onsdag 28 juni 2017

FILM: The Great Wall - Ny episk film av Zhang Yimou

Matt Damon promenerar på kinesiska muren.


The Great Wall - Matt Damon i Kinas dyraste film någonsin !

(Men filmen tog inte lika lång tid att bygga som den kinesiska muren)



Regi: Zhang Yimou
Titel: The Great Wall
Manus: Carlo Bernard, Doug Miro, Tony Gilroy
Medverkande: Matt Damon, Pedro Pascal, Willem Dafoe, Tian Jing, Andy Lau m fl.
Kina, USA, 2016
Universal Sony Home Entertainment
Robin Hood med båge i Kina.


The Great Wall är en episk film som lyckas med konststycket att vara både vacker och hänförande och väldigt tråkig på en och samma gång. Det vackra står kostymerna för, där en kejsare glänser som en gul juvel i handbroderad drakuniform eller där 500 statister alla har lika tjusiga uniformer i rött, blått och guld och myllrar över kinesiska muren. Men man hinner inte njuta länge för snart kommer det långtråkiga: en massa dataanimerade gröna CGI rymdmonster som anfaller hela tiden. Suck. Denna kinesisk-amerikanska samproduktion hade kunnat bli bra, om man koncentrerat sig på det kinesiska och struntat i den amerikanska delen (rymdmonstrena är gjorda i Los Angeles). En tjugondel i antalet monster hade räckt. Det räckte med fyra raptorer i Jurassic Park för att det skulle bli läskigt. De här monstrena påminner lite om raptorer, de jagar i pack och kommunicerar med varandra och är intelligenta.


Medeltid med amerikansk huvudperson

Men de är inte lika intelligenta som Matt Damon, eller rättare sagt hans karaktär, som räddar kineserna från det onda. Det hela ska utspela sig på medeltiden, men Matt Damon pratar ändå amerikanska (även om USA inte finns än) och man har högteknologiska vapen.

Man kan också se filmen som ett bevis över Kinas inflytande över Hollywood - jag antar att alla biobesökare nu vant sig vid de mer och mer irriterande omotiverade resor som görs till Shanghai och Hongkong i dussintals dussinactionfilmer. Nu kommer The Great Wall med Matt Damons krig mot tusentals fula CGI-monster, en metafor för den politiska kinesiska kampen.

I tidiga 1000-talets Kina förkroppsligas hotet från västerländska ideal av dinosauriehundar från yttre rymden. ”Tao Pei”, som de galopperande ödlorna kallas, har enligt legenden kommit till Jorden med en meteor.

Och en del av en meteor är det enda som gör dem fogliga (och då kan man döda deras drottning). Taget från Superman någon?

Det är i alla fall Matt Damons karaktär som har med sig denna kryptonit som räddar dagen och hela Kina.

Intergalaktisk karma återkommer


Varför rymdhundarna anfaller? Det är någon slags intergalaktisk karma för att människorna en gång styrdes av en extremt girig kejsare. Längre förklaring ges inte men monstren vaknar på nytt varje 60 år för att påminna människorna om girighetens faror genom att äta upp allt i sin väg.

Varför vart 60 år? Ingen förklaring ges. Ingen förklaring ges heller till varför de gröna sakerna är så fula och verkar vara snodda ur ett billigt gammalt dataspel när allting annat i filmen är så himla snyggt gjort!

Det enda som kan stoppa dem är kollektiv tillit, den mäktiga kinesiska muren, och Matt Damons karaktär William.

En legoknekt med galna färdigheter i bågskytte, som befinner sig i Kina vid den här punkten i historien, för att få tag på ett nytt värdefullt vapen: krut.

Platt kärlekshistoria som aldrig lyfter


Utöver listiga krigsstrategier krävs att William anammar kinesernas nationalistiska värdegrund istället för sin egna själviska individualism. Det får han lära sig av befälhavaren Lin Mae ( Jing Tian), som William hade haft en flirt med om det inte vore för den kinesiska censuren.

En kärlekshistoria hade kanske piggat upp den här soppan. Eller vad som helst hellre än massor av gröna monster. De tar liksom över varenda scen de är med i, så pass mycket att man aldrig hinner njuta av de snygga kostymerna, kulisserna, den vanvettigt överdådiga produktionen, eller allt annat som är bra i filmen.

Med tanke på hur viktig den kinesiska publiken blivit för Hollywood är det bara att vänja sig vid fler blockbusters av det här snittet, där en vag propaganda förmedlas fantasilöst med hjälp av olika effekter, där minsta antydan om heterosex inte kan visas och homosexualitet inte existerar.


Det hela blir till en platt kärlekshistoria som aldrig lyfter, trots att de båda stjärnorna åker medeltida luftballong tillsammans.

The Great Wall är anpassad efter en otålig publik, monsten plingar in lika ofta som SMS aviseringar, dialogen får stå tillbaka för jakt och slakt av generiska monster.

Hero-regissören Zhang Yimou vet hur man skapar en känsla av överväldigande krig där allt är extra maffigt.

Synd att så många bildrutor ska förstöras av rymdhundarna.


Kinas projekt "invadera Hollywood":

Filmen är från Universal och Legendary, och det sistnämnda bolaget har sålts till Kina. Filmens story och manus har knådats till av inte färre än sex författare, alla amerikaner, och två av dem är Max Brooks och Edward Zwick.

Regissören Zhang Yimou är mest känd för Den röda lyktan, Shanghaitriaden, Hero och Flying Daggers.

Filmen är den explosivt växande kinesiska filmindustrins första prestigeprojekt med sikte på att etablera sig på den internationella marknaden.

En bättre kandidat hade varit årets inhemska kassasuccé, Stephen Chows anarkistiska slapstickfars ”The mermaid”, men den följer kanske inte partilinjen. Totalitära regimer har sällan sinne för humor.

Sedan kvarstår också frågan: varför envisas kineserna i The Great Wall med att skicka ut självmordspiloter som hoppar bungyjump med spetsiga pinnar mot rymdhundarna när de har massförstörelsevapen (typ krutbomber) som lätt hade gjort slut på dem?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar