onsdag 9 mars 2016

FILM: The Walk - Den sanna historien om en fransman i New York


Tolv män har gått på månen. Endast en man har lyckats gå på lina mellan de två World Trade Center-tornen. Hans namn var Philippe Petit, en fransk lindansare, och det hela ägde rum den 7 augusti 1974.

Filmen The Walk av Robert Zemeckis, mannen bakom filmer som Forrest Gump, Tillbaka till framtiden och Cast Away, är baserad på Petits självbiografi och huvudrollen spelas av Joseph Gordon Levitt.

”The walk” är ett äventyr om ”1900-talets största konstnärliga kupp”.  En blandning av klassisk kupp-film, fransk kärlekshistoria, far-och-son berättelse och humoristisk fransk-amerikansk komedi. Gene Kellys amerikan i Paris är ingenting mot Joseph Gordon-Levitts fransman i New York. Han är helt perfekt som dödsföraktande fransk lindansare - och hans franska har också den rätta parisiska klangen.



Vad skulle du göra för att uppfylla din dröm? Philippe Petit pratar ingen engelska, har inga pengar och har aldrig gått särskilt högt på lina. Han är en gatuartist som oftast går på lina mellan två träd.


Men hos tandläkaren ser han att de här två fantastiska tornen håller på att byggas, och i sin fantasi ser de ut som de perfekta två träden. Bara mycket högre.


Han måste lära sig engelska, skaffa en mentor (papa Rudi, spelad av Sir Ben Kingsley), lära sig spänna linorna så de inte går av, lära sig alla "tricks of the trade", få ihop tillräckligt med pengar och skaffa medbrottslingar.


Skönhet och fara går hand i hand och ingen har väl skapat lika mycket skönhet genom livsfara som Philippe Petit, fransmannen som 1974 gick på en stålvajer mellan World trade center-tornen.


New York-borna som först inte gillade tornen, som såg ut som fula arkivskåp, började älska dem. Nu var de ju del av ett konstverk. De tyckte att promenaden var så vacker och heroisk att den skepsis många känt inför de nybyggda skyskraporna försvann. Till och med poliserna som grep Philippe Petit efteråt var hänförda. Den lille fransmannen hyllades för att ha givit de kolossala byggnaderna en själ.


De som ser filmen kan undra om allt verkligen är sant - nej, inte riktigt, förhållandet med söta Annie (Charlotte le Bon) är dramatiserat och hon stod i verkligheten inte på gatan nedanför tornen en hel natt.


Men allt som man tror inte kan vara sant, som att Petit tramsade på linan i 45 minuter, lade sig ner på den för att titta på himlen och lindansade fram och tillbaka mellan tornen åtta gånger, det är sant.


Liksom alla vansinninga förklädnader och att Petit i egenskap av låtsasarkitekt klev på en spik och skadade foten.


Alla medbrottslingarna fanns också på riktigt. Vad kan man säga? Det här är en kupp film som slår Oceans Eleven och alla de där bankrånar och casinofilmerna med hästlängder. En kupp som inte handlar om pengar, utan om konst, skönhet, liv och död. Men som planeras med större noggrannhet än låt oss säga att kapa en värdetransport. Så mycket måste klaffa för att lindansen ska fungera. Bara utrutningen väger massor.

2008 skildrades äventyret i The Walk i den Oscarsbelönade dokumentären Man on wire. Redan innan den blev klar hade Robert Zemeckis köpt rättigheterna till att göra en spelfilm. ”The walk” är lika oskuldsfull och sentimental som Zemeckis största succé, ”Forrest Gump”, och tar sin början i ett turistigt Paris där Philippe Petit rullar omkring på enhjuling och jonglerar.


 Skådespelaren fick lindanslektioner av Philippe Petit och talar den bästa franska som hörts av
 en amerikansk skådespelare. Gordon-Levitt pendlar mellan Petits entusiasm och hans zenlika lugn när han tar det första steget över avgrunden.


Själva promenaden (som varade i 45 minuter i verkligheten och i filmen tar en dryg kvart) är en oförglömlig scen. 110 våningar upp i luften svävar vi med Petit och pianot i Beethovens ”Für Elise” porlar över paniken.




Den långa planeringen – under vilken Philippe Petit och hans ­kumpaner klädde ut sig till journalister, turister, byggarbetare och arkitekter för att ta sig in i World trade center och rekognosera – gör att ”The walk” fungerar både som klassisk stötfilm och poetisk akrobatthriller.




Robert Zemeckis undviker helt att beröra det främsta skälet till att Philippe Petits bragd fyller oss med så mycket vördnad (mer än exempelvis Nik Wallendas två år gamla, minst lika våghalsiga promenad över Grand Canyon). Ingen kan se ”The walk” utan att tänka på en annan välplanerad stöt mot World Trade center – 27 år senare.


Philippe Petits gästpass som han fick som present hade datumet "Forever" på sig. Men ingenting är "Forever".


Filmen blir både en hyllning till tornen och till att, som Philippe Petit uttrycker det, ”leva livet på kanten av livet”
.


Fakta om World trade centers tvillingtorn:
       
World trade centers tvillingtorn stod klara 1973, och var ritade av Minoru Yamasaki och Emery Roth. De var 415 respektive 417 meter höga och hade 110 våningar. Avståndet mellan dem var ca 60 meter.
Tornen förstördes i samband med terrorattacken den 11 september 2001.


I polisrapporten beskrevs det som Petit gjorde som ”framkallande av fara utan legitimt syfte”. Petit dömdes för vad han gjort, men trivdes bra med straffet: att  gå på lina en gång till. Den här gången som del av ett välgjorenhetsjippo i central park.






Regi: Robert Zemeckis.
Manus: Christopher Browne & Robert Zemeckis.
Medverkande: Joseph Gordon-Levitt, Ben Kingsley, Charlotte Le Bon m fl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar