Plats: Teatergläntan, Falkenberg
Manus och regi: Kålle Gunnarsson
Premiär: 1 juli 2026
Betyg: 5
Ida hissas upp i flaggstången, korven försvinner innan det stora kalaset, prostinnans hatt fattar eld och soppskålen går inte att använda för det sitter fast en liten pojke i den ... Japp, Emil i Lönneberga är tillbaka och det med besked! Teatergläntans 25-års jubileum firas med en överdådigt vacker och fartfylld produktion där en stor ensemble springer, dansar, sjunger och showar av hjärtans lust. De gamla, kära, kända sångerna framförs med ny dans och koreografi och stundom får man lite skolavslutningskänsla, fastän vi befinner oss mitt i den heta sommaren.
Ensemblen är en blandning av barn, tonåringar och vuxna och det här är den första premiären av två. Nästa premiär är på lördag, efter ett kostymgenrep på fredag kväll. Den ende som är med i alla förställningar är skådespelaren som innehar rollen som Emils pappa. Man kan lugnt säga att han kommer att få gott om motion i sommar.
Emil och Ida spelas i den här första premiären av ett verkligt syskonpar och de har fin personkemi på scenen. Man känner ett beskyddande drag från storebror, som när han ska försöka lära lillasyster vilka ord hon ska passa sig som ögat för. Lilla Ida är bara sju år och hon fullkomligt äger scenen när hon ensam står och tar ton med Lille Katt. Musiken svävar ut över en andäktigt lyssnande publik i Teatergläntan. Även de minsta åhörarna sitter som tända ljus. En stjärna är född. Charmtrollet Emil framför en hel del halsbrytande akrobatik, bland annat när han ska ta sig ur soppskålen genom att hänga upp-och-ner, och när han ska ta sig från snickerboa till korvboden.
Det finns saker som idag kan upplevas som obehagliga när man ser de gamla Astrid-Lindgren-filmerna från 1970-talet. Ska en far verkligen jaga ett barn och skrika "förgrömmade onge"? Ska sonen behöva låsa in sig för att pappa ska få lugna ner sig i lugn och ro? Och hur är det med det där märkliga förhållandet till den gamle gubben drängen som tar med Emil ut för att bada naken? Allt detta otidsenliga och knepiga har man undvikit i denna varsamma modernisering på Teatergläntan.
I den här uppsättningen så är pappa Anton mycket mer sympatisk. Hans raseriutbrott är ofta soloföreställningar där frustrationen stegras efter hand, som när han har problem med en dörr och ett fönster. Publiken skriker och kvider av skratt och vill inte att scenen ska ta slut. Det är lite Basil Fawlty i Pang i bygget över det hela. Det roliga är att se någon totalt tappa det - ofta samtidigt som han försöker smöra för överheten, som doktorn eller prästen eller Fru Petrell och låtsas att allt är normalt. Ingen speciell person behöver utsättas för ett raseriutbrott.
Förhållandet mellan Emil och Alfred fångas speciellt fint på Teatergläntan. Emil ser ut att vara i tioårsåldern och Alfred ser ut som en ung tonåring. Förhållandet, när de leker tillsammans och hittar på saker, ser ut som det mellan en lillebror och en storebror. Förr i tiden var det vanliga att man slutade skolan vid tolv års ålder och sedan behövde man tjäna sitt uppehälle. Till exempel genom att tjäna som dräng eller piga. En tonårig Alfred, och även en tonårig Lina, känns alltså helt rätt. Kärleksscenerna dem emellan, där det ska svärmas och sjungas gamla låtar, är tragiska och komiska och rörande på en och samma gång. Hon är lite mer förälskad än han, men hon verkar mest vara förälskad i idén om att ha en pojkvän, inte i själva Alfred. Men han är ju den som ligger närmast till hands när det gäller att ragga upp en fästman ... Det är långt mellan gårdarna i det mörkaste Småland.
Det är en fantastisk ensemble som bär upp Emil i Lönneberga på Teatergläntan. Tillsammans bildar alla dansande, sjungande, springande, viftande, ropande, gestikulerande människor ett levande myller som gör att Lönneberga och Katthult kommer till liv. Och hästen som ska dra vagnen till doktorn i Mariannelund spelas av en riktig häst. Det ni! En sådan fin fjordhäst med tillhörande gammaldags vagn får man inte in på Lisebergsteatern! Flaggstången är förresten mycket högre än vad man kan ha på en inomhusteater. Den som spelar lilla Ida kan inte vara höjdrädd.
Kålle Gunnarsson har gjort så många uppsättningar av Astrid Lindgren klassiker, under så många år, på så många platser ... Teatergläntan i Falkenberg, Lisebergsteatern i Göteborg, Intiman i Stockholm ... Den här senaste versionen av Emil i Lönneberga har något alldeles extra. Den utnyttjar Falkenbergs vackra natur, en skog där man lätt kan tänka sig att det ligger många fler småländska gårdar, och en gigantisk storslagen scen där hela Katthult med lätthet har fått plats att byggas upp. Det här är Emil i Lönneberga "all inclusive". Man känner sig inkluderad i Lönneberga och Katthult ... och Emil & Co springer till och med ett varv ut bland publiken. En liten varning utfärdas för lilla Ida när hon ska sjunga sin sommarsång och göra så att blommorna blommar ... hon kan (särskilt under varma dagar) även få för sig att vattna publiken ... Charmigare blötläggning har man aldrig varit med om!
Humorn och tajmingen och de musikaliska inslagen sitter med högsta perfektion och upplevd spontanitet. Det är smart, tajt och rappt. Det sitter som en smäck. Eller ... som en liten pojke i en soppskål.
