FILM: Warcraft: The Beginning - David Bowies son gör datorspelsfilm

Det fredliga riket Azeroth står på randen av ett krig och deras invånare hotas av skräckinjagande inkräktare; orker, som är på flykt från sin egen döende värld för att kolonisera en annan. När en portal mellan de två världarna öppnas måste en armé kämpa mot total ödeläggelse, och en annan för att undvika att utrotas. Och mitt i kriget, på varsin sida av slagfältet, kämpar två hjältar för sina familjer, sina folk och sina hem. Warcraft: The Beginning är en saga om två världar på väg att kollidera. Filmen är baserad på de berömda datorspelen med samma namn.

Spelet World of Warcrafts största tid har redan varit. Datorspelsfilmer blir inte alltid bra, men man har ändå höga förväntningar på Warcraft-filmen. Regissören är Duncan Jones, känd som son till David Bowie, men ännu mer känd för att han redan presterat två snygga science fiction-filmer: "Moon" och "Source Code".

Fast det här är ju en annan kopp te än minimalistisk framtidsskildring.

Det här påminner mer om Jim Hensons "The Labyrinth" (1986) där David Bowie spelade the Goblin King och andra 1980-tals filmer som "Den mörka kristallen" och "Willow". Det här var en tid då fantasy fortfarande var del av "nörderiet" och inte hade hunnit bli mainstream än och socialt accepterat, och blivit till de svindyra och superperfekta "Sagan om Ringen" filmerna.

"Warcraft" ser ut som gammeldags lågstatusfilmer, varelserna ser ut som gamla hårdrockare och trötta surfare som överlevt 80-talets festande (men knappt).

Rökeffekter, neonljus, blixtar, konstiga örnar, dödskallar och massor av ben, huggtänder och dreadlocks och kroppsbyggarmuskler och huvor och luvor och läderkläder och  mantlar och maffiga svärd... Och en strid mellan gott och ont. Eller människor och orcher. Som det heter nuförtiden.

Portalen mellan människornas och orchernas värld står öppnas med hjälp av fel-magi (ja, det heter så!) och filmen är full av fel magi. Den onde fel-magi-orchen har förstört orchernas första värld, därför måste de gå in och förstöra människornas värld också.

Vilket leder till krig: först en massa små slag och sedan ett något större slag och till sist ett jättestort slag.

På orchsidan finns Durotan (Toby Kebell) med familj och han litar inte på fel-magikern och tycker att de borde sluta fred med människorna. På människosidan finns Lothar (Travis Fimell) och hans syster (som är gift med kungen, spelad av Mamma-Mia-killen Dominic Cooper) och hans son (som vi knappt får träffa innan han dör i det något större slaget. Däremellan finns halvorchen Garona (Paula Patton) som har lojaliteter på båda sidor.

Man behöver inte veta något om spelet World of Warcraft för att följa med i filmen, för det är en mycket enkel och välbekant handling som ser ut som om man kört "Merlin",

"Sagan om Ringen", "Trollkarlens lärling", "Star Wars", "Game of Thrones", "Thor", och en nypa "Grottbjörnens folk" och "Moses" i en mixer. Plus en massa lågstatus 80-tals action.

Det lär finnas två filmer till planerade i trilogin.

Regi: Duncan Jones
Titel: Warcraft: The Beginning

Medverkande: Travis Fimmel, Paula Patton, Ben Foster, Dominic Cooper m.fl.

USA, 2016