onsdag 24 september 2014

Litteratur: H.C. Andersen, Jennifer Lee, Karolina Sahlin --- Frost

Gamla sagofigurer i ny tappning

Frimärke från Vitryssland H.C. Andersen och SnödrottningenFrimärke från Vitryssland H.C. Andersen och SnödrottningenH.C. Andersen, Jennifer Lee, Karolina Sahlin
FrostEgmont Kids Media Nordic
Vem är egentligen författare till en saga? När det gäller folksagor är svaret oftast: det är ingen som vet. Någon har skrivit ner dem, men i själva verket var de muntlig tradition som bevarats genom berättande och förmodligen förändrats lite genom tiderna.

Vackra konstsagor av H.C. Andersen
När det gäller konstsagor finns det däremot en författare som ligger bakom dem. H.C. Andersen ligger t.ex. bakom Snödrottningen, hans längsta saga (sju böcker) men även i denna saga finns det muntlig tradition, för “bestemor” (farmor) i själva berättelsen berättar sagan om Snödrottningen. Sedan får de båda barnen möta henne “på riktigt” alltså utanför ramberättelsen. Snödrottningen går alltså vidare från folksaga och muntlig tradition till konstsaga och skriven tradition.
Nu har Snödrottningen blivit Frost. Och vem är författare? H.C. Andersens Snödrottningen ligger som grund, Jennifer Lee har skrivit manuset och regisserat filmen och sedan har Karolina Sahlin tolkat sagan tillbaka till bokform, till boken Frost.

Sagoberättarens tradition
Många sagoberättare genom tiderna har varit kvinnliga. Kvinnlig berättare gav sådan credd att Charles Perrault valde att kalla sin sagosamling Gåsmors sagor. Ändå är Disneyfilm 52 i ordningen den första någonsin som har en kvinnlig regissör, Jennifer Lee. Värt att tänka på. Om nu filmberättarna är de nya sagoberättarna, borde det väl finnas plats för den nya kvinnliga berättar-traditionen?
Jennifer Lee har tidigare skrivit sagan Röjar-Ralf (Disneys förra klassiker) och det gör att man förväntar sig en extra twist på slutet av hennes Snödrottning i Frost. För Röjar-Ralf handlar ju om en “bad guy” som vill bli hjälte och innerst inne är han god. Snödrottningen är en ishäxa, en vacker ond fe, som egentligen innerst inne är god. Hon behöver bara bli älskad. Sedan uppnår hon hjältinnestatus och kan smälta hela vintern. Men huvudpersonen här är ovanlig eftersom hon är så vanlig. Den helt vanliga lillasystern.

Yngst och mest speciell
Alla fans av folksagor vet att det är den yngsta som ska vara speciell, den trettonde brodern, den sjunde systern … den som är minst, sötast, smartast och räddar dagen. Här är den yngsta systern Anna den som inte är speciell. Hon är inte den som är söt, inte den som är smart, inte den som har superförmågor eller speciella talanger. Raka motsatsen till Ariel, nummer sju i syskonskaran, som är den sötaste och den med finast sångröst --- och den blivande hjältinnan. Men liksom Den lilla sjöjungfrun (som i originalet dör och sedan gör “comeback“) får Anna uppoffra sig själv. Anna uppoffrar sig för att rädda sin syster, sitt eget liv och hela sagolandet Arendal (som ser ut som Norge).

Vem uppfann sagans “true love’s kiss”?
Vad hände med prinsen som ska rädda prinsessan med “true love’s kiss”? Detta finns med som sidospår, men den trettonde prinsen visar sig vara en opålitlig otursprins och kyssen var inte alls nyckeln till något uppvaknande.
Var kommer förresten idén om “true love’s kiss” ifrån? Från folksagorna? Från Snövit som blir förgiftad av ett äpple och väckt med en kyss? Egentligen inte. Snövit vaknar när en av bärarna snubblar till och tappar kistan. Då hostar hon upp den förgiftade äppelbiten. Snövit blir alltså väckt av ren klumpighet från en anonym birollsinnehavare. “True love’s kiss” kommer i Disney versionen av Snövit från 1937 och sedan dess har den varit en sådan ikonisk scen att det är modigt av Jennifer Lee att utmana den och driva med den. För den nya prinsessan måste rädda sig själv. Hon kan inte ens förlita sig på någons klumpighet.
Rent visuellt står varma sommarfärger mot kalla vinterfärger och prinsessorna Anna och Elsa är också uppdelade i sommarfärger och vinterfärger. Effektivt.

Troll och bortbytingar kan bli goda karaktärer
Det är inte bara Snödrottningen som likt Röjar-Ralf plötsligt blir “the good one” utan även trollen har blivit goda, liksom bortbytingen, som i gamla folksagor kan vara ganska opålitlig. Roligast i sagan är ändå en snögubbe som drömmer om sommar. Då ska han ligga under ett parasoll på stranden och smutta på en drink.
Magi kan ibland ställa till det. Men det kan också fungera som livräddare. I alla fall för en snögubbe som vill uppleva sommaren utan att smälta bort.

Belinda Graham

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar