torsdag 17 juli 2014

Dansk succé: Kvinnan i rummet

Kvinnan i rummet - från bok till biosuccé!

- Avdelning Q rotar efter nya heta spår i gamla fall

 

Författare: Jussi Adler-Olsen

Titel: Kvinnan i rummet

Nordisk Film

 

 
Kvinnan i rummet är en originell historia som bryter de traditionella deckarramarna --- någon är död och någon är skyldig, vem? --- och det här är bara toppen på ett isberg av bra, danska deckare. Den svenska titeln Kvinnan i rummet är egentligen en felöversättning av den danska titeln Kvinnan i buret - den danska titeln betyder ordagrant Kvinnan i buren. Kanske tyckte man att den titeln avslöjade för mycket?!

Det framgångsrika nordiska deckarundret sprider sig som ringar på vattnet och Kvinnan i rummet blev som film en av de mest sedda nordiska filmerna --- inte bara en av de mest sedda deckarna --- över 740 000 biobesökare.

 

Det finns en hel serie med danska deckare som handlar om Carl
Mørcks vedermödor på avdelning Q, och ur svensk synpunkt kan det vara kul att konstatera att Fares Fares knep rollen som Assad --- assistenten som kokar för starkt kaffe (enligt Carl), lyssnar på påfrestande musik (enligt Carl) och som har mycket högre social kompetens än Carl (enligt alla, inte bara enligt Carl).

Man har avsiktigt brutit med den klassiska skandisknaviska deckaretrenden eller "nordic noir" som brukar hålla sig till glas och betong och stål och blåa toner --- här är det trä och läder och jord och organiska material och varma toner. Det är som om sjuttiotalet har fått en renässans.

Carl är huvudpersonen i Jussi Adler-Olsens historia --- han har fått ett nytt jobb på avdelningen Q där han ska sortera gamla fall. Ett pappersjobb, eftersom av hans två partners har en blivit skjuten till döds och den andre ligger förlamad på sjukhus. Carls själv lider av skakningar och vill inte veta av att vara sjukskriven. Han får en ny assistent --- Assad.

Assad är ett positivt porträtt av en av "de nya danskarna". Assad och Carl blir snart jämbördiga kumpaner. De kompletterar varandra. Carls är kall och analytisk och asocial. Assad är öppen och trevlig och gör väldigt starkt kaffe, som ingen vill dricka. Men han bjuder på både kaffe och sig själv och det är mer än vad Carl gör.

 

Carls börjar rota i ett gammalt fall med en politiker, Merete Lynggaard, som försvann för fem år sedan. Carl tror inte att hon har begår självmord genom att hoppa från en färja. Varför göra det när hon skulle på semester med sin utvecklingsstörde lillebror?

I forntid får man veta vad som hände --- i själva verket har hon blivit inspärrad i en tryckluftskammare, och där har hon suttit i snart fem år.

Forntidsintrigen är inte lika övertygande som nutidsintrigen, vänskapen mellan Carl och Assad, trots deras olikheter. Forntidsintrigen är snarare som tagen från Oldboy --- någon har spärrat in Merete på grund av en oförrätt i det förgångna. Men förklaringen till varför är mer långsökt --- deras familjer var i samma bilolycka, båda Meretes föräldrar dör, en av mördarens föräldrar dör, den andra hamnarna i rullstol, och för detta ska mördaren döda Merete. Efter att först ha dödat sin fosterfamilj och sin bästa kompis från barnhemmet och skadat lite annat löst folk längs vägen. Varför förklaras inte. Och det var ju inte Merete som körde bilen, det var hennes nu döda föräldrar. Så hatet mot Merete är ganska oförklarligt. Båda bilarna krockade och även en lastbil var med i krocken.

Mest krut läggs på nutidshistorian, de båda gubbarna som "bondar" och blir ett par.

Liksom i de flesta deckare vinner den asociala snuten med taskigt privatliv, för även om alla säger att han har fel visar det sig att han har rätt --- han löser ett nästan fem or gammat cold case, får tag i nya vittnesuppgifter och räddar den instängda damen i nöd och ger skurken på moppe. All in a days work.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.