 |
| Författarna Camilla Sten och Viveca Sten. Bokmässan i Göteborg, 2017. |
Mareld - Det perfekta slutet för Djupgraven och Sjörök - och en svensk The Shape of Water med förtrollande diskbänksfantasy!
Författare: Viveca Sten och Camilla Sten
Titel: Mareld
Serie: Havsfolket (del 3)
ISBN: 9789178031269
Djupgraven, Sjörök, Mareld.
Det är nu det gäller!
Det här är det verkliga eldprovet för Tuva, och som vi har längtat efter den här boken!
Mareld är den tredje delen i Camilla och Viveca Stens kritikerrosade serie, som är en blandning av diskbänksfantasy, romance, rysare och coming-of-age-story.
Tuva är en helt underbar hjältinna som man förälskat sig i, sida efter sida, kapitel efter kapitel, bok efter bok. Bara en sån sak som en kantig och mänsklig hjältinna som INTE genomgår en makeover!
Det finns så många otroligt bra scener i Mareld, men en av de allra bästa är där Tuva äntligen inser att hon inte är ensam. Hon har vänner, familj, allierade, folk som vill hjälpa henne ... bara hon låter dem.
Det är där som storyn vänder, det är där som peripetin i berättelsen ligger. Det är där som Tuva blir "vuxen", när hon inser att hon inte är en ensam ö i havet, utan förbunden med det stora hela (för att fritt parafrasera poeten John Donne).
Du kan inte rädda världen själv, det är inget fel att ta emot hjälp, det gör dig så mycket starkare.
Sedan är så klart Mareld inte bara eftertänksam och filosofisk, den är också grymt spännande, från början till slut, och den har den bästa och starkaste början jag läst på mycket, mycket länge, och även det bästa slutet. Det är bitterljuvt, sorgligt, hoppfullt ... Så många känslor blandas på en och samma gång!
Inledningen är något av en chock, inte alls vad man väntat sig, under prologen inträffar en stor fartygskatastrof, och man har tappat andan under läsningen innan man ens är framme vid kapitel ett för att träffa Tuva och hennes vänner igen.
Jag gissar att slutet kommer att bli en vattendelare för fansen som har följt Tuva genom bokserien, man lever länge med en karaktär och fantiserar om det slut man hoppas att hon kommer att få ...
Skulle det varit lyckligare? Mer tragiskt? Mer definitivt? Mindre sorgligt? Alla kommer att tycka till.
I min bok är det här det perfekta slutet. En seger som inte känns som en seger, ett hopp för framtiden och en uppmaning att fånga nuet och verkligen göra någonting --- även om du inte är Tuva och inte har magiska superkrafter.
Efter att ha sträckläst boken måste man helt enkelt komma upp till ytan, ta paus, andas --- och sedan dyka i igen. Och sträckläsa. Djupgraven, Sjörök, Mareld. För att få hänga med Tuva än en gång, och se hur hon växer och blir starkare och starkare och mindre och mindre ensam, allt eftersom tiden går och sidorna bläddras förbi ...
Psykologiskt djuplodande romaner, som samtidigt är övernaturligt spännande. Kan det bli bättre?
Belinda Graham, TK
Utgivningsdatum: 2018-09-06
Förlag: Bonnier Carlsen
Djupgraven, Sjörök, Mareld.
Det är nu det gäller!
Det här är det verkliga eldprovet för Tuva, och som vi har längtat efter den här boken!
Mareld är den tredje delen i Camilla och Viveca Stens kritikerrosade serie, som är en blandning av diskbänksfantasy, romance, rysare och coming-of-age-story.
Tuva är en helt underbar hjältinna som man förälskat sig i, sida efter sida, kapitel efter kapitel, bok efter bok. Bara en sån sak som en kantig och mänsklig hjältinna som INTE genomgår en makeover!
Det finns så många otroligt bra scener i Mareld, men en av de allra bästa är där Tuva äntligen inser att hon inte är ensam. Hon har vänner, familj, allierade, folk som vill hjälpa henne ... bara hon låter dem.
Det är där som storyn vänder, det är där som peripetin i berättelsen ligger. Det är där som Tuva blir "vuxen", när hon inser att hon inte är en ensam ö i havet, utan förbunden med det stora hela (för att fritt parafrasera poeten John Donne).
Du kan inte rädda världen själv, det är inget fel att ta emot hjälp, det gör dig så mycket starkare.
Sedan är så klart Mareld inte bara eftertänksam och filosofisk, den är också grymt spännande, från början till slut, och den har den bästa och starkaste början jag läst på mycket, mycket länge, och även det bästa slutet. Det är bitterljuvt, sorgligt, hoppfullt ... Så många känslor blandas på en och samma gång!
Inledningen är något av en chock, inte alls vad man väntat sig, under prologen inträffar en stor fartygskatastrof, och man har tappat andan under läsningen innan man ens är framme vid kapitel ett för att träffa Tuva och hennes vänner igen.
Jag gissar att slutet kommer att bli en vattendelare för fansen som har följt Tuva genom bokserien, man lever länge med en karaktär och fantiserar om det slut man hoppas att hon kommer att få ...
Skulle det varit lyckligare? Mer tragiskt? Mer definitivt? Mindre sorgligt? Alla kommer att tycka till.
I min bok är det här det perfekta slutet. En seger som inte känns som en seger, ett hopp för framtiden och en uppmaning att fånga nuet och verkligen göra någonting --- även om du inte är Tuva och inte har magiska superkrafter.
Efter att ha sträckläst boken måste man helt enkelt komma upp till ytan, ta paus, andas --- och sedan dyka i igen. Och sträckläsa. Djupgraven, Sjörök, Mareld. För att få hänga med Tuva än en gång, och se hur hon växer och blir starkare och starkare och mindre och mindre ensam, allt eftersom tiden går och sidorna bläddras förbi ...
Psykologiskt djuplodande romaner, som samtidigt är övernaturligt spännande. Kan det bli bättre?
Belinda Graham, TK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.