onsdag 29 maj 2013

Ett romantiskt Social Network drama: Vi möts igen

Laurie Frankel - Vi möts igen
 

Datorn återupplivar de döda i romantiskt “Social Network” drama

Goodbye For NowGoodbye For Now Laurie Frankel
Vi möts igen
Översättare: Åsa Brolin
Printz Publishing
Skulle du vilja ha mail från dina döda släktingar och vänner? Eller har du nog av att svara alla de som lever? Meredith vill i alla fall ha mail från sin döda mormor och hennes pojkvän Sam vill ge sin flickvän vad hon vill ha. Även om det är mer komplicerat än att köpa tio röda rosor till alla hjärtans dag.
En idé om mail från de döda föds.
Sam berättar stolt om sin framgång för en av sina kollegor:
“Merediths mormor har dött, och jag går igenom hennes mejl för att lära känna henne bättre”, sa Sam.
“Stalkar du Merediths döda mormor?”, sa Jamie.
“Meredith ville skriva ett brev till sin mormor. För att säga hej då och att hon saknar henne och älskar henne, sånt där du vet. Inte så konstigt eller hur? Så vi kom fram till att hon skulle mejla.”
“Jaha? Jag väntar på poängen.”
“Hennes mormor skrev ett svar”, sa Sam
….“Jag skrev ett dataprogram som gick igenom hennes gamla mejl och satte ihop ett svar till Meredith som knappt går att skilja från vad hon skulle ha svarat om hon hade varit i livet.”
“Mönster matchning? Fylla i luckorna?”
“Ja, i stort sett. Hur varierade mail skriver du till din mormor?”
“Min mormor skulle inte fatta vad mejl var ens om hon vaknade med Bill Gates i sängen, men jag fattar vad du menar.”
“Ska jag visa det för Meredith?”
“Absolut inte …. Korrespondens från döda släktingar kan aldrig bli annat än upprörande, Sam.”
“Jag är inte så säker”, sa Sam. “Det kanske vore förlösande.”
Se där: Sams affärsidé är fix och färdig. Medan Matt Zuckerberg, den verklige Social Network killen, fick idén till Facebook efter att hans flickvän gjort slut med honom, får Sam, den fiktive huvudpersonen i Vi möts igen, idén till sitt företag när hans livs kärlek, Meredith (som för övrigt jobbar på samma dejting företag som Sam) vill skriva till sin döda mormor - och få svar. Principen att matcha och leta är inte mycket annorlunda än när man gör dejting profiler.
Inget övernaturligt - “bara” teknikens under
För att få mail från de döda är inget övernaturligt inblandat (som i seanser) - Sam hävdar att folks personligheter finns sparade i alla mail, videofilmer och sociala medier.
Förutsatt att personen i fråga nyttjat detta på nätet, att ingen annan använt kontot och att personen i fråga lagt ut sann information.
Sedan finns det också de som har en helt annan nät-personlighet än IRL-personlighet, som bara skriver hatiska och negativa saker på nätet eller som är inne på en hel del icke politiskt korrekta sajter som de aldrig i livet skulle berätta om för nära och kära.
Sam och Meredith startar ett lukrativt företag ihop - datorn som svarar kallar de Frid. De gör succé. Men för varje person som bara vill ta farväl går det minst tio personer som inte vill släppa taget.
Saker blir krångligare och krångligare.
En sörjande änka får upprepade mejl från sin döde make om att han tänker lämna henne för att leva med sin älskarinna som är prostituerad. Mannen porrsurfade under sin livstid och Frid drar helt enkelt “logiska slutsatser” - för ett program är uppbyggt för att vara logiskt - av de internetaktiviteter som maken hängav sig åt. En fjäder blir en höna. Flirtiga mail till en sekreterare blir en fullskalig affär. Och till skillnad från en normal mejlande människa håller Frid aldrig tyst, Frid babblar likt en berusad person med “total access” ogenerat ut alla döda människors hemligheter.
Vad som började som succé verkar bli en mardröm. Sam har skapat ett slags Frankensteins monster - Frid håller på absolut sanning och ingen censur och det står snart klart att skapandet av Frid inte var en bra idé. Inte speciellt tröstande heller. Frid tar över Sams liv, han förlorar Meredith och blir ensam med en massa förtvivlade och missnöjda kunder.
Vägen till helvetet, trots goda intentioner
“The road to hell is paved with good intentions”. Sam får uppleva hur sant detta gamla engelska sägesätt är. Goda intentioner ger inte automatiskt ett gott resultat.
Ska Sam lyckas få kontroll över Frid och vinna tillbaka Meredith eller har Sams eget Frankensteins monster fått ett eget liv, omöjligt att stoppa?
Man kan se Vi möts igen dels som en klassisk kärleksroman, dels som en modern analys av teknikens fördelar och nackdelar. Eller faran av att blint lita på att allt som datorn säger är “sant!”.
Att lita på eller inte lita på - det är det som är frågan
Att lita på maskiner har aldrig varit bra, inte sedan Doktor Frankenstein lät åskan slå ner, en mörk och regnig natt på 1800-talet.
Att lita på bedragare, som t.ex. håller seanser för att tala med de döda, finns som motiv i många deckare och spökhistorier, och även i filmenThe Awakening. Man kan inte lita på folk som säger att de kan kontakta de döda. De kan vara bedragare.
Om man vill ha kontakt med någon man förlorat - varför ta kontakt med ett medium eller ett dataprogram? Bara för att allt “finns i datorn”. Hitintills finns så mycket sparat i mänskliga hjärnor att inget dataprogram kommer i närheten och det är lätt att höra vad någon som man känner och som gått bort tycker och säger om olika saker. De både syns och hörs tydligt utan något dataprogram till hjälp. Åratal av lyssnande kan inte ersättas med några minuters mailande och chattande.
Till minne av Commodore VIC-20
Vi möts igen har av författaren dedikerats till sina föräldrar och hon påpekar att hennes pappa Dave Frankel programmerade om deras Commodore VIC-20 “så att den gjorde matematiska fel för att stärka mitt självförtroende och mina matematisk kunskaper (bara en av dessa saker fungerade).”
Man skulle också kunna säga att det borde ha gjort så att Laurie Frankel aldrig litar på sanningshalten i vad maskiner säger. För man vet ju inte var de får allt ifrån eller vem som lagt in programvaran och med vilka bakomliggande motiv. Alla är inte så ädla.
Belinda Graham

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar