FILM: The Super Mario Galaxy Movie - karamellfärg och nya okända släktingar ...

Titel: The Super Mario Galaxy Movie

Originalröster: Chris Pratt, Anya Taylor-Joy, Charlie Day, Jack Black, Brie Larsson,
Keegan-Michael Key, Benny Safdie, Donald Glover, Glen Powell med flera.

Betyg: 3

Aktuell: på 4K UHD, BD med flera format.

Se filmen med originalröster. Så brukar standardtipset låta. Nu känner man snarare för att säga: se hellre den svenska versionen. Eller den franska (som har bäst Super Mario röst). Se vilken version som helst där du slipper höra Chris Pratt.


Filmens handling använder sig av några släktingar till de klassiska karaktärerna. Bowser Jr. kidnappar Prinsessan Rosalina, som är väktare av hela kosmos och Prinsessan Peachs sedan länge förlorade storasyster. Skurken ska använda Rosalinas krafter för att ladda upp i en kanon, eller nåt, och ta över hela kosmos. Bla bla bla. Någon har sett för mycket Marvelfilmer. Man lånar friskt från både X-men och Thanos och en massa annat vi redan sett.

Prinsessan Peach härskar över Svampriket och hon ger sig av, utan svamparnas tillåtelse, för att rädda sin storasyster och hela världen. Hon lämnar ett brev till Mario. Mario och hans bror Luigi och deras vän Yoshi ska i sin tur rädda svampriket från fara.

Rösterna i original är generiske Chris Pratt som rörmokaren Mario, som inte låter det minsta italiensk (och inte heller det minsta Brooklynsk), Anya Taylor-Joy som Princess Peach, Charlie Day som Luigi,
Jack Black som Bowser, Keegan-Michael Key som svampen Toad, Benny Safdie som Bowser Jr.,
Donald Glover som den snälla gröna dinosaurien Yoshi, Glen Powell som prisjägarräven Fox McCloud ... Yoshi påminner en hel del om en snäll dinosaurie i Toy Story och Fox påminner om snubben i Mandalorian serien, typ, det ska alltid vara en prisjägare med. Och så Oscarsvinnaren Captain Marvel, alias Brie Larson, som Princess Rosalina.

Det är väldigt mycket färg, väldigt mycket åkningar, väldigt mycket ologiskt hattande hit och dit, inga regler alls för vad som gäller (saker kan antropomorfiseras hur som helst och karaktärer kan åka omkring mellan olika universum eller galaxer hur som helst).
Det är en karamellfärgad barnfilm utan någon djupare förankring i, eller respekt för, spelen.

Mot slutet dyker tomboy prinsessan nummer ett upp, Prinsessan Daisy.
Och det är bäddat för uppföljare. Mer karamellfärger och mer åksjuka.

BOK: Heja Barbro! - Cheerleadingserie att heja på!

 

Titel: Heja Barbro!

Serie: Stjärnglans

Författare: Emma Bouvin

Förlag: Rabén & Sjögren

Betyg: 4

Heja Barbro! är inledningen på en bokserie om cheerleading som man verkligen måste heja på. Barbro är underbar, likaså hennes fransktalande storasyster Viola. Sedan finns de andra cheerleadingtjejerna och en enda kille i laget Stjärnglans ... det är upplagt för rivalitet, både vem som ska stå högst upp i pyramiden och vem som ska ha den enda killen som håller på med cheerleading. Det påminner lite om hästböcker, där en massa tjejer i stallet är rivaler om vem som ska ha den sötaste ponnyn.

Det finns mycket tänkvärt i Heja Barbro! och mycket som passar in i debatten om barn och sport som hålls just nu ... Hur smart är det med akademier? När ska man sålla agnarna från vetet? Hur tidigt ska barn få börja tävla på allvar? Hur mycket ska barn pressas? Hur dyrt får det vara (och hur mycket kan föräldrar förväntas punga ut med)? Hur känns det att bli bortvald, redan i mellanstadiet, för att man inte är tillräckligt bra? Hur mycket ska vara kul och hur mycket ska vara kamp och vinstvilja? Och ... visst finns det kulturella kontraster. Barbro har en mamma, Svetlana, som varit prima ballerina och hon hävdar att det roligaste är att vinna, medan Barbros mycket svenska och sävliga pappa försöker säga att man bara ska ha kul och inte vinna ... Varken Barbro eller Svetlana (eller för den delen Viola) tycker att detta verkar vettigt, kvinnorna i familjen är alla toppresterande inom sina olika områden. Barnen tar frivilligt extra språklektioner. Och Barbro har satsat på andra sporter innan all hennes kärlek och energi fångas upp av cheerleading.

Något annat viktigt som boken tar upp är debatten om hur mycket sportvärlden fokuserar på killar. Cheerleading ses ofta som en tjejsport - men visst vill sporten locka till sig killar. Och även i en tjejsport som cheerleading har killar en fördel, bara genom att finnas till och alla lag vill ha dem. Sedan möts tjejerna ofta av fördomar, som att de skulle heja på någon, typ ett lag med killar som spelar fotboll, vuxna män fattar inte att cheerleading är en sport i sig och att tjejerna hejar på sig själva, att de själva ska vinna.

Många av tjejerna i boken längtar efter att bli gamla nog att få tävla på riktigt och inte bara låtsastävla. Uttagningskraven till laget Stjärnglans är stenhårda. I debatten mellan "ha kul och alla ska vara med" och "ge  järnet och vinna" så landar Heja Barbro! helt klart på "ge järnet och vinna" sidan. Alla ska inte vara med. Bara de bästa. De som har tid och råd och föräldrar som ställer upp. Det roligaste är att vinna och att stå på toppen av pyramiden. Alla kan inte vara vinnare, men Barbro har gett sig den på att hon ska bli en vinnare ... På alla sätt. Även om kompisarna vill ha samma sak. Minou är avundsjuk för att Barbro landat på toppen av pyramiden och inte hon själv, och Vera är avundsjuk för att Barbro hamnat i samma lag som den enda killen i laget ... Barbro får stå ut med att bli utfryst gång på gång, men hon ger aldrig upp sin dröm och hon slutar aldrig träna för att bli bäst i cheerleadinglaget. Second best is the first loser. 

Det är upplagt för dramatik och triangeldrama i del två om Barbro och laget Stjärnglans. Och då blir det dags för den allra första riktiga tävlingen ... Det kommer att hetta till. På mer än ett sätt.

FILM: Mortal Kombat II – The only way is up ...

 

Titel: Mortal kombat II

Regi: Simon McQuoid

Medverkande: Karl Urban, Adeline Rudolph, Jessica McNamee, Josh Lawson, Ludi Lin, Mehcad Brooks, Tati Gabrielle, Lewis Tan med flera

Aktuell: på 4K UHD, BD med flera format

Betyg: 2

 

Det är ljuva tider nu för alla spelfilmer. Det går superbra för Super Mario Bros och det går ännu bättre för Minecraft. Fast ... Minecraft hade ju något att bygga sin historia på. Mortal Kombat II har inga byggstenar. Inte ens ett skelett. Och ingen frukt och ingenting som bär frukt ...

 

Handlingen, eller det som ska föreställa handlingen, är följande. Random ond ledare vid namn Shao Khan (Martyn Ford  i dödskallehjälm) dödar en random god ledare i en by som ligger någonstans i fantasy-sci-fi rymden av någon random anledning. Byborna är förskräckta och ledarens lilla dotter Kitana vill hämnas. So far, so Supergirl. Eller so far, so Thanos. Shao Khan behåller drottningen och den lilla dottern som sin egen familj och uppenbarligen har han aldrig sett Hamlet och fattar inte att det här är en dålig idé.

I rymden har vem som helst random krafter och förmågor utan anledning och folk gör saker utan anledning och folk väntar en halv evighet på att göra något utan anledning ... Man har inte brytt sig om världsbygget och man har inte brytt sig om att bygga karaktärerna. Detta hindrar så klart inte en actionfilm från att kunna leverera bra action i alla fall, men det verkar som om spektakulära stunts står längst ner på önskelistan och alla fajter och allt dödande skulle kunna vara gjort i en dator av ChatGPT.

Tjugo år går sedan den generiska inledningen och nu till ett knepigt och oförklarligt fall av (halv) whitewashing. Kitana byter skepnad från lilla Sophia Xu och spelas som vuxen av Adeline Rudolph, en korensk-tysk skådespelare, som inte alls är lik den lilla asiatiska flickan i inledningen. Hon har i alla fall dödliga solfjädrar. Gäsp. Annars hade hon säkert kunnat tråka ihjäl en eventuell motståndare.

Men en tramsig spelhistoria måste tydligen ha en manlig hjälte, i alla fall Mortal Kombat II, så man hämtar in en avdankad Hollywoodskådespelare vid namn Johnny Cage. Karl Urban ser obekväm ut i rollen som misslyckad skådespelare. Kanske too close to home. Det blir lite gamla Sagan om Ringen skämt och det är aldrig bra när filmindustrin ska driva ineffektivt med sig själv - det blir som en orm som äter sin egen svans och sätter den i halsen.

Shao Khan bekämpas i en ny Mortal Kombat-turnering och avdankade actionskådespelaren Johnny Cage ska vara med, han kidnappas och blir osannolikt oförvånad över att befinna sig i ... ja, var nu  Mortal Kombats fantasyspelvärld utspelar sig. Kidsen i Minecraft filmen visade i alla fall upp lite wow-effekt.

Sedan är det töntig fight club resten av tiden, med väldigt oklara regler (folk tycks återuppstå lite hur som helst) och det mesta ser väldigt fejkat ut. CGI och en massa blobbar. Har de någon vettig stuntperson eller stuntkoordinator med? Har de någon med i filmen som faktiskt kan kampsport? Eller är det onödigt att kunna något i vår nya AI värld?

Det är väldigt sömnigt och väldigt generiskt. Spel funkar för att man måste själv hålla sig alert. Det här är som att se någon annan spela - väldigt, väldigt dåligt ... Varför se på?
Men för Mortal Kombat serien kan det väl bara gå uppåt efter det här ...

SOMMAR: Djuren på Fredrikdal ...

 

Massor av fina lantraser. Kunnig bonde som berättar om allt ... OBS OBS OBS! Herrgårds-drop-in-visning går TRE GÅNGER dagligen. Visning med bonden går TVÅ GÅNGER i veckan. (Bonden har mer jobb att göra än herrgårdsfolket ... ?!) Stor skillnad ... Så tajma in en  tisdag eller söndag  för att få en visning med gamla lantraser ... Annars kanske du har tur att träffa bonden under någon annan dag, han svarar gärna på frågor om djur och djurskötsel. 

Följ med museibonden

Lär mer om husdjuren och lantbrukets vardag. Tisdagar och söndagar 11.00. Samling vid stallet.

När: 30 april–20 september
Var: stallet, Fredriksdal museer och trädgårdar
Entré: ingår i ordinarie entré

SOMMAR: Fina visningar på Fredriksdal!

 

 

 

Olika teman olika gånger! Herrgård, husdjur, teater, stadskvarter ... you name it ... Vi råkade komma på en herrgårdsvisning som var helt briljant! FEM PLUS till fina guiden Sofia! Övre våningen (annars stängd) av herrgården öppnades upp och man fick veta mycket mer om folk (och hundar) som bott där förr i tiden ... Nästa gång: Hoppas på en teatervisning. Eller stadskvarteren. Eller ... ;D

 

Drop-in-visningar: nyckeln till Fredriksdal

Följ med våra guider på en visning där historien får liv. Under turen får du se och uppleva delar av Fredriksdal som kan vara svåra att upptäcka på egen hand. Guiderna knyter ihop platser, miljöer och berättelser och ger nya perspektiv på Fredriksdals historia.

Visningarna passar både barn och vuxna och har olika teman under säsongen. I år lyfter vi bland annat temat Älskade husdjur, besöker en av interiörerna i stadskvarteret, gör nedslag i Älskade herrgård och berättar om teaterhistoria.

När: 1 juni till 31 augusti
Var: samling vid herrgårdens veranda
Entré: visningarna ingår i entrépriset

FILM: Marsupilami går snart upp på bio ...

 

Köp presentkort och få ett gosedjur

Den 28 augusti välkomnar vi en ny charmig varelse till svenska biografer! Baserad på den ikoniska seriefiguren, bjuder Marsupilami på ett fartfyllt äventyr fyllt av skratt, spänning och hjärta.

Köp ett presentkort på bio för 350 kronor, så får du ett unikt gosedjur från filmen på köpet!

Erbjudandet gäller på följande biografer:  Biopalatset, Bergakungen, Jönköping, Lund, Malmö Storgatan, Scandinavia, Sergel, Täby, Luxe Uppsala, Västerås, Heron City, Vällingby, Umeå och Linköping. Lokala avvikelser kan förekomma.

SOMMAR: Pop-up-hantverk: Äggoljetempera aug 11 Du vet väl att du enkelt kan blanda din egen färg ...

 

Pop-up-hantverk: Äggoljetempera

aug 11

Du vet väl att du enkelt kan blanda din egen färg att använda därhemma, med saker som du har i skafferiet?

Bildlärare och konstnär August Lo Hurtta visar och berättar hur det går till att göra och måla med äggoljetempera. Kom när du vill mellan klockan 14.00 och 17.00. Stanna en stund eller hela tiden, det är helt upp till dig. Klä dig i oömma kläder om du själv vill prova.

När: 11 augusti klockan 14.00–17.00
Var: Stadskvarteret, Fredriksdal museer och trädgårdar
Entré: ingår i ordinarie entré