söndag 3 september 2017

Åskan av Ulf Stark - En briljant modern sagobok om skör vänskap, viktig ensamhet och en snäll jätte

Åskan av Ulf Stark

- En briljant modern sagobok om skör vänskap, viktig ensamhet och en snäll jätte


Ulf Stark
Åskan
Illustrationer: Marcus-Gunnar Pettersson
ISBN: 9789173378635
Brombergs förlag




"Åskans drömmar var säkert fyllda med blod och köttslamsor. Jag mindes hur han hade slickat sig om munnen bara för en stund sedan .... Varför gör jag och mina kompisar hela tiden sådana här saker, utan att någon tvingar oss till det? Saker som får oss att må illa av skräck?

Jag frågade Bernt.

Han sa att det var för att vi skulle bli vuxna."


- ur Åskan av Ulf Stark.


Ulf Stark har skrivit några av de absolut bästa böckerna i den svenska barnlitteraturhistorien. Han har också skrivit några av de absolut bästa bidragen till den klassiska serien Bland tomtar och troll som funnits i över 100 år.

Åskan skulle ha kunnat vara en av de absolut bästa historierna till Bland tomtar och troll.

Men nu är ju Åskan en fullängdsroman i barnboksformat på 94 sidor och inte en novell. Men ändå.

Det finns något sagolikt över denne jätte, Åskan, som Ulf och Bernt i boken är så himla rädda för, men som visar sig ha ett hjärta av guld. Man ska inte döma någon på förhand för att hen är en jätte. Jätten kan vara snäll och känslig ändå, även om hen verkar bullrig, burdus och skrämmande.

Hälsa hem!

Jätten heter egentligen Oskarsson, och bor i närheten av Ulfs hem. Men för Ulf och kompisen Bernt är han bara "Åskan". Klart läskigast i hela kvarteret. Han är stor, bullrig, har hawaiiskjorta som han inte riktigt kan knäppa och jobbar på slakteri. När Ulf och Bernt vill skrämma upp sig rejält går de och hälsar på Åskan - och de är säkra på att han äter hamstrar, vädurskaniner och små barn!

När Åskan säger "hälsa hem" till Ulf menar han det vänligt - men Ulf och Bernt tar det som ett verkligt dödshot. Ulfs dagar är räknade!

Men när Åskan hänger utanför Ulfs hus är det inte för att se hotfull ut och skrämma slag på Ulf, utan därför att Ulfs mamma spelar piano tjugo minuter varje kväll, med start klockan sju. Och den farlige jätten älskar vacker musik, han ser nästan hypnotiserad ut när han lyssnar.

Tjugo minuters egentid

Ulfs mamma har inte mycket roligt i livet - hennes egentid är tjugo minuters pianospel varje kväll och en eftermiddag varje helg cyklar hon ut till en stuga i skogen som heter Ensamheten. Mamma har ärvt den av en morbror. Ulf frågar vad hon gör där och hon svarar att hon bara sitter där och blir sig själv igen. Stugan har en vacker utsikt över den omgivande naturen och där kan mamma bara vara, långt borta från alla krav. A room of one's own. Det behövs för att ladda batterierna.

Men en hemsk storm leder till att ett stort träd ramlar och trasar söner mammas lilla stuga helt och hållet.

Ulf förstår att hans pappa tandläkaren aldrig kommer att reparera stugan. Pappa tycker att mamma ska vara hemma.

Ingen utflykt för mammor

Pappa tar med sig pojkarna på utflykt för att mamma ska få vara ensam hemma (han tänker inte på att mamma inte får komma ut och ha någon rolig utflykt) och när de kommer hem igen är mamma i full färd med att putsa fönster. Det går inte att slappna av på hemmaplan.

Ulf förstår att alla människor behöver vara ensamma ibland. Ulf har ensam-tid, hans storebror har det, hans pappa har det, bäste vännen Bernt har det ... alla har det. Åskan verkar till och med ha lite för mycket ensam-tid.

Mamma blir ledsen utan sin ensam-tid och pianospelet låter allt mer deprimerande. Med hjälp av Bernt får Ulf en lysande idé - de ska hypnotisera Åskan och få honom att bygga upp stugan igen så att mamma ska kunna spela piano igen!

Läsaren förstår att Åskan bara låtsas vara hypnotiserad och att han egentligen gör den goda gärningen för att han tycker synd om Ulfs mamma - och för att han vill höra det vackra pianospelet igen.

Så visar det sig att den farlige jätten egentligen är dramats hjälte, han förstår mycket bättre och är mycket snällare och schysstare än Ulfs pappa.

En av de roligaste scenerna i boken är när Bernt och Ulf visar Ulfs mamma den nyuppbyggda lilla stugan - hon skickar hem pojkarna med orden " Kan ni inte cykla hem ... Jag tror jag sitter kvar här ett tag och blir mig själv igen."

Och så gör hon det. Njuter av ensamheten och blir sig själv igen.

Mammors rätt till att vara sig själv

Litteratur i allmänhet och barnlitteratur i synnerhet brukar behandla mammor lite off-hand som en trygg service-maskin som ska finnas i bakgrunden (om det inte är fråga om "mom-shaming-books" där mammor sviker sin plikt och barnen hamnar på barnhem) och mycket få böcker tar upp mammors rätt till egen tid, eget rum, egna intressen och ensamhet.

I dagens nästan panikartade socialiseringstrend har ensamhet blivit undervärderat - men det är vad alla människor behöver för att bli sig själva mellan varven. Både små barn, stora jättar och utarbetade mammor.

Vänskapen mellan Ulf och Bernt är komplext skildrad. Deras vänskap verkar robust, men är ändå lika skör som en glasfågel. Även när det gäller Ulfs och Bengts vänskap spelar Åskan en viss roll i att de två hittar tillbaka till varandra igen --- och till att de slipper bli mobbade av en äldre kille. Åskan tar honom i upptuktelse - på ett snällt sätt. Han får känna sig viktig och får vara med en vuxen person (Åskan själv) och hjälpa till att bygga upp stugan igen, så då har han ingen tid att springa runt och skvallra och reta småkillarna.


Korvmusik och empati

När Åskan till sist får pianolektioner och lär sig spela Köp varm korv (passande för någon som jobbar som slaktare!) är lyckan fullständig.

Alla "onda" personer och alla jobbiga och sorgliga saker i bokens universum har besegrats - genom snällhet och empati.

Det här är en helt underbar bok! Vacker, eftertänksam, spännande, humoristisk, underfundig och poetisk. Träffsäkert språk, komplexa känslor. Författaren slår huvudet på spiken, gång på gång.

De finstämda och finurliga bilderna är grädden på moset.

Man ska aldrig ta någon för given och försöka passa in dem i en snäv roll. Varken mammor eller jättar.

BG

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar