måndag 21 april 2014

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Vi älskar hjältar som bara reser sig upp och går


Jonas Jonasson på engelskaJonas Jonasson på engelskaJonas Jonasson
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Piratförlaget, Walt Disney
Vi älskar hjältar som bara reser sig upp och går. Eller som beger sig ut på pilgrimsfärd. Kristen i Kristens resa. Werner Herzog i verkliga livet (och i boken Att gå i kylan). Delia Grinstead i Utan bagage. Tessa Björk i Till Isola. Mundus Gregorius i Nattåg till Lissabon.
Pensionären Harold Fry i Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd. Han skulle bara till kvartersbutiken och slutade sedan inte att gå i sina seglarskor.
Men mest av allt älskar vi Allan Karlsson, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, som kliver ut genom fönstret, landar i en rabatt med svenskt gula och blåa penséer med sina tofflor, som är märkta Allan, och bara fortsätter att gå.
Boken av Jonas Jonsson, filmen av Felix Herngren, rollprestationen av Robert Gustafsson. Just när man trodde att gubben inte kunde bli folkkärare, vrids det hela upp ett snäpp till. En av de mest lästa och omtalade böckerna blev den mest sedda svenska filmen och den största biopremiären någonsin i Sverige.
Pettson och Findus eller Forrest Gump? Gubben som sitter hemma på gården och pratar med katten och sedan ger sig ut på rävjakt, beväpnad med nya uppfinningar eller dynamit, får definitivt tankarna att gå till Pettson och Findus.
Men sedan utvecklas berättelsen till en svensk Forrest Gumphistoria. En naiv huvudperson blir indragen i alla möjliga förvecklingar. I nutid jagad av ett mc-gäng och innehavare av en väska full med 50 miljoner kronor, och längs vägen får han några osannolika vänner med sig, bland annat en f.d. cirkuselefant, en tuff Annie-get-your-gun tjej, en blyg kille som har 920 högskolepoäng och är nästan allt, men också inget, och en pigg gubbe som är trött på att sitta vid ett övergivet järnvägsspår.
och som filmoch som filmI tillbakablickarna får vi uppleva några av 1900-talets världshändelser, för Allan Karlsson har liksom Forrest Gump varit på plats överallt. Allan Karlsson har byggt skyskraporna på Manhattan, räddat livet på diktatorn Franco, tagit kål på diktatorn Stalin, hjälpt Oppenheimer att uppfinna atombomben och fått en cigarettändare i present av Harry S. Truman. Så småningom blev Allan Karlsson spion i kalla kriget och langade information åt alla sidor samtidigt. Jonas Jonasson har beskrivit sin skapelse som ”en politisk idiot” – men man kan lika gärna säga att Jonasson skapat en hjälte som helt enkelt inte bryr sig, än om det han själv är intresserad av. Som sin katt (han tar en gruvlig hämnd på räven!), sprängämnen och en sup eller två. Eller tre eller fyra.

Tillbakablickarna ger inte bara en bild av hela 1900-talets historia, sedd genom en ironisk skrattspegel, utan de ger även en nostalgisk tillbakablick på ett svunnet Sverige.
Volvobilarna var snyggare (och man visste hur man kunde meka med dem själv) och tågen gick och tågstationerna var tågstationer och folk odlade landet och det växte saker överallt. I nutiden är allt nedlagt, ingenting går och ingenting odlas och nutidsmänniskorna är vilsna varelser med 920 högskolepoäng eller aggressiva varelser med skjutvapen.
Det är de två yngre birollsinnehavarna i historien som får stå för det trevande romantiska inslaget – för sådant är inget för Allan Karlsson. Författaren Jonas Jonasson påpekar att hans hjälte aldrig har upplevt en kärlekshistoria. Alla som sett inledningen med gubben med katten vet att detta inte stämmer. Det är äkta kärlek det, en gubbe och hans katt. Gubben Pettson och Katten Findus skulle hålla med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar