BOK: Mulle och den knorrande magen av Lena Furberg - väldigt relevanta ponnyproblem med en aptit i hästväg

Titel: Mulle och den knorrande magen

Författare: Lena Furberg

Format: Kartonnage
Serie: Mulles dagbok (del 13)

Antal sidor: 106

Utgivningsdatum: 2024-01-09

Förlag: Egmont Story House 

Illustrationer: Lena Furberg 

ISBN: 9789180740715

"Det bullrar och knorrar i min mage! Min människa Molly säger att det beror på att jag hittade en säck havre i stallet i natt och åt upp nästan hela. Hon påstår att det är farligt att äta för mycket havre. Så tramsigt. Man kan ALDRIG äta för mycket havre! Men Molly ser orolig ut. Alldeles i onödan jag tror jag ska försöka hitta mer havre i natt! MUMS!"


Mulle är som alltid lika glupsk och ständigt på jakt efter något gott. Vad kan man vänta sig? Han är trots allt en ponny med en aptit som är något alldeles i hästväg ...

Evolutionen har gjort Mulle till överlevare ... och matvrak

Hästens föregångare var en gång i tiden ett litet djur som levde i skogen i skydd av lövverk och buskage. Allteftersom vildhästarna tog över savannen, stäppen, prärien ... ja, de flesta av våra världsdelar ... så åt de mer och mer gräs och de blev större och större. Stora djur som lever på näringsfattig mat som gräs behöver äta mycket. Hästar i det vilda (och även tamhästar ute på bete) tillbringar 18 timmar om dygnet med att beta. Förresten. Kor klarar sig med 8 - 10 timmars bete per dygn. Men så är de ju inte lika explosiva när det gäller hoppning eller galopp eller att springa ifrån de sabeltandade tigrar som lille Mulle tror lurar överallt. Fast de är utdöda. Hästar har ett långt minne ... Evolutionen har gjort dem till överlevare. Evolutionen har också gjort dem till matvrak.

Propp när ingen säger stopp  

Gräs är näringsfattigt. Det är inte havre. När Mulle sätter i sig en halv säck havre (istället för den sedvanliga en halv skopa) är det självklart att Molly blir orolig. Boken illustrerar på ett mycket verkligt och relevant sätt hur viktigt det är att ens husdjur inte får för mycket mat. De har inget som säger "stopp jag borde vara mätt" - de är programmerade att äta hur mycket som helst, eftersom de i det vilda aldrig visste hur mycket mat de skulle hitta i morgon.

Tulpanöra fruktar Mulles sista potatis

I centrum av den här historien står en mycket verklig oro ... Både Molly och kaninen Tulpanöra fruktar att Mulle satt sin sista potatis. Eller ätit sin sista säck med havre. Det blir ett akut besök till veterinären för att få bort proppen ... och så klart följer en lång rad med humoristiska scener när Mulle väl kvicknat till. Han blir vän med alla de andra hästarna och uppmuntrar dem till mer bus. Han ger sig också ut på jakt efter mer mat (nej, han har inte lärt sig sin läxa ...) och fastnar i en magnet. Hur det har gått till ... är en helt annan historia. Man får en lektion i hur magneter fungerar på köpet. Och Mulle och hans förföljare fast i magnetfält ger några av de festligaste och mest vansinniga illustrationerna. Looney Tunes kvalitet.

Rabbit power ger nya fans

Tulpanöra har snart lika många fans som Mulle. Han är underbar. Det här är en fin bok för alla som älskar djur och roliga berättelser. Det är absolut inte begränsat till hästtokiga läsare. Och det är en bra sensmoral att man aldrig ska ge sina husdjur allt som de vill ha, de kan bli dödssjuka på kuppen.

Det här är däremot inte en bok att läsa om man är hemma sjuk från skolan (eller jobbet) och har ont i magen. Efteråt får man bara ännu mer mardrömmar om propp i magen ... ;D

Med hjärtat på rätta stället

Lena Furberg är snart tillbaka. Med mera Mulle, mera Molly och mera Tulpanöra. Och ... fler tävlingar som Mulle ska försöka vinna. Glöm OS, EM, VM och alla världcuper och ligor som pågår. Den verkliga spänningen är så klart om Mulle ska visa alla hur duktig han egentligen är, eller om han som vanligt kommer att anstränga sig så lite som möjligt ...

Mulle är en härlig antihjälte. Med hjärtat (och magen) på rätta stället. Trots allt.