SPORT: Ultimate Championships - Ultimate Revenge för Ingebrigtsen och Ultimate Duell för Duplantis-Karalis ...

 

$150,000  till Jacob Ingebrigtsen --- sött och gött efter hans akilles häl (som verkar ha läkt finfint) ... Kryddan ... det var att  Ingebrigtsen mosade rivalen  Cole Hocker, som han kallat en fegis för bara en vecka sedan (Cole Hocker hade beställt snabba harar till Diamond League, och sedan  låg han bara i klungan och mes-sprang... så gör man inte mot hararna, så gör man inte mot publiken ... )

Citat från The Guardians rapportering:

Ingebrigtsen has never been shy of venturing an opinion, and he was aggrieved when Hocker insisted on having his own pacemaker for the 1500m Diamond League final – and then refused to follow him. That led to a high-profile war of words, and a rematch that was the talk of Budapest. And, my, did it live up to the hype. The pace was quick, but the Norwegian was so confident he had time to look around twice on the final lap before launching a devastating final kick to win in 12min 59.24sec, with Hocker, the reigning 5,000m world champion, nearly a second back.

“I was predicted number 12 by World Athletics can you imagine?” said a bemused Ingebrigtsen, who is the Olympic champion at this distance after all."

Yep. Ingebrigtsen "skulle" ha blivit tolva. Han vann. Så mycket för World Athletics och deras statistik och uträkningar ...

Enligt beräkningarna skulle Katzberg från Kanada vinna släggan - stort. I verkligheten fick han två ogiltiga kast och fick inte kasta vidare (som bäst får man fyra kast) ...

Hummel från Tyskland vann Hammer - alltså slägga - med sitt allra första kast. Och blev den allra första Ultimate Champions vinnaren.

Den första kvinnliga vinnaren var gulblåa glada Mahuchikh från Ukraina. Tre ukrainskor i fältet. Två australiskor. Det märks vilka länder som dominerar sporten ... Pigga Olyschlagers med sin berömda dagbok blev tvåa, blonda Patterson (färsk Diamond League vinnare) blev trea. 

Från tett hopp till ett annat ...

Jazmin Sawyers klämde i med ALLT i sista hoppet och det räckte till en andra plats efter Italiens Larissa Iapichino - 6.78meter. Efter 

Commonwealth guld and EM silver ... bra jobbat! $75,000 (£55,000) katching!

“It’s an incredible amount of money - Prize money like this just means a big sigh of relief … I will buy something – I’m going to upgrade my sewing machine.”

Yep. Sawyers ska köpa en ny symaskin.

Amerikanen som vann 110 meter häck ska köpa en Porsche. 
Och där har ni skillnaden mellan britter och amerikaner. Britter sparar "for a rainy day". I USA låtsas man som att det aldrig regnar. Bränn pengarna direkt! Det kanske är för mycket för en 20-åring, de flesta 20-åringar kör bilar som ser ut som EPA-traktorer.

Eftersom det inte är kvoterat hur mycket varje land får ha med, så var det FEM amerikaner som sprang, följt av två japaner. 

Det är lite svårt att se vem som är vem när alla har samma (landslags-)dräkt på sig.

Coolaste duellen var Emanoil Karalis mot Armand  Duplantis ... Duplantis stod helt coolt över 6,25 och lät Karalis hoppa själv. Om den gullige greken hade klarat, då hade Duplantis varit illa ute. 6,30 är nästa höjd - och det är itne alla dagar som Duplantis hoppar så högt. Det blev tre världsrekordförsök på 6,32 ... men det syntes att Duplantis hade tvingats hoppa för mycket för segern och att benen nu var för sega.

I intervjun efteråt sa Duplantis att han får se om benen finns kvar i morgon. (Ja, de kan ju gå på promenad själva ...)

Pengarna går väl till att betala hyran i Monaco. Och till att festa ... Winner takes it all, sjöng ABBA. Stavhopparna har Winner pays for it all ... Alltså, han betalar för festen och bjuder laget runt ... Karalis kanske går på plus, genom att bli tvåa?

Keely Hodgkinson vann sin semifinal på 1:57.57 ... och i den andra semin fanns Audrey Werro och Femke Broeders-Bol. I morgon är det final.

Alla pratade om ... Kylan. Det gick inte att kasta hur bra som helst, att springa hur snabbt som helst ... bla bla bla.

 Ukrainskan Yaroslava Mahuchikh kom förberedd. Med madrass att ligga på och en sovsäck att krypa in i och en tjock täckjacka att ha på sig ...  Och så håller man sig tillräckligt varm för att vinna på 1.99 meter.

FILM: Svärtan - Shape of Water får en Vi på Saltkråkan makeover

 

Handling: Sommaren 1985 på Särsö hittas en ung pojke mystiskt drunknad i vattnet. Under en förbjuden utflykt till den mytomspunna ön Svärtan gör Johannes och hans vänner en upptäckt som förändrar dem för alltid. Efter hyllade författaren John Ajvide Lindqvists roman Sommaren 1985.

Omdöme: Vi på Saltkråkan korsas med Shape of Water. Shape of Water var så mycket bättre. Väldigt tradiga schablonmässiga kvinnoroller, tjejroller. Från den farliga sjöjungfrun till den självdestruktiva sexiga tjejen som super, skär sig och knullar runt. Önskan: att sjöjungfrun hade varit lesbisk, så kunde hon och det klassiska kvinnliga nyknullade skräckfilmsoffret bara dratt iväg någonstans.

Även Vi på Saltkråkan är bättre (originalet med den riktiga Tjorven). Och Stina är med i en liten roll.

Håkan Bråkan kommer förbi på en cykel och killen från Tordyveln flyger i skymningen är med i en flashback. Det är gott om rödhåriga killar i den här serien. Och en rödhårig tjej ... hon är den ofarliga pojkflickan, den enda tjejen  i (core)gänget - ungefär som Eleven i Stranger Things. Och så är det 8+ tals musik. Som i Stranger Things.

Likheter mellan Svärtan - Vi på Saltkråkan - Tordyveln flyger i skymningen ... Massor. Svensk sommar, privilegrade svenskar på sommarsemester någonstans, allt är sådant som undertecknad aldrig upplevt ... (Det TYPISKA Sverige som Anders Lundin snackar om i Allt om Sverige och som undertecknad aldrig varit med om ... får väl ansöka till TV ...)  Bland annat att alla samlas i handelsboden och att allt skvaller går via handelsboden ... Och så en massa fallfärdiga gamla stugor och cyklar och mystiska grejor som kidsen hittar på som kanske är eller kanske inte är sanna ... och så rödhåriga kavata tjejer som är lagom ofarliga och inte alls som den sexiga tjejen ... och en massa pelargoner i fönstren. Och så djur. I snabb jämförelse: Båtsman är gulligast. Bättre än en CGI skalbagge eller en konstig fisk.

Betyg: 3

FILM: Död mans svid - Döda män klär inte i rutigt. Men i randigt?

 

Döda män klär inte i rutigt - en gammal deckarsanning. Men klär de i randigt? Randiga kostymer och spionaffärer spelar en stor roll när alla springer omkring och försöker  få tag i rätt randig kostym (eller en bild av den) för att lösa en binär kod om en raketuppskjutning. 

Vem sa att deckare var förutsägbara? Här har man kastat allt in i mixern och blandat ... Det är mer spionhistoria i gammal kalla kriget James Bond anda än regelrätt deckare, och det finns en transvestit med träben som går runt och plåtar mycket iögonfallande ...(borde inte spioner hålla låg profil?) och Mister Book tror att det är en kvinna, men han kollar inte på det stora guppande adamsäpplet ... Och den mordmisstänkte skräddaren ser likadan ut som ledaren för Hemlig Spionenhet. Tvillingar? 

Om handlingen: Mister Book och hans team dras in i ett farligt spel när en död kropp hittas hos en skräddare i Burlington Arcade. En respekterad skräddare erkänner mordet på en inflytelserik kund, men när Gabriel Book bes om hjälp står det snabbt klart att bekännelsen läcker som en dåligt sydd söm. Varför stämmer inte tidslinjen, och varför är alla i skrädderiet så märkligt ivriga att stänga butiken och gå vidare? Polisinspektör Morris hittar spår av utpressning, medan Jack lockas in i en farlig katt-och-råtta-lek bland Londons mest välklädda herrar. I rollerna: Mark Gatiss, Polly Walker, Connor Finch, m.fl.

Omdöme: För lite deckare, för mycket spionparodi och för mycket spring ... Scenen där en snygg tjej ska få av Jack byxorna (det finns en kod i dem) påminner om Kalabalik i fabriken, förra sommaren på Vallarna ...

Betyg: 3

FILM: Memento Mori - Mister Dodds faller död ner och Doctor Who mannen briljerar

 

Mark Gatiss är bra på att skapa TV-filmer. Vem minns inte Sherlock filmerna, där varje liten film gav mer spänning och hade mer detaljer och mer arbete än de flesta biofilmer? Och vem minns inte kommissarien i Sherlock, spelad av Rupert Graves ... leveransen av "You bastard!"  repliken blev en klassiker och ett meme (och något Graves får säga i otaliga paneler ...)

Nu är det dags för en ny ubersmart hjälte och den här gången har Mark Gatiss valt att spela honom själv.

Mister Gabriel Book driver en bokhandel, är bög, är spion och allmänt smart och hjälper till med allehanda kluriga fall.

En vän vill avslöja Harold Smeed som den bedragare han är, eftersom hans käresta dragits in i de dyra seanserna (förment gratis, men sedan utpressas offrena ...) och innan Book hunnit med avslöjandet så mördas Harold Smeed. Nåväl. Det blir ett mordmysterium istället för ett avslöja-bedragaren mysterium.

Hon som blir misstänkt för mordet är också en gammal vän till Book, och han vill rädda henne, samtidigt som han visar sig på styva linan.

Han har hjälp av sin låtsasfru Trottie, som inleder en fling med Rupert Graves på en seans, och sonen till hans gamle käresta Felix. Tillsammans utgör de ett slags ihopsatt kärnfamilj. En liten turkisk flicka som vill komma bort från familjens turkiska restaurang blir fjärde hjulet i kärran.

Det är ett ganska enkelt mysterium att lösa. Men det är en okej TV-film. Många bra skådespelare, bland annat han som spelade Dodds i Ett fall för  Dodds ... Från smart utredare till mordoffer. Oh well ... man tar de roller man får ...

Omdöme: Inte lika kul som Ludwig, men ännu mer långsökt ... 

Betyg: 3

BOK: Landet utanför - Short and sweet vinner i längden ...

Titel: Landet utanför

Omslagsbild:Harald Gripe
Bandtyp: Halvklotband

Utgivningsdag: 2025-06-19
Antal sidor: 240
ISBN: 978-91-8108-372-9 








En upptäcktsresande har hittat ett land som inte borde finnas, eftersom det enligt kartorna helt enkelt inte ligger där. Men nu gör det det i alla fall, något som strular till allt – särskilt för de två länder som ligger i närheten. Ländernas kungar är redan osams och den här konstiga historien gör inte saken bättre. Men kanske kan gåtan lösas av den ene kungens yngsta dotter, den närsynta prinsessan?

Landet utanför publicerades för första gången 1967, då i en kortare version. Maria Gripe kände dock att historien hade mer att ge och 1987 gavs den ut igen, den här gången tillsammans med en ny, längre version av samma berättelse. Denna efterlängtade nyutgåva innehåller båda versionerna.

OMDÖME:

Den korta version är SÅÅÅ mycket bättre än den långa. Mindre tjatig. Och man får fantisera mer själv om de olika personerna och vad som motiverar dem.

Det är en bättre twist att den som kallas för den gode kungen är så ondskefull och fördomsfull, det är ett bättre slut att hans armé håller på att leta efter ett land som inte finns för att  fåfängligt förklara krig mot det okända ...

Short and sweet vinner i längden.

Den långa versionen innehåller en massa tjat och en massa onödig bakgrundshistoria och förklaringar. Som varför kungen och drottningen har ett olyckligt äktenskap (det har man redan fattat utan förklaringar) och varför den unge kungen är ogift (vem fan bryr sig) det är på grund av ett olyckligt förhållande som han har till sin egen mamma (återigen - vem fan bryr sig, män som ynkar sig på grund av att deras mamma gift om sig ... var det inte nog av detta i Hamlet?) och han verkar vara en sådan kvinnohatare att man tycker att glasögonprinsessan ska vända sig om och springa och hitta ett gulligt grodyngel istället ... Fuck all male gnällspikar som knatar på om olycklig barndom och skyller på sina mammor (att pappan stack gör tydligen ingenting alls ...)

Och att upptäcktsresanden ska vara påhittad liksom landet ... det är för mycket som är påhittat då.

Centrum är inte den unge prinsen och hans låtsasvän påhittad upptäktsresande, centrum i berättelsen är hur olika folk reagerar inför det okända ... fejk news och off with his head och sedan vi måste förklara krig mot det okända ...

eller hurra vilka spännande möjligheter ... vi ska välkomna det!

Den korta versionen vinner i längden. På alla sätt.

BOK: Vi skulle bara cykla förbi - Snygg punkig girlpower i Finland ...

 

Titel: Vi skulle bara cykla förbi

Författare: Ellen Strömberg

Förlag: Schilt och Söderströms (och Rabén & Sjögren)

Finns i pocket.

Vinnare av Augustpriset 2022. Välförtjänt. Denna bok utspelar sig i svensktalande Finland och Ellen Strömberg fångar på pricken livet i glesbygden. Främst genom sin protagoniskts Mandas observationer av omvärlden. Som att hennes pappa bara har ett par byxor, med massor av fickor, och t-shirts med olika reklamloggor på (typ för olika skogsbolag) och att när hon ska få handla pizza med pappa så hamnar han jämt i evighetslånga konversationer med olika gubbar, replikskiften som Manda kan utantill. Vilka djur de skjutit, vilka djur de inte skjutit, vilka djur de sett som de inte skjutit och hur de ska  göra för att skjuta dem nästa gång ... bla bla bla. Manda fantiserar om ett coolt liv i New York. Det går att tänka sig mamma i New York, men inte pappa. (Vad skulle han skjuta?) 

Manda har en bästa vän som heter Malin. Tillsammans cyklar de runt i jakt på att det ska hända något spännande i glesbygden. Oftast sitter de på två ensamma gungor i en övergiven lekpark som aldrig blev färdigbyggd. Man skulle kunna tro att Manda och Malin går i lågstadiet, men de går faktiskt i högstadiet, vårterminen i nian. De två vännerna bestämmer sig för att skaffa erfarenhet och få ihop det med killar innan de börjar gymnasiet och det riktiga livet börjar.  Manda spanar in en snygg kille på pizzerian, John är från Colombia och hon börjar läsa Hundra år av ensamhet för att imponera på honom. Oskar, som gillar Manda, frågar om boken finns som TV-serie, för han vill imponera på Manda ... Nej, den finns inte som TV-serie, säger Manda. (Och som läsare tillägger man glatt, Jo, visst finns boken som TV-serie - på Netflix! men det hände efter den här boken skrevs ...) Malin spanar in en punkare, Pugh, och börjar intressera sig för punkmusik. Båda tjejerna förändrar sig och anpassar sig till killarna ... innan de ens lärt känna dem. Innan de vet om de vill ha dem. Det är ganska typiskt.

För vi vet inte om John och Pugh kommer att gilla Manda och Malin och vi vet inte om killarna är värda besväret (det är de inte ...) och vi vet inte om Manda och Malin gillar killarna de anstränger sig för ... Efter ett enda första hångel, där John försöker  tvinga  Manda till två avsugningar, och efter en chatt där John skickar dickpics till Manda funderar Manda om hon egentligen vill ha John. Det var inte så här det skulle kännas. Eller? Hur ska det kännas? Hur vet man om man är kär? Hur vet man om det är bra sex? Det kanske inte blir bättre än så här? Man kanske ska hålla käften och se söt ut och ställa upp?

Det finns många turer i boken. Många träffsäkra observationer. Malin kommer fram till att hon inte vill vara groupie till ett punkband och hänga efter en kille - hon vill själv HA ett punkband och det finns gott om coola tjejer (både straighta och gay) som vill vara med. Och så vill Malin bli politiker och konstnär och skriva böcker och göra allt möjligt ... Energin som frigörs när Malin slutar ranta efter "fel kille" är enorm. Hon börjar också drömma om New York ...

Något som man tänker på i bakhuvudet är hur tuffa dessa två sårbara tjejer är, trots allt de råkar ut för. Och hur korkade många kvinnor i feelgoodromaner är, även om de är tjugo-trettio-nånting eller äldre. I sommarens Jenny Colgan är det återigen en trettioplussare som låter sig behandlas illa av både pojkvän och potentiel pojkvän ... och de flesta runtom henne. Utan att någonsin säta ner foten... Självspäkning är bara förnamnet. Och i Emily Henrys sommarplåga är det en trettionågonting som låter sig behandlas dåligt av sin (inte-)pojkvän och glatt suger av sin nya (inte-)pojkvän och försäkrar honom att hon älskar det trots att han inte vill ligga med henne, trots att han vill ha hennes jobb, trots att han är avundsjuk på henne, trots att han hela tiden tjataar om sin olyckliga barndom (som egentligen var jävligt privilegiad) ... Vidare till Lucy Diamonds sommarroman där fler trettio-plus-kvinnor behandlas dåligt av fler män, och måste lära sig att leva med det för att bli älskade och gå vidare ... Hujedamej.  Man skulle vilja slå ett hårdinbundet Liv Strömstedt album i huvudet på dem alla. Det är som att man får gå ner i åldrarna och läsa mellanstadieböcker för att få tjejer som inte behandlas som dörrmattor och som står upp för sig själva. Vad fan hände? Vad hände med attityden? Vad hände med litteraturen? Vad skulle Gloria Steinhem säga?

Samtidigt som alla dessa feelgood och chicklit hjältinnor förgiftar hjärnorna eller hjärtana på sin fanbase så har man böcker som Vi skulle bara cykla förbi och Legenden om oss ... där högstadie-eller-mellanstadietjejer lägger av med att ranta efter pågar och bara gör sin grej. Mer sånt.

Manda och Malin går vårterminen i nian, de är bästisar och bor i ett litet samhälle där det verkligen inte händer mycket. Malin och Manda kallas "cyklarna" för att de så ofta cyklar omkring i jakt på något spännande - en snygg kille, en fest, lite kärlek, vad som helst. Om de inte cyklar så hänger de vid kiosken nästan varje dag, eller på bibblan. När den snyggaste killen Manda någonsin sett börjar jobba på pizzerian känner hon att äntligen, nu kan livet börja! Men hur intresserad är han egentligen av henne, är hon inte alldeles för vanlig för honom? Och hur intresserad är hon, när allt kommer omkring?

Ellen Strömberg fångar på pricken tiden då man fortfarande är så ung, men själv tycker att man är väldigt vuxen, när ens familj mest är en plåga och man byter kläd- och musikstil varannan vecka. Karaktärsteckningen är träffsäker, igenkänningen hög, och Vi ska ju bara cykla förbi rymmer både allvar och befriande humor.

"Det är en klassisk handling, men tusan vad härligt det är att läsa den en gång till i Ellen Strömbergs version." Johanna Lindbäck, Expressen

"En träffsäker bok om längtan, vänskap och systerskap." Maria Friedner, Jönköpings-Posten

"Att Strömbergs prosa dessutom är både rapp, rolig och suggestiv gör boken till en av vårens bästa." Lydia Wistisen, DN

FILM: Sune i fjällen - Snöras, takras och miljonärer i trevlighet ...

Titel: Sune i fjällen

Svensk långfilm från 2014



Handling: Vad gör Sune när han upptäcker att hans älskade Sophie ska åka till fjällen med den snygga sportkillen Santos? Enkelt! Han övertygar hela familjen Andersson att följa med trots att de varken har råd eller kan åka skidor. Regi: Gustaf Åkerblom. I rollerna: William Ringström, Morgan Alling, Anja Lundqvist, Julius Jimenez Hugoson, Hanna Elffors Elfström m.fl. Programmet sänds i HD och med 5.1-ljud.

Omdöme: "Det värsta är att vi varit trevliga mot familjen Blixt i onödan. Vi har slösat som om vi var miljonärer i trevlighet. Vi är inte miljonärer i trevlighet. Vi är normaltrevliga ..."

Det här är Sune-seriens Snowroller. Out on a high ...  Väldigt mycket fånigt, men också väldigt mycket kul ...

Betyg: 4

FILM: Kung Harald: Ett liv för Norge - En dokumentär om ett sekel med Norge

 

Titel: Kung Harald: Ett liv för Norge 

Norsk dokumentär från 2026



Handling: Som barn flydde han undan kriget. Som ung man kämpade han för rätten att få gifta sig med kvinnan han älskade. Som Norges kung förde Harald kungahuset in i en ny tid - närmare folket och med blicken riktad framåt. Nu är ett liv i Norges tjänst över.

Omdöme: Till viss del överlappar den vad som sagts i dokumentären om den nyblivne kung Haakon VII.

Men det är mer sport, segling, OS-firanden, ett eget VM-guld ... och roliga saker. Sonja har man knappt hört talas om. Ett gott betyg. Mette-Marit har man hört alldeles för mycket om. Det finns alltså något att säga för rejäl borgerlig medelklass - de gör inget väsen av sig. Och ofta är det en bra sak för en solid grund.

Man saknar studietiden i Oxford och de brittiska kopplingarna - I dokumentären om Haakan var de ju skitmycket i USA och gjorde reklam för Berley.

Sedan undrar man hur det kommer sig att Märta Louise talar med änglar och hur Marius bonusprinsen blev så knäpp ... Kunde Harald inte ha lärt honom att sporta och segla? Åka langrenn? Eller ta OS-medalj i segling? Så hade gutten haft något att göra istället för att våldta och filma olika brudar. Kungafamiljen är trots allt en sportfamilj, det är inte som om det inte fanns resurser.

Betyg: 4

FILM: Haakon VIII: Norges nya kung - Stark dokumentärfilm som ger en nyanserad bild av Norge

 

Titel: Haakon VIII: Norges nya kung 

Norsk dokumentär från 2026

Handling: Han tvivlade länge på rollen han föddes till. Men med åren har Haakon gjort uppdraget till sitt eget och tagit plats i ett kungahus i förändring. Nu, efter kung Haralds död, blir han Norges nye kung. 

Omdöme: Splitterny och väldigt intensiv dokumentärfilm. Intressant att få lära sig så mycket om Norge och hur färskt kungahuset är ... Norge valde demokratiskt kungahus. Innan hade ju Sveriges kung även varit Norges kung. Haakans farfar gjorde jätteinsatser under andra världskriget ... och bara det gör att man inser hur kort tid det är sedan andra världskriget var ...  och man förstår hur stolta Norges folk är över Norge. Och sitt kungahus.

På ett personligt plan ... Stackars Haakan. Han tycks vara omgiven av bördor och han ska ta allt. Systerns ex-man begår självmord och han ska ta hand om begravningen och tre flickor han är morbror till. Systern gifter sig med en amerikansk schaman och kan inte vara prinsessa längre och hjälpa till med kungliga plikter. Pappan hans är sjuk och krasslig. Haakans bonusson anklagas och döms för flera våldtäkter och en del av filmerna ska ha skett på kunglig mark, på Skaugum. Frugan har haft fuffens för  sig med Epstein. Varför? En sådan ful gammal gubbe. Varför ville hon vara kompis med honom? 

Boken omgiven av idioter skulle kunna handla om Haakan. Han tycks vara en av få normala människor i familjen.

Jämför med svenska kungafamiljen ... Alla verkar normala. Viktoria skulle aldrig få samma problem med Daniel och Estelle som Haakan har haft med Mette-Marit och Marius. Daniel skulle aldrig skicka smileys till en pedofil och våldtäktsdömd man, och Estelle skulle inte bjuda hem folk till Solliden för att droga, filma och våldta dem ...

Tacksam för Sveriges kungahus. Normala människor. Så lagom. Så svenska.

Och stackars Haakan. Vilken shitshow han har att ta hand om, samtidigt som han nu ska försöka vara kung i ett land som inte ens vill ha hans lung-sjuka fru som drottning ...

Be careful who you marry. Man får dras med den fotbojan länge ...

Betyg: 4

FILM: Milly, Maria och jag - Trippel Marguerite Viby som Karl-Bertil Jonssons julafton älskar ....

 

Titel: Milly, Maria och jag

Svensk långfilm från 1938

Handling: En komisk förväxlingshistoria om den ambitiösa medicinstudenten Ellen "Klas" Klasson. För att kunna bekosta sina studier arbetar hon extra på kvällarna och uppträder som populär sångerska på en dansrestaurang. Men när hon får sparken måste hon ta plats som hembiträde. Det blir dråpliga situationer och romantiska förvecklingar i tidstypisk Stockholmsmiljö. Regi: Eric Malmberg och Emanuel Gregers. I rollerna: Marguerite Viby, Ernst Eklund, Gösta Cederlund, Stina Hedberg, Maritta Marke m.fl. 

Omdöme: Karl Bertil Jonssons julafton och TV-mys ... På TV:n i filmen syns Marguerite Viby i Det lilla helgonet. Hon är så fin. Och här får vi TRE Marguerite Viby! Hembiträdet, den ambitiösa (och ofta hemliga) sångerskan och tjejen som vill självförverkliga sig (och studera vidare mot alla odds) var tre olika arketyper i olika sorters filmer vid den här tiden. Här finns alla tre i en och samma film ... alla tolkade av Viby. Tusensköna i tre tappningar!

Betyg: 3+

BOK: Himmelsbarnet - Stark och hemsk sann historia - om flykten hem genom andra världskrigets brinnande Europa

Titel: Himmelsbarnet

Författare: Augustin Erba

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: 12 augusti 2026


Himmelsbarnet är en mycket stark och mycket aktuell skildring av vad som händer, vad som kan hända, barn på flykt i krigstider och kristider. Det är en sann historia baserad på händelser som utspelat sig i Augustin Erbas egen familj.

När boken börjar är tolvåriga Felicias största bekymmer att hennes katt Iris ska lämnas ensam hemma, hos en granntant som har en hemsk, aggressiv schäfer, medan hon själv och hennes mamma och pappa ska flyga till Budapest för att hälsa på mormor och morfar. Loftahammar verkar vara en lantlig idyll. Budapest är något helt annat. Året är 1939. Många är rädda för att kriget ska komma. Andra hoppas att kriget ska komma. I Budapest finns det de som hoppas att Hitler ska ta tillbaka Polen och den del av Ungern som rättmätigen tillhör Tyskland. I Ungern talas det både tyska och ungerska. Fint folk kommer och går hemma hos mormor och morfar. Bland morfars vänner finns det de som tillhör SS och Gestapo, de som stolt bär hakkorsbindlar runt armen, men också de som tillhör pilkorsrörelsen, de ungerska nazisterna.

Felicias pappa är socialist. Felicias mamma och pappa är mot nazister och högerextrema krafter i Sverige. Felicia är uppfostrad att tänka på alla människors lika värde. Felicia kommer ensam fram till mormor och morfar. Hennes mamma och pappa dör i flygkraschen på väg till Budapest och Felicia är den enda överlevande. Hon blir känd i tidningarna, nazisterna använder henne som propagandasymbol för deras egen okuvlighet, och hon får kändisnamnet Himmelsbarnet. Morfar är stolt som en tupp över att ha en sådan propagandafördel i sitt eget hem.

Felicia tycker om sin mormor, som är mycket yngre än morfar, men hon tycker inte om något annat i Budapest. Hon tycker inte om hur människor behandlas. Ingenting är som i Sverige. Och Felicia saknar sin katt. Hon bestämmer sig för att rymma hem till Sverige ... Men vart ska hon åka och hur ska hon ta sig hem?

Det blir en lång och farofylld färd, längs vägen ser Felicia obeskrivliga hemskheter och får smaka den nya trendiga tyska apelsindrycken Fanta och får ta hand om en liten judisk flicka som övergetts av sina (förmodligen dödsdömda) föräldrar ... Det är mycket nya intryck att ta in för en oerfaren och föräldralös tolvåring. Kommer Felicia någonsin att hitta hem? Och finns det ens ett "hem" att hitta?


Himmelsbarnet är en av årets starkaste böcker. På alla plan. Den borde inte bara läsas av alla barn, utan även av alla vuxna. Det finns så mycket att tänka på och diskutera. För hela familjen. För alla familjer. Det här är en berättelse som inte väjer för det allra värsta. Och indirekt ställer den också frågan: Vart är vi på väg? Är vi på väg åt samma håll igen? Världen fylls återigen med föräldralösa barn, barn på flykt, och barn som har bevittnat vad inget barn - och ingen vuxen heller för den delen - borde behöva vara med om.

BOK: Bilder från honom ... You've Got Mail! i lyckad Y.A. romcom tappning ...

Titel: Bilder från honom

Författare: Linda Edgarsson

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: 28 augusti 2026

När man skriver, och inte ser varandra i verkligheten, kan det vara lättare att vara sig själv. Lättare att lätta sitt hjärta. Lättare att inte vara så där blasé och tuff och cool och beräknande och allt det där som man SKA vara In Real Life ...

Det finns flera framgångsrika berättelser i den här genren. Cyrano de Bergerac skriver gammaldags brev på papper i en framgångsrik teaterpjäs som spelats i över hundra år. Tom Hanks och Meg Ryan mailar varandra i filmen You've Got Mail. Huvudpersonen i Love, Simon ... kärar ner sig i sin mailkompis Blue, som går i hans skola ... men vem av alla killar är Blue? Att han gillar Game of Thrones är knappast en hjälpfull ledtråd. Alla killar gillar Game of Thrones. Och hur tar man reda på vem, i en skola som verkar full av straighta, sportiga killar, som är gay? 

I Bilder från honom ... har man moderniserat den här intrigen och flyttat konversationerna till Snapchat. Selma kärar ner sig en en kille som är känd på TikTok. Drengen är snäll mot djur och mysig och trevlig och har en massa följare ... men ingen vet hur han ser ut. Eller hur gammal han är. Selma lyckas få en inbjudan till Drengens Snapchat, där han kallar sig för Kim, och snart är Selma och Kim störtförälskade. På Snapchat. De skickar bilder dagligen - utan att avslöja hur de ser ut. Det är genom bilderna, och de korta ordmeddelandena, som de lär känna varandra. Love is blind. Det spelar ingen roll hur de ser ut. Men vem är egentligen Drengen, eller Kim, hur ser han ut, hur gammal är han, vad heter han, var bor han, vad jobbar han med ... Tolvåriga Selma vet ingenting. Förutom att hon litar på att en kille som gillar djur måste vara snäll, han kan ju inte hålla på med grooming. Selmas bästa vän Nadja blir orolig. Selmas mamma blir orolig. Selma Snapchattar vidare ... 

En bra sak med boken är att Selma faktiskt berättar för sina närmaste vad hon håller på med och vem hon pratar med och att hon är kär i en TikTok kille som hon inte känner ... Boken är en romantisk komedi, men den hade lika gärna kunnat utvecklas till en makaber deckare/thriller om utnyttjande av godtrogna minderåriga och catfishing på nätet ... Man SKA inte lita på folk hur som helst och man ska ALLTID berätta för andra vad man gör på nätet och vem man pratar med och vem man ska träffa ... det där gäller även folk som är äldre än tolv år ...

Nu tillbaka till den romantiska komedin. Hela Selmas Ölandsvistelse ägnas åt att Snapchatta med Kim och snart kan hon inte somna utan att de har sagt godnatt till varandra med (icke avslöjande) Snapbilder från sängen.

Kär-och-galen sommaren tar slut. Precis som i musikalen Grease. Det  är dags för en ny skola. Selma ska börja högstadiet. Utan att känna någon alls, efter att sommarens flyttlass gått till någonstans på glesbygden där de flesta tycks hålla på med epa-traktorer och fotboll. Selma blir snabbt klassens tönt, den som tuffa Leo mobbar och som andra skrattar åt, hon gör bort sig gång på gång och råkar stå i vägen eller tappa saker ... Det är ju tur att Kim inte ser henne i verkligheten. På nätet, när de konverserar och skickar bilder på Snapchat, kan hon fortsätta vara coola Selma som Kim gillar ... Någon som har koll. 

Selma klurar hela tiden på Kims identitet. Hon kommer fram till att han bor någonstans i samma lantliga område som hon själv. Efter ett tag kommer hon fram till att han går i samma skola ... och i samma klass. Det finns sjutton killar i klassen. Vem av dem är Kim?

Nu följer ett veritabelt detektivarbete. Ingen i klassen heter Kim. Selma lyckas få ner "Vem är Kim?" listan till tre olika huvudmisstänkta. Den förste misstänkte är Ellioth, en snäll kille som Selma brukar sitta med på bussen och i matsalen. Han gillar djur och vill ta med Selma ut på landet till en bondgård. Det märks att han gillar Selma, men han hamnade snabbt i kompisfacket (och alla som någonsin hamnat där vet hur svårt det är att ta sig ur kompisfacket ...) Den andre huvudmisstänkte är Kian, en snygg och spännande kille som bjuder på glass och som bjuder med Selma på fotboll. Selma hoppas lite mer på Kian än på Ellioth. Men ... sedan inser hon att klassens mobbare Leo passar in på Kim. Bland annat så struntar han alltid i mobilförbudet och Selma får en massa Snaps under skoldagen (när hon som duktig flicka lämnat in sin mobiltelefon ...) Kan två personer vara så olika, i verkligheten och på nätet? Ingen av de tre huvudmisstänkta är ju helt och hållet som Kim är när Selma och Kim är ensamma och blottar sina hjärtan på Snapchat ... 

Kommer Selma att gilla Kim, när hon väl får reda på vem Kim är? 

Och kommer Kim att gilla Selma, när han får reda på att den verkliga Selma är klassens mobbade tönt och inte alls så cool och smart och självsäker och rolig och slagfärdig som den Selma  han lärt känna på Snapchat?

Bilder av honom kombinerar en klassisk förälskelsehistoria av den typ som funnits i århundraden i brevromaner (och teater som Cyrano de Bergerac ...), där insidan räknas mer än utsidan, samtidigt som romanen kombinerar känslornas resa med en veritabel modern deckare. 

För hur vet man vem som är vem och vad som är verkligt när man träffats på nätet? Och kan verkligheten leva upp till dikten ... eller rättare sagt till bilden vi skapar av oss själva och av andra och av verkligheten genom att få små ledtrådar på Snap? That is the million dollar question.

FILM: Notre Dame brinner - Sann katastroffilm med många hjälteinsatser

Titel: Notre Dame brinner

Fransk långfilm från 2022


Handling: Ett gripande drama som skildrar den katastrofala branden i Notre Dame-katedralen i Paris. Måndagen den 15 april 2019 gick brandlarmet i den ikoniska katedralen. Filmen följer brandmän, kyrkoarbetare och vanliga parisare som förenas i kampen för att rädda den historiska byggnaden och dess ovärderliga skatter. Regi: Jean-Jacques Annaud. I rollerna: Samuel Labarthe, Jean-Paul Bordes, Mickaël Chirinian, Chloé Jouannet, Jérémie Laheurte m.fl.

Omdöme: Starkt sant drama. Vilken katastroffilm ...

Betyg: 4

 

FILM: Under körsbärsträden - Söt bönpasta och söt vänskap i sorglig japansk film

Titel: Under körsbärsträden 

Japansk långfilm från 2015



Handling: Den tystlåtne Sentaro äger ett gatukök i utkanten av Tokyo där han serverar dorayaki-plättar. Sentaros bistra uppsyn väcker intresse och sympatier i omgivningen, bland annat hos den äldre kvinnan Tokue som erbjuder honom sin hjälp. Motvilligt tackar han ja och det visar sig att hennes recept på söt bönpasta får affärerna att blomstra i samma takt som deras vänskap fördjupas. Regi: Naomi Kawase. I rollerna: Kirin Kiki, Masatoshi Nagase, Kyara Uchida m.fl. (An)

Omdöme: An betyder bönpasta. Här korsar man söt bönpasta med söt vänskapshistoria - och väldigt sorglig saltsur bakgrund ....

Intressant bild av Japan och de slitsamma vardagliga "skitjobb" som många har. Medan små gulliga skolflickor går förbi och fnissar ...

Betyg: 4

FILM: Queen Rock Montreal - Historisk livekonsert med Queen från 1981

Titel: Queen Rock Montreal - Historisk livekonsert med Queen från 1981

Handling: Historisk livekonsert med Queen från 1981. We Will Rock You, Bohemian Rhapsody, Another One Bites the Dust och We Are the Champions. Inget Queen-fan lär sakna någon av de största hitsen i den här historiska konserten. Inspelad i Montreal 1981, tio år efter att bandet bildades och tio år innan frontfiguren och sångaren Freddie Mercury gick bort. Den här bild- och ljudrestaurerade konsertfilmen utgör den enda liveinspelningen på film som bandet någonsin gjorde. Freddie Mercury skulle ha fyllt 80 år den 5 september 2026. (Kanada, 1981)

Omdöme: Den ENDA konserten som filmats. Väldigt synd att inte en hel konsert på till exempel Wembley filmats ... Men. Keyboardkillen är i alla fall från Kanada. Och kul att det finns EN filmad konsert! Speciellt för alla oss som inte levde på den här tiden och inte har haft chansen att se riktiga Queen live ... Har däremot varit på massor av Tribute ... och Queen musikalen. Och Queen musikalen in concert ...

Betyg: 4

FILM: Queen: Days of Our Lives - Hyllar Freddy Mercury på 80-års dagen ...

Titel: Queen: Days of Our Lives - Berättelsen om ett av rockhistoriens största band

Handling:  Freddie Mercury, legendarisk sångare i ett legendariskt rockband. Den 5 september skulle han ha fyllt 80 år. Mercury gick bort 1991 och medverkar inte i den här filmen, producerad till bandets 40-årsjubileum 2011. Det gör däremot både Brian May och Roger Taylor, som i öppenhjärtiga och ärliga intervjuer och med unika arkivklipp berättar bandets historia. Makalösa framgångar varvas med näst intill bråddjupa motgångar. (Storbritannien, 2011)

Omdöme: Ett fint sätt att hylla Freddy Mercury på födelsedagen. Men ... det är en gammal dokumentär. Det talas bland annat om hur Queen tappade Amerika ... Visst. Men sedan 2011 har mycket förändrats. Idol-killen Adam Lambert (runner-up i amerikanska idol) har intagit Freddy Mercurys roll och visst älskas Queen även i Amerika ...

Men när det gäller arkivmaterial och hur bandet bildades och slog igenom så är ju den här filmen perfekt.

Betyg: 4

FILM: Eldfågeln - Ovanlig dansant film av Hasse Ekman ...

 

Titel: Eldfågeln
Svensk långfilm från 1952

Handling: Ett musik- och dansfyllt drama om den kände italienske tenoren Mario Vanni som avböjer ett gästspel i Stockholm eftersom han tror det vandrar isbjörnar på gatorna. Men när han får se en svensk dansfilm med den vackra ballerinan Linda Corina blir han eld och lågor och bestämmer sig för att ta ett uppdrag på stockholmsoperan. Regi: Hasse Ekman. I rollerna: Ellen Rasch, Tito Gobbi, Eva Henning, Georg Rydeberg, Åke Falck, Bengt Blomgren m.fl.

Omdöme: Hasse Ekman är känd för en viss typ av skojfriska komedifilmer, som Sjunde himlen med Sickan Carlsson, men han hade en oerhörd 

Betyg: 4

FILM: Limbo - Ovanlig australisk deckare med Wind River vibbar ...

 

Titel: Limbo

Australisk långfilm från 2023 

Handling: Den desillusionerade kriminalpolisen Travis Hurley kommer till en liten stad i den australiska vildmarken för att utreda mordet på en aboriginsk kvinna, ett fall som förblivit olöst i tjugo år. När han närmar sig offrets splittrade familj blottläggs smärtsamma sanningar om sorg, orättvisa och ett samhälle i förändring. Regi: Ivan Sen. I rollerna: Simon Baker, Rob Collins, Nicholas Hope, Natasha Wanganeen, Mark Coe m.fl. 

Omdöme: Påminner på något sätt om Wind River, som handlade om mordet på en first nations kvinna i Alaska ... Ovanlig deckare med ovanlig utgång.

Betyg: 4

FILM: Destroyer - Nicole Kidman i ovanlig roll ...

 

Titel: Destroyer

Amerikansk långfilm från 2018 

Handling: Ett laddat kriminaldrama om polisen Erin som för tjugo år sedan infiltrerade ett kriminellt gäng tillsammans med partnern Chris. När hon på nytt möter gängmedlemmarna väcker det traumatiska minnen till liv och triggar samtidigt det sug efter hämnd som länge förföljt Erin. Regi: Karyn Kusama. I rollerna: Nicole Kidman, Toby Kebbell, Tatiana Maslany, Sebastian Stan, Scoot McNairy, Bradley Whitford m.fl.

Omdöme: Väldigt ovanlig roll för Nicola Kidman. Hon är inte så skitfin som hon brukar vara ... Väldigt bra film i allmänhet också, även bortanfor Nicole, Marvels Winter Soldier Sebastian Stan är med i en roll till exempel ...

Betyg: 4

FILM: When Harry Met Sally ... Run, Sally, run! Be freeeee!

Titel: När Harry träffade Sally... Amerikansk långfilm från 1989.

Originaltitel: When Harry Met Sally... (SVT play).

Handling: En romantisk komedi som följer Harry och Sally, två vänner som genom åren diskuterar om män och kvinnor verkligen kan vara "bara vänner". Harrys och Sallys liv flätas samman under ett decennium av slumpmässiga möten och till slut börjar de ifrågasätta sina egna känslor för varandra. Regi: Rob Reiner. I rollerna: Billy Crystal, Meg Ryan, Carrie Fisher, Bruno Kirby m.fl. (When Harry Met Sally...)

Omdöme: Kan män och kvinnor vara vänner? Eller är det som i Gift vid första ögonkastet XL, man ska hålla koll på sin kvinna och hon får inte ha några manliga vänner? Mycket med den här filmen, När Harry träffade Sally, verkar mossigt och passé. Det är inte någon bra "rom" för det faller i den kategorin av filmer som tvingar ihop två karaktärer som inte passar ihop för att få ett "lyckligt slut". Det är inte ett lyckligt slut för HENNE - hon borde kolla på dramat Liv Strömqvist tänker på dig och inse att hon borde vara singel istället och lyckligare så ...

MEN ... filmen har två bra grejer. Back-up paret (där Carrie Fisher är helt underbar!) passar ihop och är roliga och dialogen av Nora Ephron ... hela dialogen är som en exposé av "socrathic method" där de olika parterna argumenterar för sin ståndpunkt ... Det är väldigt ovanligt att ha denna typ av peppriga dialog. Sedan är ju Meg Ryan skitsöt och borde bli ihop med någon som är skitsöt - typ Tom Hanks - inte filmens slusk som inte alls har samma star power. Eller look power. Om det nu är ett uttryck ... Killar som tror att de är roliga och snygga och framgångsrika och  ... att de har rätt hela tiden och att kvinnor inte får ha kvar sina killkompisar när de blir ihop ... det är inte en romcom det är en jäkla överlevnadsthriller. Spring tjejen, spring, snabbare än Forrest Gump! Innan det är för sent!

Betyg: 3

FILM: Filmen om Kal P Dal - Guldbaggenominerad dokumentär om skånsk musik ...

 

Handling: Skånes legendariske rockkung Kal P Dal från Arlöv blev 70-talets stora folkparkssuccé och fick svenska folket att sjunga med på bred skånska. Den här dokumentären skildrar hans musikaliska resa från debutalbumet “Till Mossan” till att bli ett av Sveriges mest älskade liveband, och tecknar samtidigt ett porträtt av människan bakom artisten. Guldbaggenominerad dokumentär av Dag Ösgård och Stefan Källstigen från 2024.

Omdöme: Ganska dryg film med för mycket "talking heads" och de verkar bara letat gubbar som pratar om andra gubbar ... Fanns det INGA andra som höll på med musik eller recenserade musik eller hade åsikter om musik på 1970-talet? Små tecknade sekvenser längs vägen. Serierna är rätt gulliga. Och det är ett fint porträtt av folkparkerna förr i tiden ...


Betyg: 3

BOK: Jag överlevde tornadon i Joplin 2011 - Stark sann historia om fruktansvärt väderfenomen

Titel: Jag överlevde tornadon i Joplin 2011

Författare: Lauren Tarshis

Utgiven: September 2026
Översättning: Emeli André

Sidantal: 110

 ISBN: 978-91-8053-789-6

Stormjägaren Norman Gage ger elvaårige Dexter James ett erbjudande han inte kan motstå: att få följa med och se en tornado på riktigt. 

Joplin är en trygg och vänlig plats. Dexters liv är egentligen ganska bra, men han är ensam. Hans bäste vän har skaffat nya vänner sedan han började med baseboll, och Dexter saknar sin storebror som numera är en Navy SEAL. Dexter kan i alla fall få sin forne bäste väns uppmärksamhet (och hans lagkompisars uppmärksamhet) genom att berätta om storebroderns umbäranden och hjältemodiga bravader. Det är till och med spännande att höra om hur en Navy SEAL bäddar sin säng på morgonen ...

Norman Gage är en gammal vän till Dexters pappa, därför får Dexter gärna följa med  på en spännande utflykt. De ska ju bara spana på tornados på avstånd. Det är inget farligt ... Men. Även en erfaren stormjägare har fel ibland, en gigantisk tornado lurar osynlig, gömd bakom en vägg av regn och moln, en dödsvägg ... och snart flyr Norman och Dexter för sina liv. De måste också varna människorna i Joplin ... Kommer det att finnas någon stad kvar efter tornadons framfart?

Jag överlevde tornadon i Joplin är en stark skildrig av hur snabbt vardagen och verkligheten kan förändras. De flesta av familjerna i Joplin har bott där i generationer, och snart är hela deras liv, deras arv, deras hem, deras affärer, deras gator ... ett minne blott.

Naturen har ofantliga krafter.

När äventyret är slut skriver Lauren Tarshis vidare om sin forskning, om verkligheten bakom boken, vilka verkliga karaktärer som inspirerat de fiktiva karaktärerna (verklighetens Norman Gage dog när han jagade tornados) ... och även varför hon alltid skriver om katastrofer. En liten pojke skrev och frågade henne varför hon alltid skrev om deprimerande saker. Lauren Tarshis tänkte efter och höll inte med. Hon tänker till exempel inte i första hand på katastrofen som drabbade Joplin utan på kämpaandan efteråt - hur alla hjälptes åt och byggde upp Joplin igen. 

Lauren Tarshis böcker handlar i första hand inte om katastrofer utan om mod, om hjälpsamhet, om solidaritet, om människors förmåga att studsa tillbaka när det ofattbara har hänt ... På så sätt är det upplyftande läsning. Dessutom vet man att den unge (fiktive) protagonisten alltid överlever. Det utlovas redan i titeln. Jag överlevde ... 

Lauren Tarshis håller vad hon lovar. Hennes böcker är ständigt New York Times bästsäljare och man skulle kunna säga att hon skapat sin egen genre: Katastrof-feelgood. Vi börjar med skräck och katastrof och elände, men sedan slår folket tillbaka och kommer igen ... och vi stänger boken med varma tankar av beundran inför människor som utför hjältedåd och överlever oerhörda prövningar. Kanske också med tankar på varför folk bor i en zon som garanterat drabbas av tornados (Tarshis senaste bok), eller tsunamis (Tarshis förra bok), eller skogsbränder (Tarshis förrförra bok ...) 

Hemma är där hjärtat finns. Och många människor har sina hjärtan och sina hem i områden som drabbas av tornados eller översvämningar eller jordbävningar eller skogsbränder ... Och nu för tiden verkar det som om naturkatastroferna kommer allt oftare och blir allt större. Fast tornadon 2011 i Joplin var varken den första eller den största som området upplevt ...

BOK: Spiongänget Uppdrag Manhattan - Greta Thunberg får en brasiliansk makeover

Titel: Spiongänget: Uppdrag Manhattan

Serie:  Spiongänget #5
Översättning: Torun Reuterswärd
Originaltitel: City Spies: Mission Manhattan
Bandtyp: Kartonnage
Utgivningsdag: 2026-08-05
Antal sidor: 352
ISBN: 978-91-8108-846-5 



Spiongänget är i Venedig för att skydda en klimataktivist som är hotad. Hon ska tala inför sina fans i Venedig och sedan ska hon åka  med miljövänlig båt till Amerika och tala inför FN ... Beatriz fans kallar sig själva för Svärmen och de klär ut sig till bin ... något som helt klart är inspirerat av Beyoncé, medan Beatriz själv mest känns som om Greta Thunberg har fått en brasiliansk  (bi-)vaxning.

När det gäller Spiongänget så följer vi mest killarna, det är deras relationer och känslor och hjältemodiga dåd som står i fokus. 

Rio är den som blir kär i och som får rädda livet på Beatriz.  Mer än en gång.

Paris är ledaren och alfan i gänget. 

Kairo är nykomlingen som ser upp till de andra killarna, och de andra två får turas om att ta på sig ett slags storebrorsroll. 

Rio kan trolla och äta massor. Paris är ledartypen som kan charma folk genom att recitera en dikt om en haggis. Kairo är den osäkra lillebrorsan som saknar sin mamma som kanske (eller kanske inte) är en superskurk i stil med snubben som klappar en vit katt i James Bond filmerna. 

Väldigt mycket av den tidigare handlingen i serien om Spiongänget har handlat om den ondskefulla organisationen Umbra, som MI6 med det unga Spiongänget försöker motarbeta, och Kairos mamma kanske är en medlem ... eller också så är hon en god MI6 spion som infiltrerat organisationen för att spränga den inifrån. Eller så lider hon nu av Stockholm syndrom. Vi vet inte. Och vi kommer inte ett dugg närmare att få veta något i hela denna bok. Som bara handlar om den bivaxade Greta Thunberg. Vilken besvikelse.

Kairo träffar sin luriga mamma Clementine i Venedig, och hon har en sexigt elegant och farlig mask på sig (det är mycket maskeradtema i boken) ... och det är allt. Så snopet.

Venedig är en intressant stad och James Ponti hinner med att lära ut massor både om forna tiders maskeradbalsfestande Venedig och dagens klimathotade Venedig ... Ja, James Ponti är slukarålderns Dan Brown - vi flänger Jorden Runt i Jakt på Ledtrådar, och Ponti hinner alltid hosta upp en massa fakta om olika städer och länder under tiden.

Efter Venedig blir det en tur till Skottland, där Paris hinner deklamera en hel dikt av Robert Burns, den som handlar om en haggis, och så blir det en retro tur till Brasilien där vi får veta hur Rio var när han var yngre ... (han var ett matvrak som trollade, och nu för tiden är han ett matvrak som trollar, så hela den här detouren var komplett onödig ...) och sedan kommer vi till Manhattan. För alla dem som trodde att den här boken skulle handla om Manhattan, på grund av omslaget och på grund av titeln ... de har fått vänta väldigt länge på att läsa om Manhattan. 

Det finns massor av fakta om ambassader och diplomatisk immunitet (mer än i Dips) och så finns det massor av fakta om gamla bibliotek och de relativt otillgängliga magasinen djupt under New York Public Library och Christopher Robins berömda gosedjur (som skildrats som Nalle Puhs kompisar i A.A. Milnes böcker). Det finns tillräckligt med random fakta för att små läsare ska klara random frågor i framtida avsnitt av På spåret.

Handlingen är lite klyschig med en massa  goda miljömuppar utklädda till bin och en massa onda företagsmänniskor och senatorer som vill exploatera regnskogarna ... Man hade kunnat ha mer nyans och mer gråskala. Är det rätt att som Beatriz förvägra folk att gå in i regnskogarna överhuvudtaget? Det kan finnas inspiration där till nya mediciner och nya drivmedel och nya lösningar, som man kan hämta utan att hugga ner ett enda träd. Och hur ska man skydda någonting som ingen någonsin besökt, man vet ju inte ens vad som finns där och vad dessa växter och djur behöver? Det verkar inte vettigt. 

Omslaget föreställer förresten Brooklyn, Sydney och Rio när de befinner sig på Manhattan, och ett åskväder närmar sig. Om du undrar vad det är för mening med tjejerna i Spiongänget ... Ja, Brooklyn är gängets Lisbeth Salander hackare, för varje spiongäng (och varje kuppgäng i varje film) ska ha med en kvinnlig hackare, det är standard nu för tiden, och hon kan deus-ex-machina lösa nästan vad som helst. Sydney gillar kläder och mode och letar upp fina kläder till alla på Manhattan, så de kan ta sig in på en fest för att skydda bivaxade-Greta-Thunberg. Kat är back-up-Lisbeth-Salander, hon ser världen som en massa pusselbitar och hittar en ny MacGuffin-infallsvinkel när de andra kört fast. Brooklyn och Kat sitter länge hemma och jobbar med en superdator medan killarna är ute på äventyr, lite som arbetsfördelningen mellan Penelope och Odysseys i Odyssén. Datorer är de moderna vävstolarna. Och idén med datorer lär förresten vara förresten baserad på vävstolar med hålkort.

Slutet är en cliffhanger. Det kommer mera i serien. Det finns ju uppenbarligen en hel del städer kvar i världen att åka runt till ... Och visst vore det kul om en av tjejerna hjältemodigt fick skydda en kille som blir kär i henne och ger henne en puss och en medalj ... Reverse Bodyguard. Någon gång får tjejerna dra ner lite på sin skärmtid och sitt shoppande ...

FILM: Obsession - "Ska du ha en snus?" - Var försiktig med vad du önskar dig ...

 

Film: Obsession

Regi: Curry Barker

Medverkande: Michael Johnston, Inde Navarrette, Andy Richter med flera ...

Betyg: 2

Aktuell: 4K UHD, BD med flera format

Kommer ni ihåg Guy Ritchie filmen Aladdin, där Will Smith som ande förklarar att man ska vara försiktig med vad man önskar sig och hur man önskar sig det ... ?! "Make me a prince!" kan betyda att du förvandlas till en prins, eller att du får en förvirrad prins från långtbortistan som följer efter dig resten av livet. Huga. 

Nu hade ju Aladdin en ganska bra guide till önskandet, och han försökte vara osjälvisk och önska saker åt andra också. Men han fick lära sig en läxa ändå: tjejen han gillade blev inte kär i honom för att han förvandlades till rik prins, hon gillade istället den busiga gatpojken Aladdin. Han hade bara behövt vara sig själv. Han hade bara behövt fråga chans. Han hade inte behövt en magisk ande för att hjälpa till ... Det är också viktigt att påpeka att Aladdin aldrig önskar att Jasmine ska älska honom över allt annat i världen, han litar på sin egen charm och sina dance moves för att få sitt hjärtas dam innan ridån faller.  Det går inte att önska fram kärlek. Det är en av sagans gamla regler. Allt annat kan du önska dig - guld,
ädelstenar, palats, en skräddarsydd outfit till din tama apa ... Men man kan inte magiskt önska fram känslor.

Bear, huvudpersonen i Obsession, hade verkligen behövt se Aladdin.  Han hade också behövt gå en danskurs eller en charmkurs. Bear är nästan sjukligt blyg och tafatt när det kommer att tala med damer. Man börjar tänka på norrlänningen i Sällskapsresan II - Snowroller som efter en hel kvälls hembräntsupande lyckas klämma fram: "Ska du ha en snus?".  

Bear är kär i sin tjejkompis och han försöker säga det, men han sumpar sin chans, gång på gång. Han lyckas inte ens klämma fram "Ska du ha en snus?". Han lyckas inte ens ge henne den present han köpt till henne, en "one wish" grej, så han önskar något själv istället, att Nikki ska älska honom över allt annat i världen. 

Man ska aldrig önska mer än lagom. 

Och man ska absolut önska att tjejen ska tycka om att ha "egentid" så man hinner med allt man själv vill göra.  Hela filmen är som skräckversionen av en gammal stand-up rutin "girlfriends are crazy". Vi har tjugo minuter på oss att se den riktiga Nikki. Sedan ser vi mest den besatta Nikki, önske-Nikki. Den riktiga Nikki, som vill ha ett eget liv och skriva kärleksromaner, finns kvar och slåss om herraväldet i samma kropp som önske-Nikki. Men av den riktiga Nikki ser vi mycket lite. Det sägs att hon har föräldrar som bryr sig om henne, men vi ser inte skymten av dem under hela filmen. Inte ser vi heller några av hennes vänner eller släktingar och kompisar ur hennes sfär. Folk som kan undra vad fan som hänt med Nikki, varför det ser ut som hennes kropp, men ingenting av henne märks längre. Det är Stepford-Wives-crazy.

Det sänker verkligen filmen att den i grund och botten är både gammaldags och misogyn. Från viktorianska galna damer (ofta klädda i vitt) till Glenn Close som kaninkokerska ... vi har sett den här skräcktropen så ofta, så ofta ... och stackars, stackars män som blir utsatta för dem. Hur är det med stackars Nikki? Hon utsätts för önske-övervåld av Bear, som egentligen är "a total creep" och inte alls någon ensam stackare som vi ska tycka synd om (vilket filmen ofta marknadsför det som), och det är väldigt sällan som det framhålls att Nikki är ett offer, hon skildras oftast som förövare, något oformligt Nosferatu-liknande som lurar i skuggorna ... som en kvinnlig vampyr redo att suga ut livskraft ur killen.

Filmen är bara om (och kanske av) en kille som lever med en mossig gammal tjejskräck. Passa dig för tjejbaciller!

Önske-Nikki behöver bekräftelse och kärlek, hon är klängig, hon är kontrollerande, hon har humörsvängningar, hon är ständigt i PMS-übermode, hon vill mysa, hon är svartsjuk, hon vill följa med när Bear ska ut med grabbarna, hon tolererar inte att dela Bears kärlek med hans husdjur, hon tolererar absolut inte att Bear har en tjejkompis, hon vill inte att Bear ska gå till jobbet, hon tejpar igen dörren så att Bear inte ska gå ut ...

Trollkvinnan Morgana fångade Merlin i ett träd och behöll honom för sig själv. Så gammal är den här typen av misogyn skräck. Se upp för galna tjejer/häxor/vampiga vampyrer/husdjursmördare ... Suck, suck, suck ... Och se upp för krävande flickvänner. Killar/män/gubbar har rätt att vara krävande i ett förhållande. Tjejer ska vara lättsamma och tacksamma och omhändertagande ... Det finns förresten en scen i dramatenpjäsen Liv Strömqvist tänker på dig! där Amy Winehouse är krävande som en karl och männen springer all världens väg (tidigare har den krävande mannen dragit till sig kvinnor som vill ta hand om honom ...) och en annan scen där Britney Spears är krävande och jobbig ... och Britney Spears i den pjäsen påminner om önske-Nikki här. 

Filmen förvandlar Nikki till ett objekt, ett tomt skal, som man kan hälla århundranden av trötta kvinnliga (skräck-)troper i. 

Generation Z och generation Alfa kanske inte fattar vilket gammalt misogynt mög de matas med i Obsession, eftersom det är förpackat under en glossig och förment hyllad modern yta. Filmen gör sken av att handla om manlig ensamhet i den moderna konstiga (dejting-)världen. Men den ignorerar kvinnlig ensamhet och att den riktiga Nikki vill ha både karriär och kärlek och berövas både och.

Besattheten med Obsession ... är helt enkelt överreklamerad.

P.S. Som ett slags alibi till Bears tveksamma beteende diskuterar han och Nikki inledningsvis i filmen skillnaden mellan love story och romance utan någon av de två fattar grejen ... Här kommer briljanta Augustprisvinnande Ellen Strömbergs definition (fritt parafraserat ur minnet): En kärlekshistoria är för evigt, något man satsar på, en romans är något man har på sommarlovet eller en helg, för att ha kul och för att få erfarenhet. Obsession är, oavsett vad huvudpersonerna eller manusförfattarna tror, varken en kärlekshistoria eller en romans. Så där rök Bears alibi. Han är inte A (Wo)man in love, han är bara ännu en creepy guy som inte bryr sig om samtycke.