FILM: Greenland 2: Migration - Butler som Moses på jakt efter det heliga landet ...

Titel: Greenland 2: Migration

Regi: Ric Roman Waugh

Medverkande: Gerard Butler, Morena Baccarin, Roman Griffin Davis, Tommie Earl Jenkins.

Betyg: 2

Aktuell: på 4K UHD, BD och DVD

”Nato var inte där när vi behövde dem, och de kommer inte att vara där om vi behöver dem igen. Kom ihåg Grönland, den stora, dåligt skötta isbiten”, skriver Trump på Truth social.

 Nu är det dags för ännu en film från den stora isbiten ...

Grönland har förresten varit mycket på tapeten i nyhetsflödet. President Trump vill ha Grönland till varje pris och hävdar att ön bara försvaras av ett par hundar, ett par hundslädar och någon hundslädförare. Nato är förolämpat och när Trump vill ha hjälp av Nato med Hormuzsundet hävdar amerikanska komiker att det bara vore rätt och riktigt att de europeiska allierade skickar en hundsläde (och möjligen ett par hundar) som hjälp. Man kan inte bara hela tiden vilja ha och ha och ha ... utan bjuda tillbaka, utan att säga tack för det man redan fått. Per capita har Danmark offrat fler soldater än något annat land när USA åberopat artikel fem. Grönland i actionsammanhang ... missar att ha med gulliga hundar och hundslädar och hundslädförare. Man satsar helt och hållet på att ge Gerard Butler en hjältegloria. Och även om filmtiteln innehåller ordet Migration så är det snarare krig och strider som är i fokus. Igen. Suck. Som om vi inte redan fått nog av det.

Gerard Butler  är tillbaka för att rädda sin familj ännu en gång, i uppföljaren till 2020 års Greenland äventyr som var bättre (eller i alla fall mindre dåligt) på alla sätt.

Efter världens undergång varit nära så går det rykten om det förlovade landet och familjefadern svär att han ska ta sin familj ditt ... även om han själv inte får njuta av det förlovade landets frukter. Är det där inte historien om Moses en gång till. Visst, Gerard Butler irrar inte omkring fyrtio år i öknen, men det känns som det. Och det sentimentala slutet där det ska gråtas över fadren som försakat allt för att leda familjen (eller sekten) till säkerhet. Herregud i mellerud. Att det fortfarande krämas ut den här sortens historier. Allt är så nedtonat och seriöst och gravallvarligt och ... hysch-hysch-visa respekt. Så långt från ett högljutt, bombastiskt och roligt äventyr som det hade kunnat bli. Längs vägen plockar man också upp en flickvän till sonen. Var det inte Moses som gjorde något liknande, eller om det var Noah ... ? Såg till att sönerna hade någon att para sig med i den nya post-apokalyptiska världen.

Någonstans börjar man fundera på om förra Greenland filmen bär skulden till att Trump nu vill ha Grönland. Som en bunker för män med en stor tendens till självförhärligande och en ingen tendens till självdistans.

Hela filmen ser förresten ut som en urvattnad disktrasa. Var blev färgerna av? Tog de slut när filmvärlden gjorde Wicked ett och två?

Nej, tillbaka med lite färg och kul och lite självmedvetenhet och självdistans.

FILM: Anaconda - Jack Black springer från Anna Anaconda ... men är inte så kul som i Minecraft

 

Film: Anaconda

Regi: Tom Gormican
Medverkande: Jack Black, Thandiwe Newton, Steve Zahn, Paul Rudd, Daniela Melchior, Ione Skye.

Musik: David Fleming
Filmfotograf: Marc Spicer
Manus: Kevin Etten, Tom Gormican

Aktuell: på 4K UHD, BD, DVD

Betyg: 3

Anna Anaconda, när ska bröllopet stånda, kanske redan på måndag ... i alla fall om Paul Rudd och Jack Black får ihop tillräckligt med stålar för att ta sig till anakondans djungel där de kommer att titta djupt in i varandras ögon och bedyra varandra evig kärlek. Hur kan dessa två Hollywoodkomedigiganter aldrig ha fått göra en komedifilm tillsammans förr? Och hur kan man missa all komisk potential och låta dem spela fattiga underdogs när det är så mycket roligare att driva med rika Hollywoodstjärnor och deras reboots och franchises? Det här är som om man skulle gjort White Lotus med kulturarbetare som lever på existensminimum. Mycket mindre roligt.


Huvudpersonerana Doug och Griff är bästa barndomsvänner med en och samma dröm: att göra en remake av sin favoritfilm Anaconda. Efter en medelålderskris gör de slag i saken och de ger sig in i Amazonas djungler för att filma ... kaos är bara förnamnet på deras kaotiska och otursförföljda filminspelning, och allt ställs på sin spets när en verklig jättelik anakonda får upp vittringen på byte ... och detta leder till scenen "Jack Black sprintar med uppstoppat vildsvin för att överleva vildsint ormattack".

Tom Gormicans tidigare film, en metakomedi med Nicolas Cage med det passande namnet The Unbearable Weight of Massive Talent, har mer gemensamt med den nya filmen Anaconda än den gamla skräckfilmen Anaconda från 1990-talet som denna ska vara en remake eller reboot av. Denna Anaconda förväxlar ofta värdelösa interna skämt och självmedvetenhet med smarthet och innovativt tänkande, och ibland förväxlar den att bara komma till filminspelningen med komedi.

Paul Rudd och Jack Black är pålitliga komediveteraner, men filmen som pågår runt det centrala bromanceparet slösar ofta bort mängder av möjligheter, både till komedi och spänning. Det blir mycket långsökt när filmteamet ska tvingas in i ännu mer fara och de ska konfrontera än ännu större och värre orm än den som de använder i filmen .. och så har vi problemet med Daniela Melchior och hennes karaktär. Hon är badass. Men ... filmens intrig kräver att hon kommer och går och försvinner lite när som helst för att kunna plockas fram senare och användas till filmens "big twist" ... och det blir långsökt på gränsen till überfånigt eftersom stora delar av filmen utspelar sig på en liten båt. Vart i hela världen kan hon ha tagit vägen? Det går inte att bara gå upp i rök på en liten båt!

Nu till ormen. Bigger isn't always better. Vi får nu en större orm än i 1997 års version och CGI effekterna har blivit bättre ... Men allt är mindre charmigt. Retro är inne, liksom animatronics, och här missar man den charmen. Det blir inga roliga skräcknärbilder på ormen. Visst dyker det upp folk från originalet och gör cameos. Allt annat vore tjänstefel. Men ... det blir mest platt fall för återvändarna.

Hur bra är denna nya meta-reboot? Hur smart är det att gå från skräck till skratt? Ibland är det så dumt att det blir roligt, ibland är det så dumt att det bara blir dumt. Med skräck ryser man. Med komedi myser man. Båda genrer kräver fysisk respons av sina åskådare. Om rysningarna och skriken uteblir, om skratten och fnissen uteblir, då har man misslyckats. Och om du får fram både skrik och skratt, då har du lyckats med en skräckkomedi. Här lyckas man till hälften.

FILM: Five Nights at Freddy's 2 - Av med masken! - Masked Pizza Mascots är tillbaka!

Regi: Emma Tammi
Manus: Scott Cawthon
Baserad på: Five Nights at Freddy's 2 av Scott Cawthon
Producent: Scott Cawthon, Jason Blum
Medverkande: Josh Hutcherson, Elizabeth Lail, Piper Rubio, Wayne Knight, Matthew Lillard med flera ...

Aktuell: på 4K UHD, BD, DVD, med mera

Five Nights at Freddy's 2 har slagit rekord.

Det är den film som världens samlade kritiker sågat allra mest, men som publiken i förhållande till kritikernas dom gett högst betyg ... alltså "the biggest gap". 

Detta är ett fenomen som pågått under en längre tid, att kritiker och publik tycker väldigt olika. Kolla till exempel på Rotten Tomatoes och se hur kritikerhyllade Oscarsvinnare som Emilia Pérez kan belönas  belönas med lovord av kritikerna och sågningar, ruttna tomater och urvält popcornsbehållare av publiken. Five Nights at Freddy's 2 var stolt innehavare av "tycker olika" rekordet ... i alla fall tills den erbarmliga dokumentären Melania (som handlar om Donald Trumps senaste fru) kom. Den sågades ännu mer av kritikerna och hyllades ännu mer av publiken (varför?) och har alltså just nu i skrivande stund rekordet för "the biggest gap". Men Five Nights at Freddy's 2 hade rekordet för en stund. Se den, analysera den och tänk efter ... hamnar du på kritikernas sida eller publikens? Spiller du ut din popcornskål eller lämnar du den upprätt?

När det gäller att välja sida ... är det faktiskt svårare än det låter. Popcornskålen är halvfull - eller halvtom. Beroende på hur man ser det.

Det här är ingen bra skräckfilm, man får vänta för länge på att det blir skräck, det är för mycket billiga jump scares, det är för mycket exposition och förklaringar och filmen kräver för mycket hemläxa och för många förkunskaper (inte Marvel-nivå, men ändå) för att man som publik ska kunna uppskatta allt ... Men ändå. Skräckfilmerna verkar över lag bli sämre och sämre. Och den här filmen är inte sämre än många skräckfilmer som kommit i modern tid.

Många moderna skräckfilmer känns inte ens som skräckfilmer. Och många succéer som får uppföljare gör uppföljare som är så mycket sämre, till och med de som är ganska bra (som Black Phone och M3gan) blir mycket sämre och/eller mycket mindre skräck. Så hur mycket ska man gnälla när man ser en skräckfilm som ser ut som TV4 underhållningen Masked Singer och man känner för att ironiskt skrika "av med masken"? Five Nights at Freddy's 2 är ofta rolig - ibland medvetet, ibland omedvetet - och man kan ju ha roligt tillsammans genom att se en sådan här film och kasta popcorn eller plastbestick på skärmen när det blir för fånigt och göra en liten happening av det.

Dessutom. Filmmakarna har verkligen tagit "uppdrag tillfredsställa fansen" på allvar. Det ska de ha credd för. Det finns med massor av referenser och bakgrundsmaterial. Det finns massor av extramaterial. Det finns sämre skräckfilmer och det finns sämre filmer baserade på spel. Och det finns många liknande twists i uppföljarna där de onda i ettan blir typ de goda i tvåan ... eller i alla fall de som vi hejar på. I brist på bättre.

Efter den här filmen kommer du i alla fall få rysningar när du ser marionetter och dockor i Masked Singer och fundera på när de ska överfalla David Hellenius. Vilket gör kvällarna med Masked Singer mycket roligare.

Och ... kolla in Elizabeth Lail och hennes rollprestation. Filmen lägger ännu en traumatiserad hjältinna, ännu en "final girl", till den ikoniska listan med Linda Hamilton, Jamie Lee Curtis och Sigourney Weaver, som försöker gå vidare och leva ett någorlunda normalt liv fast hon vet att det är typ omöjligt. Att se dessa hjältinnors kapitel två är alltid mer intressant än att se deras kapitel ett.

Och .... ännu ett plus i kanten. Specialeffekterna har uppdaterats på ett fint sätt sedan ettan. Animatronerna är snyggare, smutsigare, mer hard core och mer hotfulla. Man litar inte på CGI som används sparsmakat (för att vara en modern film) utan man kör mycket med praktiska effekter ... vilket har visat sig vara mycket praktiskt (och skrämmande) ända sedan Aliens och Terminators begynnelsedagar.

Fina miljödetaljer, cameos och referenser till spelserien är mumma för fansen. Man har jobbat med effektfull visuell styrka där neonljus och mörka korridorer kompletteras med retrodoftande estetik, rostig mekanik, dammig färgpalett och industry shabby chic. Tröttnar du på skräckintrigen kan du alltid tänka på att allt detta gör en comeback inom modern inredningsdesign.

Och fans av den gamla Scream serien kan konstatera att Mathew Lillard och Skeet Ulrich är tillbaka i samma film igen ... även om de tyvärr aldrig är med i samma filmruta och deras cameos gärna hade fått vara större.