anemone: Övertydligt romantiserad film lockade Daniel Day-Lewis tillbaka från ensligheten och pensionen ...

Titel: Anemone

Regi: Ronan Day-Lewis

Manus: Ronan Day-Lewis, Daniel Day-Lewis

Producenter: Dede Gardner, Jeremy Kleiner

Medverkande: Daniel Day-Lewis, Sean Bean, Samantha Morton med flera ...

Land: UK, 2025

Betyg: 3

Aktuell: På blu-ray etc.

Inget extramaterial ingår.

Anemoner nedslagna av hagel stora som tennisbollar. Två bröder som springer på stranden som om de vore med i Chariots of Fire. Två bröder som dricker öl och äter chips som om de vore med i Kommissarie Morse. Två bröder som stirrar svårmodigt på varandra som om de vore med i ett Lars Norén drama. Två bröder som pucklar på varandra i skogen som om de vore med i Rumble in the Jungle.

Anemone handlar om två bröder. En av dem spelas av Daniel Day-Lewis och den andre av Sean Bean. Som inte dör i den här filmen. Daniel Day-Lewis har avbrutit sin pension (igen) för att vara med i sin son Ronans regidebut och Daniel har även skrivit manus tillsammans med Ronan. Det är ingen fenomenal film jämfört med vad Daniel Day-Lewis gjorde i sin ungdoms dagar (Ett rum med utsikt, Min vackra tvättomat) och det är ingen fenomenal film jämfört med de bästa filmerna som kommit ut i år. Det är mer som ett TV-drama, ett avsnitt i en längre serie om en trasig familj som ska läka ... och hade man lagt in ett mord kunde man kört det som miniserie à la Misstänkt.

Det är mest två griniga gamla gubbar som sitter och gruffar filmen igenom. En son och en fru finns någonstans i bakgrunden som biroller. Det är massor av vackra, övertydliga bilder. Man närapå frossar i naturromantik och symbolik. Som när en stor silverfärgad fisk flyter förbi i en fors. Eller när "the great white stag" med människoansikte visar sig för en av bröderna. Det är som en scen i Studio Ghiblis Prinsessan Mononoke. Eller för den delen Harry Potter. För nu är det inte handtecknat utan CGI eller AI eller något annat artificiellt.

De gamla legenderna - och de gamla legendarerna - är inte alltid så imponerande längre.

Det finns de som håller på och som älskas i evighet. Som Eva Rydberg, Ewa Roos, Siw Malmkvist, Christina Schollin ... och de som håller på ända in i det sista. Som Lill-Babs. Eller för den delen Downton Abbeys Maggie Smith. Man tramsar aldrig med någon pension som man ska göra comeback från. 

Men ... i det här fallet önskar man att Daniel Day-Lewis hade stannat kvar i pensionen. Det finns nog med griniga gamla gubbar att titta på redan.

Minnen, drömmar, hallucinationer och uppenbarelser avlöser varandra. Liksom övertydlig naturromantik och übertjusiga bilder och symboltyngd mättnad och tunga referenser. Och man önskar att den grinige gamle gubben fått sitta kvar i sin stuga i skogen - och vara pensionerad.

FILM: Pilsner och Penseldrag - Fin variant på Söderkåkar

Anna Carlsson sjunger som en svensk Marilyn Monroe, Jojje Jönsson och Claes Månsson rappar inte bara på väggar och Siw Carlsson jazzar så det står härliga till!
Aldrig har sommaren känts somrigare, skratten hjärtligare och buskisen mer livskraftig och vital. Den grönskar som aldrig förr! Fåglarna kvittrar i kapp i träden, som om de är på audition och vill medverka i pjäsen, när en mystisk ornitolog anländer till den lilla fridsamma gård där två sällsynt vimsiga målare gnabbas som ett gift gammalt par ...

Egentligen spelar de hellre musik och dricker pilsner än de målar. För Pilsner och Penseldrag utspelar sig på den gamla goda tiden, när hantverkare inte var så effektiva och punktliga som de är idag.

Alla är innerst inne snälla, det finns inga skurkroller, och på slutet kan alla få vara med och jamma.

Fin feelgood fars-buskis-musikal ...

Betyg: 5

FILM: Alla tiders Åsa-Nisse - Med alla tiders Mikael Riesebeck ...

 

Handling: När den finurlige och uppfinningsrike Åsa-Nisse (Mikael Riesebeck) och hans vän Klabbarparn (Robin Rösehag) får sina gevär konfiskerade av landsfiskalen efter en tjuvjakt, bestämmer sig Åsa-Nisse för att uppfinna en tidsmaskin och ta sig 70 dagar fram i tiden och hämta deras vapen. Men när han och hans fru Eulalia (Annika Andersson) ska prova maskinen tar de hjälp av den godhjärtade men klantige brevbäraren Dag-Otto (Jojje Jönsson) som naturligtvis ställer till det. Istället för 70 dagar, hamnar de 70 år framåt i tiden.

Väldigt bra fars. Många gapskratt. Och nu tar vi en i det andra benet med ...

Betyg: 5