FILM: Dead Man's Wire - Inget Stockholmssyndrom för Bill Skarsgård ...

 

Titel: Dead Man's Wire

Regi: Gus van Sant

Medverkande: Bill Skarsgård, Dacre Montgomery, Colman Domingo, Myha’la, Cary Elwes, Al Pacino ...

Betyg: 3

Någonting med Dead Man's Wire får mig att tänka på det där dramat om Stockholmssyndrom med Ethan Hawke. Stockholm. Den filmen var bättre. Fast alla kidnappningsfilmer där kidnappare och kidnappningsoffer börjar ha en relation med varandra på något sätt måste ju per automatik mer eller mindre påminna om varandra. Det finns bara så många varianter som man kan göra. 

Dessutom: alla filmer som mjölkar 1970-tals nostalgi påminner om varandra. Att förlägga sin film till 1970-talet, den gyllne eran för filmer med snygg design, läcker estetik, bra skådespelare, komplexa manus och svängig musik, har blivit ett vanligt trick för filmmakare idag. Försöker man lura publiken att filmen är bra, bara för att det ser ut som en 1970-tals film? Det blir inte automatisk Taxi Driver klass bara för den skull ...

Det är morgon den 8 februari 1977 i Indianapolis. Radioprataren pratar på, jazzmusik spelas. Någon lyssnar ... Någon som är mycket nervös och hispig. En man som blivit orättvist behandlad, enligt honom själv,  tar en bankdirektör som gisslan. Förövaren riggar ett hagelgevär mot gisslans huvud genom att använda ståltråd. Dead Man's Wire. Ett lånebolag har lurat folk på pengar, och huvudpersonen vill upplysa allmänheten om detta. Och att skriva arga insändare räcker inte...

Bill Skarsgård innehar den verklighetsbaserade huvudrollen som gisslantagaren Tony Kiritsis. Han spelar ut hela sitt register med olika känslor och det är trevligt att få se Bill utan att han är täckt av en massa smink och CGI-effekter. 

Media följer dramat och kan inget göra, polisen följer dramat och kan inget göra ... Kommer gisslan att överleva? 

Gus van Sant växlar mellan nyhetsinslag som återskapas och stillbilder med dokumentär stil. Al Pacino, en av 1970-talets stjärnor som slog igenom i Gudfadern, spelar kidnappningsoffrets pappa, det är han som är chefen för hela skiten som - möjligen - lurar fattiga hipp som happ.

Det här är en annan variant på den nu trendiga Eat the Rich genren. Ready or Not filmerna kör slashervarianten, Gus van Sant kör avslappnad dokumentär stil.

Al Pacino hade förresten Bill Skarsgårds roll i Dog Day Afternoon som kom ut 1975, en film som även den var baserad på verkliga händelser. Att återanvända den gamle filmstjärnan i en skurkroll är ett högst medvetet val från Gus van Sant. För att fritt parafrasera Hoola Bandoola Band (och Lena Ph?) Vem i hela världen kan man lita på? Även de gamla hjältarna som Al Pacino har fallit från sina gamla upphöjda piedestaler ...