tisdag 31 januari 2017

The Giving Tree - På hur många sätt kan en pojke utnyttja ett träd?

The Giving Tree
- Motsatsen till Spelar min lind sjunger min näktergal

Shel Silverstein
Och trädet var lyckligt
Originaltitel: The Giving Tree
Översättning Beppe Wolgers
ISBN: 9789187207808
Karneval förlag


I "Who wants a Cheap Rhinoceros?" räknas det upp på hur många sätt kan en pojke kan utnyttja en noshörning. I "The Giving Tree" räknas det upp på hur många sätt en pojke kan utnyttja ett träd. Båda böckerna kom ut i original 1964.

Omaka kompisar i gammal amerikansk barnbok


I korthet är "The Giving Tree" är en amerikansk barnboksklassiker som handlar om ett par kompisar. En har lärt sig att dela med sig, men inte den andra. Han tar bara för sig hela tiden. Det slutar med att båda två ser knäckta ut när boken är slut. Den svenska titeln är "Och trädet var lyckligt". Men man vet inte om trädet är lyckligt - det står så i texten, men den kan vara ironisk. Även i "Who wants a Cheap Rhinoceros?" finns det mycket i text och bild som motsäger varandra.

Behöver riktiga kompisar en belöning för att komma över och leka?

När min kompis Alex gav bort glass och godis och läsk till ett par ungar som alltid kom över så snart de såg att glassbilen kört förbi (och ofelbart försåg sig med hela det godaste urvalet innan de försvann igen) sa hans mamma till honom att det finns gränser för hur givmild och osjälvisk man kan vara. De där ungarna måste bjuda och dela med sig någon gång de också, förklarade hon. Det gjorde de aldrig. Jag bedömdes däremot som en perfekt kompis eftersom jag alltid sa nej till läsk och godis (inte för att jag var osjälvisk utan för att jag helt enkelt tillhörde den minoritet som inte gillade socker). Poängen var i alla fall att om man är en bra kompis kan man leka ihop utan att utkräva en belöning för att man kommer över.
Huvudpersonerna i "The Giving Tree" hade förmodligen behövt Alex mamma för att lära sig att man ska vara lagom osjälvisk och lagom självisk.

Allting pratar nu för tiden

Av kompisarna i "The Giving Tree" är en osjälvisk (och påminner väldigt mycket om Alex) och den andra kompisen påminner om ungarna som alltid kom förbi, lika pålitligt som ett urverk, när glassbilen körde förbi. Annars kom de aldrig och lekte. Alla barn verkar ha lätt att känna igen typen som pojken i "The Giving Tree" representerar, det verkar finnas minst en på varje dagis. Den osjälviska kompisen i "The Giving Tree" spelas av ett träd (vilket man förstår av titeln) och den andra kompisen spelas av en människa. Det är inte alls konstigt för barn att ett träd och en människa kan vara kompisar och att de pratar med varandra, det finns ett talande träd bland annat i Pocahontas och barn är vana vid att allt pratar nu för tiden: griskultingar, bilar, tekannor, ljusstakar, flygplan, tåg ...
Intrigen är kortfattat att den själviska kompisen kommer förbi bara när han vill ha något, han kommer inte och leker och pratar eller bjuder på något själv, aldrig någonsin. Men trädkompisen håller fast vid deras vänskap ändå. När pojken är liten nöjer han sig med att få några löv att leka med, men allt eftersom han blir äldre vill han ha mer och mer och mer.

Hur människor behandlar naturen

Man kan också se historien som en bild av hur människor behandlar naturen - det avskräckande Påskön-exemplet. En fin och frodig ö förstördes när människor kom dit, tyckte sig ha funnit paradiset och högg ner träden. All den bördiga matjorden försvann, för inga trädrötter höll kvar den längre. Och inte kunde människorna ta sig därifrån när maten tog slut, för de hade huggit ner träden och hade inget att bygga båtar av. De fick helt enkelt lida av undernäring och fattigdom.
Samma sak håller på att hända i större skala över hela jordklotet - alla vet att regnskogen är planetens lungor, ändå görs inte tillräckligt för att rädda den.

Vad kan du få för utdelning från naturen?

Boken är som en uppräkning av allt man kan få av träd: löv att leka med, äpplen att sälja, material för att bygga ett hus av och material för att bygga en båt av och en sittpall att sitta på (alltså stubben som finns kvar).
Men man måste plantera nya träd för att få ett hållbart skogsbruk, man måste ge tillbaka till naturen, man kan inte bara ta. Barnen påpekar också att det måste vara ett ynkligt litet hus som bara byggs av några grenar av ett äppelträd, för äppelträdgrenar räcker ju inte ens till en liten koja till barnen själva. Stammen är också för liten för att göra till en hel båt. Och varför fortsätter pojken/mannen/gubben inte med att sälja äpplen? Då skulle han ju kunna köpa tegel och göra ett bättre hus, precis som i sagan "De tre små grisarna"! Huset av pinnar höll som bekant inte speciellt längre. Och varför sparade inte han äpplen till nästa generation, till sina barn och sina barnbarn? Det blir ju äpplen varje år! När vi planterar ett äppelträd vet vi att man inte får frukt direkt, man måste vänta.

Trädet som religiös symbol

Men vuxna läsare ser det förmodligen mer symboliskt, och eftersom det är vuxna som köper böcker (även barnböcker) har "The Giving Tree" sålts i enorma upplagor i USA, och funnits i tryck ända sedan 1964. En del av succén förklaras med att kristna grupper köper den eftersom de ser trädets osjälviska givande och altruism som ett uttryck för Jesus osjälviska kärlek till människorna.
Ironiskt nog var det vikingatidens träddungar som var heliga, de kristna som kom till Skandinavien och skövlade dem för att lära de gamla gudarna att veta hut och införde på så sätt miljöförstöring i Norden.
Det är inte speciellt troligt att svenska läsare kommer att tänka på "The Giving Tree" som en kristen bok, den är bara en historia om två kompisar, där en råkar vara ett träd, alternativt så är det en symbolisk historia om miljöförstöring.

Guldgåsen lägger inte fler guldägg

Berättelsen har en hel del gemensamt med gamla historier som brukar vara med i Bland tomtar och troll, bland annat gamla sagor av Oscar Wilde (som Silverstein måste ha känt till). Men mest av allt påminner "The Giving Tree" om sagan om Guldgåsen. Vad händer när människan blir för ha-galen och slaktar guldgåsen för att få alla ägg och rikedomar på en gång? Svar: det blir inga mer guldägg. På samma sätt blir det inga mer äpplen här. Källan till inkomst är borta.

I Norden finns det gott om sagor och legender om träd, vare sig man pratar om "Det gamla kastanjeträdets saga" i Bland tomtar och troll, ett träd som tar hand om sin familj i generationer och symboliserar tidens gång, eller Yggdrasil i vikingamytologin, eller något av alla älskade träd i Astrid Lindgrens böcker. Som sockerdricksträdet i "Pippi Långstrump" eller linden i "Spelar min lind sjunger min näktergal".

"The Giving Tree" - motsatsen till "Spelar min lind sjunger min näktergal"

"Spelar min lind sjunger min näktergal" är precis som "The Giving Tree" en berättelse om vänskap mellan ett träd och ett barn. Men i  "Spelar min lind sjunger min näktergal" inser barnet att hon måste ge något tillbaka till naturen för att linden ska bli lycklig och spela och för att näktergalen ska sjunga. Så barnet ger sin själ till trädet och är lycklig, och linden spelar och är lycklig och de lever tillsammans i symbios.

Det är intressant att konstatera att den svenska sagan om barn-träd vänskap går ut på vad människan har att ge, medan den amerikanska sagan om barn-träd vänskap går ut på att människan roffar åt sig så mycket som möjligt.

Det kan väl aldrig vara symboliskt för de olika nationernas mentalitet och inställning till miljöarbete?



Läs även om träds vänskap och solidaritet i Trädens hemliga liv:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21909-litteratur-peter-wohlleben-tradens-hemliga-liv



Det finns förresten gott om träd i nordiska sagor.  och Bland tomtar och troll sagan Det gamla kastanjeträdets saga av Ellen Lundberg-Nyblom har de färgglada, naturromantiska illustrationerna som är typiska för Einar Norelius. Naturen är besjälad. Att skildra tidens gång genom ett kastanjeträds minnen (den typen av träd blir ju mycket äldre än människor) är en genial idé! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar