The Fifth Estate
- en ny maktfaktor föds
The Fifth Estate. Filmens titel betyder ungefär ”den femte makten”. Det franska demokratiska systemet med frihet, jämlikhet och broderskap (vilket kopierades när Amerikas förenta stater grundades) gick ut på att man skulle dela makten i tre delar som alla kunde kontrollera varandra, för att undvika korruption. Men snart tillkom en fjärde makt: folket, enligt The Guardians reporter i filmen representerade av modiga journalister som tryckte upp flygblad och sedan blev hängda. The Guardians reporter utnämner Internet och det som Julian Assange står för till den femte makten ”The Fifth Estate”.Utvecklingen går framåt och ingen kan stoppa den.
När det gäller den filmiska upplevelsen av The Fifth Estate pendlar det mellan State of Play och The Social Network. Delarna som är som State of Play: massor av journalister (oftast på The Guardians Redaktion) springer omkring som skållade råttor eftersom de har fått ett enormt scoop. Delarna som är som The Social Network: vänskap och berömmelse byggs upp, och sedan är de forna vännerna plötsligt i luven på varandra. Skillnaden är att The Social Network handlade om pengar, eller som regissören själv sa ”rich guys getting richer” – all medverkande gick redan på Harvard och hade det gott ställt. Rättegången handlar bara om vem som ska ha hur stor del av den lukrativa Facebook-kakan. I The Fifth Estate är både vänskapen och fiendeskapen och motiveringen till dem mycket mer luddigt skildrat. Det handlar inte om pengar, eftersom WikiLeaks inte är skapat för att dra in storkovan till sina grundare, det handlar snarare om idealism och att idealen skiftar. Men varför och vem som har rätt, förklaras aldrig. Liksom The Social Networkbjuder The Fifth Estate på utmärkt skådespeleri och intressanta visuella lösningar där den virtuella världen och den verkliga blandas på ett kreativt sätt.
En svaghet är att de flesta som ser The Fifth Estate är nyfikna på Julian Assange – eller på att se Benedict Cumberbatch – men man får se mycket mer av en ganska anonym, och föga spännande och helt okarismatisk skäggig tysk gubbe, Daniel Domscheit-Berg, (spelad av Daniel Brühl). Filmen bygger nämligen på den forne medarbetarens bok "Inside WikiLeaks: My Time with Julian Assange at the World's Most Dangerous Website" och "WikiLeaks: Inside Julian Assange's War on Secrecy".
Benedict Cumberbatch är tveklöst en av Hollywoods hetaste skådespelare och iThe Fifth Estate gör han ett intressant porträtt av den världskände australiensaren med perfekt röst, tonläge och alla ticks som är typiska för den verklige förebilden.
En rolig slutkläm är när Cumberbatch som Assange i slutet av filmen vänder sig mot kameran och påpekar att detta är en skitfilm, baserad på en hop lögner och att människor ska lära sig att tänka själv. Det låter väldigt mycket som Assange, som i verkligheten har
Assange själv har kallat "The Fifth Estate" för propaganda och en anti-WikiLeaks film. Mark Zuckerberg hade även han invändningar mot The Social Network – men med facit i hand såg vi att den filmen i alla fall inte gjorde någon skada. Facebook är lika stort och lukrativt som någonsin. Hur det går med WikiLeaks och dess ”lönsamhet”återstår att se.
Bill Condon har tidigare gjort de två sista Twilight filmerna och musikalen Dream Girls, det är intressant att se honom ta sig an en thriller istället för en kärlekshistoria. Men om man ser The Fifth Estate som ”Bromance” är även detta en kärlekshistoria, om sviken kärlek och brustna hjärtan.
Regi: Bill Condon
Medverkande:Benedict Cumberbatch, Daniel Brühl, Laura Linney, Anthony Mackie m.fl.
USA, 2013
Nordisk Film
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.