Författarmötet: Cara Hunter, deckardrottning från Oxford

 

Cara Hunter är en pigg, blond, sprudlande doktor från Oxford ... och en av världens hetaste deckardrottningar. Hennes succéserie om Adam Fawley utspelar sig i Oxford,  men det var inte alltid en självklarhet att det skulle bli  en deckarkarriär, eller att böckerna skulle utspela sig i Oxford. Framgångssagan började med en solsemester med allt för många dåliga pocketböcker, en potatiskatalog och en insiktsfull agent ... 

- Hur började du skriva deckare?

- Jag var på solsemester med min man och vi var på stranden och jag gick igenom högvis med pocketdeckare och klagade på dem alla ... och till sist sa han (lite trött): "Men skriv en själv då!" Jag kom på utkastet till min första deckare där och twisten till Close to Home ... som presenterar Adam Fawley som min deckare.

- Man kan tycka att eftersom du bor i Oxford så skulle det ligga nära till hands att börja fantisera fram deckare när du är på hemmaplan ...

- (Skratt!) Inte alls! Första utkastet till min första Adam Fawley bok utspelade sig inte i Oxford, jag hade hittat på ett namn, det var alltså en fiktiv stad, och min agent sa att boken var briljant, förutom staden. Hon menade att !Alla ser att det är Oxford under ett annan namn, bara ge upp och kalla det för Oxford, tro mig, du kommer att tacka mig! Folk älskar Oxford och Kommissarie Morse över hela världen! Och det var just därför jag hade tänkt att jag INTE skulle skriva om Oxford, Oxford är ju redan upptaget av Kommissarie Morse ... Men jag gjorde min agent sa, jag bytte till Oxford ... och hon hade ju rätt. Det blev bra!

- Är det hemligt att avslöja att du har ett annat namn än Cara Hunter?

- Inte alls! Jag har författarkompisar som har fem-sex olika namn. Man tar en ny pseudonym när man ger sig på en ny serie eller en ny genre. Jag vet också hur de brukar välja namn ... Man har en frökatalog hemma hos sig och så slår man i den och tar ett förnamn från en blomma och ett efternamn från en annan blomma ... Jag tänkte göra samma sak. Ett krux bara. Vi hade ingen frökatalog hemma! Vi hade bara en katalog med potatissorter! Jag slog i den katalogen och potatissorten Cara kom upp. Sedan Hunter. Hmmm ... Cara och Hunter. Det lät som en bra deckarförfattare!

- Potatisar kan alltså vara bra kriminspiration`?!

- Absolut! Annars är jag helt besatt av true crime. Min man har aldrig förstått mig. Han tycker bara att sådana serier och  dokumentärer är hemska. När jag satt och kollade på dem förr i tiden var han bara förskräckt och undrade "Vad håller du på med ..? Nu är han bara "AHA! Du håller på med research!" Så jag har det perfekta jobbet nu för att verkligen få lov att grotta ner mig i min last: True crime! (Skratt.)

- Kommer du alltid att skriva om Adam Fawley?

- Kanske. Kanske inte. Jag känner mig ganska klar nu. Jag är här i Sverige och lanserar den senaste i serien, och jag känner mig ganska färdig med hans story arc just nu. Han är på en bättre plats, han börjar komma över sonens självmord, det börjar se ljusare ut ... och så vill jag skriva individuella romaner, deckare med början-mitt-och-slut som inte är del av en serie, där man inte behöver lämna trådar i slutet av en roman som ska tas upp i nästa och så vidare. Efter Adam Fawley har jag satsat på en roman som det bara ska bli en av, är det tänkt ... inspirerad av true crime och true crime dokumentärer och hur det är att göra dem. Men jag kanske kommer tillbaka till Adam Fawley igen i framtiden. Jag stänger inga dörrar.

- Finns det något speciellt roligt som hänt under din tid som författare?

- Jag brukar gå in och titta på mina försäljningssiffror på internet, min "guilty pleasure" och en dag hade det plötsligt bara exploderat. Adam Fawley sålde som smör. Det var roligt! Det visade sig att böckerna fått en bra recension på ett ställe på internet och sedan bara spred det sig.

- "Gammelmedier" kanske förlorat lite av sin makt att skapa bestsellers, nu är det mer på nätet ... och en digital version av  "word of mouth" med BookTok, youtuberecensioner, instaflöden och så vidare kan vara lika viktigt för att skapa ett fenomen och en bestseller.

- Ja, precis så är det.

- Fler roliga författarminnen?

- Att träffa Richard & Judy i samband med att de valde ut den första Adam Fawley deckaren Close to Home till sin bokklubb på tv, att bli nominerad till Crime Book of the Year på British Book Awards, att få se Adam Fawley  uppföljaren No Way Out på Sunday Times lista över de bästa kriminalromanerna sedan 1945 ... och att få ett tv-film-kontrakt med Castlefield.

- När kom du till Oxford?

- Jag studerade Engelska i Oxford på 1980-talet - jag fastnade för böckernas underbar redan när jag var liten och läste The Lord of the Rings och Pride and Prejudice. Jag tycker fortande att bibliotek är något av det finaste som finns. En massa fönster in i andra världar, helt gratis ... Och så kom jag tillbaka till Oxford för att doktorera 2003.

- Vad gjorde du innan återkomsten till Oxford?

- Jag tillbringade ungefär 15 år i affärsvärlden, först i City och sedan som PR-person för Guinness (som nu bytt namn till Diageo), sedan blev jag copywriter å frilans basis ... vilket är väldigt bra efarenhet nu när man är författare. Man lär sig skriva och man lär sig ha respekt för sina deadlines. Under tiden då jag arbetade för Guinness skapade jag ett världomspännande humanitärt projekt som heter Water of Life. Det finns fortfarande kvar och under de senaste åren har det gett fem miljoner människor i Afrika rent vatten. Jag är väldigt stolt över det. Och jag är stort över att ha tagit mig till Oxford eftersom ingen i min familj ens gått ut gymnasiet innan mig ...

- Det sägs att du bor på samma gata som din deckare Adam Fawley ... ?

- (Skratt.) Våra gator liknar i alla fall varandra! Vi kan säga att vi är grannar. Eller att vi bor i samma hus!

- Gör du mycket research innan du skriver dina böcker?

- Ja, och jag har ett jättebra team nu som jag kan fråga saker. Jag skulle inte klara mig utan dem. Det är för mycket att nämna alla, men först och främst detective inspector Andy Thompson på Thames Valley, han ser till att alla procedurer blir rätt, och de kan vara väldigt komplicerade. Det knepigaste tycker jag är när ett vittne plötsligt blir en av de misstänkta ... och det visade sig att det är i ett mycket tidigare stadium än vad jag först hade trott. När det gäller rättsmedicin vill jag framhålla Joey Giddings, helt briljant. Jag brukar nu kontakta honom på ett tidigt stadium för det är ingen mening att jag sitter i evigheter och bygger upp en intrig som raseras på ett ögonblick av CSI.

- Var det svårt att först bli publicerad?

- Jag hade väntat mig det. Men jag hittade en bra agent. Hon fattade grejen. Och flera olika förlag ville ha  Close to Home - den första boken om Adam Fawley. Romanen gick till auktion och det blev budgivning ... jag hade inte i mina vildaste drömmar kunnat tänka mig ett sådant scenario! Och så vann Penguin Publishers budkriget och de första de sa var: "Vi vill ha TRE sådana här böcker ..." Så plötsligt hade jag en serie att skriva, utan att ens ha planerat det från början ... Och nu har jag skrivit ett halvt dussin böckder i serien! Jag hade aldrig tänkt det när jag först satt och fantiserade om ett fall på en solig sandstrand i 2016.

- Har du några favoritböcker? Gamla klassiker eller böcker du fått av dina kompisar som också skriver böcker?

- Hm. Svår fråga. Det varierar vad man har för favoritböcker. Jag tar min första stora läsupplevelse, det var The Lord of the Rings som verkligen är som ett fönster in i en annan värld och min andra stora läsupplevelse, Pride and Prejudice - den är så stilsäker och så rolig .... Sedan kan jag ta Still Life av A.S. Byatt, The Magus av John Fowles och Statues in a Garden av Isabel Colegate. Alla de här böckerna är riktigt bra ... om du vill ha ett bra tips till soffan, hängmattan eller stranden.

- Inspirerar det dig att lyssna på musik när du skriver?

- Jag tycker att nästan allt är inspirerande ... riktigt bra stilistiskt bra böcker, true crime dokumentärer, iakttagelser i vardagen ... och jag kan ha musik på när jag skriver. Men jag behöver inte det, jag brukar inte det, det blir snarare så att jag blockerar ljudet för att vara inne i min egen värld. Men alla är olika. En del kan skriva med musik på.

- Vad gör dig glad?

- Mina tre C:n. Champagne, choklad och ... cats!