Filmkrönika: Filmchallenge juni månad med många sommarfilmer, några moderna klassiker och en fullträff från Brasilien ...

Filmkrönika - Filmchallenge juni månad med många sommarfilmer, några moderna klassiker och en fullträff från Brasilien ...

Nu är det dags att summera min filmchallenge för juni månad. En hel del tid går ju till live musik och friluftsteater  och utflykter under sommaren, men skam den som ger sig, när en challenge är igång ska den slutföras ... Har kommit på att när man vaknar klockan fem på morgonen så hinner man lätt med en två timmars film innan det är dags att gå upp klockan sju ... En sådan tidig morgon såg jag Brasiliens första och hitintills enda Oscarsvinnare, I'm Still Here, som hamnar bland månadens bästa filmer. 

Som vanligt försöker jag utgå från SVT play, för att tipsa om gratis utbud och för att SVT play ofta har bra "curated content" med relativt nya, prisbelönta filmer från hela världen. Och många gamla klassiker. Alltså råkade jag se ALLA Ice Age filmerna. Kanske inte det med mest intellektuellt motstånd som SVT play har att erbjuda, men Eva Röse är en jättebra skådespelare (och röstskådespelare) ... och det var roliga familjefilmer att coola ner med under sommarlovet. Det har också blivit ett par intressanta dokumentärfilmer och konsertfilmer, bland annat den nyinköpta filmen Elvis (som inte finns på play - än) och några filmatiserade böcker som släppts som miniserier. Intressant kuriosa: The Little Drummer Girl har gått som biofilm i London, innan den klipptes till miniserie. Det var en lång biofilm.

Annars har det blivit en bra spridning mellan olika länder igen. USA, England, Sverige (som vanligt), Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Island, Serbien, Sydkorea, Japan, Mexiko, Brasilien ...

Och SVT play har en bra pridesatsning inför sommaren, där bland annat den tjusiga italienska filmen Min enastående mamma ingår. Skapa gärna ditt eget pridetema för sommaren. 

Roligaste filmen denna månaden var The Duke, sorgligaste filmen var En ung kvinna i Paris. Höga betyg till båda dessa filmer.  Filmiska fullträffar i olika delar av känslospektrat.

Det blev 56 filmer denna månad.  851 filmer kvar till 1000.

Månadens filmer:

En ung kvinna i Paris - Starkt drama i all sin vanlighet ...

The Duke - Sann, smart och skojig historia - en konstkupp med Jim Broadbent och Helen Mirren

Kaspar Hauser - var och en för sig och Gud mot alla - Lättsmält och rolig klassiker...

Raye live i Royal Albert Hall - Fenomenal konsertfilm

Wall Street: En film och dess era - Briljant fransk dokumentär om stilbildande film ... där skurken blev "hjälte"

Newcomer - Sportfilm om psykisk ohälsa

A Simple Favor - Simpelt långtråkigt med medelålders Gossip Girls

Avatar 

Avatar: The Way of Water

Avatar: Fire and Ash

Elvis Presley in Concert - Baz Luhrmann är tillbaka med mera Elvis ...

Hamnet - Sorg och saknad i Stratford när förebilden till Hamlet stryker med

Ice Age 5: Scratattack - Ekollon och Armageddon ...

Ice Age 4: Jorden skakar loss - Pirates of the cold Caribbean

Ice Age 3: Det våras för dinosaurierna

Terrordåden i Paris - Bataclan - Drabbande om de drabbade ...

Midsommar - Florence Pugh är alltid bra ...

If I leave here tomorrow: en film om Lynyrd Skynyrd

Festkonsert från Paris - Musikaliskt fyrverkeri och verkligt fyrverkeri i tjusig konsertfilm ...

Ice Age 2 - Eva Röse lyfter som mammut ...

Nyordning på Sjögårda - Dubbelt upp av Nils Poppes (film-)flamma ...

Hemmamatchen - Sympatisk isländsk fotbollsfilm med underdogskänsla ...

Ice Age - Det våras för istiden ...

Tár - Tjära och fjädrar i homo#MeToo

Sonic the Hedgehog 2 - Mer väsen för ännu mindre ull ...

Sonic the Hedgehog - Blå igelkott med superfart ...

The Othello Club - Mörkt och cyniskt skojigt drama 

Gone - Gone Girl? Nix, Gone Woman. Ett svängigt drama med många misstänkta ...

Daisy Jones & The Six - Långdragen  bokfilmatisering med B-skådespel och B-musik

Book of Love - Lost in Translation in Mexico

I'm Still Here - Brasiliens första (och enda) Oscarsvinnare, ett starkt true crime drama

November - Baserat på sanna händelser efter Bataclan

Min enastående mamma - Fenomenal Penelope Cruz som mamma - utan Almodovar

Jag älskar dig, Karlsson - Hundar och Marguerite Viby = gulligt och gulligt!

Kuta och kör - Svensk filmklassiker med två tredjedelar av Jönsssonligan som drar maskineriet

Doktor Glas - Fammal klassiker i modern Don Giovanni tappning

Operation Bäver - Hoppers eller Jumpers? - Detta är en hysterisk kul Avatar med bävrar

Mannen utan ansikte - fin klassiker med David Bowie

Svart katt, vit katt - Roligare småskurkar än i Pusher

The Carer - förutsägbar och sentimental

Parallella Mödrar - Ännu en morsa-film av Almodovar

Pusher - Dansk Guy Ritchie film firar trettio år

Små citroner gula - Lagom söt romcom

Sune - Uppdrag midsommar - Lagom romcom som analyserar sig själv och genren under tidens gång

Broadcast News - Nyhetsfeber - Ingen hetta alls i avslagen romance triangel och samma nyhetsgnäll som alltid

ABC Murders - Primetime Poirot har blivit till trött-pensionärs-Poirot i en nytolkning med Father Brown inslag ...

Sommaren med Göran - Svensk komedi med midsommarkaos

Living - Bill Nighy i engelsk-japansk film-fusion

It's a Sin - Om bögar och AIDS i London på 1980-90-talen

XO Kitty - To All The Boys ... spin-off

No Tail To Tell - Romancing the fox ...

All Creatures Great And Small - Livet på en vetrinärpraktik efter andra världskriget

The Little Drummer Girl - Pugh och Skarsgård i spionklassiker

Trollbunden - Hitchcock plus Bergman och Dali inspiration = Supersnyggt!

Weathering With You - Vältecknad och söt tonårsromans

 

Supernova - Superfin romantisk film med storspelande Firth och Tucci

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: En ung kvinna i Paris - Starkt drama i all sin vanlighet ...

Ett gripande drama om den unga judiska kvinnan Irène som drömmer om att bli skådespelare i Paris sommaren 1942. Trots att hennes liv präglas av glädje och ambition börjar krigets mörka skugga att påverka hennes tillvaro. Regi: Sandrine Kiberlain. I rollerna: Rebecca Marder, André Marcon, Anthony Bajon, Françoise Widhoff, India Hair m.fl. (Une jeune fille qui va bien)

Betyg: 4

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: The Duke - Sann, smart och skojig historia - en konstkupp med Jim Broadbent och Helen Mirren

 

Handling: 1961 stjäl den 60-årige taxichauffören Kempton Bunton oväntat Goyas porträtt av hertigen av Wellington från National Gallery i London. Den osannolika kuppen skakar etablissemanget och blir början på en varm, humoristisk och verklighetsbaserad historia om rättvisa, familj och civil olydnad. Regi: Roger Michell. I rollerna: Jim Broadbent, Helen Mirren, Matthew Goode, Fionn Whitehead, m.fl.

Omdöme: Helt vansinnig historia - som vore så långsökt och osannolik ... om den inte var sann. Suveränt spel av Broadbent och Mirren, som är sååå övertygande som gift gammalt par. Feelgood med rejäl udd.

Betyg: 4

SCEN: Vallarna firar 30 år med Saltstänk och smuggelsprit! Rekommenderas varmt!

 Skratten står som spön i backen!

SCEN: Saltstänk och smuggelsprit - Whisky Galore och Pang i bygget när Vallarna firar trettio fina år

 

Titel: Saltstänk och smuggelsprit

Plats: Vallarnas friluftsteater, Falkenberg

Premiär: 28 juni 2026

Spelas: Hela sommaren på Vallarna, och därefter ut på  turné

Regi: Pär Nymark

Originalidé: Pär Nymark

Manus: Pär Nymark och Annika Andersson

På scen: Ewa Roos, Jojje Jönsson, Annika Andersson, Jeanette Capocci, Mikael Riesebeck, Daniel Träff, Helena Aspeflo och Håkan Klamas

Betyg: 5

Det tisslas och tasslas och fnissas och skrattas bland buskarna. I år firar man 30 år med "svensk obesprutad buskis" på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Alla är här. Och de två största kändisarna av dem alla, nöjesnestorerna Stefan Gerhardsson och Krister Classon, sitter på den allra finaste bänken. Som statyer. Färdiga för att ta selfies med, för alla besökare. 

De verkliga Stefan och Krister finns också på plats, liksom familjemedlemmar, kollegor och många av de stora inom svensk nöjesteaters digra historia. Thomas Peterson har satt upp friluftsteaterföreställningar på Krusenstiernska teatern i många år. Hans fru Anna-Karin Palmgren har varit med i många produktioner. Mia Poppe debuterade på Fredriksdalsteatern som söt liten ängel och hon utbildar idag nästa generations stjärnor. Hennes man Niclas Strand var med i Soldat Bom på Vallarna, en av de bästa produktionerna. Musikalartisten Emmi Christensson, bland annat känd som Christine Daaé i The Phantom of the Opera på Her Majesty's Theatre i London. har grundat en kompletterande tradition till Vallarnas buskis med sina omtyckta och alltid slutsålda Musikalkväll på Vallarna. Adde Malmberg har bland annat skrivit och regisserat Fredriksdalsteaterns största succé genom tiderna, Pang i bygget, där han även spelat Basil Fawlty. Kerstin Granlund får representera GAS - Galenskaparna och After Shave - som drivit Lorensbergsteatern i många långa år. Framtiden är också på plats. Krister Classons barnbarn, tioårige Olle, går just nu skådespelarkurs och ska bli skådespelare när han blir stor. Tillväxten är säkrad. Manegen är krattad.

Givetvis är familj och vänner till alla de som arbetar på och bakom scenen på plats, och många är kända för musik, teater och revy. Sångkollektivet syns i publiken, liksom bandet Klockmajor som kommer att göra comeback på Vallarnas Allsångspremiär i år, tillsammans med Linnea Henriksson och Linnéa Lexfors. Teatergläntan, Falkenbergs andra stora friluftsteaterscen, representeras av grundaren och regissören Kålle Gunnarsson, som laddar för ett hejdundrande 25-års jubileum med Emil i Lönneberga.

Falkenbergsrevyn är digert representerad i publiken och på scenen briljerar  Falkenbergsrevystjärnan Daniel Träff genom att gång på gång ramla i alla möjliga naturliga och onaturliga sammanhang. 

Det ska vara "something old, something new, something borrowed, something blue ..." Komedidrottningen Annika Andersson var med då det begav sig för trettio år sedan. Det var även "something blue" - den förvirrade brevbäraren Dag-Otto Flink, spelad av Jojje Jönsson, som i år gör bejublad comeback. Ewa Roos, denna magnifika primadonna som bland annat är känd som parhäst till Eva Rydberg, var med på Vallarnas femtonårsjubileum. I år spelar hon en mycket rik änka med ett mycket gott öga till Dag-Otto Flink. Mikael Riesebeck och Jeanette Capocci, som är ett par i verkligheten, är numera så självklara på Vallarna att det är svårt att tänka sig att de inte alltid har varit med. Träff är en ny fullträff för Vallarna, inlånad från Falkenbergsrevyn. 

Efter att ha spelat kärlekspar de senaste två åren så får Riesebeck och Capocci nu spela ett par som det aldrig slår gnistor emellan. Riesebecks präst är för tråkig och för nykter och Capoccis partyprinsessa är för livlig och för berusad - och hon föredrar Daniel Träffs viga och ständigt ramlande spritsmugglare. Riesebeck dubblerar förresten roller i år, och en ännu roligare roll för honom och hans vältrimmade funny bones är att han iklädd tidens grällaste mode spelar Annika Anderssons obegripligt mumlande man, som längtar efter ett dopp i det blå. 

Alla dessa karaktärer möts på ett hotell som drivs av Basil Fawlty med fru. Ja, inte riktigt, men det känns som det. Att detta är ett fritt riff på Fawlty Towers, eller Pang i bygget, där allt som kan gå fel, går fel. Hotellägarparet smörar för helt fel gäster och förolämpar de gäster som de borde välkomna. Saker och människor kommer hela tiden på villovägar och Dag-Otto som hjälpreda får Manuel att framstå som ett läraktigt geni. Hotellägaren är hela tiden hunsad av sin fru och hon domderar och försöker förklara hur det ska vara. Lägg till detta stora mängder smuggelsprit, à la Whisky Galore, som försvinner och dyker upp på de mest oanade och opassande ställen, så har du årets skrattfest i ett nötskal.

Det här är ett underbart jubileum där skratten står som spön i backen och där ordvitsarna haglar och där den fysiska humorn blir allt mer halsbrytande och oväntad ju längre pjäsen fortskrider.

Saltstänk och smuggelsprit  är en fenomenal triumf för Vallarna, hela det hårt arbetande team som står bakom årets föreställning och alla de som byggt upp Vallarnas friluftsteater under decennier.

När alla årets stjärnor tackas efter en lyckad premiär, så är det tre veteraner som får de högsta hurraropen när konfettikanonerna avlossas och konfettiregnet faller ner och dränker publiken i färgglada serpentiner. De tre som startade allt en gång i tiden. Stefan Gerhardsson, Krister Classon och Bosse Andersson. Tioårige Olle följer med Krister Classon upp på scenen, för säkerhets skull, för att visa att det finns de som kan leverera på scen i trettio år till. Eller längre. Det känns tryggt. Svensk obesprutad buskis växer vidare. Under tiden: missa inte årets jubileumstriumf. Allt är precis som det ska vara. Spetsat med extra mycket extra allt. Det är svensk nöjeskanon - och det är kanonkul.

Bildspel från premiären:

Anna-Karin Palmgren, Thomas Petersson och Adde Malmberg.

Stefan och Krister och Krister

Stefan och Krister som staty och verklighetens Krister med barnbarnet Olle, blivande skådespelare.

Emmi Christensson, internationell musikalstjärna, född i Vessigebro, och grundare av supersuccéen Musikalkväll på Vallarna (som är tillbaka i år den 14 och 21 juli ...)

Packat med publik i solen, på årets varmaste dag ...

Krister Classon samtalar med återvändande skådespelare. Reunion at Vallarna 30 år!

Skådespelare och allsångsledare Robin Rösehag tillsammans med Kapten von Trapp,
alias Pierre Hagman, från Sångkollektivet.

Familjen Poppe-Strand: Mia Poppe, skådespelare och manusförfattare, Niclas Strand, skådespelare och musiker (känd bland annat från Soldat Bom på Vallarna), Alvin Strand, musiker och lillebror Poppe.

Emmi Christensson, Carl-Oscar Korenado från Klockmajor och Emmis man Teodor Geigant.

Kerstin Granlund från Galenskaparna After Shave och hennes man Mats Wedin njuter av föreställningen och (kanske särskilt?) skämten om Liseberg ...

Hela årets ensemble mellan producentbröderna Janne och Bosse Andersson.

Konfettikanonerna avlossas för att fira Vallarna 30 år - och Stefan (som viskar i Mikael Riesebecks öra) och Krister (som står bredvid producenten) har gjort årets ensemble sällskap på scen).

Mer konfettiregn från konfettikanonerna och tack för en kanonkväll ...

Publiktack!

Producenterna flankerar Stefan och Krister och årets regissör och manusförfattare Pär Nymark ...

Stefan och Krister och Olle. Skådespelarframtiden är säkrad!

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: Kaspar Hauser - var och en för sig och Gud mot alla - Lättsmält och rolig klassiker...

En ung man dyker plötsligt upp i Nürnberg 1828, nästan oförmögen att tala och gå, med ett märkligt brev i handen. När Kaspar Hauser steg för steg lär sig språket och möter omvärlden avslöjar hans naiva blick samhällets fördomar och maktstrukturer. Regi: Werner Herzog. I rollerna: Bruno S. Walter Ladengast, Brigitte Mira, Willy Semmelrogge, Michael Kroecher m.fl.


Omdöme: Gammal klassiker som är oväntad rolig och "lätt tittad". Inget svårsmält pretto alltså.


Betyg: 4

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: Raye live i Royal Albert Hall - Fenomenal konsertfilm

 

Rayes genreöverskridande musik blandar friskt, med inslag från jazz, soul, R&B, pop, hiphop och blues. Debutalbumet "My 21st Century Blues" utkom 2023 och fick ett närmast överväldigande mottagande. I september samma år spelades konsertfilmen "My 21st Century Symphony Live" in, i självaste Royal Albert Hall. Med sig på scenen har Raye stor orkester, kör och ett celebert besök på orgelläktaren, där den engelska organisten Anna Lapwood gör ett musikaliskt gästspel. (Storbritannien, 2023).

Omdöme: Underbar konsertfilm. Raye är verkligen hudlös - och hutlös - och klär bland annat av sig in på bara underkläderna när hon sjunger om sexuella övergrepp ... Starkare än så här blir det inte, och jag har inte sett något bättre på Royal Albert Hall. Fenomenalt.

Betyg: 4

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: Wall Street: En film och dess era - Briljant fransk dokumentär om stilbildande film ... där skurken blev "hjälte"

Fransk filmdokumentär från 2018. Idag betraktas den som en klassiker, regissören Oliver Stones femte långfilm Wall Street. Filmen hade premiär 1987 och den genomcyniske börshajen Gordon Gekko har i Michael Douglas tolkning kommit att bli en kultfigur och näst intill fått eget liv. Antingen som förebild eller som avskräckande exempel, beroende på hur man ser det. Här berättar de tillsammans med flera andra inblandade om hur filmen kom till, hur man hämtade inspiration från verkliga förebilder och om hur filmen flera decennier senare har fortsatt och fortsätter att framstå som hyperaktuell.

Omdöme: Briljant fransk dokumentär. Fransoserna kan dokumentärer! Oliver Stones mamma är förresten från Frankrike.

Betyg: 4

FILM/TV: Alan och Amandas italienska husdröm - En euro i Toscana och många besvär ...

I ett försök att ge nytt liv åt glömda städer säljer italienska kommuner tomma hem för en euro. Genom att uppfylla en gammal dröm köper Amanda Holden två förfallna lägenheter i den pittoreska staden Salemi och övertalar bästa vännen Alan Carr att tillbringa en sommar med att renovera dem, med målet att skapa ett italienskt drömhem.

Omdöme: Alan och Amanda är väldigt roliga och charmiga. Speciellt Alan ... Nu när det är fotbolls-VM kan det vara värt att påminna om att Alan Carrs pappa är en av de största fotbollsprofilerna (som manager och talangscout) ... och sonen blev vald sist till varje lag i skolan. Väldigt bollrädd och väldigt gay och väldigt rolig ... Som Alan själv säger: jag har aldrig varit inne i garderoben ...

Betyg: 3

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: Newcomer - Sportfilm om psykisk ohälsa

 

Handling: En förstaårsstudent på college går med i universitetets roddlag och blir besatt av att ta sig upp i toppbesättningen, kosta vad det kosta vill. Jakten på resultat driver henne in i en allt mer extrem fysisk och psykisk kamp där gränsen mellan ambition och självdestruktion suddas ut. Regi: Lauren Hadaway. I rollerna: Isabelle Fuhrman, Amy Forsyth, Dilone, Jonathan Cherry, Kate Drummond m.fl.

Omdöme: En del av SVT plays queersatsning (pride sommar) - men också en väldigt deprimerande sportfilm, som inte handlar om sport och glädje utan hur sport leder till mani och depression och psykisk ohälsa. Välspelad och imponerande debutfilm.

Betyg: 4

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: A Simple Favor - Simpelt långtråkigt GG

 

Handling: En mörk komedi om den ensamstående mamman Stephanie som driver en populär blogg om föräldraskap. Hon blir vän med den eleganta och hemlighetsfulla Emily, vars son går i samma skola som hennes egen. När Emily plötsligt försvinner bestämmer sig Stephanie för att själv ta reda på vad som hänt - och dras in i ett nät av lögner, hemligheter och oväntade vändningar. Regi: Paul Feig. I rollerna: Anna Kendrick, Blake Lively, Henry Golding, Andrew Rannells, Linda Cardellini m.fl.

Omdöme: En medelålders Gossip Girl. Ojämn och långtråkig med soundtrack som inte alls passar till filmen. Och vilken jävla BFF försöker sätta dit sin nyförvärvade BFF för försäkringsbedrägeri, samtidigt som hon stöter på hennes man? Om Anna Kendricks karaktär hade blivit mördad som straff, då hade det blivit en bättre och mer trovärdig film ... ;D

Betyg: 3

FILM: EPiC: Elvis Presley in Concert - Baz Luhrmann är tillbaka med mera Elvis ...

Fakta om filmen:

EPiC: Elvis Presley in Concert är en amerikansk dokumentär- och konsertfilm om Elvis Presley. Filmen regisserades av Baz Luhrmann och är en uppföljare till hans biopic Elvis från 2022. Filmen hade världspremiär på IMAX-biografer den 20 februari och allmän världspremiär på vanliga biosalonger den 27 februari 2026. Den premiärvisades den 6 september 2025 på Toronto International Film Festival.

Filmen består av arkivmaterial och konsertframträdanden, huvudsakligen hämtade från det inspelade materialet till dokumentärfilmerna Elvis – That's the Way It Is (1970) och Elvis on Tour (1972), vilka båda skildrar Elvis Presleys liveframträdanden. Både tidigare visat och nytt material ingår, och bild- och ljudkvalitet har restaurerats.

Titel: Epic: Elvis Presley in concert

Regi: Baz Luhrmann

Medverkande: Elvis Presley, The Sweet Inspirations, James Burton, Ron Tutt, Jerry Scheff, Colonel Tom Parker.

Betyg: 4

Baz Luhrmanns kombinerar en konsertfilm med en dokumentär, och Elvis Presley fans lär sig väl ingen nytt, men det är bra musik, bra bild  och bra restaureringsjobb. 

Baz Luhrmanns  biopic Elvis lyckades sälja in Elvis till en yngre publik.  Epic: Elvis Presley in Concert är en följd av den filmen, där vi nu ska få se originalet in action och manegen är krattad.

Baz Luhrmann hittade över 50 timmar oanvänt material från Elvis: that’s the way it is, från Elvis on tour och från konserten med Elvis i på Hawaii. han hittade också ljudspår från en längreljudet från en längre intervju med Elvis dök upp. Det är det materialet som Luhrmann nu har vävt ihop till en lite collageaktig kombination av dokumentär och konsertfilm.

Av det som berättas läggs kanske inte så mycket nytt till historien men resten bländar desto mer. För det här handlar till stor del om den tidiga delen av Elvis Las Vegas-era, när han fortfarande var en magnetiskt charmig, sensationellt explosiv entertainer som kunde göra pur magi av det simplaste stycke text.

Förutom tre spelningar i Kanada på 50-talet uppträdde Elvis aldrig utanför USA. Men efter den klassiska comebacken 1968 och fram till sin död gjorde han över 1 100 konserter, många av dem just i Vegas och ibland hela tre på en dag.

Det här är en snygg och effektiv påminnelse om varför scenartisten Elvis  kallas The King. Han har jobbat för sin krona. Och Baz Luhrmann har bara putsat på den lite.

FILM: Avatar x 3 - rymd, vatten, eld och aska ...

 

Titel: Avatar box med hela trilogin

Format: Blu-ray och 4K UHD.

Betyg: 4 och 3 och 3 ...

Avatar började som "space Pocahontas" - en western i rymden där "new frontiers" ska erövras, och den vite cowboy som vi får följa väljer att bli blå och gifta sig med en prinsessa - eller i alla fall hövdingens dotter - och bilda familj.

Seriens del två, Avatar: The Way of Water, fortsätter som en western där "indianerna" rånar tåget som kommer med förnödenheter till nybyggarna. Vi får veta att planeten Jorden kommer att gå under, så nya områden kommer att koloniseras. Felet är bara att det redan bor folk på de nya ställena och de vill inte ge upp sitt territorium till nya invandrare. Same old, same old ... 

Sedan  ... blir det en mix av Lord of the Rings och Transformers och Game of Thrones och Jurassic Park och Hajen och Titanic och i stort sett alla blockbusters som finns. Tjusiga smala folk med spetsiga öron flyger omkring på drakar (typ) och säger högtravande saker. Det är patriarkal struktur och alla förväntas följa order. Människorna har Transformers som hjälp till att bygga grejor, och även till att själva bli längre och större. En jättehaj (typ) jagar en av huvudpersonerna under vattnet. Tills en ännu större varelse attackerar. Världen är full av ormbunkar och jättedjur, som i Jurassic Park filmerna. På slutet sjunker ett osänkbart jätteskepp och en massa folk ska rädda sig och inte drunkna, medan de förgäves försöker stänga olika dörrar mellan olika delar av fartyget. Det är inte alltid lätt att se vem som är vem eftersom alla är blå. Vattnet är också blått. Det är mycket blått i den här filmen. Tjusiga blå vyer som påminner om lugnande skärmsläckare. Om det inte hade varit för ljudet. Folk som skriker "woohoo" och skjuter på varandra med kulsprutor. Gång på gång påpekar huvudpersonen, den numera blå cowboyen, att familjen ska skyddas. Det är hans roll som man. Andra män i filmen säger liknande saker. Om inte alla män hade varit så upptagna med att skjuta på varandra för att skydda folk, som kvinnor och barn, så skulle den här världen ha varit mycket säkrare. Det finns plats för alla. Bring on the invandring.

Seriens del tre, Avatar - Fire and Ash, introducerar en vulkanhäxa som är skitförbannad på allt och alla, och hon och hennes klan slår sig ihop med människorna, eftersom hon och hennes klan hatar alla andra glada, New-Age-flummiga, smurfblå Na'vis, som lever livet som om de vore på ständig Thailandssemester eller med i White Lotus, och eftersom vulkanhäxans folk inte fick hjälp från Eywa (det magiska  gudomliga trädet) när de bad om hjälp. Det är frustrerande att inte veta om gudomligheter finns. Det är ännu mer frustrerande att veta att åtminstone en gudomlighet med all säkerhet finns och att bli ghostad av hen.

Gång på gång blir någon i familjen Sully kidnappad och måste räddas. Det är ungefär samma intriger som i tvåan som återanvänds gång på gång trean. Det är imponerande att de lyckats smeta ut en så tunn handling till över tre timmar. Förutom alla referenser till gamla goda blockbusters så har man med en referens till Gamla Testamentet där Abraham ska offra Isak, men backar i sista sekunden. Eywa går från New-Age-flum i den snygga Fern-Gully-regnskogen i ettan till en hämndlysten gammaltestamentlig gud i trean. "Döda alla människor"  befaller en blå, ung version av Sigourney Weaver och Eywa gör som hon blir tillsagd. Aska-och-eld folket bad tydligen inte tillräckligt snällt när de var hungriga i 40+ år i öknen. Någonstans, när alla statister dödas på löpande band, så undrar man vad James Cameron har emot "blue collar workers". Det här är inte onda människor, det är fattiga människor som inte får några andra jobb (varför skulle de annars riskera liv och lem på uppdrag i rymden) som åkt iväg för att rädda mänskligheten. Och förmodligen har jobben i bilindustrin försvunnit till Kina, därför är rymden nu full av folk från Detroit som pratar amerikanska på en planet långt, långt borta. Och när hela Pandora gjorts om till White Lotus spa kommer de inte ha råd att gå dit och få en lyxig behandling.

Avatar serien ... hur ska man betygsätta den? Den börjar lovande och sedan går det utför. Bland annat för att man tappar bort det ursprungliga kärleksparet, opposites attract, som träffades i den första filmen. Istället koncentrerar man sig på deras tonårsbarn som alla låter som amerikanska surfare som hela tiden säger "bro" och "cuz" och "that was sick". Och så skriker de woohoo hela tiden, när de gör (för dem i deras värld) helt normala saker, som att flyga på drakar. Daenerys Targaryen skrek aldrig woohoo. Tänk dig ett gäng mountainbike cyklister med Jenny Rissveds i spetsen som hela tiden skriker woohoo. Eller folk som pendlar till jobbet på Autobahn. Woohoo vad häftigt det här är! Nästa gång jag sätter mig på ett silverfärgat snabbtåg ska jag skrika woohoo ... för tåget går snabbare än en Avatar-drake. Och egentligen är tåget ju ett under av ingenjörskonst. Men inte tänker vi på det. Vi skriker inte ens woohoo när vi ser en igelkott eller en ekorre - och enligt ekologer i verkligheten är de tydligen mer komplexa och komplicerade än de påhittade varelser vi ser i rymden. That's life.

Vad kommer nästa del att heta? Efter vatten och eld är det väl dags för jord? Eller luft? Avatar - Dust to Dust? Avatar - Gegamoja och lera? Avatar - Even Thinner Air Spread Out Over Four Hours?
Vem vet. Den som lever  får se och vi får väl skrika woohoo och fejka lite entusiasm i väntan på den femte (och förhoppningsvis) sista delen. För visst måste vi se om Jordens befolkning överlever och skapar ett White Lotus paradis för de überrika på planeten Pandora. 

FILM: Hamnet - Sorg och saknad i Stratford när förebilden till Hamlet stryker med

Titel: Hamnet
Regi: Chloé Zhao

Medverkande: Jessie Buckley, Paul Mescal, Emily Watson, Joe Alwyn, Jacobi Jupe, Olivia Lynes, Bodhi Rae Breathnach, Justine Mitchell med flera ...

Betyg: 4

Alla känner till Hamlet - världens mest berömda, tragiska, dramatiska huvudperson. Färre känner till Hamnet, William Shakespeares son, som dog ung. Filmen Hamnet handlar om vad ett barns död gör med ett äktenskap som redan är hårt ansträngt av att han arbetar långt borta i London, där teaterscenen lever och frodas, medan hon lever på landet med barnen och gnetar på i ensamhet.

Därmed befinner hon sig närmare den drabbande sorgen och hon har ingen bejublad karriär att distrahera sig med. Beskyllningarna haglar mellan makarna. Hon var hemma och gjorde inte tillräckligt för att rädda Hamnet. Han var inte hemma och gjorde ingenting för att rädda Hamnet. I den här versionen blir pjäsen Hamlet som en nådegåva från maken till frun, ett tidlöst konstverk som är till för att läka de äktenskapliga såren. För stor konst kan bota all smärta.

Mycket är spekulativt och anakronistiskt och helt fel. William Shakespeares fru framställs som en trollkunnig häxa som kommer från en lång linje av häxor, det finns "byta plats med varandra" scener med de små tvillingarna som snarare är som något ur en pjäs än något ur verkligheten, och man struntar helt i att Hamlet, liksom många av William Shakespeares tragedier, är ett verk som i stora delar redan fanns och "lånades". För på den tiden var man inte så noga med copyright regler. Det samplades hejvilt från allting hela tiden. Det är förresten inte ens säkert att William Shakespeare skrev allt (om ens något) av det som han fått credd för att han lånat/skrivit. Vilket bland annat filmen Anonymous handlar om. Men det är en annan historia.

Filmen Hamnet är sanslöst snygg och en stor eloge går till smink, kostym, dekor ... och alla som jobbat för att bygga upp en svunnen, skitig, lerig värld som är mer trovärdig än den som sågs i The Tudors. Man har bland annat byggt upp The Globe Theatre i rätt skala. Cudos.

Jessie Buckley och Paul Mescal närmar sig sina ikoniska karaktärer som om de vore vanliga människor som drabbas av en familjetragedi. Starkt skådespeleri och en välförtjänt Oscar till Jessie Buckley, som var självskriven till att vinna årets statyett ända tills hon nämnde att hon inte gillade en specifik katt. Efter en rejäl pudel och ett tal om hur mycket hon älskar katter i allmänhet fick hon  dock kattälskarna på sin sida igen och Oscarskampanjen gick mer punktligt än tåget. Att årets största Oscarsskandal handlade om att älska eller inte älska katter, är ett bevis på hur lågt ribban ligger för upprördhet och skandaler idag. Att vara eller inte vara ... är frågan i filmen. Där inga katter skadas. Häxor gillar som bekant katter och andra trevliga djur.

Filmen Hamnet är baserad på Maggie O´Farrells roman, men berättar historien mer kronologiskt och med tydliga eller övertydliga citat ur Shakespeares verk. Pjäsen Hamlet får större plats och Noah Jupe, som tolkar Hamlet i filmen, blir som en surrogatson som gör att den hädangångne Hamnet återuppstår på scenen. Känslorna av triumf sprider sig genom publiken och alla vill röra vid skådespelaren som spelar Hamlet - och som i pjäsen är döende, men som i verkligheten får mottaga publikens odelade, ohämmade kärlek och blir konstnärligt odödlig.

I filmen kallas frun Agnes, och Shakespeares hustru är mer känd som Anne Hathaway, men Anne och Agnes var utbytbara stavningar i bokföringen i Stratford på den tiden. Liksom namnen Hamlet och Hamnet, vilket filmen inleder med att förklara.

Regissören Chloé Zhao, som vann en Oscar för sin Nomadland, har skrivit manus tillsammans romanens författare Maggie O’Farrell. Inre monolog har nu förvandlats till intensiva närbilder. I filmen är Agnes (eller Anne) ingen bortglömd kvinna, hon är en stark karaktär i sin egen rätt. Agnes och Will är ett par som ser saker i den andre som ingen annan ser och som uppmanar varandra till utveckling. Fast mest är den hon som utvecklar honom, skickar iväg honom till London för att han inte ska kvävas av allt det småaktiga och småskaliga i Stratford, medan hon själv ensam tar hand om att föda och begrava barn. Sorgen försöker det äkta paret överleva på olika vis.  Kanske är det inte tiden, utan konsten, som läker alla sår. And the rest i silence.

FILM/TV: Japan-Sverige - Bästa slutet på dagen ...

 

Japan-Sverige

3 tim 43 min

FIFA Fotbolls-VM 2026: Japan-Sverige

Japan-Sverige

Direktsändning från Dallas. Japan möter Sverige från grupp F i FIFA Fotbolls-VM 2026. Matchen startar kl 01.00. Kommentatorer: Chris Härenstam och Glenn Strömberg.

TVÅ mål på cirka sex minuter ... När det blir action, då blir det action ...

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: Ice Age 5: Scratattack - Ekollon och Armageddon ...

 

Handling: Scrats jakt på ekollonet skjuter bokstavligen i väg honom ut i rymden - och råkar sätta ett gigantiskt meteoritregn i rörelse mot jorden. Manny, Sid, Diego och resten av flocken måste ge sig ut på en ny resa för att rädda världen och sig själva. Längs vägen möter de nya vänner, gamla fiender och en hel del kosmiskt kaos. Regi: Mike Thurmeier, Galen T. Chu. I rollerna (originalröster): Ray Romano, John Leguizamo, Denis Leary, Queen Latifah, Jennifer Lopez, m.fl. Svenska röster: Robert Gustafsson, Björn Granath, Reine Brynolfsson, Jennie Jahns m.fl.

Omdöme: Ice Age - the Armageddon version ...

Betyg: 3

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: Ice Age 4: Jorden skakar loss - Pirates of the cold Caribbean

Ice Age 4: Jorden skakar loss - Amerikansk animerad film från 2012.

Handling: När ekorren Scrat ännu en gång ställer till det spricker hela kontinenten upp och gänget skiljs från sin flock. Manny, Sid och Diego driver iväg på ett isflak och tvingas ut på ett stort havsäventyr fyllt av pirater, stormar och farliga isberg. Samtidigt gör Manny allt för att hitta tillbaka till sin familj. Regi: Steve Martino, Mike Thurmeier. I rollerna (originalröster): Ray Romano, John Leguizamo, Denis Leary, Queen Latifah, Jennifer Lopez, Drake, Niki Minaj m.fl. Svenska röster: Robert Gustafsson, Björn Granath, Reine Brynolfsson, Jennie Jahns m.fl. 

Omdöme: Väldigt repetitiv. Pirates of the ice age? 

Betyg: 3

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: Ice Age 3: Det våras för dinosaurierna

 

Handling: Manny, Sid och Diego återvänder för ett nytt äventyr när de upptäcker en hemlig värld av dinosaurier under isen. När Sid råkar ta några dinosaurieägg, dras hela gänget in i en farlig och spännande resa för att rädda honom. Regi: Carlos Saldanha och Mike Thurmeier. Svenska röster: Björn Granath, Robert Gustafsson, Reine Brynolfsson, Eva Röse, Claes Malmberg m.fl. Engelska röster: Ray Romano, John Leguizamo, Denis Leary m.fl. (Ice Age: Dawn of the Dinosaurs)

Omdöme: Gulliga T-Rex ungar. Och mer skrikande ... 

Betyg: 3

SCEN: Poppegården: En dikt och en kappsäck när vägen känns lång ... Femton eller fyrtio år med Gunilla Poppes poetiska och dramatiska bravader firas med glädje, lekfullhet och panache

Titel: En dikt och en kappsäck när vägen känns lång ...

Plats: Poppegården (Domsten, Helsingborg, Skåne).
Medverkande: Gunilla Poppe, Mia Poppe, Niclas Strand, Thomas Poppe.
Manus: Mia Poppe
Premiär: 22 juni 2026
Betyg: 5



Ett skepp kommer lastat med godsaker. En dramaten väska kommer lastad med dramatik. Och sånger och minnen och poesi och örongodis och personliga nedslag från Gunilla Poppes långa och produktiva karriär.

Femton eller fyrtio år med Gunilla Poppes poetiska och dramatiska bravader firas med glädje, lekfullhet och panache.

Det är femtonårsjubileum på Poppegården. Men Gunilla Poppes produktioner började redan 1986 på Fredriksdal, där hon fick
husera i Prästgården. Hon hade önskat Herrgården, men hennes produktioner var för populära och Herrgården bedömdes utsättas för alltför stort slitage. (Prästgården var däremot skyddad från ovan för att skadas av allt slitage ... ?) Gunilla Poppes man Nils Poppe drev Fredriksdalsteatern och under tiden ville Gunilla Poppe ha något alldeles eget. Även om hon givetvis också var en stor del av sin mans framgångar och hon har gjort succé tillsammans med många andra skådespelare och regissörer, manusförfattare och producenter. Nils och Gunilla träffades under en teaterproduktion och så började en av de största kärlekshistorierna i svensk teaterhistoria.

Det är Gunilla Poppe som gjort Poppegården till ett centrum för svensk visa, lyrik, musik, dramatik
och intressanta möten under de senaste decennierna.

Femton år på Poppegården, och fyra decennier av minnen från de egna produktionerna, bildar grunden till kvällens soaré ... med manus av Gunillas dotter Mia Poppe. Konceptet är ett slags storstädning, där Gunilla Poppe går igenom gamla manus, programblad och minnesbilder (och många gamla medarbetare verkar finnas på plats upp i publiken), men samtidigt blir det en resa där personliga höjdpunkter från det senaste seklet av svensk poesi dyker upp i olika former.

Niclas Strand spelar den perfekte svärsonen (vilket han också är, intygar Gunilla Poppe) men också en illmarig Evert Taube, en Nils Ferlin på jakt efter husrum och en Birger Sjöberg som grämer sig över att Fridas visor blivit alldeles för populära. Mia Poppe dyker upp som nyss nämnda Frida, iklädd en puderrosa, spetskantad dröm, för att i nästa scen ha på sig piggt moderna prickiga kläder, då hon går igenom sin ömma moders samlingar ... och med gemensamma ansträngningar så hamnar allting i spara-högen. Utom ett trasigt duschmunstycke. Som inte omfattas av teaterns och poesins ljuva nostalgiskimmer.

Thomas Poppe är dels trogen bror till Mia, dels en trubadur i sin egen rätt som tolkar visor och ballader och framför ett eget verk som skulle kunna vara samtida med Beatles, eller skrivet idag. Detsamma kan man säga om Mia Poppes egna diktverk. Ungdomsverk eller skrivet idag? Tidlöst. Givetvis ska allt detta hamna i "sparas för evigt" högen.

Tiden har dock förändrat hur Mia ser på sina egna skatter, samlade på stranden ett stenkast bort från Poppegården. Vackra stenar som hon målat ansikten på, fina snäckor och underbara, slipade glasbitar. De blåa stod högst i kurs. Tills hon som vuxen förstod att de var delar av billiga vinflaskor av märket Blue Nun. Eftertankens kranka klokhet kan ibland ge en oväntad baksmälla.

Det här är ett ljuvligt vackert program, författat med finkänslighet och balans, och uppfört under svensk sommars allra vackraste tid, när rosorna står i överdådigt doftande blom vid ett skånskt korsvirkeshus. Allt och alla får komma till sin rätt och glänsa. Inte som slipade glasbitar, utan som vassa diamanter och ädelstenar som inte trubbas av och bara höjer sitt värde med tiden.

Bildspel från premiären:

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: Terrordåden i Paris - Bataclan - Drabbande om de drabbade ...

 

Handling: Bilderna spreds över hela världen. Desperata, skadade och förtvivlade människor flydde terrorn inne på musikklubben Bataclan i Paris. Daniel Psenny, en journalist som bodde mittemot Bataclan, var den som filmade de korta skakiga sekvenserna. Sedan sprang han ner för att hjälpa. I den här filmen får vi möta personerna som flydde ut i gränden och som såg sig själva på filmen. Fransk dokumentär från 2025.

Omdöme: Mycket stark dokumentärfilm. Drabbande. Om de drabbde.

Betyg: 4

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: Midsommar - Florence Pugh är alltid bra ...

 

Handling: En ung kvinna i New York följer motvilligt med sin pojkvän och hans kompisar på en sommarresa till Sverige för att besöka en svensk utbytesstudent som de har träffat på utbildningen. Vad som börjar som en idyllisk semester förvandlas snart till en mardröm när byns traditioner visar sig vara allt annat än harmlösa. Regi: Ari Aster. I rollerna: Florence Pugh, Jack Reynor, William Jackson Harper, Vilhelm Blomgren, Will Poulter m.fl.

Omdöme: Filmen är på tok för lång för en skräckis, två och en halv timme istället för en och en halv timme, vilket hade varit lagom. Men Florence Pugh är bra.

Betyg: 3

FILMCHALLENGE 1000 FILMS: If I leave here tomorrow: en film om Lynyrd Skynyrd

 

Namnet Lynyrd Skynyrd är kanske obekant för många, men "Sweet Home Alabama" har nog de flesta hört talas om. Bandet bildades redan 1964, då under namnet My Backyard. De stora framgångarna kom ca 10 år senare, med albumet "Second Helping" och genombrottssingeln "Sweet Home Alabama". I denna dokumentär berättas historien om medlemmarna, bandet och musiken - sydstatsrocken, som hade sin storhetstid under 1970-talet. (USA, 2018)


Omdöme: Som verklighetens Daisy Jones & The Six. Utan Yoko-Ono-Camilla och hennes dotter som filmare. Bara det är ett plus i kanten ... Intressant verkligt program om 1970-talet ...

FILM: Festkonsert från Paris - Musikaliskt fyrverkeri och verkligt fyrverkeri ...

 

Storslagen utomhuskonsert och klassisk musikfest vid foten av Eiffeltornet. Operastjärnor som Aida Garifullina, Julie Fuchs och Benjamin Bernheim delar scenen med bl a violinisten Bomsori och cellisten Gautier Capuçon. Mycket franskt blir det förstås - konserten är inspelad på Frankrikes nationaldag 14 juli - men även musik av Beethoven, Verdi och Orff. Och ett hejdundrande fyrverkeri som avslutning! Kör och orkester under ledning av Cristian Măcelaru.

Omdöme: Kanonkonsert. Allt är toppklass. 

SCEN: Hjälten från Öresund - briljant sommarfars med Eva Rydberg har alla nycklar ...

Betyg: 5

Hon dansade en sommar. Och ännu en. Och ännu en ... Och hon dansar än. Eva Rydberg. Nu tillbaka med en storslagen comeback på Fredriksdal. Sommarens friluftsteater med Eva Rydberg är som humorns svar på James Bond. Man vet vad man får och att man blir underhållen. Vad pjäsen eller filmen heter är av underordnad betydelse. Årets titel är hur som helst Hjälten från Öresund och det är Claes Malmberg som spelar hjälten, en roll som tidigare Nils Poppe har spelat.  Illustrationen med fötterna i plurret är förresten Nils Poppes egen, och den återfinns både på affischen och i programbladet.

Handlingen är nu flyttad till 1960-tal och det svänger som katten om både mode och musik. Eva Rydbergs huvudroll som rivjärn och huskors är nyskriven, liksom hennes biroll som bitsk simlärarinna, som också läser lusen av Claes Malmbergs virriga fröhandlare. 

Hjälten från Öresund är en gammal klassiker som här serveras i ny och större kostym, med fler skratt, peppigare vitsar, snabbare tempo, mycket mer musik och ett bättre och smartare slut. Dessutom har en del anakronistiska och spexiga moderniteter lagts till. 

Vad sägs till exempel om en kärlekssång där kvalsterallergi och dyslexi ingår? Fler kärlekssånger skulle kunna hylla allergier och diagnoser, det är modernt och politiskt korrekt. 

Bästa kärlekssången står dock äkta paret Birgitta och Robert Rydberg för. De sjunger en smäktande och rivig hyllning till sina pälsklingar - alltså: sina bortskämda och högt avgudade hundar. Under numret kommer ett halvdussin gosedjur in på scenen och stämmer in i voffsingkalaset. Vad tar ni för hunden där i fönstret? Svar: den inbringar hur många skratt som helst. En svartvit råmande ko, en ivrig värphöna, en obestämd fågel i en fågelholk och en amorös schnauzer med extra sprutt på är andra djur som gör sitt för att stjäla varje scen de är med i. Liksom ett gäng solrosor (fråga inte - det måste upplevas!).

Det här är härlig familjeteater som passar för alla generationer. De yngsta besökarna under den här varma midsommarföreställningen är i fem-års-åldern, och de gillade allting. De äldsta besökarna ville inte uppge ålder, men de gillade också allting. Man kan lätt samsas fyra generationer på denna familjeföreställning och alla har olika saker som de kan ha roligt åt. En favoritscen är Claes Malmbergs simlektion som levereras direkt efter pausen, där hela det tyska simlandslaget dansar bland silkesblåa vågor, medan Eva Rydberg dyker upp som parant simlärarinna. Det här är bland det knäppaste och roligaste som dykt upp (ursäkta ordvitsen) på en svensk teaterscen. Dessutom är det musikaliskt snyggt koreograferat och hela baletten får glänsa. Ester Williams må bli blågrön av avund.

Eva Rydberg & Co gör alltid proffsiga, smarta, dansanta och musikaliska produktioner. Det är närapå omöjligt att gå från teatern utan att nynna på någon bit som satt sig som ett tuggummi i medvetandet. Eva Rydberg och Claes Malmberg gör tillsammans ett potpurri av några av de kletigaste och mest minnesvärda kärleksschlagers som finns i svensk musikhistoria. De tunna skivorna serveras på löpande band och visst börjar det lukta kärlek, banne mig. Och visst är det ett stort antal par som ska bildas innan den metaforiska ridån faller. Kanske för sista gången för Eva Rydberg, som gör ett vackert och kärnfullt extranummer där hon tar avsked till sin teater och sin älskade publik. Hon lämnar även symboliskt över nycklarna till Claes Malmberg, som ska fortsätta att driva teatern och han lovar chevalereskt att hon får lov att låna nycklarna när hon vill.

Repliken kommer blixtsnabbt och sylvasst serverad: "Det behövs inte, jag har egna!". Många misstänker att Eva Rydberg kommer att komma tillbaka, kanske inte i en huvudroll som i år, men i en liten cameo vid utvalda tillfällen. Eftersom Eva Rydberg spelar två roller i år, så kan både den komiske parhästen Claes Malmberg och den sympatiske trotjänaren Fredrik Dolk få lov att förlova sig med en Eva-Rydberg-karaktär i slutet av pjäsen.

För att återvända till den inledande Bond-metaforen, en Bond-film brukar sluta med löftet att  "James Bond will return". Här frestas man att tänka "Eva Rydberg will return". Hon verkar ha alldeles för roligt för att lägga dansskorna på hyllan för gott. Och medan alla andra, inom kultur så väl som inom sport och andra kreativa områden, alltid verkar leta efter sina "nycklar" för att lyckas, så har Eva Rydberg som sagt kvar sina nycklar. Både bildligt och bokstavligt talat.

Eva Rydberg - tack för den här tiden, tack för alla skratt, all värme, all underhållning, all dans, all musik och alla jobbtillfällen du gett till spirande skådespelarelit som växt till sig under åren. Tack och hej och välkommen tillbaka. Och den här "Sista sommaren med Rydberg" ... Det luktar succé, banne mig.

Glad Midsommar!

 

Glad Midsommar alla läsare! Visst känns det säkrast att hålla sig till små grodorna?!

Midsommar på Sofiero

 

Fira midsommar på Sofiero

DATUM: 19 juni 2026 klockan 12.00–16.00

Kom och fira midsommar med oss på Sofiero i Helsingborg. Vi bjuder in till traditionsenliga festligheter i blomstrande miljö med sång och dans runt stången, lekar för hela familjen och härlig stämning – precis som på kungens tid.

Dagen till ära tronar midsommarstången på Kungliga fotbollsplanen och dagens ciceron, Linda Lundqvist med musiker, bjuder upp till dans vid flera tillfällen under dagen. Förutom sång och dans arrangerar vi klassiska lekar för hela familjen, som dragkamp och hoppa säck. Du kan även pröva lyckan på vårt chokladhjul och lotteri. För alla barn finns en klassisk fiskedamm. Bistro Orangeriet, Verandan och Trädgårdscaféet har öppet och serverar mat, fika och dryck. Vill du, kan du gärna ta med egen picknick och slå dig ner i gräset.

Slottsparken är öppen som vanligt

Firandet börjar klockan 12.00 och aktiviteterna pågår till 16.00. Parken är öppen som vanligt klockan 10–18. Passa på att ta en promenad till våra olika trädgårdar och blomsterrabatter som blommar för fullt och till Barnens Sofiero där stora och små kan äventyra tillsammans. Varmt välkommen att njuta av en härlig midsommar på Sofiero!

Program för Midsommarfirande 2026

12.00 Dans runt midsommarstången. Svängigt, kul och traditionellt!
13.00 Folkdansuppvisning med Rönnehälls Folkdanslag. Alla som vill får vara med i slutet av dansen.
13.45 Midsommarlekar för både små och stora, framför scenen.
14.00 Dans runt midsommarstången fortsätter.
14.45 Midsommarlekar för både små och stora, framför scenen.
15.00 Dans runt midsommarstången fortsätter.
16.00 Tack för idag och glad midsommar!

Pyssla din egen midsommarkrans!

Under evenemanget hittar du två pysseltält för barn vid Kungliga fotbollsplanen. Tälten håller öppet från kl. 11.00 och under hela dagen. Varmt välkommen in!

Entré och priser

Förköp via vår hemsida: 145 kronor för vuxen
Köp i entrén: 155 kronor för vuxen

Alla under 18 år har fri entré. Detsamma gäller för dig med Sofierokort och Kulturkort.

Parkering

Vänligen notera att parkeringsavgiften är 60 kronor. Du betalar avgiften på plats med parkeringsapparna Easypark eller Parkster. Har du inte tillgång till apparna kan du be om hjälp i entrén.