onsdag 7 februari 2018

FILM: The Big Sick - O-rolig komiker blir kär i tjej i koma i "sann historia"



Regi: Michael Showalter
Producenter: Judd Apatow, Barry Mendel
Manus: Emily V. Gordon, Kumail Nanjiani
Medverkande: Kumail Nanjiani, Zoe Kazan, Holly Hunter, Ray Romano, Anupam Kher m.fl.
USA, 2017
Scanbox Vision

"The only thing worse than paying to watch this masterpiece of mundane would have been to actually pay at a club to see the lame performances of those "comedians". 

- Sagt av en av mina kompisar i Storbritannien. Som inte gick på filmens hype.


Hans familj, hennes familj, och en giraff.


The Big Sick är väldigt hypad som "den nya typen av komedi". Den som ska slå ut den typen av grabbiga, jobbiga komedier som Baksmällan filmerna, Bad Neighbours filmerna och vad som helst med Seth Rogen.

The Big Sick har Judd Apatow bakom sig (han som upptäckte Lena Dunham och producerade TV-serien girls) och den har INTE Seth Rogen i rollbesättningen. Det är i alla fall något litet plus för en komedi.


Samma gamla kille dyker upp i alla komedier

Men. Att marknadsföra detta som en komedi är helt fel. Three Billboards är roligare. Trots mycket allvarligt tema. Förmodligen för att filmen har ett bra manus och bra skådespelare. Massor av bra skådespelare som alla har olika storylines.

Här är hela filmen centrerad kring EN kille, den typen av kille som man i stort sett alltid ser i amerikanska komedier. 

Den här variationen av typen komedi-kille är en kille som drömmer om att bli stå-upp komiker. Inte ett enda av hans så kallade skämt är roliga och inte en enda av hans kompisars skämt är heller roliga. INGEN av dem verkar inse att de är en bunt losers som inte alls är roliga. Och att de borde göra något annat istället. Vad som helst.

Ingen Punchline

Det värsta är att de har samma jargong när de ska vara sig själva, säger saker som de menar ska vara roliga utan att de är det. Förolämpningar, sarkasmer, ironier ...

Se istället Punchline med Tom Hanks som ståuppkomiker - han klarar av att låta på olika sätt när han är på scen och när han ska vara sig själv!

Huvudpersonen, Kumnail, raggar också på olika kvinnor på klubben där han jobbar (HUR kan någon vilja betala för att höra sånt skit?) och hans standardknep är att skriva deras namn på urdu. Det fungerar varenda gång i filmen.

Man håller med Kumails föräldrar

Kumails föräldrar tycker att Kumail borde sluta med stå upp komedi (man håller med dem!) och studera till advokat (vad som helst är ju bättre än det dravel han gör nu!) och gifta sig med en pakistansk muslimsk tjej (de skaffar fram massor med skitsnygga, smarta, roliga, trevliga och unga tjejer till honom - man kan inte bli annat än avundsjuk - han behöver inte ens leta själv!).

Så Kumail har det jättebra - han har en massa vita amerikanskor att ligga med på klubben, medans han får serverad en massa fina flickor som han kan gifta sig med på hemmaplan. Alla ser ut som om de kan vara med i Pakistans Next Top Model. (varför, i komedier, satsar man jämt på fula eller alldagliga killar som får tjejer som är minst 100 gånger snyggare än de själva?) Men så blir Kumail kär i lilla Emily, hon är inte från Pakistan och hon är inte muslim. 

Träffar svärföräldrarna under koman

Och hon hamnar i koma. Första gången han träffar sina blivande svärföräldrar ligger hans flickvän i koma. (Och dessutom  har de tagit paus i sitt förhållande efter ett gräl på snabbköpet.)

Spoilervarning (fast inte mycket spoilervarning): hon vaknar och det blir lyckligt slut.

Tre månader efter koman gifter de sig, två gånger, till och med, de har ett amerikanskt "white wedding" och ett mycket färgglatt pakistanskt bröllop. allt det där händer under eftertexterna.

DET där är filmen man hade velat se!

Hur Kumails familj accepterar Emily (för det verkar de ju ha gjort?) och fixar ett stort, bullrigt pakistanskt bröllop för henne och Kumail.

Det verkliga hindret är inte koman

För det obligatoriska "hindret" i filmen varför Kumail och Emily inte skulle kunna få varandra var ju att han skulle gifta sig med en tjej "hemifrån" - inte att Emily ligger i koma, för det hände mycket senare.

Allt är baserat på en verklig historia. Kumail spelar sig själv i filmen (han är inte någon lysande skådespelare och han är verkligen ingen komiker) och Zoe Kazan spelar Emily. Fast Zoe Kazan gör snarare en karaktatyr på söt ironisk hipster tjej från TV-serien Girls.

Den verkliga Emily är med i extramaterialet och hon är inte alls så irriterande som Zoe, har inte samma irriterande röst och inte samma - "kolla på mig vad jag är ironisk och söt" - utseende.

Säg bara "Du är inte rolig!"

I filmen One Day med Anne Hathaway och Rafe Spall spelar Rafe Spall en komiker som aldrig är rolig - och han hittar inte sitt livs kärlek förrän hon säger till honom att "du är inte rolig" och han börjar sälja försäkringar istället. Man önskar verkligen att någon skulle säga till Kumail "du är inte rolig" och att han skulle göra VAD som helst istället för att plåga sin omgivning med ett neurotiskt skämtande som är inklämt i dialogen HELA tiden!

Man håller faktiskt på Kumails familj. Som man tyvärr får se så lite av.

Bend it like Beckham och Meet the Patels gjorde samma grej så mycket bättre.

Ruttna äpplen - ruttet skämt

Ett kort ögonblick undrar man vad det blir av tjejerna från Pakistan som man sett paradera förbi genom hela filmen. Killarna får ju lov att gå ut själva (även om de inte är gifta) och de kan ju bli som amerikaner och gå ut på krogen och ragga (- till exempel genom att skriva amerikanskors namn på urdu på servetter). Tjejerna får däremot inte gå ut själva.  När de inte är gifta. Så om det inte finns någon att arrangera äktenskap med - hur ska de någonsin komma ut? De kan inte göra som de pakistanska killarna och träffa en vit amerikan på krogen. De har bara att se fram emot att bli kvar på glasberget och bli kallad "ruttet äpple" -- det är vad föräldrarna säger för att beskriva en av de snygga tjejerna som Kumail ratar. Och det där är ett skämt som det är lätt att låta bli att skratta åt.

BG


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar