onsdag 13 september 2017

Milennium 5 Mannen som sökte sin skugga - Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist är tillbaka

David Lagercrantz berättar om den nya Milennium serien. Foto: Belinda Graham.

Milennium 5 - Mannen som sökte sin skugga 
- Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist är tillbaka 

David Lagercrantz
Mannen som sökte sin skugga
The Girl Who Takes an Eye for an Eye
Serie: Milennium 5
Norstedts

Deckarfans över hela världen har väntat på den nya Milennium-boken, och förväntningarna har byggts upp något enormt. Intressant nog så är ett av bokens teman just hur svårt det är att leva upp till förväntningar, hur svårt det är att bryta sig loss från en mall, men David Lagercrantz klarar det ju galant. Han har en egen unik röst att komma med och egna erfarenheter att inkorporera i det universum som är Milenniums succéarena. Det här är en bok för fansen, alla som har längtat efter mer Lisbeth Salander,. Nu behöver de inte vänta längre och den Nikita-liknande hjältinnan gör entré redan på första raden i det första kapitlet.

Är världen god eller ond?

Är världen god eller ond? Vad är viktigast, arv eller miljö? Mannen som sökte sin skugga tar sig an de stora frågorna.

Det finns två typer av deckare: den första typen är den där hela världen är korrupt och rutten, det brottsliga som inträffar är bara en spegling av denna grymma värld, och den andra typen är den där världen i grund och botten är en god och välordnad plats och brottet bara är en störning i det normala. Efter lösningen kan allt gå tillbaka till status quo igen.

Gissa vilken typ som den nya Milennium-deckaren är?

Öga för öga, skugga för skugga

Den svenska titeln är Mannen som sökte sin skugga och den internationella titeln är The Girl Who Takes an Eye for an Eye. Titlarna fokuserar på olika huvudpersoner och olika historietrådar i romanen. Men egentligen är Lisbeth Salander också ute efter sina egna skuggor, även när hon drar ut på hämnarstråt.

Framgångskonceptet för moderna deckare är ofta att de ska ha något aktuellt samhällstema inkorporerat i spänningen och den femte Milennium-boken är packad med trendiga teman och frågor. Det mest skakande är övergrepp mot barn som begåtts av staten i forskningens namn, och i boken tas det även upp hur illa romer och resande behandlats. Lisbeth Salander tvingas än en gång rota i sitt förflutna - och det förflutna är även något som förföljer romanens nye huvudperson, Leo Mannheimer, han som är Mannen som söker sin skugga.

Framgångens och begåvningens höga pris

Ett tema från som fortsätter från den tidigare boken är det om särbegåvade barn. - Lisbeths beslut att rädda en superbegåvad, åttaårig autistisk pojke från en hyrd lönnmördare har fått oanade konsekvenser. Inte minst för henne själv.

En ny särskilt begåvad huvudperson finns i den här boken, i Leo Mannheimer, som efter att ha placerats på barnhem adopterades av en rik och framgångsrik familj. Han förväntades givetvis också bli framgångsrik, och framgångsrik på precis samma sätt. Egentligen ville han bli musiker.

En okänd tvillingbror komplicerar saker ytterligare, mordet på Holger Palmgren, Lisbeth Salanders gamle vän och förmyndare, delar boken i två delar, före och efter. Tempot dras upp, jazzmusik introduceras och Lisbeth Salander ger sig återigen ut för att hämnas. Holger är den person som hon haft den närmaste relationen till i hela fyra böcker.

Se upp för onda tvillingar och galna vetenskapsmän!

Ibland blir bokens handling snudd på teatralisk. Det har experimenterats med tvillingar, Leo har en tvilling, Lisbeths Salanders egen onda tvilling Camilla hägrar i bakgrunden, och det finns inte bara en utan två väldigt teatraliska kvinnliga skurkar med i boken. En av dem är en arketypisk inkarnation av "den galna vetenskapsmannen". Ibland känns det som om man befinner sig mitt i en ganska långsökt amerikansk superhjältefilm, som släpps mitt under popcornsäsongen, men det ska tydligen föreställa vanliga gamla Sverige i verkligheten i alla fall.
Fast originaltrilogin var som alla minns också väldigt teatralisk, speciellt när Lisbeths onde bror och onde far introducerades. För att vara en hjältinna som ska slåss på de godas sida så har Lisbeth Salander ovanligt många episka superskurkar i sitt släktträd.

Boken avslöjar allt om Salanders barndom och draktatuering

Romanen har sålts in redan i förväg som boken som ska avslöja de avskyvärda saker som hände Lisbeth Salander under hennes uppväxt - och varför hon har en draktatuering -  men det finns många andra historietrådar som också ska få plats, och de brer ut sig mer och mer.

Karaktärerna dricker inte så mycket kaffe som i originaltrilogin, men det pratas fortfarande väldigt mycket och det förhalas hela tiden, vad som ska och vad som måste göras. Förhalning är ett gammalt beprövat begrepp för att öka spänningen, men förhalning är som kaffe, det är bäst med måtta.
För mycket ger en lite sur, lite sumpaktig eftersmak.

Mikael Blomkvist släpper allt för en bra story, eller för Salander

Skulle Mikael Blomkvist verkligen prata med en gammal älskarinna hellre än att direkt åka över till Holger Palmgren, när han ringer och har Lisbeth-Salander-nyheter om hennes mystiska barndom? Nej, det skulle han inte. Men det gör han i boken. Han till och med går ut och har middag med syrran först också, och under tiden hinner stackars Holger bli grundligt mördad. Mikael Blomkvist har alltid verkat vara den typen som direkt släpper allt vad han har för händer om han för nys om en bra story --- ELLER om Lisbeth Salander kan tänkas vara i fara. Holgers samtal indikerar ju både och.

Alla historietrådar ska byggas upp och redas ut, men adrenalinet går aldrig riktigt igång.

De hot som byggs upp mot Salander i bakgrunden exploderar aldrig fullt ut --- man undrar om de sparas till nästa del i Milennium-serien.
Deckarfans över hela världen spekulerar redan, och väntar på en fortsättning.
Absolut ingen press för David Lagercrantz. Som alla förväntar sig ska vara framgångsrik, på helt rätt sätt.

BG


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar