måndag 25 september 2017

Måltidens magi - Om matbordets hotade gemenskap


Måltidens magi - Om matbordets hotade gemenskap

- Massor av matnyttiga fakta och "food for thought" från Den hemlige kocken författaren



Mats-Eric Nilsson
Måltidens magi - Om matbordets hotade gemenskap
Ordfront

Convivum var romarnas ord för den gemensamma måltiden, då man skulle leva tillsammans, convivere. Ordet finns kvar i flera språk, till exempel convive som betyder bordsgäst på franska och convivial som betyder sällskaplig på engelska.

Idag skulle vi behöva återuppleva convivum konceptet, något som blivit allt mer bortglömt, i alla fall i Sverige och i USA. Författaren Mats-Eric Nilsson skriver i Måltidens magi - Om matbordets hotade gemenskap - att om folk i Sverige vill veta vart utvecklingen är på väg, så är det bara att titta på Amerika. I det mathelvete där amerikanerna befinner sig, dit är svenskarna också på väg.

HUR du äter - lika viktigt som VAD?

I en värld där det hela tiden talas om VAD du ska äta (med massor av råd och rön som går stick i stäv med varandra) talas det mycket sällan om HUR det ska ätas.

Ändå var det matlagningen och ätandet runt lägerelden som en gång sammansvetsade stammen och som gjorde oss till människor, menar Nilsson. Idag har "flexi-eating" blivit ett begrepp och ätande kopplas inte ihop med gemenskap längre. Måltiden med tillhörande konversation och småprat runt ett dukat bord ersattes först av "TV-dinner" och sedan av "flexi-eating" där man snabbt ska trycka i sig något. Var femte måltid intas i bilen.

Den avskärmade måltiden

Hur många måltider intas framför olika skärmar? Utan något som helst convivum? I ett skrämmande avsnitt i slutet av boken berättar en känd svensk sommelier om hur ett tjusigt sällskap (som alla såg ut som om de var med i TV-serien Solsidan) alla satt med sina olika mobiler, paddor och andra skärmar. Det var en mardröm att försöka ställa ner maträtter och vinglas bland ett produktutbud värdigt en apple store. Gästerna verkade inte märka vad de åt eller drack och inte pratade de med varandra heller (om de inte messade med varandra?).

Jesus & Co åt alltid tillsammans 

Måltidens magi är en både humoristisk och lärorik historia och här analyseras allt möjligt när det gäller måltider genom tiderna, från hur Jesus bröt bröd och vad det betydde för gemenskap och inkluderade (och igenkännande) till den värsta mardrömsmiddagarna i historien, de som Stalin gav och där de bjudna inte visste om de någonsin kom hem igen. Under sådana omständigheter smakar ingen mat god - och en sådan dålig värd som sprider dålig stämning (och eventuellt avrättar sin matgäster efteråt) lever inte upp till det romerska convivum idealet.

Olika kulturer, olika ideal

Bokens formgivning är vacker, intresseväckande och idéhistoriskt spännande, nedslag i både ord och bild i olika kulturer och i olika tider förhöjer läsningen.

Små malawiska barn vet att man ska dela upp minsta fruktbit i ännu mindre delar, det är viktigt att alla ska få, och det är en del av måltidens gemenskap.

I Sverige är det nästan omöjligt att få till någon gemenskap eftersom alla människor verkar gå på olika dieter och ha olika kostråd som de följer - dessutom har svenskar fler allergier och "intoleranser" än folk någon annanstans i världen.

Även mer skuldkomplex. Kanske på grund av Luther och hans (feltolkade) budskap?

Den skuldtyngda maten

Chokladkaka förknippas med skuld i Sverige och USA - i Frankrike förknippas chokladkaka med fest. Inte med skuld. Skuldfritt ätande är en förutsättning för att kunna njuta och fransmännen verkar vara bäst på att njuta - men även på att undvika övervikt och hälsoproblem. Trots att de inte känner skuld över den goda kakan, det goda vinet och den goda maten. Trots att de inte äter specialkost eller lockas in på underliga dieter. Nyckeln till framgång är att äta långsamt och att njuta av maten - gärna under gemenskap.

Det gäller att börja tidigt ...

Svenskt dåligt bordsskick (och att hafsa i sig maten så snabbt som möjligt) grundläggs redan i skolan.

En av de mest positiva sekvenserna i boken handlar om att en känd matkritiker nu brukar åka runt landets skolor och betygsätta skolornas mat, och skolmatsalens stämning, som om det vore Michelin restauranger som var på tapeten.

Bra vanor ska grundläggas tidigt - och det är på tiden att det offentliga ätandet tas på allvar.

I en skola har de infört ett belöningssystem där ordentligt ätande och inget släng ger belöningar i form av guldstjärnor som till sist leder till en god efterrätt.

Tid och engagemang räknas mest

Det handlar inte om pengar - det handlar om tid och engagemang. De skolor som får bra betyg spenderar inte mer pengar på maten (ibland till och med mindre) - de har bra kockar som bryr sig, barnen får hjälpa till och engagera sig och det är viktigt att kunna sitta i lugn och ro och äta.

Nya, mindre lyckade trender kan komma att exporteras till Sverige, så var på er vakt. I USA har programmerare och riskkapitalister i Silicon Valley börjat byta ut måltiden mot Soylent - en näringsoptimerade proteinpulversdryck. Det som räknades som barnmat igår är framgångsrik stressmat idag. Men vad händer med gemenskapen?

Ätandets gemenskap är ett sätt att bygga broar - den man bryter bröd med, den utesluter man inte. I en hummusbar i israeliska Netanya ger ägaren 50 procents rabatt till de judar och araber som delar sin måltid. Nilsson rapporterar om de positiva effekterna.

Den minnesvärda maten

Mat är ett sätt att bygga minnen, och att väcka minnen till liv.

En feel-good-historia levereras från ett äldreboende för Alzheimersjuka där de boende får mat från olika tidsepoker. Dofter och musikstycken är effektiva sätt för att väcka de äldres minnen. Lika positivt är det att läsa om ett hem för persiska åldringar som får bestämma vilka rätter som skall lagas. Mat som de själva vill ha - både för gemenskap och minnen. Maten ska inte bara vara inte bara en fråga om samvaro utan också vara en spaningsresa till den tid (och plats) som flytt.

De som lever på "barnmat" i flaskor? Eller hänger sig åt "flexi-eating" med smaklösa maträtter från mikron? Vad ska de serveras för mat för att locka tillbaka ljuvliga minnen?

Näringslösning låter knappast som något som man kan ha som sin personliga madeleinekaka.

Framtiden - full av råvaror med potential

Hur kommer framtidens måltider att se ut? Nilsson avstår från att spekulera, men han pekar på olika trender och låter läsaren tänka och filosofera själv. Det är sympatiskt.

Det här är en bok som väcker tankar, mängder av tankar, utan att någonsin skriva läsaren på nästan.

Det här är verkligen en bok som ger "food for thought"!

Boken tar slut. Tankarna bubblar och sjuder vidare.

Belinda Graham

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar