onsdag 28 februari 2018

Jespers supersinnen - Tredje boken om samma klass med olika killar med olika "hemligheter"

Författare: Marie Bosson Rydell 
Jespers supersinnen
ISBN: 978-91-7577-688-0
Idus förlag

Jesper är den tredje killen som vi får lära känna i samma klass. Joel har ADHD, Liam har missbruk hemma och Jesper har supersinnen - han är alltså högkänslig och därmed överkänslig mot det mesta som man påträffar i en modern skola. Höga, skarpa ljud och starka ljus ... Han lider riktigt mycket när Joel och Liam bråkar. För att det låter så mycket. Jesper gillar att flaggor och att rita och då är han lycklig, när han får hålla på med sina egna intressen.

Supersinnen distraherar

Jesper har på sitt sätt "supersinnen". Han kan höra en bil komma - och vilken bil det är på långt avstånd. Skolan är ofta en mardröm. Om en sak går fel leder det ofta till att fler saker går fel ... Men till skillnad från Joel och Liam, som får mycket uppmärksamhet från alla (både klasskompisar och lärare) så är Jesper praktiskt taget osynlig. Han finns där om Liam behöver någon att verbalt trakassera, annars tycks han vara bortglömd.

Tills en av lärarna, engelskläraren, kommer på att alla ska jobba med projekt och vad de är bra på i alla ämnen och Jesper får hålla på med flaggor. Och hans grupp får ett tyst grupprum. Äntligen börjar Jesper trivas i skolan och han får lov att visa att han är duktig på något!

Jespers supersinnen visar på något som är ganska vanligt --- det allmänna antagandet att folk som är tysta är nöjda och glada med sin situation. Folk som Joel och Liam tar gärna all uppmärksamhet.

Skillnaden mellan Joel och Jesper

Vad är skillnaden mellan boken om Joel och boken om Jesper? Den förra är lite mer spännande, man får träffa fler människor och uppleva fler ställen (bland annat Joels mormor och morfar och följa med på ledig tid och tidsaktiviteter) - här är det mesta på skolan och lösningen sker helt utan barn är i närheten, på ett möte med bara lärare, som diskuterar hur projektet ska läggas upp.

Det hade varit roligt om perspektivet hållit sig kvar hos Jesper, ett konsekvent barnperspektiv, där det skildras hur han tacklar saker.

Kan han får en fördel av sina supersinnen på samma sätt som Joel vänder sin ADHD till en fördel?

Skillnaden mellan Joel och Jesper i efterordet förklaras med att Joel har för mycket motor och Jesper har för lite motor. Full gas kan vara bra när det gäller en förhållandevis kort bok - man vill att det ska hända något, helst ganska mycket, innan boken är slut, och man har inte så stor plats till lång startsträcka.
Här är det helt enkelt inte tillräckligt mycket motor i själva boken. Men det är inte Jespers fel.

Överrepresentation av manliga hjältar i "problemlitteratur" - och "problemfilm"

En tanke: i tre böcker av tre är det killar och deras problem som skildras. Inget fel i det, i sig. Men väldigt mycket - vare sig det är dyslexi, autism, aspergers, ADHD - skildras ofta med killar i huvudrollen. Dyslexi var så mycket en "kill-grej" att det var en överraskning för många att tjejer kunde ha dyslexi - de ska ju ha "lätt för det". Fördomen att tjejer ska ha "lätt för det" och de ska vara "lugnande kudde" mellan de bråkande killarna i skolan och de ska göra kilarnas skoljobb och läxor och grupparbeten finns tyvärr kvar (tänk  bara på Hermione i Harry Potter böckerna). Folk fattar inte vilket slit det är att dagligen överleva som tjej.

Tjejer har det ju så lätt för sig ...

Att tjejer kan ha dyslexi har blivit mer synliggjort sedan att kronprinsessan Victoria öppet talat om sin dyslexi. Att hon tycker det är jobbigt att läsa och att hon hellre vill göra andra saker, tex lära genom att titta på film eller att prata med folk.

Bra gjort.

Men alla som behöver det får ju  inte privatlärare att prata med.

När det gäller autismspektrat är det fortfarande övervägande killar i populärkulturen som företräder dem. Inklusive de "superhjältar" som skildras i The Accountant och BBC-serien Sherlock.
Huvudpersonen i Bron är fortfarande rejält i minoritet!

Hur Jesper känner sig ...

Något som är bra med boken är de delar där denn fokuserar på hur Jesper känner sig ... I denna tid av "make over" syndrom är det bra att skildra en person som faktiskt inte KAN ändra på sig. Jesper är Jesper. En liten grej, som att fundera över strumpor, blir en stor grej för Jesper. En liten grej, som om drakens klor är perfekta eller inte, blir en stor grej som tar upp hela engelsklektionen (som kommer efter bilden). Så är det. Alla kan inte ändra på sig. Men omständigheterna kan ändra på sig och göra det lite lättare för Jesper.
Medan många böcker lockar med att även du kan bli: duktigare/smartare/snyggare/framgångsrikare
/smalare/sportigare/mer kreativ och så vidare i det oändliga ...  så är boken om Jespers supersinnen snarare en bok för Jespers omgivning --- Jesper kan inte ändra på sig, men det kan du. Du har makten att göra någons vardag lite enklare,  lite trevligare och lite vänligare.

Förhoppningsvis kommer vi tillbaka till klassen sen ... för att se hur det gått för Jesper och Joel och de andra ...

Vem vet, Sara, en potentiell bästis till Jesper, kanske blir huvudperson nästa gång?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar