lördag 2 november 2019

FILM: Doctor Sleep - Ett riktigt sömnpiller




Regi: Mike Flanagan
Titel: Doctor Sleep
Medverkande: Ewan McGregor, Rebecca Ferguson, Kyliegh Curran, Cliff Curtis m.fl.
Land: USA, 2019
Distribution: Warner Bros.

Doctor Sleep har en mycket passande titel. För denna film är ett riktigt sömnpiller. Den marknadsförs som skräckfilm till Halloween och på Filmstadens skräckmätare utlovades "Jätteläskig" (till skillnad från Familjen Addams som fick mätningen "Lite Läskig"). Jag lovar. Den tecknade Familjen Addams för småbarn är läskigare än det här.

Det här är mest av allt ett drama där folk lullar runt, och går och pratar, och sitter på en bänk och pratar, och sitter i en cirkel och pratar ... och promenerar och promenerar och promenerar ...
och ältar och ältar och ältar.

Ewan McGregor kan nu skryta med att han har varit med i två av de sämsta uppföljarna som någonsin gjorts, Trainspotting 2 och så denna film Doctor Sleep, som ska vara The Shining 2.

Ingenting i filmen har med The Shining att göra, karaktärerna skulle ha kunnat hetat vad som helst och det skulle ha kunnat utspelat sig var som helst. Tills man kommer till den sista halvtimmen och då ska man tillbaka till The Overlook Hotell och det hela ser ut som en Halloween maskerad där nya skådespelare har klätt ut sig till de gamla ... Fånigast är han som ska se ut som Jack Nicholson. (Hade de inte råd med en föryngrad CGI-Jack-Nicholson?)

Doctor Sleep lyckas med konststycket att få hotellet i The Shining att bli helt avdramatiserat och helt oläskigt, ungefär som spökhuset på Liseberg, med lite utklädda aktörer.

Filmen är också lång och långtråkig och påminner om alltför många andra filmer på ett väldigt klichéartat sätt.

Det finns en mörk tjej som är den utvalda (precis som i Terminator: Dark Fate) och hon ska skyddas.

Och det är Obi-Wan Kenobis sak att skydda sin magiska lärjunge så att hon inte tas av den mörka sidan.

Skojar bara.

Det är mer som Charles Xavier (inklusive alkoholismen) och hans X-men elever. Typ Jane Grey. Hon är den starkaste någonsin, men är styrkan ett hot och räcker den mot ett annat hot?

Tjejen är en sådan där irriterande barnskådespelare som ofta dyker upp i amerikanska filmer. Nej, man bryr sig itne alls om utifall hon blir uppäten. Vampyrer --- mumsa på bara!
Undantaget när det gäller barnskådespelare i amerikanska filer: Once Upon a Time in Hollywood ... där spelar en barnskådespelare en irriterande och lillgammal barnskådespelare, och det gör hon så skitbra att man gillar henne! Jättemycket! Och filmen försöker inte få en att gilla henne!
Här försöker filmen desperat få en att gilla en barnskådespelare, och därför framstår hon som extra irriterande.

Skurkarna här ser ut som hippies. Fast inte så läskiga som de i Once Upon a Time ...
Det här är snarare hippie-vampyrer från en Young Adult roman. Som de inte-så-rumsrena vampyrerna i Twilight del 3 eller de inte-så-rumsrena unga mutanterna (de som hänger efter Magneto istället för Charles Xavier).

Skurkarna andas in barns själar, för att leva för evigt, som vampurer ... elelr ungefär som Scanners i filmen Scanners, ellerr dementorer i Harry Potter serien. Eller den där obsyra häxan som Michelle Preiffer spelade en gång i tiden, som livnärde sig på unga stjärn-tjejers själar. (Claire Danes var det tilltänkta offret i filmen Stardust).

Alla i filmen ser helt vilsna ut och Ewan McGregor gör en Danny som man absolut skiter i hur det går för. Scanner-vampyrerna kan gärna få både honom och hans nya lärjunge, innan hon blir den nya Darth Vader.

För den enda som är riktigt cool i hela filmen är Rebecca Fergusson, som bara går runt och äger och ser jättevacker ut. Hela tiden. Ja, hon ska vara ond, men hon har i alla fall roligt i rollen ser det ut som, och det gör att man hejar på henne hela tiden.

När det gäller Ewan McGregor så ser han i jämförelse ut som om några Scanners har sugit musten ur honom för länge sedan.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.