tisdag 30 juni 2020

Travelers in the Third Reich by Julia Boyd

Nazi Germany as a travel destination: A new book explores how Hitler duped tourists ...

Historian and biographer Julia Boyd opens her riveting “Travelers in the Third Reich” with this anecdote: “Imagine that it is the summer of 1936 and you are on honeymoon in Germany. The sun is shining, the people are friendly — life is good.” Suddenly, out of nowhere a “Jewish-looking” woman approaches. “Radiating anxiety, she clutches the hand of a limping teenage girl wearing a thick built-up shoe.” The woman has seen the GB sticker on your car and begs you to take her daughter to England. Lately, you have heard disturbing rumors about Germany’s Jews and even talk about euthanasia for the unfit — how do you react to the woman’s desperate plea? “Do you turn your back on her in horror and walk away? Do you sympathize but tell her there is really nothing you can do? Or do you take the child away to safety?”

Astonishingly, the real-life newlyweds didn’t make the excuses that you or I would probably have made. They drove off with the young Jewish girl in the back seat of their car and when they left Germany, so did she.

While there have been countless books written about the rise of Hitler, “Travelers in the Third Reich” relies on firsthand accounts by foreigners to convey what it was really like to visit, study or vacation in Germany during the 1920s and ’30s. Throughout, Boyd draws on contemporary letters, diaries and memorandums written by diplomats and politicians, college students, social workers, famous authors and Englishwomen married to Germans. Two of her most unexpected witnesses are the African American historian W.E.B. Du Bois, a devotee of Wagner’s operas, and the Chinese scholar of Sanskrit Ji Xianlin. Shockingly few of these observers managed to see through the Nazis’ smoke and mirrors.

Right up until the late 1930s, Germany was successfully promoting itself as the ideal place to vacation, its smiling people overflowing with gemütlichkeit and eager to please, unlike the stuck-up and dirty French. “By 1937 the number of American visitors to the Reich approached half a million per annum,” Boyd reports. After all, the land of Goethe and Beethoven had much to offer: Picturesque scenery, lots of theater and music, delicious beer and sausages, the best universities in the world, the popular Oberammergau Passion Play and even a youth culture that fostered politeness and self-denial, along with physical health, team spirit and patriotism. What’s more, the country was full of attractive blonds, of both sexes: “Over 10 million packets of hair dye were sold in 1934.” There seemed, in short, much to admire, not to say envy, in the new Germany.

As usual, most tourists regarded it as rude to comment on, let alone criticize, their host nation’s internal affairs. However, they generally came home convinced that the Führer was a man of peace, not just the country’s George Washington — as former British prime minister David Lloyd George called him— but practically a saint. He had restored pride and purposefulness to a beaten-down people; he was remaking Germany into the great nation it deserved to be.

As Boyd stresses, the Nazis were expert propagandists, constantly promulgating the notion that they were the chief bulwark against the Russian-Jewish-Bolshevik menace. Foreign dignitaries who met Hitler invariably remarked on his charm; one described him as “courteous, quiet, patient.” When ambassadors and tycoons toured the labor camps to which misfits and “degenerates” had been sent for “re-education,” they were always impressed by the ruddy health and cheerfulness of the inmates, never realizing that they were looking at the camp guards in disguise. Naturally, all public spectacles — like the Nuremberg rally of Leni Riefenstahl’s propaganda film “Triumph of the Will” — were carefully stage-managed for maximum emotional effect. Most of the assemblies and parades were noisy affairs, ringing with “Sieg heils!” but the Reich also understood the power of silence. One Bryn Mawr student recalls a midnight procession honoring the 16 Nazis — by then viewed as martyrs — who had been killed during Hitler’s abortive 1923 putsch:

“We stood on one corner for about four hours. . . . Troops and troops of soldiers, SS men, SA men, Hitlerjugend, veterans, etc. filed by steadily for three hours in the dead of night — no drums, music or anything — all perfectly solemn and tragic. . . . Even when Hitler went by there was to be no ‘Heil Hitler,’ but one or two people couldn’t restrain themselves from yelling and were quickly hushed.”

Throughout the interwar years many people believed the Nazis’ reassuring mendacities because they wanted to. Germany was on the move again. Industry was booming. Hitler’s totalitarianism, strongly supported by his insanely enthusiastic base, made democracy seem lax and messy. When some diplomats and nearly all the foreign journalists sounded the alarm about the dictator’s demagoguery, lies and racism, it was simply assumed that “the journalists and diplomats had got it wrong.” Frank Buchman, founder of the conservative religious group called Moral Re-Armament, actually hinted that Hitler might be an agent of the divine. As he said in 1936, “Through such a man God could control a nation overnight and solve every last bewildering problem.”

There was certainly a solution, a Final Solution, for the “Jewish problem.” Yet from the beginning, Hitler and the Nazis demanded more than lickspittle submission to their foul programs and beliefs. As Swiss scholar Denis de Rougemont noted in his journal: “Anyone who does not demonstrate joyful ardour in the service of the Party is denounced.” Nonetheless, despite the anti-Semitism, book-burning and brutal silencing of the regime’s critics, American and British families continued to send their daughters to Germany to be “finished” and their sons to study at its universities. How could they?

As Julia Boyd emphasizes, too many people allowed reverence for a nation’s glorious past to warp their judgment about its morally repugnant present. That’s a lesson still worth thinking about.

BOK: Den franska fotografen - Stark läsning med verklighetsbakgrund

Women correspondents accredited by the US Army: Mary Welsh, Dixie Tighe, Kathleen Harriman, Helen Kirkpatrick, Lee Miller and Tania Long. Photo: Lee Miller Archives

Författare: Natasha Lester
Titel: Den franska fotografen
Översättning: Johanna Svartström
OriginaltitelThe French Photographer
ISBN: 9789170285462
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsdatum: 2020-04-08

För lite över sjutto år sedan skrev en grupp amerikanska kvinnliga journalister histoira när de satte klorna i det största scoppet --- och den största hisotiren --- för deras generation. D-Day. Damerna blev kända som "the D-Day Dames" --- och faktiskt, 10 procent av alla krigskorrespondenter var kvinnor. Bland dem Martha Gellhorn, den första av journalisterna att ta sig iland på D-Day. Hennes före detta man, Ernest Hemingway, kom inte i närheten av landstigningen.  Victory sweet victory!

Martha Gellhorn spelar rollen som bästa vän till huvudpersonen Jessica May i den nyutkomna romanen Den franska fotografen. Jessica May är en fiktiv fotograf och krigskorrespondent med bakgrund som fotomodell för Vogue, och hon är löst baserad på Lee Miller. Flera av scenerna i boken har utspelat sig i verkligheten, flera av fotona finns i verkligheten och flera av Jessica Mays vänner och konkurrenter i branschen fanns också i verkligheten, som Margaret Bourke White, Ruth Cowan,  Katherine Coyne , Lee Carson, Mary Welsh, Iris Carpenter ...

Martha Gellhorn speaking to soldiers in Italy during World War Two

Författaren, som är från Australien, har lagt till en kärlekshistoria med en tjusig amerikan, Dan Hallworth, som Jessica May får ihop det med. Bokens tagline lyder som så att "Kriget tog henne till Paris och kärleken till en man och en liten flicka höll henne kvar". Den lilla flickan är Victorine, en flicka som Dans bror har räddat från krigets fasor och säker död och Victorine har blivit ett slags armémaskot.

Det finns onekligen något positivt i att en familj kan se ut hur som helst och det är inte blodsband som räknas, utan samhörighet och starka band. Dan, Victorine och Jess hör ihop. Det bara är så.

I bokens nutid spelar Jessicas barnbarn huvudrollen, Victorines dotter D'Arcy som jobbar med konst och foto och drömmer om att bli dokumentärfilmare i Australien. Hon får också ihop det med en tjusig amerikan när hon är på besök förenat med arbete i Frankrike.

I likhet med bokens författare gillar D'Arcy yoga och vintage klänningar och hennes kläder beskrivs alltid noggrant, liksom alla lyxiga middagar med den tjusige amerikanen på den franska slottet.

Antalet amerikaner och australiensare i boken ska förmodligen vara till för att bredda försäljningen och att visa att andra världskriget inte var bara en europeisk angelägenhet, ättlingar till de som var med finns över hela världen ...

Men en nutida intrigen och alla påklistrade "hinder" för en tilltänkt kärleksaffär är inte alls lika intressant som de verklighetsbaserade historierna från andra världskriget och tar fokus och kraft från det som är verkligt intressant. Dessutom blir det för mycket släktforskning och vem bryr sig vem som har blodsband med vem och är "riktiga" föräldrar och "riktiga barn" --- det är enbart fånigt. Dan och Jess kändes utan tvekan som de äkta föräldrarna till Victorine, att börja diskutera "riktighet" retroaktivt är enbart fånigt --- och underminerar även de moderna stämningar att alla som adopterat inte har "riktiga barn" eller att av alla samkönade par med barn är då bara en av två föräldrar "riktigt". Så urbota dumt --- och även ett exceptionellt fånigt ordval.

Lee Miller photo of a ruined street in St Malo, 1944

Det positiva med Den franska fotografen är den historiska delen, romanen belyser en hel del som glömts bort med andra världskriget, bland annat alla kvinnliga insatser, sjuksköterskor som riskerade livet nära fronten, kvinnor som gav upp sina karriärer för att stötta sitt land och sedan glömdes bort när det blev fred, och alla krigsfotografer och krigskorrespondenter som fick jobba dubbelt så hårt som sina manliga kollegor för att få jobbet gjort ...

Och som dessutom ofta blev censurerade, bland annat när de skrev om missförhållanden och övergrepp och annat som inte passade in i den ameriknska bilden av det hjältemodiga kriget borta i Europa.

Man får också en tankeställare på vad som räknas som nyheter och vilka delar av andra världskriget som blev omskrivna fotograferade och filmade. Vad man har här är inbäddade journalister som följer med amerikaner dit de går ... För att vara en nyhet måste journalister och fotografer finnas på plats, för att de ska finnas på plats måste amerikaner finnas på plats, annars är det inte intressant för läsarena av Vogue, New York Times, the Herald eller andra stora publikationer.

Så händelser i Frankrike och Italien blev starkt bevakade --- och att de flesta tyska soldater fanns ovanför polcirkeln i Slaget om Nordkalotten blev praktiskt taget obevakat och ofotograferat. Där fanns inga tjusiga amerikaner ...


måndag 29 juni 2020

FILM: Nytt på DVD, BD och VOD i juli - Richard Jewell, The Gentlemen, Emma, The Invisible Man och mycket mer ...

Michelle Suzanne Dockery och Matthew McConaughey i Guy Ritchies actionrulle The Gentlemen (2019) - nu på DVD och BD.

Juli månad ser två stora familjereleaser: Den hyllade sagofilmen Onward (Framåt) från DisneyPixar och Jack London klassikern Call of the Wild (Skriet från Vildmarken) med Harrison Ford och en motion-capture hund i huvudrollerna. Klassiker filmas ofta många gånger - nya versioner av The Invisible Man och Emma släpps också under juli månad. Amerikansk films grand old man Clint Eastwood är tillbaka med den omdebatterade Richard Jewell och Londons gangsterkung Guy Richie är tillbaka med The Gentlemen. När det gäller polsk film släpps två olika hyllade filmer i början av månaden: Kuriren och Corpus Christi. Detta och mycket mer står på menyn för juli månads köpfilmsreleaser ...

1 juli

Kuriren - Studio S Entertainment

6 juli

Onward (Framåt) - Walt Disney Pictures

Call of the Wild - 20th Century Fox

The Jesus Rolls - NonStop Entertainment

Just Mercy - SF Studios

Domino - SF Studios

8 juli

Corpus Christi - Studio S Entertainment

Woman - Njutafilms

13 juli

Richard Jewell - Warner Bros.

The Gentlemen - Scanbox Entertainment

Vivarium - NonStop Entertainment

Min pappa Marianne - SF Studios

The Invisible Man - Universal Pictures

17 juli

Översättarna - Njutafilms

20 juli

Emma - Universal Pictures

Capone - Vertical Entertainment

27 juli

Queen & Slim - Universal Pictures

The Wretched - NonStop Entertainment

29 juli

Deerskin - Njutafilms

söndag 28 juni 2020

BOK: Befrielsen - Den sanna historien om Nancy Wake i thrillerform

Författare: Imogen Kealey
Titel: Befrielsen
Antal sidor: 357
Översättning: Eva Andreasson
Originaltitel: The Liberation
ISBN: 9789177891000
Förlag: Historiska Media

Utgivningsdatum: 2020-05-06

Nancy Wake - frihetskämpe, spion och Gestapos mest eftersökta person. Affischerna utlovar hela fem miljoner francs till den som fångar henne ... 

Nancy Wake föddes 1912 på Nya Zeeland och dog 2011 i sitt älskade London. Hennes 99-åriga liv var fullt av dramatik och spänning och Wake var en pionjär på så många sätt.

Befrielsen är baserad på en mycket sann och mycket angelägen historia från andra världskriget om mod, kämpaglöd, samarbete och obändig "bas-ass girl-power".

Hollywood nästa

Romanen och filmmanuset har skrivits samtidigt av författarparet Imogen Robertson och Darby Keeley (Imogen Keeley är deras gemensamma pseudonym). Hollywoodfilm är på gång, producerad av skådespelerskan Anne Hathaway. Samtidigt har romanen gjort succé i över 20 länder. Nu är det Sveriges tur att få njuta av den hisnande berättelsen i Befrielsen ... Det här är första gången som Nancy Wakes liv har blivit roman.

Societetsdam med hemligt dubbelliv

Nancy Wake, år 1945.
Nancy Wake lever inledningsvis i romanen i gräddan av societeten i Marseilles, gift med den rike industrimagnaten Henri Fiocca, och alla tror att hon är ett bortskämt våp, en ung och snygg lyxhustru som bara är intresserad av att spendera pengar på smink, kläder, skor, smycken, hattar och champagne. Det där är hennes täckmantel.

Liksom Batman, Zorro, Iron Man (och så många andra) är det flärdfulla rikemanslivet och jag-är-snygg-rik-och-dum-föreställningen bara en cover story och ett effektivt villospår.

Motståndsrörelsens ledande agent

Egentligen är Nancy Wake motståndsrörelsens mest värdefulla agent. Hon tar sig igenom vilken vägspärr som helst, hon kan få tag på vad som helst och nästan vem som helst. Hon smugglar ut judar, brittiska flygare, motståndsmän och fritagna fångar ur det ockuperade Frankrike med samma effektivitet och glöd. Sedan åker hon till England och utbildare sig till SOE agent (Special Operations Executive). Sedermera återvänder hon till Frankrike, trots att hon är efterlyst av Gestapo, och hoppar dödsföraktande ner i fallskärm över Auvergne provinsen (som ligger ungefär i mitten av Frankrike och är rik på berg och snårskog) för att utbilda motståndsrörelsen där så att de kan klara av att hjälpa och bana väg för amerikanska och brittiska styrkor vid befrielsen, allmänt kallad D-Day ...

Kommer Nancy Wake att klara sig?

Eftersom man vet att Nancy Wake kommer att klara sig, borde man inte vara nervös ... Men det är man! Hon har ett pris på sitt huvud. Fem miljoner francs är mycket. Speciellt på den här tiden. Alla verkar vara fattiga och svältande i det ockuperade Frankrike. Vem som helst kan förråda henne. Vem är vän, och vem är fiende?

Gestapo är Nancy Wake hela tiden på spåren, och de har slagit klorna i hennes älskade make Henri redan i romanens början.

Gestapos mest eftersökta person

Befrielsen är en rafflande berättelse ... För de allierade var hon en stor hjältinna, en stark kvinna som klarade av det omöjliga. För Gestapo var hon "den vita musen" en retsam skuggfigur som slank igenom alla deras fångstnät ... och hon var deras mest jagade person.  I början av romanen tror Gestapo att agenten "den vita musen" är en man --- de kan inte tänka sig att en kvinna gör så många och så farliga saker och att det är en kvinna som är ledare för motståndsrörelsen.

Det här är både en spännande spionroman och en tänkvärd krigsroman --- liksom ett porträtt av en oförglömlig hjältinna.

Trion blev en duo - utan Farmer

Nancy Wakes personlighet och personliga historia står alltid i fokus, liksom vänskapen med hennes allierade och bästa vän, SOE agenten och radiooperatören Denis Rake.

Hennes andra vän i SOE-trion, John Hind Farmer, har blivit struken ur romanen (han hade själv ett väldigt spännande liv som MI6 agent och i likhet med Nancy blev han nästan hundra år ...) så i romanen får Wake och Rake klara av allt själv, som en duo, utan sin ledare och vän.

Alla kvinnor stryks ur historien

Något som är lite synd är att nästan alla kvinnor har strukits ur Nancy Wakes liv. Starka kvinnor brukar ha uppfostrats av och ha haft hjälp av och stöd av andra starka kvinnor och de har oftast haft "role models". Ja, någonstans i bakgrunden fanns en moster som gav Nancy pengar och såg till att hon kunde utbilda sig till journalist och Nancy jobbade som journalist i tre olika länder innan andra världskriget bröt ut. Hon kunde USA, hon kunde Europa, hon kunde Australien --- hon hade verkligen koll på världspolitiken och hon var dessutom flytande i en massa olika språk.

Populär, snygg och sprudlande glad

Under sin SOE utbildning var Nancy Wake jättepopulär på grund av ditt bubblande glada humör (och så var hon supersnygg också, ett riktigt australiensiskt bombnedslag, enligt hennes lärare och överordnade Vera Atkins ...) och hon hade kvinnliga vänner och instruktörer under utbildningen. Vera Atkins var hennes överordnade, Violette Szabo var hennes bästa vän och Violette och Nancy hittade på en hel del helt vansinniga bus tillsammans ... I romanen är Nancy oftast sur och arg --- långt från verklighetens charmtroll --- charm tycktes vara Nancys främsta vapen.

Nancy ensam kvar ...

I romanen Befrielsen är Nancy ensam som kvinnlig karaktär. Hela tiden. Ingen kvinnlig bästis, inga kvinnliga klasskompisar, inga kvinnliga lärare, ingen kvinnlig överordnad ... Både Vera Atkins och Violette Szabo är helt strukna ur romanen. Allt som Nancy och Violette gjorde tillsammans är struket.

Nancy är ensam och utmobbad under utbildningen av alla utom Rake (som är homosexuell) eftersom män inte tycker om starka kvinnor. Det där är i alla fall förklaringen som serveras i romanen.
Det där stämmer inte --- den verkliga Nancy var populär, det fanns fler kvinnor i klassen och även kvinnliga agenter och lärare som Nancy kunde ha som förebild.

Unik, utmobbad och redo för en drink

Det är något av en kliché som romanen går in i --- en stark kvinna som Nancy ska vara:
1) unik - hon är den enda kvinnan hela tiden, inga andra kvinnliga förebilder eller vänner finns
2) utmobbad  - eftersom karlar i allmänhet är så fördomsfulla korkade (i alla fall heterosexuella karlar)
3) förtjust i att dricka sprit redan till frukost och att svära som en borstbindare.
Språket i romanen är väldigt korthugget och kärvt och adjektiven är oftast svordomar, och Nancy var smart och charmig och dessutom välutbildad nog att kunna artikulera sig och motivera sig utan att skrika och svära åt alla hon någonsin träffade och talade med.

Tuffhet går i släkten ...

Nancys mamma uppfostrade sex barn själv, eftersom Nancys pappa stack innan hon fyllt två år och han hörde aldrig av sig igen. Två år är alldeles för ungt för att Nancy ska minnas honom, och romanen hävdar att hon minns honom och har honom som idol, och man lyfter aldrig fram hur stark och tuff mamman var som uppfostrade och försörjde sex barn själv ... dessutom precis efter att familjen kommit till ett nytt land (Australien).

Den första romanen om Nancy Wake ...

Det här är den första romanen om Nancy Wake, men det är inte den första boken om henne ... Den första biografin kom 1956 - Russell Braddons Nancy Wake: The Story of a Very Brave Woman (boken har aldrig varit out-of-print --- ett bevis på hur känd och populär Nancy Wake är i den engelskspråkiga världen).

Nancy Wake har också skrivit sina egna memoarier:  The White Mouse ("The autobiography of the woman the Gestapo called the White Mouse" publicerades 1985.

2001 publicerades australiensaren Peter FitzSimons Nancy Wake, A Biography of Our Greatest War Heroine - som direkt blev en bästsäljare.

Tysk hyllningbiografi om Nancys motstånd mot Gestapo

Det finns till och med en tysk hyllningsbiografi till Nancy Wake - 2011 kom Michael Jürgs biografi Codename Hélène: Churchills Geheimagentin Nancy Wake und ihr Kampf gegen die Gestapo in Frankreich.

Nancy Wakes vän och partner-in-crime Denis Rake har också skrivit sin egen självbiografi, Rake's progress.

Det finns också många böcker om den franska motståndsrörelsen, både i Marseille och i Auvergne.

Är man intresserad av att läsa mer om den här tiden och om Wake och Rake och den franska motståndsrörelsen så finns det alltså en diger läslista att avnjuta ...


BOK: Att döda en härmtrast - Klassiker i jubileumsutgåva och nyöversättning

Författare: Harper Lee
Titel: Att döda en härmtrast
Antal sidor: 357
Översättare: Eva Johansson
Originaltitel: To kill a mockingbird
ISBN: 9789100168186
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsdatum: 2020-05-12

Att döda en härmtrast utkom för första gången 1960 och handlingen utspelar sig på 1930-talet.

Nu kommer boken ut i snygg nyutgåva och fin nyöversättning (eloge till Eva Johansson!) - och 60 år efter bokens utgivning och nästan 90 år efter att händelserna i boken utspelar sig så är boken fortfarande aktuell - på så många sätt.

To kill a Mockingbird heter boken i original, och gissningvis är det därifrån den fiktiva Mockingjay (härmskrika) i Hungerspelen-serien kommer ifrån, den som blir symbol för motståndsrörelsen och upprorsandan.

Härmtrast på svenska betyder itne ett dyft. (Härmtrastar finns inte heller i Sverige). Mockingbird på amerikanska betyder så himla mycket ...

Redan innan Harper Lee skrev sin bok hade ”mockingbird” olika konnotationer, symboliska betydelser, den är officiell delstatsfågel för flera delstater, den existerar i litteratur, i sångtexter etc. Det är lätt att googla fram olika tolkningar av dess betydelse, här är en av dem:

“The Mockingbird represents the inability for anyone to kill your spirit. You still have great power and joy within you and have so much work to accomplish in this world. The Mockingbird symbolizes faith, integrity, without fear, grace and universal love!”

Ett tillkommande problem är att själva det engelska ordet ”mocking” är mycket bredare, med fler betydelser, än ”härma” på svenska.

När boken kom ut på svenska första gången hette den Dödssynden ... Men boken har inget med de sju dödssynderna att göra (enligt katolsk tro) och här är den största dödssynden att döda hoppet, något som är glatt och oskuldsfullt som ett barn eller en härmtrast ... något som är annorlunda och som inte omvärlden förstår.

Det finns många som kan tolkas som härmtrastar i boken. Folk som är annorlunda och missförstådda av sin omgivning.

Huvudperson och bokens berättare är Scout, som är 7 och 8 år i boken. Hon trivs bäst i byxor, hon leker vilt utomhus, hennes två lekkompisar är killar ... Hon har därför alltid avvisats i litteraturhistorien som "tomboy" --- alltså pojkflicka --- vilket idag mer och mer låter som någon som det är "fel" på, npågon som inte trivs i sin kropp ... Men man får komma ihåg att i det amerikanska södern på denna tid var skoj för tjejer och flickor väldigt väldigt begränsat --- så man förstår att Scout vill vara, klä sig och bete sig som en pojke. Hon kanske inte vill vara pojke, hon vill bara ha frihet, på samma sätt som Pippi Långstrump elelr George i femgänget.

"Flicka" är i Harper Lees roman ett skällsord, och när storebror Jem kallar henne Scout för flicka eller hennes beteende flickaktigt är det det värsta han kan komma på att säga.

Skolan är en mardröm och läraren är elak mot Scout, eftersom hon har lärt sig själv läsa och skriva (nåt ska hon ju göra när hon inte får leka med killarna) och första dagen får hon därför smäll och hamnar i skamvrån.

Att bara sitta av tiden och vänta på att andra ska lära sig läsa och skriva är som att sitta av et fängelsestraff.

Scout längtar efte att skolka, precis som Ewells - de kommer bara första dagen i skolan och sedan tycker de att de uppfört sin skolplikt.

Pappa Atticus Finch förklarar att regler inte är likadana för alla --- hon är en Finch (ännu en fågel!) en respetabel gammal familj - Ewells är slödder (eller white-trash skulle man säga idag på modern amerikanska).

Romanen är förutom traumat med skolan hitintills charmig och välvillig småstadsskildring i stil med Det växte ett träd i Brooklyn (en annan amerikansk klassiker) med den skillnaden att Scout är enda kvinnliga huvudperson i ett hav av pojkar, killar, män, gubbar ... Och alla behandlar Jem mycket bättre. Till och med de kvinnliga statisterna som grannen och hushållerskan som alltid ger Jem godbitar och största kakan och extra mat och extra smörgåsar och sötsaker som inte Scout får.

Efter lite över 100 sidor byter romanen ton. Atticus Finch får ett nytt fall --- han ska vara försvarsadvokat för en misstänkt våldtäktsman. Det leder till att skolan blir ännu värre för Scout, hon mobbas ännu mer, åker på ännu mer stryk --- och på grund av förhållningsregler hemifrån får hon inte ge igen.

Alla är emot att försvara den misstänkte våldtäktsmannen --- inte bara Scouts jämnåriga utan även hennes lärarinna och, visar det sig senare, stora delar av byn. Vid ett tillfälle räddar Scout sin pappa Atticus från att misshandlas av en pöbel --- och det är inte förrän efteråt som hon förstår vilken fara de svävade i.

Romanen tar det för givet alldeles från början att den misstänkte våldtäktsmannen är oskyldig, eftersom den som anklagar honom är en Ewell. Och alla vet att Ewells är slödder. Vad en Ewell säger ... vem bryr sig?

Till och med Scout som är så liten avfärdar våldtäktsanklagelsen som falsk, bara för att den kommer från en Ewell.

Ja till och med barn lär sig tidigt vilka människor som räknas och vilka tjejer som är "fina" och vilka som är "slödder".

Varför blir det då ett fall? Det är för att Bob Ewell (patriarken i Ewell familjen) anklagar en svart man för att ha våldtagit hans 19-åriga dotter Mayella Ewell. Afroamerikaner som jobbar på bomullsplantager är ungefär lika långt ner i hackordningen som slöddret Ewells. Därför går fallet till rättegång.

Under hela tiden är det ingen som tänker på hur tjejen känner sig ... Det är helt klart att hon har blivit misshandlad och våldtagen ... Men av vem? Det verkar vara hennes pappa som utsätter henne för kränkningarna, alla vet om det, men ingen i hela byn gör något åt det. För Atticus är tjejens hemska liv inge heller intressant, han är bara ute efter att rädda sin klient, något som gör honom till hjälte i byn bland alla liberala, framåttänkande, icke-rasister och färgade. Atticus påstår under rättegången att Mayella frestat den svarte mannen och att hon överfallit honom ... och där är man inne på kvinnan som fresterska igen, Scout påpekar under romanens gång att det är sak samma att gå till den vita kyrkan ed pappa eller den svarta kyrkan med hushållerskan ... för prästerna är likadana, de ska fördöma alkohol och kvinnor i svavelosande ordalag och av dessa två frestelser och synder är kvinnor den värsta.

Under rättegången håller Jem också ett passionerat tal om att det inte kan vara våldtäkt eftersom Mayella är över 19 år och därmed vuxen, och man måste misshandlas mycket mer och bli slagen medvetslös om det ska vara våldtäkt, i alla fall om man är över 18. Om man är under 18 år kan det vara våldtäkt fast man inte är medvetslös.

Det där är också takter som fortfarande sitter i --- "lagom misshandel" räcker inte i våldtäktsfall. Det var först under # Metoo kampanjen som det började ifrågasättas ...

Det är förresten också intressant att just nu har Travellers in the Third Reich kommit ut på svenska (också på Albert Bonniers förlag) och där finns flera vittnesmål från afroamerikanska turister i Nazityskland som tycker att Tyskland INTE är rasistiskt alls, och jämför det med hur hemskt det är hemma i USA ...

Det säger en hel del om hur det stod till i 1930-talets USA.

Det finns en mycket träffande scen i boken Att döda en härmtrast där Scouts lärare Miss Gates uttalar sin avsky för Tysklands nya diktator Hitler och hans behandling av judarna utan att kunna se likheterna med hennes eget samhälles behandling av den svarta delen av befolkningen.

Det finns en kritik av denna bok som handlar om att den skulle vara alltför ”vit”, att de svarta karaktärerna får alldeles för lite plats i handlingen... och i förordet förestår Judith Kloss att hushållerskan skulle varit berättare istället, eftersom hon är svart. Jo och Nelly Dean borde ha varit berättare i Svindlande höjder eftersom hon är Yorkshire arbetarklass - och hushållerska. Och Heathcliff borde ha haft smisk när han hängde den gulliga lilla hunden (alla hundälskare: räck upp en tass!)

Man kommer liksom ingenvart med sådan enögd kritik. Som att alla böcker ska ha med alla ämnen och teman ... Det finns ddet inte plats till att utforska, om man inte skriver en uppslagsbok  Det här är inte en bok om svartas förhållanden i sydstaterna på 30-talet, det finns det andra böcker som behandlar. Det här handlar om en flicka i lågstadieåldern som håller på att bli vuxen --- och hur ett barn inser att vuxenvärlden, tvärtom vad hon hoppats, inte är rättvis, god eller trygg. Det börjar med att man får stryk och blir ställd i skamvrån i skolan för att man redan kan läsa. Läraren som vill inpränta sin aukotirtet mot akademisker barnet (och Atticus har aldrig lärt Scout läsa, det har hon själv). Det slutar med insikten att barn i vissa familjer far illa och att ingen utomstående gör något åt det. Och däremellan döms en man till döden. Ock flickan vars far anklagade mannen får fortsatt stryk i det incestuösa hemmet. Vilket ingen heller gör något åt, för vem bryr sig om white trash?

Boken handlar också om klassklyftor och livet under den stora depressionen. Att bara kalla allt för "rasism" är att grovt förenkla, för det är så intrikata band som går hit och dit allt sedan folk först kom som nybyggare till denna del av Amerika ...

Jem försöker förklara för Scout med sitt sedvanliga irriterande manér (han är ju KARL vid 12 års ålder och vet bäst!) och i ett utbrott av "mansplaining" förklarar han förnumstigt för Scout att det finns fyra sorters folk --- tre vita sorter och en svart sort.

Scout tror inte på honom. Han har ju missat kineserna och alla folk österut ... och dessutom tror hon att det bara finns en sorts människor --- människor.

Det säger allt.

Scout har egentligen sammanfattat hela boken och hela bokens budskap i en enda mening.

Boken handlar till syvende och sist om empati.

Meningen med det nya förordet av Judith Kiros är ... WTF?! Varför finns det med över huvud taget? Det spoilar hela boken med att ta citat som är spännande och avslöja twisten i slutet (som är jättebra!)  oc skriver läsaren övertydligt på näsan (vilket boken aldrig gör) så hoppa över eller helst av allt: RIV UT hela det här förordet!  Så kan du få ha thrillern i fred! Och dessutom tänka själv vad människorna håller på med ... och egentligen tänker... och egentlgien tycker ... För det vet  vi inte, eftersom vi begränsar oss till vad Scout ser och hör och återger --- vilket hon ofta gör utan att analysera, veta elelr döma.

Dessutom missar förordet allt som är bra med boken, att som är viktigt, allt som är empatiskt. Det är ett förord helt fritt på empati och helt fullt av spoilers.

Att döda en härmtrast är på många sätt en unik klassiker --- det visar på klassklyftor långt innan det var trendigt, det visar på rasism utan att ta fram stora pekpinnen, det visar på kvinnoförakt och "det där räknas inte som våldtäkt" långt innan "#Metoo rörelsen ... och det är något så unikt som en klassiker med en kvinnlig författare och en kvinnlig berättare (klassiker när jag gick i skolan var alltid av män och med manliga berättare - från Odysseus till Tom Sawyer) och dessutom med en barn-berättare. Barn som berättare utanför barnlitteraturen (som per automatik brukar anses mindre värd a det litterata etablissemanget) är ovanligt --- och pekar på ytterligare klassklyftor.

Om författaren:

Harper Lee (1926-2016) föddes i Monroeville, Alabama. Hon studerade vid Huntingdon College och läste juridik vid University of Alabama. Lee debuterade 1960 med Att döda en härmtrast, som tilldelades Pulitzerpriset året därpå. Under sitt liv mottog hon även en rad andra utmärkelser, bland annat Presidentens frihetsmedalj. 2015 utkom romanen Ställ ut en väktare, som skrevs före debutromanen men kronologiskt utspelar sig efter händelserna i den.

Att döda en härmtrast har även filmatiserats med Gregory Peck som Atticus Finch.

BOK: Gaffeln, häxan och draken -Tre berättelser från Alagaësia av Christopher Paolini

Författare: Christopher Paolini
Titel: Gaffeln, häxan och draken - Tre berättelser från Alagaësia
SerieArvtagaren (del 5)
Antal sidor: 330
Översättning: Ylva Spångberg
OriginaltitelThe Fork, the Witch and the Worm
ISBN: 9789178037360
Förlag: Bonnier Carlsen

Utgivningsdatum: 2020-06-15

Gaffeln, häxan och draken får tankarna att gå till den gamla klassikern Häxan, Lejonet och Garderoben.

En häxa, ett djur och så ... något helt vanligt och mondänt. Genialiskt! Vilken titel! Man blir direkt nyfiken på boken (och det snygga omslaget av fantasylegendaren John Jude Palencar bidrar ju till attraktionen ...)

Boken innehåller tre fristående noveller av Eragons skapare, succéförfattaren Christopher Paolini som skapade sin bästsäljande fantasyvärld vid 15 års ålder. En novell som handlar om en gaffel, en som handlar om en häxa och en som handlar om en drake.

Hur besegrar man sina fiender endast med hjälp av en gaffel? Vad innehåller egentligen en häxas självbiografi? Hur handskas man bäst med draken som förpestar ens liv?

En gaffel kan ju vara ett livsfarligt vapen i rätt (eller fel?) händer ...

Första novellen är den starkaste, vi får följa en liten flicka, Essie, som planerar att rymma hemifrån för att slippa all mobbing och alla intriger på skolgården och på olika barnkalas som hon måste gå på (det där är något som känns igen direkt!). Hennes föräldrar driver byns världshus och en mystisk främling kommer på besök ... Essie serverar honom, som den hjälpsamma lilla unge hon är, och berättar att hon tänker rymma, istället för att ta itu med sina problem och mobbarna på plats ... Främlingen nickar och lyssnar och är den där perfekte åhöraren att spilla ut alla sina hemligheter för. Men kan Essie lita på främlingen? Själv har han mycket större och farligare hemligheter och själv är han också på rymmen --- eller snarare på flykt --- och har bestämt träff med några rikg skumma typer på världshuset ... En träff med dödlig utgång.

Vi ser allt genom Essies oförstående och naiva ögon, och fast detta "bara" är en novell så lyckas Paolini konstruera den perfekta coming-of-age storyn ...

Essie växer upp på bara en enda eftermiddag ... och inser att världen är bra mycket grymmare och farligare än vad hon någonsin har kunnat föreställa sig.

Och som i alla de bästa historierna så slutar det när det är på topp ... Man kan själv fantisera vidare hur det går för Essie sedan, vad hon kommer att göra, vad hon kommer att välja, och hur hon kommer att använda en kvarlämnad förtrollad gaffel som vapen ...

Nästa novell är ett utdrag ur en häxas memoarer --- häxan Angela är vacker, snygg, rolig och sympatisk och ser alltid ung och pigg ut --- hon är baserad på Paolinis egen syster Angela (som har varit med och skapat en del av Angelas dialog och hennes hemliga häxrecept och hennes memoarer ...)

Den sista novellen handlar om en drake för mycket länge sedan, och med Eragon och Saphira som åhörare till berättelsen förstår man ju att de (speciellt draken Saphira) längtar efter ett lyckligt slut för draken ...

Efter novellernas slut finns ett helt kapitel med från boken Eragon, och det är en underbart spännande start på ett episkt fantasyäventyr ... Där får man följa Eragon och Saphira från början, man får vara med om hur Eragon hittar ett blått drakägg och det kläcks och blir till den vackra, blå draken Saphira ... Så börjar en underbar vänskap som vi kan följa i hela fyra tjocka volymer.

Gaffeln, häxan och draken är en helt fristående bok som utspelar sig i samma värld och som fungerar bra som introduktion till hela den här världen --- eller som en skojig epilog om man redan har läst hela originalserien.

Rekommenderas varmt för alla som älskar sagor och fantasy och som (så billigt och helt pandemifritt!) vill resa till ett helt annat land i sommar ...


BOK: Mythos av Stephen Fry - Skojigt och bortskojande med grekiska myter

Författare: Stephen Fry
Titel: Mythos - De grekiska myterna återberättade
Originaltitel: Mythos - The Greek Myths Retold
ISBN: 9789100181970
Förlag: Albert Bonniers förlag

Skådespelaren Stephen Fry har många strängar på sin lyra - från att ha varit ena halvan av komikerparet Fry&Laurie - och Jeeves&Wooster - till att läsa in hela Harry Potter serien som audioböcker. Komik är Stephen Frys forte och när han tagit sig an de grekiska myterna i den internationella boksuccén Mythos ligger ribban högt ... 

Men konkurrensen om att berätta och omförpacka myterna är också gigantisk, det har kommit ut nya bästsäljare i genren sedan 1808 och de flesta av dem finns fortfarande i tryck - i alla fall på engelska - och kommer ständigt i nya utgåvor.
Charles Lamb gjrode The Odyssey som en roman för unga läsare med titeln The Adventures of Ulysses(1808) kvar i tryck finns också Nathaniel Hawthorne’s Tanglewood Tales (1853), Edith Hamilton’s Mythology: Timeless Tales of Gods and Heroes (1942) och Robert Graves’s The Greek Myths (1955) är fortfarande favoritet - även hos Stephen Fry. (Kolla in hans digra källförteckning!
DÄr finns massor av lästips för vidare läsning om grekiska gudar och hjältar och monster!

Fry tycks rikta in sig på en ung publik, eftersomhan i förordet skriver hur roligt han tyckte det var med grekiska myter som barn ...

I Sverige finns ju Stjärnhuset --- och ingen som läst den glömmer varför man firar påsk ...

Simon Russell Beale har gjort Atticus the Storyteller’s 100 Greek Myths som också finns som ljudbok för barn och unga. 

Och givetis har Percy Jackson (eller snarare Rick Riordan) skrivit en egen bok om sin pappa Poseidin och alla de andra gudarna och gudinnorna med titeln Percy Jacksons Guide to Olympos.(Svensk utgåva finns från Bonnier Carlsen - rekommenderas varmt - den är jättekul och läsning och en skojig guide till hela Percy Jacksons galna familj!)

Stephen Fry har verkligen koll på det digra utbud som finns, och när det gäller Poseidon presenteras han som far till en massa kända hjältar som Theseus och Percy Jackson ...

Med detta sagt ...

Behövs en ny guide till grekiska myter?

Finns det några nya vinklar?

Och när man läst Mythos är det bara att slå fast: Ja det behövs. Och Ja, det gick att få till nya vinklar!

En av Stephen Frys styrkor är att han fokuserar mycket på LGBTQ frågor och tar upp en hel del grekiska myter som under tidens gång blivit undanskuffade. Även konstverken har blivit undanskuffade på världens museet och först NU böjrar de plockas fram igen!

Till exempel ... grekerna avgudade hermafroditer och ansåg dem speciellt gudomliga. De avbildades mycket i konsten --- och denna konst har alltså samlat damm i källarvalven och NU börjar de plockas fram och återupptäckas. NU är tiden mogen för grekernas gay-vibbar, deras sätt att avguda folk som INTE valde att vara man eller kvinna utan vara både ock ...

Nu är tiden mogen för Stephen Frys Mythos!

Hur är annars urvalet i Mythos? Man kan ju inte få med allt, vilket Fry själv påpekar i förordet, så skulle endast titaner orka lyfta boken ...

Fry har valt att fokusera på en ganska liten grupp av historier.

Hesio’s Theogony (gudarnas födelse, de första männskorna), Apuleius roman (original på latin) The Golden Ass (Fry har valt ut historien om Cupid eller Amor och Psyche), och så Ovidius Metamorphoses (Arachne, Midas, Echo och Narcissus).

Saknas: allt om Troja och Odysseus, Agamemnon och Clytemnestra, Jason, Medea och Argonautserna, Heracles storverk (som bland annat finns i en modern Asterix-tappning!), Theseus och Minotauren, Perseus och Andromeda, Oedipus och Antigone.

Det är lite som om man skulle göra Shakespeares samlade verk utan Hamlet, Othello, King Lear, Julius Caesar, Romeo och Juliet, Trettondagsafton och Henry V. Många godbitar - många av de största godbitarna i asken - saknas helt enkelt. Både när det gäller tragedier och komedier och historia ...

Stephen Fry är ju alltid rolig och hans trivsamma röst hörs hela tiden när man läser ...

Han är allra bäst på komedi, som när Hermes snor sin brorsa Apollons kor som baby och spelar oskydlig som ett nyfött bar ... vilket han också är. Ett nyfött barn alltså, inte oskyldig.

Fry försöker också ge Hera en modern make-over. Hon brukar allt för ofta framställas som humorlös och avundsjuk. Fry känner respekt för henne --- för hon är den ende som någonsin säger åt Zeus, universums mäktigaste, och Zeus verkar vara lite rädd för frugan ... Fry säger att han tänker sig Hera, gudarnas drottning “hurling china ornaments at feckless minions”. Att "kasta porslinsfigurer på tjänare" (svensk översättniing) låter inte riktigt lika kul, minoner är ett roligare ord, speciellt nu för tiden.

Men givetvis kastar inte Hera porslinsfigurer på vare sig tjänare eller minioner, eftersom porslin inte var uppfunnet än (det kom från Kina, därav det engelska ordet china för portlin) --- de gamla grekerna körde med lergods. Inte ens gudarna hade tillgång till kinesiskt porslin.

Här är några favorticitat från boken:

Ares, krigsguden: “was unintelligent of course, monumentally dense”.

Baby Hermes till Maia: “Get on with your spinning or knitting or whatever it is, there’s a good mother.”

Epaphus, barn till Zeus och Io, “was always so maddeningly blasé about his pedigree”.

Dialogerna är oftast allra bäst ... Som när Artemis virar pappa Zeus runt sitt lillfinger och får en hel radda med presenter ... och som kronan på verket ber hon också om månen.

Frys gudar och hjältar pratar som om de när som helst skulle kunna gå in på en trendig London-pub och beställa ett glas öl eller vin.

Ibland skojas saker bort för snabbt och för mycket, speciellt när det gäller mord, våldtäkt, incest, kanibalism och annat som grekiska myter är så fulla av.

Kronos hade “an unkind habit of eating anyone prophesied to conquer him”. Ja, Kronos åt upp alla sina barn. Medans frun såg på och grät.

Det är kanske därför som Fry inte brytt sig om alla legender om upptäckare, krig, politik oc intriger som grekiska myter också är så fulla av ...

Boken innehåller 34 kända illustrationer av myterna --- både klassiska grekiska alster och bilder från mer sentida konstnärer, typ renesannsen, då de gamla grekerna var stora igen. Nu kanske grekerna genomgår en ny renessans.

Har på sistone läst Percy Jacksons guda-guide, Stephen Frys Mythos och Kerstin Ekmans utmärta Tullias Värld.

Det är intressant att jämföra --- spciellt när de tar upp samma teman.

Ekman har en svidande uppgörelse med grekisk-rommersk kultur och deras våldtäktskultur t.ex. i konsten (där våldtäkter i de gamla myterna avbildas) och drar en rak parallell därifrån till gruppvåldtäkter som läggs upp på internet idag.

Percy Jackson är verkligen inte nådig mot sin farbror Zeus, speciellt inte när man klär ut sig till si dotter Artemis för att vålda Artemis bästis. Som skäms så mycket att hon inte berättar för någon ... DET gör Artemis upprörd --- att hon ite berättade. Artemis & hennes jägarinnorhade visst kunnat ge Zeus en match. Percy Jacksons råd till moderna läsare är att man alltid alltid ska anmäla övergrepp och våldtäkter, att man alltid ska berätta -- även om det är en familjemedlem (typ slemmig farbror) och även om det är din bäsist farsa som utsatt dig för våldtäkten och även om våldtäktsmannen TROR att han är universums mäktigaste - vare sig det är Zeus eller Harvey Weinstein.


Stephen Fry ... skojar bort allt våld och alla våldtäkter Och så är det inte mer med det.

Och de här böckerna är skrivna och har kommit ut ungefär samtidigt. Det säger en hel del om vår tid ...

BOK: Tullias värld av Kerstin Ekman - Det romerska arvet i högsta grad levande

Författare: Kerstin Ekman
Titel: Tullias värld
Antal sidor: 186
ISBN: 9789100182908
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsdatum: 2020-05-15

Tullias värld är en kick-ass bra bok av svensk litteraturs grand old lady (och deckardrottning!) Kerstin Ekman!

Och temat i denna bok är verkligen på modet just nu ...

De gamla grekerna --- och de gamla romarna --- är verkligen i ropet, både i mainstreamunderhållning och i litteratur ... 

Nya Asterix album och filmer. Olympens hjältar med Percy Jackson & Co och Apollon-serien, där grekiska och romerska gudar och hjältar och ondskefulla kejsare härjar vilt i dagens Amerika. Och så Mythos av Stephen Fry, den senaste guiden till de gamla grekiska och sedermera romerska gudarna och vad de betyder för oss människor idag (Stephen Fry konkurrerar bland annat med Percy Jacksons egen gudar-och-hjältar guide). 

Mitt i denna moderna, antika bokflod av fakta och underhållning ... här kommer ett riktigt stort "Missa-inte-detta" guldkorn. En riktig guldklimp faktiskt. Originalspråk: svenska (ovanligt!) och i essäform. Författare: Kerstin Ekman. Ekman är en författare i världsklass så klart, vare sig hon slår sig på deckare, filmmanus, släktkrönikor eller essäer ... Hon verkar aldrig ha en dålig dag som författare. Hennes senaste alster, Gubbas hage, Augustpris nominerade 2018 och Tullias värld borde vara självskriven för nästa års prisutdelning.

Men en unik skarpsyn och finkänslighet navigerar Ekman genom en labyrint som är mer intrikat än den som gömde Minotauren. Hon försöker ta sig fram till Tullias värld och hitta historien bakom historien ...

Och hon delar även med sig av sina egna minnen kring latinstudier och de svåra stunder som hon återvänt till den romerska historien. Bland annat när hon gick ur Svenska Akademin ...

Ekman förundras över hur primitiv och bakåtsträvande romarnas tro var, samtidigt som deras filosofi och deras historieberättande och deras sätt att vara annars var så framåtsträvande ... Man tog helt enkelt de barbariska gamla grekiska gudarna och gav dem romerska namn och fortsatte att offra blod till dem så att gudarna skulle ha något att dricka ...

Offrandet inbegrep också att läsa i inälvor och att ge gudarna bränt kött. Ekman förmodar dock att man hade något vett och därmed behöll de bästa bitarna till sig själv --- offerriten var också en fest för levande hungriga människor och snart kändes samma grilldoft som i dagens villaträdgårdar.

Bokens titel deklarerar att detta är Tullias värld --- det handlar alltså om hela denna värld och hela detta sammanhang, men visst handlar boken mycket om Tullia som person. En av de få kvinnor under denna tid som man vet något om, bland annat för att hon var sin pappas ögonsten och blev mycket omskriven i hans brev.

Tullia är dotter till Terentia och den mycket välkände Marcus Tullius Cicero. Tullia är alltså femininformen av släktnamnet Tullius, flickor fick inga egna namn på denna tid, hade hon fått en syster (det fick hon inte) skulle hon ha hetat Tullia Secunda och så vidare ...

Tullia föds ungefär 76 f.Kr. och dör i februari 45 f.Kr.

Under denna tid faller republiken samman och det slutar med att Ceasar 46 f.Kr. besegrar sina motståndare och blir imperator och diktator på livstid. Vilket i och för sig inte blir så länge ...

Han dödas av en grupp sammansvurna, bland annat Brutus, 15 mars 44 f.Kr., men republiken gjorde aldrig comeback.

Romarriket förblir ett kejsardöme --- så länge som Romarriket finns.

Kerstin Ekman ger oss som läsare ett helt nytt sätt att se på dessa historiska händelser --- allt känns nytt och fräscht och boken är full av aha-upplevelser.

Och detta är ändå en väldigt omskriven tid, eftersom den har en så avgörande betydelse för hela västvärldens historia.

Politikens och maktens förändringar är egenlien något som pågår i bakgrunden i Ekmans bok, men eftersom Cicero i olika omgångar finns i politikens centrum påverkas han och familjen av de olika skiftande maktförhållandena.

Den kunskap som finns om Tullia finns främst i bevarade brev från Cicero. Hon är en mycket söt och älskad dotter och breven ger en hel del kunskaper om vad som händer under hela Tullias liv.

Bland annat hinner hon med tre äktenskap trots att hon dör ung i 30-års åldern.

Cicero själv dör först 7 december 43 f.Kr. då han i onåd och på flykt halshuggs i sin bärstol av utsända mördare. Hans huvud och hans avhuggna händer spikades upp på talarstolen på Forum.

Rom på denna tid var en miljonstad och omgivningen ödelades för att skapa staden. För att försörja staden ökade behovet av nya provinser, som låg allt längre bort. (Alla utom en liten grupp galler kuvades, som ni vet ...) Det blev fler och fler krig och mer och mer förödelse. Bara för att försörja kejsardömet och den stora staden Rom. Det går att dra en direkt linje från detta till senare tiders kolonier och maktobalans i vår tid.

”Vi offrar det levande och fritt växande och vi gör det för att garantera förnyad tillväxt.”

Språket är rakt, träffande, ekonomiskt och helt fantastiskt. Essäformen utnyttjas på ett utsökt sätt och hela boken är illustrerad med intressanta färgbilder med både samtida och sentida konst etc. som har att göra med det romerska livet och de grekisk-romerska myterna.

”Att jag hör en röst viska är naturligtvis inbillning. Men man ska inte förakta inbillningar. Jag lever av dem. Vi lever allihop gärna i dem.”

Det är bara att hålla med.

Om författaren:

Kerstin Ekman, född 1933 i Risinge, Östergötland, debuterade 1959 som deckarförfattare. Hon valdes in i Svenska Akademien 1978, och lämnade den 1989. Hon är ledamot i Samfundet De Nio.

I början av 1970-talet påbörjade hon den stora romansviten om Kvinnorna och staden, som berättar om hur staden växer fram i industrialiseringens Sverige; medan den yttre staden byggs blir en annan stad till, en inre, kvinnornas och barnens stad. I dessa fyra romaner finns Kerstin Ekmans berömda skildringar av kvinnors arbete, som hon skriver om med humor och stor sakkunskap och inlevelse.

I de två romanerna, Händelser vid vatten och Gör mig levande igen, har Kerstin Ekman åter delvis använt sig av kriminalromanens motiv, nu invävt i breda samhälls- och människoskildringar.

Hon har fått många stora priser som till exempel Augustpriset 1993 och 2003 samt Pilotpriset 1995.

Covid-19 - More than 10 million cases world wide

Coronavirus live news: confirmed Covid-19 cases exceed 10m globally

Infections pass milestone; new Covid-19 clusters across world spark fear of second wave; Iran makes masks compulsory
Australia considers new lockdown in Melbourne
Victoria nurse tests positive as state reports jump of 41 cases
US cases pass 2.5m
US one-day case high as states delay reopening

As cases near 10m, nearly half a million people have died over the course of the pandemic. The current death toll stands at 498,841, according to Johns Hopkins University. The number of infections is 9,984,111.

The number of confirmed coronavirus cases in the United States rose to more than 2.5 million on Saturday. More than 125,000 Americans have died of Covid-19, the highest known death toll from the disease in the world. New York Times chief White House correspondent Peter Baker noted on Twitter that more Americans have died than in the Vietnam War since US President Donald Trump stopped his daily coronavirus task force briefings at the White House.
Video footage appears to show Trump campaign removing social-distancing stickers in Tulsa. Video has emerged of Trump campaign volunteers apparently removing social distancing stickers from seats in the arena where the US president gave a campaign rally that many public health experts had warned against because of the still-surging coronavirus pandemic.
China reported 17 new cases. Mainland China on Sunday reported 17 new coronavirus cases, mostly in the Chinese capital of Beijing. The National Health Commission said 17 new infections were confirmed on Saturday, down from 21 a day earlier. In Beijing, 14 new confirmed cases were reported, down from 17 a day earlier.
South Korea reported 62 new cases. South Korea South Korea has confirmed 62 additional cases of the coronavirus over a 24-hour period as the Asian country continues to face new clusters of infections amid eased social distancing rules. The additional cases reported Sunday took the country’s total to 12,715, with 282 deaths.
New Zealand’s Covid-19 isolation facilities are under ‘extreme stress’, review finds. A review of New Zealand’s managed isolation and quarantine facilities has found that the system is under “extreme stress” as more and more Kiwis return home. It came as four more returnees tested positive to Covid-19 in the biggest one-day jump in cases in two months.
The US states of Florida, Arizona, Nevada, South Carolina and Georgia each recorded daily highs for coronavirus infections on Saturday, highlighting the worsening spread of the virus in several southern and western states, which is prompting some of them to roll back their reopening plans.
Brazil recorded 38,693 new cases of coronavirus in the past 24 hours and 1,109 additional deaths. The country has now registered 1,313,667 total confirmed cases of the virus and 57,070 deaths.
A growing number of Covid-19 infections among people under 35 years of age is a “worrying trend,” Ireland’s chief medical officer said on Saturday as the country reported the highest number of new infections for two weeks.

BOK: Percy Jackson och de grekiska gudarna - Reta aldrig upp en gud!

Författare: Rick Riordan
Titel: Percy Jackson och de grekiska gudarna - Reta aldrig upp en gud
Originaltitel: Percy Jackson and the Greek Gods
Serie: Percy Jackson (Fristående)
Översättning: Torun Lidfeldt Bager
ISBN: 9789178033713
Kategori: 9 - 12 år (och uppåt)
Antal sidor: 446
Förlag: Bonnier Carlsen

Utgivningsdatum: 2019-09-10

Percy Jackson är ett superfenomen! Född till hjälte har legat 229 veckor på New York Times bestsellerlista, sålt mer än 17 miljoner exemplar bara i USA, översatts till 37 språk och blivit till två Hollywoodfilmer.

Boken fick fyra uppföljare i samma serie, sedan gjorde Percy Jackson comeback i serien Olympens hjältar (fem böcker till!) som en av de sju hjältarna som räddar världen från säker undergång. Nu senast gjorde Percy Jackson en efterlängtad liten biroll i serien om Apollon, en grekisk gud som plötsligt blivit utslängd från Olympen och tvingas leva som vanlig dödlig - och finnig! - tonåring i USA.

Percy Jackson går numera på college, och har ett lyckligt förhållande med den smarta och vackra Annabeth, dotter till Athena, och på helger och skollov dödar han monster som hotar att förgöra mänskligheten och räddar livet på folk, och Apollon.

Superhjälte och dyslektiker med ADHD

Så när Percy Jackson (halvgud, college student, superhjälte och dyslektiker med ADHD) har hunnit skriva den här omfattande skildringen av de grekiska gudarnas liv och leverne på över 400 sidor ... Det har jag ingen aning om! Jag misstänker starkt att han har använt sig av en spökskrivare. Nämligen Rick Riordan. Det är hans namn som står på omslaget av Percy Jackson - Född till hjälte ... och alla böcker om halvgudar som lever i vår moderna värld som kommit ut sedan dess.

Rick Riordan är en av världens tio rikaste och mest framgångsrikaste författare. Han skriver inte ens skräck, thrillers eller deckare. Han skriver barnböcker för 9-12 åringar, men liksom Harry Potter böckerna --- de här böckerna slukas av ett långt större åldersspann. Man måste definitivt ha ett visst tålamod och en viss läsvana för att ta sig igenom dessa mastiga böcker på 400 -500 sidor. Stilen är inte precis lättläst och det vimlar av namn och intriger.

Rick Riordan är mellanstadieläraren som visste hur man gjorde historia roligt och som sadlade om och blev författare på heltid --- ett beslut som han aldrig ångrat. Nu har folk i hela världen roligt åt hans berättelser, istället för bara en skolklass.

Son till Poseidon - föregångaren till Aquaman

Vem är den perfekta guiden till den grekiska mytologin? Percy Jackson såklart! Han berättar lättsamt och underhållande om alla knasbollar som finns i hans släktträd. Själv är Percy Jackson son till havsguden Poseidon, han som är föregångare till Aquaman och har en magisk treudd och är härskare över 2/3 av världen (den del som är under havsytan). Men hur gick det egentligen till när Poseidon och Athena blev ärkefiender?

En del av spänningen i de ursprungliga Percy Jackson böckerna var faktiskt hur Percy och Annabeth blev bästa vänner och senare förälskade --- det är verkligen en Romeo och Juliahistoria, men med lyckligt slut.

Annabeth Chase är också en av de bästa hjältinnorna som skapats i modern barn-och-ungdomslitteratur. Hur ser en vacker, klok och smart hjältinna ut idag? Hur skulle Athenas barn leva i USA idag? Annabeth är svaret på den frågan.

Game of Thrones överträffas

Percy Jacksons guidebok är inte precis barnvänlig rent innehållsmässigt --- redan i de inledande kapitlen förekommer massor av incest och kannibalism och fler våldtäkter och blodigare mord än i ett avsnitt av Game of Thrones. Det är gott om splattereffekter. Demeter råkar illa ut hela tiden, blir först våldtagen av sin ene bror, som också i förbifarten mördar hennes ende sanna kärlek, och sedan blir hon våldtagen av sin andre bror, och slutligen blir hennes älskade dotter kidnappad av hennes tredje bror och nerdragen i dödsriket. Med tanke på hur rättmätigt förbannad skördegudinnan Demeter måste vara på tillvaron i allmänhet (och de manliga medlemmarna av den gudomliga familjen i synnerhet) är det ett mirakel att skördarna i Grekland inte slår fel oftare. (Fast ekonomin kollapsade. Kan det ha något att göra med förbannade grekiska gudar?)

Percy Jackson - bror till en fårskinnsfäll

Percy är inte speciellt stolt över sitt släktträd, och visst känns det underligt att vara bror till en gyllene fårskinnsfäll ... (En fårskinnsfäll som figurerar i legenden om Jason och Medea och det gyllene skinnet. Ytterligare en grekisk kärlekshistoria som går käpprätt åt helvete.)

En hel del detaljer i boken är väldigt äckliga. Percys farbror Zeus förvandlar sig till sin bror Hades för att förföra Persefone, som är Hades fru (och även Zeus egen dotter ...) och Percy Jackson konstaterar att "Nu blev det äckligt på riktigt!". Årets understatement.

Ett modernt dokusåpa-språk används, men man har inte skarvat med "sanningarna" i de gamla grekiska myterna. Det är mycket som är helt och totalt fruktansvärt, saker som är hemska, tragiska, äckliga och helt uppåt väggarna perversa. Det här var forna tiders underhållning (de hade inte HBO).

Olivernas Athen - ingenting i hästväg

Samtidigt så strösslas det generöst med små detaljer, som vad sköldpadda heter på grekiska och varför, och varför det finns olivträd på sluttningarna kring Athen men inga hästar ... Som sagt, sådant som kan vara kul att veta, och som Percy Jackson tillägger: ni kanske behöver veta detta om ni spelar spel. Som Trivial Pursuit eller Jeopardy. Fast inte några spel som är på blodigt allvar.

Sista kapitlet, om guden Dionysos, är grymt obehagligt. Här skildras en kult med ohämmat festande, där droginfluerade, hippieliknande medlemmar roar sig med att slita utomstående i stycken. Släktingar på besök inräknade. Dionysos behöver själv inte lyfta ett finger. Sedan bestämmer de sig hela kulten för att invadera Indien (alla hippies förlovade land), innan Dionysos slutligen återvänder till Grekland, fullastad med souvenirer, och intar sin tron uppe på Olympens berg.

Mintglass eller kolaglass?

Man ska inte reta upp gudarna. Vilket romanens undertitel påpekar. Men man ska också hålla sig på behörigt avstånd från deras följare och inte involvera sig med droger eller supa sig redlös och mörda folk, eller stänga in spädbarn tillsammans med ormar i små kistor, vilket Percy Jackson förnumstigt påpekar i sin text. Ett gott råd till läsare i 9-12 års åldern. Förhoppnings kommer läsarna ihåg detta när de blir äldre.

Och nästa gång du tar dig en mintchokladglass kan du tänka på att du äter mosad havsnymf.! Då kanske du väljer en kolaglass istället ... Kola är inte i alla fall inte gjort på en av gudarna mosad nymf.


lördag 27 juni 2020

BOK: Boken om käpphästar av Reetta Niemelä

Författare: Reetta Niemelä
Titel: Boken om käpphästar 
Antal sidor: 33

Översättning: Maija Hurme
Illustrationer: Salla Savolainen
ISBN: 9789179751050
Utgivningsdatum: 2020-05-04
Förlag: Bonnier Carlsen

Alla har vi våra käpphästar ... ibland bildligt, ibland bokstavligt. De här tjejerna har käpphästar som sina käpphästar!

Det här är en fin och inspirerande pysselbok som uppmuntrar till massor av pyssel och utomhuslek och samvaro med de nya husdjuren käpphästarna ... Hur man tar hand om dem, hur man tillverkar dem, hur man sköter dem, borstar dem, matar dem, gör hinderbana till dem ... Allt finns i den här boken!

Passar för alla fans av Sam och Sigge böckerna, Mulle böckerna, Hästdeckarna och annat häst-mys.

Margareta Nordqvist (som illustrerar Sam och Sigge böckerna) har föresten gjort en egen lättläst käpphästbok.

Här får vi följa Iris och Rina som startar en egen käpphästklubb vid stallet. De tillverkar nya hästar och även alla fina tillbehör man kan behöva. Väldigt mycket av pysslet är baserad på återbruk --- så släng inte, kolla vad du har först!

Sedan är det bara att fixa stallplats, hästfoder, hästborstar, olika tillbehör och en flott hinderbana!
Let the games begin!

tisdag 23 juni 2020

BOK: Fjärilsrummet - En fullfjädrad fullträff om mysterier och naturvetenskapliga studier!

Författare: Lucinda Riley
Titel: Fjärilsrummet
Antal sidor: 616
Översättning: Johanna Svartström
Originaltitel: The Butterfly Room
ISBN: 9789189057340
Utgivningsdatum: 2020-04-17
Förlag: Strawberry Förlag

Fjärilsrummet är en helt utsökt roman. En fullfjädrad fullträff om både mysterier och naturvetenskapliga studier på 1940-och-50-talen i England. Det är inte många romaner som har en hjältinna vars främsta mål i livet är att studera naturvetenskap --- speciellt inte under en tid då utbildning inte var så lätt att få ... och omöjligt om man inte var rik eller kom över ett stipendium.

Posy Montagues idylliska barndom utspelar sig på det tjusiga Admiral House, hon fångar fjärilar och ritar av växter tillsammans med sin pappa, som läst vid Cambridge. Posy drömmer om att även hon få läsa vid Cambridge, även om hon vet att det är omöjligt, kvinnor får inte studera där ...

Men hon ritar, läser, drömmer och är en riktigt smart unge. Utom när det gäller att förstå vad det är som händer i den egna familjen ...

Posy är och hälsar på farmor i Cornwall när hennes pappa dör under slutet av andra världskriget ... Hans Spitfire blev nedskjuten över Tyskland. Det är jullov, det snöar, jultomten ska komma ... Inget dåligt kan väl hända när det är jul? Posys liv förändras dramatiskt, hennes mamma (som är från Frankrike) försvinner ut i Europa och gifter sig så småningom med en rik italienare, Posys liv är med farmor i Cornwall. Där hon åker kälke och leker i snön och får goda vänner och går i byskolan ... men hon släpper aldrig sin dröm om att få studera naturvetenskap.

Ett stipendium krävs för att drömmen ska bli sann och ett smärre mirakel --- att Cambridge börjar ta in kvinnliga studenter. Posy kommer in under det andra året som kvinnor får lov att studera där och hon får direkt nya, spännande vänner.

Hon träffar också Jonny, som är stadig och stabil och har ett tryggt och traditionellt hem (två föräldrar, två systrar, en hund) och planerar för en karriär inom armén. Dessutom träffar hon också den spännande och karismatiske Freddie, som har skådespelardrömmar och är med i Footlights (den berömda dramagruppen i Cambridge där Monty Python, The Goodies, Emma Thompson, Hugh Laurie, Stephen Fry, Tony Slattery, Penny Dwyer, Paul Shearer med flera har börjat sina illustra karriärer). Freddie är raka motsatsen till Jonny --- och han pratar aldrig om sin familj eller det förflutna.

Posys högsta dröm är fortfarande att få jobb på Kew Gardens i London --- att rita av växter, att pyssla om växter, att umgås med växter från hela världen ... Medan Jonny förväntar sig att hon ska följa med honom över hela världen, varhelst han kan tänkas få en postering. Samtidigt tycker Freddie att det är bra att Posy har en egen karriär, för som skådespelare (med ungefär fyra repliker per betald föreställning) kommer han ju inte att kunna försörja dem ...

Det är fantastiskt roligt att det är så mycket naturvetenskap med i den här boken, under en tid då så mycket hände, både när det gällde forskning och utbildning, och det är också spännande att huvudpersonen är en tjej som är intresserad av naturvetenskap ... Det spelar ingen roll om det är 1940-tal eller idag ... fortfarande betraktas tjejer som lite udda om de mest av allt är intresserade av naturvetenskap, matte och teknik ... Jonnys inställning har blivit ovanligare, men är inte unik. Självklart går hans karriär före hennes ...

Miljöerna är både spännande och slående vackra, vare sig man befinner sig i det vindpinade och snöiga Cornwall eller i det anrika och tjusiga Cambridge eller det förtrollande Kew Gardens och Londons bubblande entusiasm under efterkrigstiden .... Att få följa med Posy till alla dessa ställen, genom decennierna, är en verklig "treat"!

600 sidor brukar kännas långt --- här försvinner sidorna i ett nafs! Det känns verkligen som om man försvinner in i en annan värld och en annan tid, med Posy som vän och ledsagare och man håller tummarna för att hon ska få det där stipendiet för sina studier, lika mycket som när man hejade på att Harry Potter skulle vinna sin quidditch match när man var liten ...

"Fantasy" och resor kan komma i alla former.

En fantastiskt fin, välskriven och unik roman.

Om författaren: Irländska Lucinda Riley började sin karriär som skådespelare (precis som Freddie, så hon vet vad hon skriver om!) men idag är hon mest känd som författare till serien De sju systrarna (som ska filmatiseras). Fjärilsrummet är en helt fristående roman som Lucinda Riley gjort klart mellan några böcker i De sju systrarna serien ... 600 sidor med en helt originell berättelse. Bara sådär. Mellan varven. Det är imponerande.

BOK: Ur askan - Midsommarmord på Ulvön i Höga Kusten deckardebut

Författare: Lina Areklew
Titel: Ur askan
Serie: Höga kusten-serien (del 1)
Antal sidor: 372
ISBN: 9789189057395
Förlag: Strawberry Förlag

Utgivningsdatum: 2020-05-22

Att hitta nya smultron i de nordiska deckarsnåren är inte alltid det lättaste ... Men Strawberry förlag har verkligen lyckats med sitt första smultron (och sin första deckare någonsin!) - Ur askan är en brännhet, sprakande kanondebut av Lina Arklew.

En intressant persongalleri, förrädiskt vackra miljöer och ett komplext sammanhang, som man kan grunna på länge ...

En av bokens huvudpersoner är en Estoniaöverlevare. Estoniakatastrofen var en stor sjöolycka i Östersjön 1994, då 852 passagerare förolyckades - 501 av dem var svenskar på Tallinnkrysning. Katastrofen tog upp stort utrymme i den svenska nyhetsrapporteringen när det begav sig, men den har praktiskt taget inte gett något avtryck alls i den svenska deckarhistorien eller litteraturhistorien i stort. (Jämför t.ex med elfte september katastrofen eller Boston maraton och hur grundligt bearbetade dessa trauman har blivit i amerikansk litteratur och film, bland annat deckare och thrillers ...)

Fredrik Fröding är namnet på överlevaren och hans bror Niklas försvinner ... men ingen kropp hittas. Och det vet ju alla vad det betyder i deckar-sammanhang ...

Men det dröjer 25 år innan Fredrik ser Niklas igen. Utanför ett hotell i Stockholm ... tillsammans med ägaren Adam Ceder.

För att få reda på sanningen om sin bror och varför denne försvann skuggar Fredrik Ceder till Ulvön, där han planerar att fråga ut honom ... Men det hinner han aldrig. Ceder hittas mördad. Och utredaren Sofia Hjortén är någon ur Fredriks förflutna ... Fredrik blir huvudmisstänkt och av alla är det bara Sofia som tror att han är oskyldig till mordet.

Höga kusten har ett dramatiskt landskap som passar för den här typen av deckare ... och det är kul att se nya miljöer dyka upp i en deckarserie. (Stockholm och Gotland är förmodligen de mordtätaste områdena, om man konsulterar svenska deckare ...)

Som så ofta i deckare (och även romaner i allmänhet) ska även ett mysterium från det förflutna redas upp, och de nutida händelserna har kopplingar till det som hände på Ulvön på 1970-talet.

Fredrik och Sofia kommer med all säkerhet att komma tillbaka i många uppföljare ...

Och en ny favoritserie i deckarvärlden har sett dagens ljus!

Letar du efter en svensk sommardeckare med spänning, bra "final twist", vackra miljöer och lagom sympatiska men ack så mänskliga huvudpersoner ... Leta inte längre! Hugg in på detta smultron!


BOK: Nelly Rapp och anden i flaskan - Nelly Rapp jubilerar med mysterium nummer 20!

Författare: Martin Widmark
Titel: Nelly Rapp och anden i flaskan
Serie: Nelly Rapp - monsteragent (del 20)
Läsålder: 6-9 år
Antal sidor: 92
Illustrationer: Christina Alvner
Inläsare ljudbok: Cecilia Frode
ISBN: 9789178037452
Förlag: Bonnier Carlsen

Utgivningsdatum: 2020-03-26

Rafflande, rapp och rolig ... Se där har du Nelly Rapp i ett nötskal! NU är det dags för Nelly Rapp jubileum --- det här nummer 20 i serien med berättelser av Martin Widmark och illustrationer av Christina Alvner.

Martin Widmark är även känd som LasseMajas skapare och Christina Alvner har illustrerat massor av kul saker genom åren --- Bland annat den roliga serien om Alva ... I Alva-böckerna läser faktiskt Alva Nelly Rapp böckerna! En kul meta-grej ...

Efter 20 böcker ... finns det några maffiga mysteirer kvar för Nelly Rapp at lösa, tillsammans med hunden London och bästa kompisen Valle?! Japp, serien känns lika fräsch och rolig som alltid, till och med ännu bättre än vanligt ...

Här tar man upp viktiten av uppfinningar för att rädda miljön och vilket jättebra och jättefint jobb som alla lärare gör med att uppmuntra pigga ungar som Nelly Rapp ... Läraren i den här boken är no-fantast och ska pensioneras och då uppfinna ett bränsle som ska rädda miljön och hela världen ...

Nelly Rapp och Valle vill hitta en extra fin avslutnignspresent till sin fina lärare, något som hon verkligen ska få nytta av ... och det lyckas de med, samtidigt som de snubblar in i ett nytt övernaturligt mysterium!

Superfin, superkul läsning med härliga illustrationer!

Nelly Rapp --- må du fortsätta att rädda världen i minst 20 böcker till!


FILM: Jurassic Park and Jaws fight to top US box offices decades after their first releases

A Jurassic Park and The Flintstones double bill at the McHenry Outdoor Theater in Illinois. Photograph: Tannen Maury/EPA

Steven Spielberg’s 1993 dinosaur-rampage blockbuster beats his 1975 shark horror as coronavirus shapes cinemagoing ...

It’s mega shark vs giant dinosaur at the US box office. Twenty-seven years after its first release, Steven Spielberg’s 1993 dinosaur-rampage blockbuster Jurassic Park has regained the number one spot at the US box office, just beating another another back-catalogue Spielberg blockbuster Jaws, in a commercial landscape severely affected by the coronavirus pandemic.

Deadline reports that Jurassic Park earned just over $517,000 over the weekend of 19-21 June, having displaced last week’s top film The Invisible Man, which had earned around $383,000. The figures derive from an industry report produced by ratings agency Comscore, which stopped publicly reporting box office results in March after the pandemic took hold. According to the Hollywood Reporter, Jurassic Park played in 230 locations across the US, the vast majority being drive-in cinemas.

Jaws achieved second place with $516,000 from 187 venues, 45 years after its initial release in 1975. ET the Extra Terrestrial and Raiders of the Lost Ark came further down the list, at numbers 7 and 18 respectively. The best-performing new movie was the horror film Followed, which took the number eight slot with $127,000.

Comscore’s report suggests that the tiny improvements in box office results demonstrate that some appetite for cinemagoing remains, but audiences remain wary while the pandemic retains its grip. The total income for the weekend was around $3.8m, which contrasts with more than $200m for the same weekend in 2019. Drive-ins remain much more popular than traditional indoor cinemas, comprising 160 of the top grossing 201 venues.

US cinemas are due to open in much larger numbers in July, with the first nationwide cinema release of a new film projected to be the Russell Crowe thriller Unhinged on 10 July. Disney’s warrior epic Mulan is due for release on 24 July, and Christopher Nolan’s spy thriller Tenet on 31 July.

BOK: Spökpokalen av Katarina Genar - Mysrys i Mystiska Skolan!

Författare: Katarina Genar
Titel: Spökpokalen
Serie: Mystiska skolan (del 10) 
Mystiska skolan kapitelbok (del 3)
Läsålder: 6-9 år
Antal sidor: 105 
Illustrationer: Alexander Jansson
ISBN: 9789178037148
Förlag: Bonnier Carlsen

Mysrys och rysmys med Katarina Genar innebär direkt en högtidsstund i läshörnan! Det här är den tionde boken om Mystiska Skolan och den tredje kapitelboken, som innehåller lite mer text och svartvita illustrationer av  Alexander Jansson. De är ofta lite suddiga som för att fånga farten i handlingen och den lite spöklika stämningen på skolan ...

Huvudpersoner är Greta och Malte, de är bästa vänner och träffar på många spöken i skolan. Oftast vill spöken ha hjälp med någonting ... Deras kompis Teo är inte lika modig och sticker alltid innan spökena kommer. Sally däremot gillar spöken och att skrämmas med läskiga historier ... Så hon skulle säkert bli glad över att få bevis för att hon har rätt i att det spökar på skolan ... Men hon missar av olika tillfälligheter alla spökena som hon berättar om!

Spökpokalen i den här berättelsen har inskriptionen Fredrik. Det är en spökpokal, eftersom den välter hela tiden ... varför välter den (Och inte någon av de andra nio pokalerna), varför är spöket arg på just den pokalen  ... och viktigast av allt: vad kan Greta och Malte göra för att hjälpa spöket så att hen blir glad igen och får upprättelse i en mycket viktig sakfråga ...

Tips för mer läsning: De två första kapitelböckerna i serien: Spöket i biblioteket och Spöket i dimman.

Spöket i biblioteket är fortfarande min favorit i hela Mystiska Skolan serien!

söndag 21 juni 2020

BOK: Säg inget om Lydia av Celeste Ng

Författare: Celeste Ng
Titel: Säg inget om Lydia
OriginaltitelEverything I Never Told You
Översättning: Anna Strandberg
Antal sidor: 262
ISBN: 9789100177362
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsdatum: 2020-05-05

Säg inget om Lydia av Celeste Ng är en omsusad roman.

Små eldar överallt  blev TV-serie av och med Reese Witherspoon --- nu ät det klart att även Säg inget om Lydia kommer att filmatiseras. Celeste Ngs bok blev dessutom Amazons #1 Book of the Year när den kom ut i engelskspråkig originalupplaga -- och brädade därmed förhandstippade favoriter, som romaner av Stephen King och Hilary Mantel. Inte dåligt för en debutant som Celeste Ng.

Säg inget om Lydia är ett slags deckare / thriller som kunde haft titeln: Girl, gone --- som parafras på Gillian Flynns populära Gone Girl --- och alla dessa "girl" böcker som just nu är inne i deckarvärlden, inklusive översättningarna av den svenska Millennium serien.

Handlingen i Säg inget om Lydia utspelar sig på 1960-och-1970-talen i USA, liksom handlingen i så många trendiga deckare idag. Det är ett måste att handlingen inte utspelar sig i nutid --- för närvaron av mobiler, Facebook, Instagram etc. hade direkt omintetgjort hela deckarintrigen. Alltså: att det inte finns några spår efter Lydia, och att hon har hållit så mycket hemligt. Idag lämnar alla tonåringar tonvis av spår efter sig. Man hade direkt kunnat kolla upp vem Lydia pratat med (eller inte pratat med) och scrollat igenom kontakterna och konversationerna.

Boken börjar med slutet. Året är 1977. Tonåriga Lydia Lee har drunknat i sjön nära sitt hem (se romanens omslag) och därefter går man tillbaka i tiden och börjar nysta i fallet ....Var det självmord, mord eller olycka? Vem är skyldig? Vad är det för händelser som har lett fram till Lydias död?

Undan för undan skapar Celeste Ng ett porträtt av en dysfunktionell och olycklig och vilsen och stundom närapå psykopatisk familj.

Lydias storebror Nathan försöker dränka henne som barn, eftersom hon är pappas favorit.

Lydias mamma Marilyn försöker få Lydia till att vilja bli läkare, eftersom hon själv inte blev läkare, utan hoppade av läkarstudierna när hon gifte sig och blev hemmafru med tre barn. (Det där är typiskt amerikansk efterkrigstid och en märklig moral --- man kan väl både ha jobb och familj, om man vill ?! --- här är det "antingen eller", och i detta fall blir det "jag har familj, alltså kan jag inte bli läkare").

Lydias pappa James vill att Lydia ska vara populär och vän med alla de populära, vita tjejerna och killarna i high school, eftersom han själv inte var populär i skolan. James har skrivit sin avhandling om den amerikanske cowboyen, vilket säger en hel del. James är "Chinese-American" och drömmer om ett liv som "all-American" för sig och sin familj. En dröm som tvingas på Lydia, som inte känner sig hemma någonstans.

Lydia själv verkar mest av allt vara intresserad av grannpojken Jack, men Jack är kär i hennes storebror Nathan ... Det är inte mycket som går Lydias väg.

Alla i boken verkar lida av identitetskriser.

Den som verkar ha mest koll är lillasyster Hannah, yngst i familjen, men mest perceptiv.

Det här är en grymt tragisk roman om hur en ung människa drivs till sin vattniga död --- av sin närmaste omgivning.

På frågan om vem som är skyldig till Lydias död ... Alla är skyldiga, syskonen, föräldrarna, den opålitlige Jack och alla i skolan som gjorde Lydias liv till ett helvete. Ett helvete som inte ens vatten kan släcka.

Flytande, flödande språk, medvetet och träffande, både av Celeste Ng och den duktiga översättaren Anna Strandberg.

Mer läsning i samma stil:

Jennifer Niven - All the Bright Places

Jane Hamilton - A Map of the World

Laura Lippman - What the Dead Know