Titel: Hamnet
Regi: Chloé Zhao
Medverkande: Jessie Buckley, Paul Mescal, Emily Watson, Joe Alwyn, Jacobi Jupe, Olivia Lynes, Bodhi Rae Breathnach, Justine Mitchell med flera ...
Alla känner till Hamlet - världens mest berömde tragiske dramatiska huvudperson. Färre känner till Hamnet, William Shakespeares son, som dog ung. Filmen Hamnet handlar om vad ett barns död gör med ett äktenskap som redan är hårt ansträngt av att han arbetar långt borta i London, där teaterscenen lever och frodas, medan hon lever på landet med barnen.
Därmed befinner hon sig närmare den drabbande sorgen och hon har ingen bejublad karriär att distrahera sig med. Beskyllningarna haglar mellan makarna. Hon var hemma och gjorde inte tillräckligt för att rädda Hamnet. Han var inte hemma och gjorde ingenting för att rädda Hamnet. I den här versionen blir pjäsen Hamlet som en nådegåva från maken till frun, ett tidlöst konstverk som är till för att läka de äktenskapliga såren. För stor konst kan bota all smärta.
Mycket är spekulativt och anakronistiskt och helt fel. William Shakespeares fru framställs som en trollkunnig häxa som kommer från en lång linje av häxor, det finns "byta plats med varandra" scener med de små tvilingarna som snarare är som något ur en pjäs än något ur verkligheten, och man struntar helt i att Hamlet, liksom många av William Shakespeares tragedier, är ett verk som i stora delar redan fanns och "lånades". För på den tiden var man inte så noga med copyrightregler. Det samplades hejvilt från allting hela tiden. Det är förresten inte ens säkert att William Shakespeare skrev allt (om ens något) av det som han fått credd för att han lånat-skrivit. Vilket bland annat filmen Anonymous handlar om.
Filmen är sanslöst snygg och en stor eloge går till smink, kostym, dekor ... och alla som jobbat för att bygga upp en svunnen, skitig, lerig värld som är mer trovärdig än den som sågs i The Tudors. Man har bland annat byggt upp The Globe Theatre i rätt skala. Cudos.
Jessie Buckley och Paul Mescal närmar sig sina ikoniska som om de vore vanliga människor som drabbas av en familjetragedi. Starkt skådespeleri och en välförtjänt Oscar till Jessie Buckley, som var självskriven till att vinna årets statyett ända tills hon nämnde att hon inte gillade en specifik katt, men efter ett tag fick hon kattälskarna med sig och Oscarskampanjen gick mer punktligt än tåget. Att årets största Oscarsskandal handlade om att älska eller inte älska katter, är ett bevis på hur lågt ribban ligger för upprördhet och skandaler idag. Att vara eller inte vara ... är frågan i filmen. Där inga katter skadas. Häxor gillar som bekant katter och andra trevliga djur.
Filmen är baserad på Maggie O´Farrells roman, men berättar historien mer kronologiskt och med tydliga eller övertydliga citat ur Shakespeares verk. Pjäsen Hamlet får större plats och Noah Jupe, som tolkar Hamlet i filmen, blir som en surrogatson som gör att den hädangångne Hamnet återuppstår på scenen. Känslorna av triumf sprider sig genom publiken och alla vill röra vid skådespelaren som spelar Hamlet - och som i pjäsen är döende, men som i verkligheten får mottaga publikens odelade, ohämmade kärlek.
I filmen kallas frun Agnes, och Shakespeares hustru är mer känd som Anne Hathaway, men Anne och Agnes var utbytbara stavningar i bokföringen i Stratford på den tiden. Liksom namnen Hamlet och Hamnet, vilket filmen inleder med att förklara.
Regissören Chloé Zhao, som vann en Oscar för sin Nomadland, har skrivit manus tillsammans romanens författare Maggie O’Farrell. Inre monolog har nu förvandlats till intensiva närbilder.
I filmen är Agnes (eller Anne) ingen bortglömd kvinna, hon är en stark karaktär i sin egen rätt. Agnes och Will är ett par som ser saker i den andre som ingen annan ser och som uppmanar varandra till utveckling. Fast mest är den hon som utvecklar honom, skickar iväg honom till London för att han inte ska kvävas av allt det småaktiga och småskaliga i Stratford, medan hon själv ensam tar hand om att föda och begrava barn. Sorgen försöker det äkta paret överleva på olika vis. Kanske är det inte tiden, utan konsten, som läker alla sår. And the rest i silence.
Alla känner till Hamlet - världens mest berömde tragiske dramatiska huvudperson. Färre känner till Hamnet, William Shakespeares son, som dog ung. Filmen Hamnet handlar om vad ett barns död gör med ett äktenskap som redan är hårt ansträngt av att han arbetar långt borta i London, där teaterscenen lever och frodas, medan hon lever på landet med barnen.
Därmed befinner hon sig närmare den drabbande sorgen och hon har ingen bejublad karriär att distrahera sig med. Beskyllningarna haglar mellan makarna. Hon var hemma och gjorde inte tillräckligt för att rädda Hamnet. Han var inte hemma och gjorde ingenting för att rädda Hamnet. I den här versionen blir pjäsen Hamlet som en nådegåva från maken till frun, ett tidlöst konstverk som är till för att läka de äktenskapliga såren. För stor konst kan bota all smärta.
Mycket är spekulativt och anakronistiskt och helt fel. William Shakespeares fru framställs som en trollkunnig häxa som kommer från en lång linje av häxor, det finns "byta plats med varandra" scener med de små tvilingarna som snarare är som något ur en pjäs än något ur verkligheten, och man struntar helt i att Hamlet, liksom många av William Shakespeares tragedier, är ett verk som i stora delar redan fanns och "lånades". För på den tiden var man inte så noga med copyrightregler. Det samplades hejvilt från allting hela tiden. Det är förresten inte ens säkert att William Shakespeare skrev allt (om ens något) av det som han fått credd för att han lånat-skrivit. Vilket bland annat filmen Anonymous handlar om.
Filmen är sanslöst snygg och en stor eloge går till smink, kostym, dekor ... och alla som jobbat för att bygga upp en svunnen, skitig, lerig värld som är mer trovärdig än den som sågs i The Tudors. Man har bland annat byggt upp The Globe Theatre i rätt skala. Cudos.
Jessie Buckley och Paul Mescal närmar sig sina ikoniska som om de vore vanliga människor som drabbas av en familjetragedi. Starkt skådespeleri och en välförtjänt Oscar till Jessie Buckley, som var självskriven till att vinna årets statyett ända tills hon nämnde att hon inte gillade en specifik katt, men efter ett tag fick hon kattälskarna med sig och Oscarskampanjen gick mer punktligt än tåget. Att årets största Oscarsskandal handlade om att älska eller inte älska katter, är ett bevis på hur lågt ribban ligger för upprördhet och skandaler idag. Att vara eller inte vara ... är frågan i filmen. Där inga katter skadas. Häxor gillar som bekant katter och andra trevliga djur.
Filmen är baserad på Maggie O´Farrells roman, men berättar historien mer kronologiskt och med tydliga eller övertydliga citat ur Shakespeares verk. Pjäsen Hamlet får större plats och Noah Jupe, som tolkar Hamlet i filmen, blir som en surrogatson som gör att den hädangångne Hamnet återuppstår på scenen. Känslorna av triumf sprider sig genom publiken och alla vill röra vid skådespelaren som spelar Hamlet - och som i pjäsen är döende, men som i verkligheten får mottaga publikens odelade, ohämmade kärlek.
I filmen kallas frun Agnes, och Shakespeares hustru är mer känd som Anne Hathaway, men Anne och Agnes var utbytbara stavningar i bokföringen i Stratford på den tiden. Liksom namnen Hamlet och Hamnet, vilket filmen inleder med att förklara.
Regissören Chloé Zhao, som vann en Oscar för sin Nomadland, har skrivit manus tillsammans romanens författare Maggie O’Farrell. Inre monolog har nu förvandlats till intensiva närbilder.
I filmen är Agnes (eller Anne) ingen bortglömd kvinna, hon är en stark karaktär i sin egen rätt. Agnes och Will är ett par som ser saker i den andre som ingen annan ser och som uppmanar varandra till utveckling. Fast mest är den hon som utvecklar honom, skickar iväg honom till London för att han inte ska kvävas av allt det småaktiga och småskaliga i Stratford, medan hon själv ensam tar hand om att föda och begrava barn. Sorgen försöker det äkta paret överleva på olika vis. Kanske är det inte tiden, utan konsten, som läker alla sår. And the rest i silence.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.