SCEN Skrot, Hopp och Kärlek - Soligt lysande ensemble i hällregnet!

 

Premiär 2 juli 2023 Vallarna Falkenberg

Manus: Mikael Riesebeck, Pär Nymark. Regi: Pär Nymark.

Medverkande skådespelare: Mikael Riesebeck, Annika Andersson, Jeanette Capocci, Claes Månsson, Jojje Jönsson, Karin Bergqvist, Linnéa Lexfors, Mathias Sundén.

Spelas till och med 13 augusti. På turné inomhus runtom i landet 29 september-2 december. Då med Bertram Heribertsson istället för Claes Månsson som "Slaktar-Lasse".

 

”Skrot, Hopp och Kärlek” är svensk obesprutad buskis på Vallarna i Falkenberg, dit Sveriges humorelit flockas. Förra årets tolkning av Åsa-Nisse var lysande och nydanande, den här gången har man snarare gått tillbaka till Stefan & Krister buskisens rötter. Historien kretsar kring tre generationer som bor på en bilverkstad – alternativt en skrottipp – och scenen får tankarna att gå både till den högt älskade TV-serien och scenmusikalen ”Macken” och till göteborgsklassikern ”Albert & Herbert”.

Den försynte sonen Affe spelas av Mikael Riesebeck. Han har två generationer av ”Alberts” över sig, eller snarare ”Albertinor”. Det ilskna rivjärnet mamma Rut (Annika Andersson) som inte har något till övers för några karlar alls och som planerar att rädda bilverkstaden genom att involvera sig med ortens ökände gangster Slaktar-Lasse (Claes Månsson) och mormor (Jeanette Capocci) som bor i en husvagn och blandar hembränt och zingo och raggar på karlar.

En epa-dunkande hit som ligger i tiden

Vän av ordning kanske funderar på att de tre generationerna skådespelare på bilverkstaden egentligen är av samma generation och att spralliga och viga gamla mormor egentligen är yngst i trion (Jeanette Capocci och Mikael Riesebeck är ett par privat) – men med hjälp av peruker och löständer har man skapat illusionen av olika generationer.

Brylkräm och raggarbilar och rockabilly ligger i tiden – liksom epa-dunk. (Och dunkar med hembränt …?) Affe drömmer om en tjej som snusar och backar med släp ungefär som i Mello-hiten ”Raggen går”.

Det är bra med rekvisita mot regnet …

När det gäller buskis skådespelare så kan det påpekas att detta garde lätt kan lägga in en offert på ”hardest working in showbusiness”. Skådespelarna parerar saker som lågt flygande närgångna måsar (som måhända tror att det är en riktig mack på scen med gottis i soptunnorna?), en massa löv och grenar som flyger ned i vinden, hällregn som studsar på scenen (en skådespelare tar skydd under en karta, det är bra med rekvisita ibland!) och tandproteser som flyger all världens väg. Och hela tiden är ensemblen hundra procent proffsig och jobbar in alla missöden i handlingen. Tandprotesen som lever sitt eget liv blir till ett eget gag, regnet gör att mormor kan få in sin senaste pojkvän i husvagnen extra snabbt (”Stå inte där – du blir ju blöt!”).

Liten men naggande god roll

Jojje Jönsson har en onödigt liten men naggande god roll som skattmas som råkar ut för den ena smällen värre än den andra under handlingens gång och Claes Månsson säger ”fy faaan” som ingen annan och spelar starkt på en cowboy-gangster-aura som i alla fall sätter skräck i Mikael Riesebecks bortkomne yngling. Inte blir det bättre av att de tre stora lådorna med ”koppar” som gangstern beställt av mamma Rut … visar sig vara kaffekoppar.

Egensinnig jukebox och fint väder för laxfiske

I handlingen finns också en fin stadsfamilj som är på väg till Paris och vars bil kanske behöver lagas … Ja, egentligen behöver den inte lagas, det är bara Rut som ser en möjlighet att salta räkningen, men efter att Affe har kärat ner sig i dottern i familjen blir bilen plötsligt ”trasig på riktigt”.

Lägg till detta en jukebox som börjar spela gamla 1950-tals hits när som helst och en heist mot den lokala kyrkans koppartak och det är uppenbart att  den här karusellen kan sluta precis hur som helst … Både tempot och regnet tilltar rejält under andra akten. Det är rena rama syndafloden på mer än ett sätt. Och i bakgrunden i floden Ätran står folk och laxfiskar – för det nappar så bra i regnet!

Hela miljön är otroligt mysig och när hamburgergrillen går i gång i pausen blir måsarna ännu lyckligare. Det finns jättegod lokalt producerad glass, vin och öl flödar och det är gratis med varannan vatten från ovan.

Stämningen är på topp och publiken applåderas

Stämningen är på topp och under ovationerna applåderar ensemblen publiken som hållit ut i hällregnet. I publiken finns många återkommande sommarfirare som varit tidigt ute och köpt sina biljetter, för det är tradition att gå på premiären, och det finns många kändisar och komikerkollegor – alla som brukar synas i Falkenbergsrevyn (Sveriges populäraste nyårsrevy), Robert Wells och Maria Wells, Thomas Petersson och Anna-Karin Palmgren, Kerstin Granlund (som gjorde hela 17(!) roller i ”Macken”), Fredrik Dolk, Claes Malmberg … och många har själva varit med i olika klassiska sommarteatrar. Jag spanar också efter eventuella Dramaten kollegor till Claes Månsson. De kanske kommer en annan kväll. För som Claes Månsson själv  säger … det är bara de allra mest uppnästa som missunnar honom succén med ett så roligt sommarjobb!

SCEN CASANOVA på Ystads Teater den 30 juni 2023 – Tenoren Rickard Söderberg som tidernas störste golden boy

 

FAKTA
Regi: Melker Sörensen
Dirigent: Jonas Samuelsson
Libretto och manus: Rickard Söderberg och Tor Lind
Skådespelare: Marianne Mörck och Rickard Söderberg.
Samt i bokstavsordning följande övriga på scen: Carl Ackerfeldt, Lars Arvidsson, Karolina Andersson, Marcus Birgersson, Klara Ek, Elin Eriksson, Elinor Fryklund, Nils Gusten, Fredrik Hagerberg, Martin Hatlo, Elisabeth Jansson, Tor Lind, Magnus Lindegård, Anton Ljungqvist, Lisa Löfqvist, Viktoria Karlsson, Linnéa Nordenback, Susanne Resmark, Henning von Schulman, Susanna Stern
Kostym: Linda Ernemar
Ljus: Sara Andersson
Arrangemang: Nils-Petter Ankarblom och Johan Hugosson

Casanova spelas följande datum:
4 juli kl. 14 och 19
5 juli kl. 14 och 19
7 juli kl. 19
8 juli kl. 14 och 19
9 juli kl. 14

Casanova var världens förste internationelle playboy och han slutade sina dagar som bibliotekarie(!) och skrev sina memoarer. På Casanovas CV finns bland annat en rafflande prison break som än idag är en klassiker. Hans liv har blivit film och tv-serie många gånger. Till skillnad från Don Juan (som han ofta blandas ihop med) har Giacomo Girolamo Casanova funnits på riktigt. Hans memoarer är fullproppade med dramatik, action, sedeskildringar och amorösa äventyr.

En operett som heter Casanova borde alltså bli spännande och rafflande och passionerad och actionpackad. Det blir den inte. Det hela liknar snarare trött buskis på Vallarna där fräckisgubben på dass fått skriva hela manuset.

Sketcher utan någon riktig punchline

Men jämförelsen känns lite som en förolämpning mot Vallarna, för Falkenbergsrevyn klarar av att balansera fräckisgubben på dass med till exempel en sorgesam vacker hyllning till Sven Melander och en rasande rolig nyhetssändning där Leif GW plötsligt blivit ekonomireporter. Kvällen med Casanova … är som en enda lång rad av sketcher som inte har något med varandra att göra och som aldrig kommer till någon riktig punchline.
 
Missar att gräva guld

Det finns så mycket guld att gräva från. Och allt guld missar Kammaropera Syd i operetten Casanova på Ystads teater. Librettot är skrivet av Tor Lind och Rickard Söderberg (den sistnämnde spelar även titelrollen), och det förhåller sig så löst till källmaterialet att man lika gärna kunnat kalla pjäsen Rickards sommarbuskis i Ystad. Det hade varit mer rättvisande.

I Don Juan hade inte patoset glömts bort

En berättelse om Casanova behöver inte utspela sig i Venedig eller Wien på 1700-talet för att bli bra. För att återvända till Casanovas fiktiva släkting … Mozarts Don Juan  gjordes av Skånska Operan för några år sedan som en modern #MeToo historia som utspelade sig i mediavärlden – och det fungerade hur bra som helst, för man hade inte glömt bort originalets patos och passion. Dessutom är det svårt att förstöra Mozarts musik, även om man gör konstiga och lite nervöst trendiga uppdateringar.
 
Daterade uppdateringar

Kvällens Casanova i Ystad … utspelar sig i Skåne på medeltiden. Det är typ 1400-tal och alla ser ut som om de lajvar medeltidsvecka i Visby (det finns skämt om detta också). Och så finns den vanliga felaktigheten med att folk hade dåliga tänder på medeltiden – nej, socker hade inte upptäckts, de hade bättre tänder då än vad folk har idag (något som bland annat varit med i en Monty Python-dokumentär).

Ingen anledning ha kommentarer om samtiden

Det finns ingen anledning att flytta Casanova över 300 år tillbaka i tiden. Det blir inte mer aktuellt av detta. Det finns ingen anledning att ha handlingen i Skåne. Det finns ingen anledning att ha en massa putslustiga kommentarer som ska vara om ”samtiden” – fast referenser till coronapandemin, Donald Trump och swishjournalistiken känns tämligen daterade. Skämt som haft sin bäst-före-datum och varit med i någon revy senast anno 2020. Eller något gammalt Svenska nyheter program som förpassats till skräphögen.
 
Alla drömmer om gyllene biljett

Handlingen i operetten hänger inte ihop utan är bara som en rad revynummer staplade på varandra. En kommunpamp mutar folk till höger och vänster, och alla drömmer om den  gyllene biljetten – en lotterivinst i postkodslotteriet (eller häradslotteriet).

Biljetten ser ut som något Willy Wonka hade kunnat ge ut, tillsammans med en gratis chokladkaka. Musikalen In the Heights handlar bland annat om drömmar om  lotterivinster och vad alla tänker att de ska göra för vinsten … och där svänger det rejält, men inte heller dessa nummer blir bra i Casanova. Även om man har klämt in så många människor i ensemblen att det nästan ser ut som Fångarnas kör. Ingen av karaktärerna har någon personlighet eller någon egen röst som man minns.

Man kan lita på Casanova som en spegel av den moderna tiden

Man kunde ha gjort en pjäs om den riktige Casanova – en skojare och hustler som med glimten i ögat skor sig själv och struntar i andra. Det hade fungerat utan att lägga in putslustiga anakronismer och studentspex, för man kan lita på publiken att de själva kan se Casanovas liv och leverne som en ypperlig och aktuell spegel för vår tid. Men allt förloras i en lång rad fräckisar på dass. Det är dassigt värre.
 
Marianne Mörck i Bytt är bytt

Sångerna textas genomgående – vilket inte hade behövts eftersom man hör operasången utmärkt. Det som hade behövt textas är dialogerna som ofta försvinner i ett ohörbart mummel. Men med tanke på kvalitén på replikerna som hörs missar man förmodligen inte så mycket.

Marianne Mörck är alltid bra, men man förlorar mycket av hennes energi genom att ha hennes karaktär i rullstol.  Marianne Mörck påpekar bland annat att hon varit med i Bytt är bytt – och för att få veta hur det gick kan man fråga Claes Malmberg. Hon hade kunnat tillägga: fråga Karin Laserow som är i publiken, liksom Loa Falkman och andra operavänner.
 
Röster som är svensk världsklass

Och så till det musikaliska – sångrösterna är ju svensk världsklass. Rickard Söderberg och Kammaropera Syd har varje sommar sedan 2015 samlat stora delar av Sveriges sångarelit i Ystad för att sjunga operett. Musiken i år är bland annat av Offenbach , Rossini, Strauss den yngre och Verdi. Orkestern är i sitt esse. Fast de nya texterna är inte mycket att hänga i julgranen.

Ystads teater fyller förresten 131 år och är en av Sveriges äldsta och bäst bevarade scener – i år kommer bland annat Tosca på besök av Skånska Operan. Ystad teater är en upplevelse. Som är mer tidlös än denna hopplöst daterade version av en icke-Casanova.

SCEN Håkan Hellström på Sofiero - Kung Håkan har inlett sitt segertåg

Artist: Håkan Hellström

Datum: 16 och 17 juni  2023

Plats: Sofiero Slott och Slottsträdgård, Helsingborg

Hällregn kan inte hota Håkan Hellström. Han är på toppenhumör, en entertainer, en magiker, en matador, en påfågel i sitt esse. Ett magnifikt hellregn av hits hälls ut över publiken som lapar i sig likt en soltorkad gräsmatta efter månader av obarmhärtigt solsken och bevattningsförbud. En tung ljudmatta rullar ut sig och slår knock redan under de första numren. En sak är solklar under den mulna himmelen: Här är en artist som tänker ge allt och lite till.

Det finns inget förband. Så klart. Håkan Hellström värmer själv upp sin publik, och vilken värme som sprids. Sedan kör han på och ger järnet, den musikaliska plattan i mattan, i lite över två timmar. Utan paus, utan svackor.

Det finns ingen tvekan om att detta är sommarens kung som vi får skåda framför Sofiero slott. Själva slottet sticker upp som en krona med tinnar och torn ovanför scenen och storbildsskärmarna. Det är dags att roa sig som kungligt under en förtrollad kväll. Publiken njuter. Och Håkan Hellström … han njuter och roar sig kungligt, han med.

Glädje, utstrålning och vattenlek

Gesterna och utspelen kommer från en stor entertainer som kan domptera sin publik, en musikens matador, en underhållningens cowboy som inte är på sin första rodeo, en glittrande påfågel som breder ut sina vingar över Sofieros slottsträdgård … men den oförställda glädjen, den är som från ett litet barn som för första gången hoppar i en vattenpöl. Håkan Hellström glider på bara sockarna genom vattnet som samlats på den catwalk som går ut i publiken. Han plaskar, dansar, faller på knä, snurrar runt i ljusglittret … och självaste Gene Kelly kan inte övertrumfa den här killen. I alla fall inte i glädje och utstrålning.

Dags att Ramla ut …

När det är dags för studenten ligger Håkan Hellströms hits bra till för att bli valda som ”springa ut sånger”. Det finns de som påstår att Håkan Hellströms fans bara är småtjejer, att Hellström inte är för vuxna, att Hellström hör ihop med hjärta och smärta och tonårsdramatik … och en viss fas i livet. Ingenting kan vara mer fel. På Sofiero är publiken blandad. Visst, det finns många unga tjejer närmast scenen och catwalken, utklädda som om detta vore ett cosplay event med strikt klädkod, men om man tar publikhavet som helhet … Det är mycket blandat.

Uppdelningen mellan tjejer och killar är ungefär fifty-fifty. Jag hamnar bredvid en grupp killar i 30-års-åldern som har nystrukna skjortor och blöta picknickfiltar och det är inte alla som har sjömanshatt eller kaptenshatt på sig.

För kompisgäng, familjer, förälskade par och bästisar …

Det här är en spelning för kompisgäng. Det här är en konsert som man går på med bästisen. Eller kärestan. Eller hela familjen. Och … ungefär halva gräsmattan verkar vara ockuperad av seniorer. Det är betydligt högre medelålder här än på Fredriksdalsteatern i Helsingborg där Eva Rydberg tar farväl i sommar. (Tilläggas bör att Eva Rydberg  är en stor barnfavorit och att det är 13-års gräns på Håkan Hellströms spelningar). Seniorer som festar, seniorer som picknickar, seniorer som umgås i kompisgrupper och har jättekul … Vilket borde bevisa bortom all tvekan: Håkan Hellström är inte bara för tonåringar. Inte bara för de som lever kvar i sin tonårstid då de först upptäckte Håkan Hellström.

Entertainern lockar nya fans

Håkan Hellström är född 1974 och det är matematiskt omöjligt att en stor del av publiken ens hört honom när de var tonåringar. Vad som lockar är entertainern Håkan Hellström, en magisk kväll som man vet att han kommer att leverera på Sofiero och att … det finns något för alla. Känslorna är universella. En bra låt är en bra låt. Och så använder sig Hellström flitigt av en musikalisk kvalitetstradition som går långt tillbaka i tiden. Taube, Cornelis, Berghagen … ballader, trallvänlig pop, visor, rock- och countryinfluenser, berättande texter, catchy melodier. Och det känns mycket hoppfullt att det går att få favoriter även senare i livet ... allt hänger inte på vad man lyssnade på som tonåring. Det går att utvecklas och att bredda sin musikaliska smak.

Det finns inga dåliga väder, bara rätt inställning …

Ett förälskat par dansar på gräsmattan så det plaskar. Det finns inga dåliga väder, bara man har rätt inställning.

Huvudsaken är att det inte åskar. Åska hotade premiären 2017, och åska mullrade även över årets premiär innan den försvann.

Han skulle kunna ta det mer ro, Håkan Hellström, han har absolut inget att bevisa. Rekorden från Ullevi 2022 talar sitt eget tydliga språk. Men givetvis räcker det inte. Det måste bli en sommarturné – igen.

Hur många blir 10 000 gånger 2 ?

Året var 2017. Så länge sedan var det sedan Håkan Hellström senast turnerade. Premiären 2023 är två magnifika extra allt spelningar på Sofiero, smygpremiären var en liten tillställning i Barcelona med ”bara” 2000 biljetter, som såldes slut på under en minut. 2000 biljetter är ju ingenting för den som lätt kan packa in 70 000 pers tre kvällar i rad på Ullevi. Ur det perspektivet är även Sverigepremiären av turnén avskalad och intim ---  ungefär 10 000 åskådare. Om 10 000 biljetter säljs 2 dagar i rad, hur många har då sett Håkan Hellström i Helsingborg? Det borde vara enkel matematik. Men nej, det finns fans som bokat in båda kvällarna. Så klart. Med olika cosplay teman. Det här är ju sommarens bästa kväll med sommarens bästa artist, så varför inte unna sig att uppleva kvällen live två gånger?

Allsång i solhatt mot regn

Håkan Hellström tillhör de artister som har nog med gamla stora hits för att fylla en hel kväll, ja flera kvällar. Men han hoppar modigt över en del gamla låtar som alla kan … och lägger in nya. Det blir ändå sporadisk allsång när Håkan halsar cava och drar igång den för i år nya ”Fan ta dig” (och solhatten med ”Fan ta dig” text och motiv verkar bli en storsäljare, den fungerar även mot regn). Denna låt känns lika mycket hit som en del av de gamla klassikerna. Men givetvis kastar inte Hellström ut alla gamla favoriter till förmån för nytt. Har man ens sett Håkan Hellström om man inte hört honom framföra ”Känn ingen sorg för mig Göteborg … ”och nynnat (alternativt skrålat) med i texten med extra emfas på ”Singoalla” … ?!

Ett glittrande hov

Ja, Håkan är kungen i slottsparken ikväll. Och med sig har han ett glittrande hov. Vem som är trollkarl, vem som är hovnarr, vem som är souldrottning, vem som är födelsedagsprins med rosatonade glasögon bakom trumsetet … det får ni själva lista ut.

Håkan tackar dem alla. Mest av allt tackar han publiken. Som han säger sig vilja bjuda ut på en krogrunda. Det finns nog ingen krog som tar 10 000 gäster på en och samma gång. Men känslan är äkta.

Håkan Hellström verkar i dag, i kväll, i natt vara specialdesignad för just detta: Att stå på en scen och bara äga.

SCEN Två man och en änka - Magnifik succé med extra allt på Eva Rydbergs Fredriksdal när Primadonnan Rydberg säger farväl och Per Andersson gör Fredriksdalsdebut

 

Stjärnorna Eva Rydberg och Per Andersson ... A match made in comedy heaven!

Plats: Fredriksdalsteatern, Helsingborg, 16 juni 2023

På scen: Två man om en änka med Eva Rydberg och Per Andersson

Regi: Anders Aldgård

Medverkar: Eva Rydberg, Per Andersson, Mia Poppe, Robert Rydberg, Birgitta Rydberg, Kalle Rydberg, Sofie Lindberg, Anders Aldgård, barnbarnen Rydberg, stor danstrupp och så vidare ... 

 Spelas från 16 juni till 20 augusti  2023

Här kommer alla känslorna på en och samma gång … Det är dags för sista sommaren med gänget! Kombinationen Rydberg-Poppe-Andersson visar sig bli en delikat anrättning och vi får den unika upplevelsen av att befinna oss i framtiden och i det förflutna … samtidigt. Vi får också den läckra efterrätten före vår tre-akters-middag. Eva Rydberg i en guldglittrande modern kreation bjuder på ett slagkraftigt gyllene extranummer. Hon påpekar också att det gråtits från ovan (skyfall) och skjutits salut (blixtrat och åskat) idag. Och … det är just det som är charmen med att gå på  friluftsteater. Man vet aldrig vad som händer, man är en del av en organisk upplevelse. Och man vet aldrig vad det blir för väder. Efter årets rekordtorka öppnar himmelen sig (alla lokala lantbrukare kan tacka friluftsteatern och deras regndans för det … ?!) men lagom till de första tonerna från årets magiska föreställning kommer solen. Det kan inte sägas bättre. Det slutar alltid regna. Någon gång. Och just denna gång är tajmingen osviklig.

Underbart är kort …

Underbart är kort – och varar i trettio år. För trettio år sedan inledde humorns drottning Eva sin regenttid på friluftsteatern i Fredriksdal och hon inledde på topp med Soldat Bom, en Nils Poppe fars som träffade mitt i prick, och när hon nu tar avsked med flaggan i topp är det också med en Nils Poppe fars, Två man om en änka … och inbakad i denna nytolkning finns mängder av blinkningar till alla de klassiker som passerat revy under trettio år.

Sommarägg med kaviar och champagne

Påskägg skulle man kalla detta i en film. Nu är det … sommarägg med sill och dill och lyxig kaviar till. Och champagne. Under Evas magnifika regenttid har man utökat repertoaren och nytolkat och omtolkat vad man kan ha som sommarfars. Pang i bygget, baserad på en tv-klassiker, var en riktigt pangsuccé. Årets uppsättning är mycket mindre traditionell än vad man skulle kunna tro, och musikalnumren bidrar till att sprida extra mycket glitter och glamour.

Fin homage till Poppe

Nils Poppe satte upp Två man om en änka hela två gånger under Poppe-eran, och Poppe spelade Emil, en malaj som är mer än lite avlägset släkt med Soldat Bom. Per Andersson gör sin malajroll Emil som en fin homage till Poppe, han har till och med en röd och en grön strumpa (solklar Bom-blinkning), men Per gör ändå osvikligt rollen till sin egen. Det spexas, det sjungs, det ordvitsas och det dansas Per-Andersson-dans med en frenetisk och smittsam energi och utstrålning.

Ljuvliga Julia – omsvärmad av alla

Eva Rydberg spelar titelns eftertraktade änka Julia, som Emil spanar in, Mia Poppe spelar änkans dotter och Birgitta Rydberg dyker upp som Emils eldfängda danska flamma Else Bom Hansen, som uppträder på Bakken som knivkastare och skarpskytt. Lägg till Robert Rydberg som fåfäng löjtnant, Kalle Rydberg som en journalist som bara gör soppan värre, Sofie Lindberg som amorös husa, ett stort gäng vilda dansare, två gulliga små clowner (mini-mini-Rydbergs) …  så har ni huvuddragen i den njutbara anrättningen.

Vem är Andersson?

Mia Poppe var nyligen gäst i SVT:s kulturprogram Sverige! där hon fick den underliga frågan om hur hon förhåller sig till att Nils Poppe är eller håller på att bli bortglömd. Möjligen att hans filmgärning inte får så stor cred som den borde, men att hans teatergärning skulle vara bortglömd … Ha! Never in Skåne! För att sätta perspektiv på det hela: oavsett ålder (och alla generationer har klämt in sig på Fredriksdal) … ALLA berömmer Per Andersson. Eller rättare sagt: De påpekar att han som spelar Nils Poppe spelar väldigt bra. De har ingen aning om vad han heter. Mannen som förra månaden var dansande sexy shadow i Peter Pan går åt helvete, som under förra jullovet dök upp i Stjärnorna på Slottet tillsammans med självaste Carola ... Mannen som skrivit Räkhäst! Redan bortglömd? Och dessa människor är inte ens från Skåne! Det visar på att 1) Nils Poppe är absolut inte bortglömd 2) Per Andersson är underbar men har ett uselt artistnamn. Och kanske är det inte så viktigt att som publik vara allmänbildad i vem som är vem i kändis-Sverige. Eller att komma ihåg namn. Uppenbarligen har ju folk minst lika roligt ändå!

Nutida inramning med teknikens underverk: evatarer …

I Två man om en änka är året 1923 men man har ramat in det hela med ett running gag om att detta är framtiden, alla på scenen finns inte på riktigt, de är avatarer, eller snarare: evatarer … Och när Eva Rydberg stoppar och snabbspolar är det en av kvällens roligaste små scener. (Finns vi i publiken på riktigt? Vi känner oss i alla fall blöta på riktigt. Hade vi varit evatarer hade vi förmodligen fått kortslutning …)

Idag behöver inte en Julia en Romeo

Två man om en änka har uppdaterats på ett mycket bra sätt. Sensmoralen i den nya versionen är kort och gott att två man om en änka är två för mycket.

Idag behöver vi inte skapa hjältinnor som ska välja en karl --- hon kan välja att inte välja någon. Hon kan rymma med en cirkus eller … starta en friluftsteater. Julia var faktiskt firad skådespelerska, den danska flugan, (en anspelning på en annan klassisk fars: Den spanska flugan), innan hon gifte sig med en margarinfabrikant och kom upp sig i smöret.

Utnyttjar likheter i castingen …

Castingen är perfekt och när det gäller många av rollerna misstänker man att deras karaktärer ligger mycket nära hur de är som personer. Eva Rydberg spelar en spexig kvinna med mycket skinn på näsan och en hel rävlya bakom örat --- och det är omöjligt att lura eller överlista henne. Hon gillar också att dra fräckisar – på danska. Birgitta Rydberg spelar också en kvinna med mycket skinn på näsan --- en kvinna som man absolut inte vill lura eller överlista och som har en härlig livsglädje och humor (dock kastar hon säkert inte knivar på sin älskade när hon blir förbannad privat …) Per Andersson spelar en man som tar allt med en klackspark och ett leende – och en göteborsk ordvits - en sådan roll som känns som klippt och skuren för Per. Varför deppa när man kan steppa? Eller så kan man sjunga om ”stuk i hatt” … (Privat försökte Per, liksom sin rollkaraktär Emil, att starta en egen friluftsteater).

… och skillnader

Och så finns det casting som går mot strömmen: Mia Poppe är privat en mycket generös, osjälvisk och stöttande person. Hon spelar den mest självupptagna och egocentriska dotter som man kan tänka sig. Karaktären hade platsat i dagens dokusåpor och ve den instagramstjärna som får fler följare! Robert Rydberg verkar vara lugn som en filbunke, men hans löjtnant är spattig, nervös, fåfäng … och exploderar gång på gång i konfrontation med Per Anderssons lättsamma (och retsamma) Emil – till publikens förtjusning och jubel. En komedi kan inte bara ha knasiga figurer, den måste även ha folk som reagerar på tokerierna. Robert Rydbergs rollkaraktär både reagerar – och agerar. Och gör sedan egna knasigheter. Det är superbt.

Många stjärnor, men bara en primadonna

Regissören Anders Aldgård ---  som även han spelar förälskad i änkan Julia --- har gjort denna nya och mycket tidsenliga tappning av Två man och en änka, tillsammans med kulturbäraren Andreas T Olsson och musikern Michael Neumann och ordtrollaren Per Andersson. Som förresten gör sitt livs bästa roll. Det märks att ”han som spelar Poppe” har hållits i precis lagom strama tyglar. Han tar aldrig ut svängarna för mycket (som Poppe kunde göra ibland) för den här showen har många stora stjärnor som får glänsa, men bara en primadonna och det är Eva Rydberg. Och så själva teatern. Så klart.

En hyllning till hela teaterns historia

Det här är en teaterpjäs som är en hyllning till hela friluftsteaterns historia … och det är både stort och hoppfullt. Alla kändisar som genom tiderna varit med i pjäser fladdrar förbi i ett bildspel i herrgårdens fönster. Alla var där. Alla har varit där. Det är otroligt kändispackat i publiken i de främre raderna. Kultur- och nöjes-Sverige har gått man ur huse för att hylla Eva Rydberg. Som sig bör. Slutligen kommer även pressen upp på scen för att hylla sin Eva … och det är den riktiga pressen. Inte den förvirrade murveln från pjäsen. Hyllningarna lär fortsätta att rulla in på löpande band.

Magiskt, magnifikt och varmhjärtat

Det här är en underbar sista sommaren med gänget. Rydberg-Poppe gänget. Med han som heter Andersson som grädde på moset. Hela föreställningen är en ren mästarklass i komedi och komisk tajming. Det blir inte bättre än så här. Magiskt, musikaliskt, magnifikt, varmhjärtat, nyskapande och alldeles lagom bitterljuvt nostalgiskt.

Vilken fin ton att sluta på.

 

Fotnot:

”Watch this space”: www.evarydberg.se. Folders med texten ”Top Secret” delas ut under kvällen. Den 1 augusti kommer ett stort avslöjande … om framtiden. Vart är Eva Rydberg på väg? Vad kommer hon att göra i framtiden? Ett är i alla fall säkert: Evigt unga Evataren, som firar 80 i sommar, kommer inte att vila på sina lagrar. Möjligen kommer hon att dansa på dem.

 

SCEN: Bildspel från Fredriksdal - sista sommaren med Eva Rydberg och gänget!

 Så många fantastiska människor tackades och hyllades ... ! Som vi säger på musikalspråk: Oh, what a night!

FILM: Jim Broadbent och Harold Fry - Från fuldans till pilgrimsvandring - Sommarens bioupplevelse handlar Om att hitta sin väg ...

Biopremiär i morgon: 16 juni 2023 Jim Broadbent uppfann den roliga dansen i ”Moulin Rouge”. I sommar ger han sig ut på vägarna och vandrar. Långt. I alla fall på biograferna … Vi älskar folk som bara reser sig upp och går. Det är inte att undra på att ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann …” blev en så megastor succé. Både som bok och som film. Det är aldrig för sent att bara resa sig upp och gå. Det är aldrig för sent för personlig utveckling, det är aldrig för sent för äventyr, det är aldrig för sent för en pilgrimsfärd … Pilgrimsfärder har förresten blivit allt populärare. Även bland kändisar. Agneta Sjödin har skrivit om sin pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. ”Vanligt folk” (alltså folk som inte är så religiösa eller spirituella av sig) pilgrimsvandrar för att meditera och tänka efter, för att komma ut i naturen och tänka och få motion. I Paulo Coelhos framgångsrika böcker är pilgrimsmotivet vanligt förekommande. Det säljer som smör. Rachel Joyces bok som nu blivit en mycket fin biofilm handlar om en fiktiv pilgrimsvandring som görs av en man vid namn Harold Fry och boken inleds med ett citat av John Bunyans ”Kristens resa” – en klassisk pilgrimsvandring i bokform, som än idag har sina läsare. Kristens resa fungerar också som ”coming-of-age-story”. Men Harold Fry är pensionär. 65 år. Inte ung som Kristen. Men som sagt, folk i dagens ”coming-of-age-storys” blir allt äldre, speciellt de böcker som har en manlig huvudperson. Filmlegendaren Werner Herzog skrev en bok som på svenska fick titeln ”Att gå i kylan”. Den kände regissören vandrar år 1974 från München till Paris för att hans vän Lotte Eisner ska tillfriskna. Vandringen är en ”trade-off” med gud eller högre makter eller hur man nu ska uttrycka det. Ungefär så resonerar Harold Fry. Om han går hela vägen genom England så kommer hans vän Queenie att bli frisk. Harold Fry är inte religiös, men han vill också ha en "trade-off" med gud eller högre makter. Han vill rädda Queenie. Queenie är hans ”Lotte”. Harold lämnar hem och förbluffad fru för att promenera 100 mil i seglarskor. Inte ett övervägt beslut, men när Harold väl har börjat gå så kan han inte sluta. Man förstår av hans tankar att i det förgångna har han gjort något som han vill att Queenie ska förlåta – hon har tagit straffet för något som Harold själv gjorde och han tackade henne inte. Queenie måste leva, han måste få säga tack – och förlåt. Harold funderar också mycket på den infekterade relationen han har till sin fru, om att vara en dålig far och även här ligger hemligheter begravda. Mot slutet av berättelsen får vi veta vad det var Queenie gjorde för så många år sedan och även varför sonen aldrig kommer hem till det välbäddade och dammfria rum som är hans, och som stått orört som ett mausoleum i åratal. Hela storyn är upplagd som ett slags deckare med massor av ”red herrings” och hela tiden får Harold Fry hålla sig på rätt spår. Harold visste att han hade hittat sin väg. Han berättar historien om Queenie, och han frågar främlingar om de vill vara så vänliga att hjälpa till …. Han blir kanske erbjuden en smörgås, eller en flaska vatten, eller en ny omgång plåster. Han tar aldrig mer än han behöver … När Harold Fry är i Bath och besöker de romerska baden (Harold tar under färden tillfället att leka turist och köpa souvenirer till Queenie och sin fru) blir han till exempel erbjuden limousinskjuts hela vägen. Av en rik skådespelare. Men Harold Fry faller inte för frestelsen. Han måste fortsätta att promenera – annars kommer det inte att hjälpa. Man pilgrimsvandrar inte i limousin! Harold Fry når till sist ett slags försoning genom sin pilgrimsfärd. Det här är en underbar story, vackert gestaltad av Jim Broadbent i rollen som Harold Fry. Hans ansikte ser förresten ut som en karta. Där ett intressant liv syns i fåror och vandringsleder. Här är tips på några fler huvudpersoner som “reser sig upp och går”: Hundraåringen i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - av Jonas Jonasson Delia Grinstead i Utan bagage – av Anne Tyler Tessa Björk i Till Isola - av Madeleine Hessérus Mundus Gregorius i Nattåg till Lissabon – av Pascal Mercier Författaren till romanen om Harold Fry, Rachel Joyce, är även dramatiker och framgångsrik skådespelare. Rachel Joyce har flera gånger framträtt på Royal National Theatre, The Royal Court och Cheek by Jowl. Hon har bland annat tilldelats priset Time Out Best Actress. 2012 nominerades hennes debutroman ”Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd” till Man Booker Prize for Fiction 2012, och hon utsågs till årets nykomling vid National Book Awards 2012. Joyce har bland annat skrivit succérna Perfect och Frank, kärleken och skivbutiken --- och en uppföljare till Harold Frys pilgrimsfärd, som handlar om Queenie. Det kan alltså bli en ny biofilm, om ”ettan” går bra. Eller så kan vi unna oss en pocketbok till stranden och läsa ”hur det gick sedan” – när vi har en paus mellan sommarens alla härliga filmupplevelser! Belinda G T K

FILM Ta semester ... och hitta dig själv!

FILM Ta semester … och hitta dig själv! Sex tips för semestern – om semester. Jim Broadbent snörar på sig skorna när Harold Fry ger sig ut på vandring på biograferna i sommar. Bokcirkeln med Jane Fonda & Co drar till Venedig i ”The Book Club: Next Chapter”. Många är de karaktärer som genom tiderna gett sig av på vandring … eller tagit semester … för att hitta sig själva. Vi listar några av de bästa, de mest kända och de färskaste i denna artikel. Shirley Valentine Klassikern framför alla i denna genre: ”res bort och hitta hem … och hitta dig själv på köpet”. Arbetarklassbruden Shirley Valentine är trött på livet i köket i Liverpool och trött på den otacksamma familjen. Hon drar till Grekland för en liten drömsemester (utan att sjunga ”Mamma Mia …”) och väl där lever hon upp. Och bestämmer sig för att inte komma hem igen. En ikonisk film, en ikonisk teaterpjäs … och i Sverige har Maria Lundqvist spelat Shirley Valentine på scen, i regi av Edward af Sillén. I sex år i sträck. Eat, Pray, Love (Lyckan, kärleken och meningen med livet) Berömd bästsäljare blev ännu mer berömd när Julia Roberts intog huvudrollen i filmen. Rollen som svenskan i Italien gick till Tuva Novotny. Huvudpersonen har (likt Shirley Valentine) en megastor ”mid life crisis” och ger sig ut på en jorden runt resa. ”Äta delen” i Italien är mycket roligare än ”bedja delen” som följer i ett tempel i Indien. Sedan kommer ”love” på Bali. 140 minuter är lång tid för en romantisk komedi eller ett romantiskt drama. Julia Roberts senaste film på Bali klockar in på ungefär minuter. Men Bali framställs fortfarande som platsen för ”love” – och sjögräs. I skaran av ”Eat, Pray, Love” fans märks Meghan Markle --- som med sina vänner gjort ”Eat, Pray, Love” resan i verkligheten. Julia Roberts har gjort effektiv reklam för Bali. A Tourist’s Guide to Love En mer kärnfull ”Eat, Pray, Love” med Rachel Leigh Cook istället för Julia Roberts. Massor av het mat, ett tempelbesök med lejondans och puttrande kärlek. Närmare en timmes kortare speltid. Det fungerar. Filmen är inspelad nästan helt och hållet i Vietnam och för en gångs skull är en amerikansk film i Vietnam inte fokuserad på krig, död, skuld, förödelse. Här är folket vänligt och öppet, maten delikat och spännande, tempelbesöken bullriga och trevliga och kärleken överallt närvarande. När blev ”Asian Actors” heta i mainstream amerikansk cinema? Man skulle kunna säga att ”Crazy Rich Asians” är en vattendelare. Givetvis finns det gott om heta asiatiska skådespelare om du tittar på (och är insatt i) japansk film eller koreanska såpoperor eller Bollywoodspektakel. Asien är stort. Ticket to Paradise Julia Roberts igen! Fast den här gången är det inte hennes karaktär som har en mitt-i-livet-kris, utan hennes karaktärs unga dotter. Som precis gått ut universitetet. Innan det allra första jobbet, innan den allra första praktikplatsen … har dottern redan en fullskalig mitt-i-livet-kris och tycker att allt är meningslöst. Utbrändhet går verkligen ner i åldrarna. Lösningen är att flytta till Bali och odla sjögräs. Alla vill odla. Det är så trendigt. (Spider-Man Tom Holland odlar sina egna grönsaker. I London.) Behållningen i filmen är kemin mellan Julia Roberts och George Clooney. De kör all-in gammaldags screwballkomedi med 1930-tals charm som dränks i färgglada solnedgångar. Fisherman’s Friends Man behöver inte åka långt för att hitta sig själv och göra ett karriärsbyte. Efter en i dubbel bemärkelse mycket blöt svensexa (alkohol och sjövett går inte ihop) blir den egotrippade Londonsnubben kvar i Cornwall för att sajna ett band. Fisherman’s Friends. Världens äldsta boyband? Ja, de finns på riktigt och de sjunger fortfarande sina sjömanssånger. Huvudpersonen genomgår den klassiska semestertransformationen … och inser att han aldrig vill hem till London igen. För han är ju redan hemma. Inga fiskmåsar skadades under inspelningen. Roman Holiday (Prinsessa på vift) Ikonisk film där Audrey Hepburn slog igenom med dunder och brak. Rom har väl aldrig sett så snyggt ut som i svartvitt? Vi började denna filmiska resa med arbetarklassbruden Shirley Valentine och vi slutar med en prinsessa --- ty även kungligheter kan känna sig lite utbrända mellan varven. Lösningen blir att skolka från plikten. En hel dag. Men vilken dag! Gregory Peck och Audrey Hepburn på en vespa --- mer gammaldags klassisk filmmagi än så blir det inte. Vare sig du försöker hitta dig själv eller dina solglasögon i sommar … unna dig en semesterfilm. Venedig, Vietnam, Bali, Grekland, Cornwall eller Rom … Det går att hitta sig själv. Överallt.