FILM: 47 ronin

47 ronin

- en konfusiansk historia om herrelös hämnd

47 ronin, Universal

 

 

 

Det finns en ikonisk berättelse om konfuciansk lojalitet, den berömda pjäsen för kabukiteatern om de fyrtiosju samurajerna, Chushingura.

 

Den bygger på verkliga händelser som inträffade 1701, strax innan pjäsen kom till:

 

Länsherren Asano Naganori hade kallats till Edo (Edo var Tokyos innan det blev Tokyo) för att göra tjänst i shoguns borg. Eftersom han inte var insatt i alla formaliteter fick han lektioner av Kira Yoshina, en annan daimyo. Kira retade Asano så mycket för hans fumlighet att Asano till slut förlorade besinningen, och han gick till attack med sitt svärd. Skadorna blev obetydliga men brottet var så mycket större: det var absolut förbjudet at dra vapen i shoguns borg. Shogun själv, Tsunayoshi, befallde Asano at begå seppuku (harakiri). Asano lydde och tog livet av sig.

 

Det verkliga dramat gällde dock den vendetta som Asanos lojala vasaller genomförde och det är detta som är den konfucianska poängen.

 

Kira fruktade naturligtvis hämnd från Asanos trogna vasaller. De gjorde allt för att skingra hans misstänksamhet, framför allt genom att de låtsades tappa kontakten med varandra sedan de blivit herrelösa.

 

Under mer än ett år lyckades deras ledare övertyga omvärlden om att han gått ner sig i ett liv med alkohol och fala kvinnor. En vinterkväll inleddes hämndaktionen. Asanos trogna fyrtiosju vasaller gav sig av mot Kiras residens i östra Edo. Det snöade och var kallt men vasallerna lät sig inte hejdas. De fick leta efter sitt offer. Kiras död blev skamlig - han hade gömt sig i en bod. Asanos män deklarerade det rättfärdiga i sin handling och halshögg honom sedan. Huvudet förde de till sin herres grav i templet Sengakuji på andra sidan av staden.

 

Men vendettor var förbjudna, trots att hämnd tidigare varit en hederssak för samurajer. Asanos samurajer hade valt att följa de ideal som sa att man ska vara sin herre trogen. Men samtidigt hade de brutit mot sin högste herres, shoguns, lagar. Därför fick de order om att begå seppuku. De var fullt beredda på den domen och utförde den utan tvekan. Deras kvarlevor begravdes på samma plats som deras herre, i templet Sengakuji.

 

Varje år på dödsdagen den 14 december vandrar ett tåg av män, klädda som 1700-tals samurajer, genom Tokyo precis som Asanos trogna vasaller. De iscensätter historien. Fortfarande spelas Chushingura på kabukiteatern (det tar gem timmar att se hela handlingen) och dessutom finns det många versioner på film och TV.

Den senaste filmen heter 47 ronin och den har lagt till en kärlekshistoria över klasgränserna, en stor dos fantasyelement, slaveri med gladiatorbataljer och dueller med demoner, för att behaga en modern publik. (Ändå, trots alla tillägg, är allt över på mindre än fem timmar). Kira försöker med orätta medel ta över makten från Asano (dramat gäller alltså inte klumpighet) och har till sin hjälp en häxa med olikfärgade ögon som kan förvandla sig till olika djur, som en vit räv eller en grön drake. Men egentligen är detta drakar-och  -demoner-grepp inte så malplacerat. Det finns gott om olika övernaturliga väsen i Japansk folklore och farliga rävar som kan förvandla sig till människor (och tvärtom) är bara en av alla de övernaturliga väsen man måste se upp för.

 

Kärnan i berättelsen om de 47 samurajerna finns kvar --- Asanos vasaller får sin hämnd och får som belöning begå seppuku. Dvs. de får dö en ärofull död. Halshuggning hade varit en förolämpning. Det finns föresten rävtempel i Japan, vid Oji rävtempel sägs Japans alla rävar samlas vid nyår. Kanske även den vita räven?