Titel: Avatar box med hela trilogin
Format: Blu-ray och 4K UHD.
Betyg: 4 och 3 och 3 ...
Avatar började som "space Pocahontas" - en western i rymden där "new frontiers" ska erövras, och den vite cowboy som vi får följa väljer att bli blå och gifta sig med en prinsessa - eller i alla fall hövdingens dotter - och bilda familj.
Seriens del två, Avatar: The Way of Water, fortsätter som en western där "indianerna" rånar tåget som kommer med förnödenheter till nybyggarna. Vi får veta att planeten Jorden kommer att gå under, så nya områden kommer att koloniseras. Felet är bara att det redan bor folk på de nya ställena och de vill inte ge upp sitt territorium till nya invandrare. Same old, same old ...
Sedan ... blir det en mix av Lord of the Rings och Transformers och Game of Thrones och Jurassic Park och Hajen och Titanic och i stort sett alla blockbusters som finns. Tjusiga smala folk med spetsiga öron flyger omkring på drakar (typ) och säger högtravande saker. Det är patriarkal struktur och alla förväntas följa order. Människorna har Transformers som hjälp till att bygga grejor, och även till att själva bli längre och större. En jättehaj (typ) jagar en av huvudpersonerna under vattnet. Tills en ännu större varelse attackerar. Världen är full av ormbunkar och jättedjur, som i Jurassic Park filmerna. På slutet sjunker ett osänkbart jätteskepp och en massa folk ska rädda sig och inte drunkna, medan de förgäves försöker stänga olika dörrar mellan olika delar av fartyget. Det är inte alltid lätt att se vem som är vem eftersom alla är blå. Vattnet är också blått. Det är mycket blått i den här filmen. Tjusiga blå vyer som påminner om lugnande skärmsläckare. Om det inte hade varit för ljudet. Folk som skriker "woohoo" och skjuter på varandra med kulsprutor. Gång på gång påpekar huvudpersonen, den numera blå cowboyen, att familjen ska skyddas. Det är hans roll som man. Andra män i filmen säger liknande saker. Om inte alla män hade varit så upptagna med att skjuta på varandra för att skydda folk, som kvinnor och barn, så skulle den här världen ha varit mycket säkrare. Det finns plats för alla. Bring on the invandring.
Seriens del tre, Avatar - Fire and Ash, introducerar en vulkanhäxa som är skitförbannad på allt och alla, och hon och hennes klan slår sig ihop med människorna, eftersom hon och hennes klan hatar alla andra glada, New-Age-flummiga, smurfblå Na'vis, som lever livet som om de vore på ständig Thailandssemester eller med i White Lotus, och eftersom vulkanhäxans folk inte fick hjälp från Eywa (det magiska gudomliga trädet) när de bad om hjälp. Det är frustrerande att inte veta om gudomligheter finns. Det är ännu mer frustrerande att veta att åtminstone en gudomlighet med all säkerhet finns och att bli ghostad av hen.
Gång på gång blir någon i familjen Sully kidnappad och måste räddas. Det är ungefär samma intriger som i tvåan som återanvänds gång på gång trean. Det är imponerande att de lyckats smeta ut en så tunn handling till över tre timmar. Förutom alla referenser till gamla goda blockbusters så har man med en referens till Gamla Testamentet där Abraham ska offra Isak, men backar i sista sekunden. Eywa går från New-Age-flum i den snygga Fern-Gully-regnskogen i ettan till en hämndlysten gammaltestamentlig gud i trean. "Döda alla människor" befaller en blå, ung version av Sigourney Weaver och Eywa gör som hon blir tillsagd. Aska-och-eld folket bad tydligen inte tillräckligt snällt när de var hungriga i 40+ år i öknen. Någonstans, när alla statister dödas på löpande band, så undrar man vad James Cameron har emot "blue collar workers". Det här är inte onda människor, det är fattiga människor som inte får några andra jobb (varför skulle de annars riskera liv och lem på uppdrag i rymden) som åkt iväg för att rädda mänskligheten. Och förmodligen har jobben i bilindustrin försvunnit till Kina, därför är rymden nu full av folk från Detroit som pratar amerikanska på en planet långt, långt borta. Och när hela Pandora gjorts om till White Lotus spa kommer de inte ha råd att gå dit och få en lyxig behandling.
Avatar serien ... hur ska man betygsätta den? Den börjar lovande och sedan går det utför. Bland annat för att man tappar bort det ursprungliga kärleksparet, opposites attract, som träffades i den första filmen. Istället koncentrerar man sig på deras tonårsbarn som alla låter som amerikanska surfare som hela tiden säger "bro" och "cuz" och "that was sick". Och så skriker de woohoo hela tiden, när de gör (för dem i deras värld) helt normala saker, som att flyga på drakar. Daenerys Targaryen skrek aldrig woohoo. Tänk dig ett gäng mountainbike cyklister med Jenny Rissveds i spetsen som hela tiden skriker woohoo. Eller folk som pendlar till jobbet på Autobahn. Woohoo vad häftigt det här är! Nästa gång jag sätter mig på ett silverfärgat snabbtåg ska jag skrika woohoo ... för tåget går snabbare än en Avatar-drake. Och egentligen är tåget ju ett under av ingenjörskonst. Men inte tänker vi på det. Vi skriker inte ens woohoo när vi ser en igelkott eller en ekorre - och enligt ekologer i verkligheten är de tydligen mer komplexa och komplicerade än de påhittade varelser vi ser i rymden. That's life.
Vad kommer nästa del att heta? Efter vatten och eld är det väl dags för jord? Eller luft? Avatar - Dust to Dust? Avatar - Gegamoja och lera? Avatar - Even Thinner Air Spread Out Over Four Hours?
Vem vet. Den som lever får se och vi får väl skrika woohoo och fejka lite entusiasm i väntan på den femte (och förhoppningsvis) sista delen. För visst måste vi se om Jordens befolkning överlever och skapar ett White Lotus paradis för de überrika på planeten Pandora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.