söndag 17 mars 2019

SCEN: På dejt med Jessica Andersson - Vi ses igen!




Regi: Hans Marklund
Titel: På dejt med Jessica Andersson
Artist: Jessica Andersson 
Kapellmästare: Lisa Ljungberg
Plats: Konserthuset i Helsingborg
Datum: 17 mars 2019


Vad ska man ha på sig på första dejten? Jessica Andersson löser våndan med det svåra klädvalet genom att byta kläder hela tiden. Under själva dejten! Alla klädstilar är representerade under kvällen. Liksom alla musikstilar. Det blir onekligen mycket miss-match. Uppseendeväckande scenkläder diskuteras, liksom Berts "hon-ser-ut-som-en-hora"-uttalande och hur Linda Bengtzing snodde Jessicas specialskrivna Ingela-Pling-låt "Jag ljuger så bra". Och hela kvällen inleds med en AC/DC cover, följt av en Guns & Roses video från Jessicas första bröllop. 

På en första dejt är det knappast smart att prata om sina ex. Eller att visa bilder på barn och barnbarn. Det påminner om Wendy Copes humoristiska dikt om hur eländigt det är att dejta "divorcees obsessed with their kids".

Det som är mest synd under kvällen är dock att Jessicas underbara sångröst inte hörs. Man hör mest bas och trummor. En hel del par i publiken flyttar bakåt. Olika modeller av öronproppar kommer fram. 80-90% av publiken på Konserthuset är pensionärer. De kanske är Konserthusets stamkunder. Men även en person med unga pigga öron (som undertecknad) måste erkänna att det inte går att höra vad Jessica säger eller vad hon sjunger. Eller vad kapellmästaren spelar. Kvällen tycks ha blivit en tävling om "att höras mest" mellan basen och trummorna. De påminner lite om den där idoga fiolspelaren som dyker upp på dejten, och fast man ger honom dricks så går han inte sin väg, så man får lov att ha sin efterlängtade dejt för sin själv.

Musikvalet är spretigt. Hårdrock, gamla Melodifestivalvinnare, ett par nyare ballader och så en cover på Ola Salos "Calleth You, Cometh I", som Jessica berättar att hon sjungit på Diggiloo för några år sedan, för det var så roligt att få "ösa på" och att få leva ut "sin inre Ola Salo". Sedan hörs inte resten av det mellansnacket, och inte heller texten till "Calleth You, Cometh I". Basisten och trumslagaren är i full gång igen med sin inbördes tävling, de vill "ösa på" ännu mera. Jessica kunde ha mimat och det hade inte gjort någon skillnad. Ola Salo på Rondo öser på hela kvällen, och ändå hör man vartenda ord av vad han säger och vad han sjunger. Och man hör dessutom alla instrumenten (inte bara två instrument). Thomas Di Leva öser på och kanaliserar David Bowie och man hör vad han sjunger ... Att "ösa på" innebär inte bara att banka på och att leverera dunder och brak för allt vad tygen håller. Ett bra recept hade varit att följa Sonata Arctica koncept på Palladium --- att köra unplugged och att låta melodierna stå i centrum. Jessica hade förmodligen klarat sig bättre själv.

Lökiga skämt som ingen verkar tycka är roliga (inte ens de på scenen) ska blandas med obligatoriska barndomstrauman ... för vi i publiken måste få tycka synd om "the rich, famous and beautiful". Martin Stenmarck körde nyligen med samma upplägg, när han under sin egen show sjöng en sorgesam sång om alla adresser han bott på under sin barndom. Ingmar Bergmans eländiga barndomsskildring leder dock fortfarande, eftersom hans pappa var präst. Att vara prästson är för övrigt något som Bergman har gemensamt med Ola Salo. Något som Bergman har gemensamt med Jessica är att de båda två har varit på Helsingborgs Konserthus.
Man kanske inte ska ta med hela släktträdet på första dejten. Det räcker bra med en liten blomma, eller ett blomsterfrö, som kan växa till sig och bli något fint.

Så till den viktiga frågan som man får från alla man känner efter den första dejten: "Will you see her again?". Och svaret på den frågan är så klart: "Yes, of course!". Har redan ritat in datumet i kalendern! Vi ses igen på Diggiloo-premiären i Malmö!

Låtlista: På dejt med mej, You Shook Me All Night Long, Sharp Dressed Man, Kom, Jag ljuger så bra, Kalla nätter, Give Me Your Love, Fötterna på marken/Min lilla hand/Septembermorgon, Mamma, Aldrig aldrig, Calleth You, Cometh I, Där det är grönt, Blivande make, Can’t Hurt Me Now/Vindarna vänder oss, Go Slow, Party Voice. Extranummer: I Did It For Love.

Turnédatum för Jessica Andersson:
Gävle 21/3, Örnsköldsvik 22/3, Sundsvall 23/3, Östersund 24/3, Skövde 29/3, Kalmar 30/3, Varberg 31/3, Mariehamn 4/3, Motala 5/4, Karlskrona 6/4, Kristianstad 7/4, Luleå 12/4, Skellefteå 13/4, Umeå 14/4

Bildspecial från Helsingborg:

 Jessica i kvällens första klänning, en rosafluffig dröm som passar perfekt ihop med hårdrock ...

 Eller med sjungande kor.

 Tänk, Jessica var brunett på första bröllopet! Det höll ett år. Äktenskapet alltså (inte hårfärgen).

 Outfit nummer två är på och visst rockar Jessica sin korta läderkjol.

 Outfit nummer tre är svart och glittrig och outfit nummer fyra är en Melodifestivalklassiker som Bert Karlsson sågade.

 Outfit nummer fem är änglavit och spetsig.

 En glittrig byxdress åker på för att demonstera Let's Dance Cha Cha Cha.

 The Lady in Red minns musikaldebuten i Little Shop of Horrors.

 Glitterklänning för finalen.

Vit volangklänning för extranummer.

 Applådtack från Jessica och bandet.

torsdag 14 mars 2019

Tävla med Sigge av Lin Hallberg - Alla älskar fortfarande Sigge!



Alla älskar Sigge var titeln på bok 1 i serien. Och för 17 vad den här serien är bra!

Tro det eller ej, vi är inne på bok 17 nu om den drömvita Shettlandsponnyn som heter Sigge - och vet ni vad, den här serien är bättre än någonsin!

Tävla med Sigge innehåller så mycket dramatik och så många "story lines" på lagom många sidor med massor av fina bilder där alla de små shettlandsponnierna och de andra djuren finns avbildade ...

Intriger innehåller bland annat hur det är att vara nervös för att tävla, att leva upp till förväntningar, och att stallet hotas av nedläggning.


Ödesryttarna. Legenden vaknar - Större hot, Mer action, Lika mycket fantastiska hästar!


Författare: Helena Dahlgren
Titel: Ödesryttarna. Legenden vaknar.
Serie: Star Stable (del 2)
ISBN: 9789178032402
Förlag: Bonnier Carlsen

Utgivningsdatum:2019-02-25


Diskbänksfantasy möter klassisk hästbok! Del 2!

När hjältarna väl har upptäckt sina krafter så måste de utveckla dem och använda dem.

En stark origin-story får nu en uppföljare med Mer action och Större hot mot de fyra hjältinnorna och deras hästar.

De fyra hjältinnorna låter väldigt mycket som "vanligt folk" här finns inget högtravande fantasyspråk eller långrandiga tal eller sådant där konstlat ungdomsspråk som man hittar i många ungdomsromaner.

Det finaste med boken är sammanhållningen mellan de fyra hjältinnorna och så banden som finns mellan människor och djur, alltså mellan de fyra ryttarna och deras respektive hästar.

Det här kan så klart fungera som inkörsport till fantasy för folk som bara läser "vanliga hästböcker" till vardags --- och omvänt. Om man gillar fantasy kanske man härmed får upp ögonen för att hästböcker faktiskt också är bra ...

Hästböcker är (tyvärr) ofta en styvmoderligt behandlad genre.

Men det fina med hästböcker är ju att den innehåller så många olika genrer. Den kan innehålla spänning, action, fantasy, kärlekshistoria, spökhistoria, vänskapshistoria ...

Och de hästböcker jag gillar bäst brukar jag leta upp på grund av starka vänskapshistorier --- vänskapshistorier är ärligt talat är mycket roligare läsning än att läsa sida upp och sida ner om hur hästarna blir borstade.

Det här är en stark vänskapshistoria --- och en kul genremix!

Horses + Fantasy = So True!

Tips: Läs första delen först - för att hänga med i del 2!

BG


Ödesryttarna: Jorvik kallar - Diskbänksfantasy möter klassisk hästbok!


Författare: Helena Dahlgren

Titel: Ödesryttarna. Jorvik kallar.

Serie: Star Stable (del 1)

ISBN: 9789163899553

Förlag: Bonnier Carlsen

Utgivningsdatum: 2018-05-02

Star Stable är ett ENORMT populärt spel, det har över en miljon användare bara i Sverige (och tretton miljoner till i övriga världen ...) Nu har det spelet blivit en bokserie, och succén verkar given på förhand.
THE GAME IS ON!

Hästarna i den här världen är som en blandning av sagolika drömhästar, egensinniga islandsponnyer och My Little Ponies. Det vill säga: ingen färgkombination är onormal!

Helena Dahlgren lyckas grunda Star Stable världen i ett slags realism, inledningsvis känner man att allt är på riktigt, trots att både Jorvik och de färgglada hästarna är så uppenbart påhittade.

Jag tror att det beror på att svenska författare är så oslagbart bra i genren Diskbänksfantasy.

Tänk Cirkeln-trilogin, Norra Latin, PAX-serien ... Hur utflippade saker som helst kan hända, bara det är grundat i en övertygande vardag, och man köper det. Rätt av.

Huvudpersonen som man får följa inledningsvis heter Lisa. 

Lisas pappa har fått ett nytt jobb och flytten går till Jorvik, denna magiska och vackra ö, med överjordiskt tjusiga hästar. Fast Lisa har slutat rida efter en familjetragedi. Men ödet vill att Lisa kommer upp på hästryggen igen eftersom hon är den fjärde utvalda Ödesryttaren (Detta är inte någon spoilervarning i alla fall inte om du spelat spelet någon gång, ALLA vet att de ska vara fyra!)

Lisas nya vänner Linda, Alex och Anne är de andra tre Ödesryttarna.

Tillsammans står de på den goda sidan, men mörka magiska krafter samlas och motståndarna blir fler och starkare de också ...

Det här är en kul fantasy-hästbok och en kul origin-story som handlar om att hitta sig själv och sina inre magiska krafter och att lita på sina vänner och att få svar på den eviga fantasy-frågan: Vem är jag?

Tips: Läs denna bok FÖRST innan du kastar dig över den NYA Ödesryttar-boken!

BG

Pysseldax: Jag odlar med Elin Ek!

Författare: Elin Ek
Titel: Jag odlar - inomhus, på balkongen och i trädgården
ISBN: 9789178031740
Rekommenderad ålder: 9-12 år
Antal sidor: 109
Förlag: Bonnier Carlsen

Utgivningsdatum: 2019-03-04


Jag odlar är en härligt positiv och peppig bok av Elin Ek! Boken låter precis som hon!

Hela boktiteln är: Jag odlar - inomhus, på balkongen och i trädgården och det är ju toppen att ALLA får vara med och odla, detta är alltså inte en traditionell "trädgårdsbok". Men ändå. Det här är en trädgårdsbok som man önskar att man hade haft när man började bli intresserad av frön och blommor och sånt, eftersom den är så härligt opretentiös och livsbejakande. Bara att tuta och köra liksom. Många trädgårdsböcker krånglar till det lite i onödan och ibland verkar det nästan oöverstigligt svårt att få till något fint.

Här finns massor av bra tips på saker som blir fint och gott och som går (relativt) lätt och snabbt att odla.

Och detta är ändå bara en tredjedel av boken!

Sedan finns en tredjedel med kul pyssel och en tredjedel med gott pyssel ... alltså saker man kan göra och baka och laga med det som man odlat. Och om man inte orkar vänta, får man väl köpa gurkor, rödbetor och annat och testa recepten  direkt. Brownies med rödbetor i och den rosa grädden (helt naturligt gjort med lite rödbetssaft) blir en jättefavorit här hemma.

Det här är en bok som passar för nästan alla åldrar (ja, 0-3-kategorin är kanske är lite ungt ...) där praktiskt taget alla kan hitta något kul och något gott och mysigt att göra ...

Och istället för att kolla om det kommit in några nya spännande meddelanden på mobilen så går man plötsligt och kollar om det kommit upp några nya skott i krukorna ...

Heja Elin Ek!

PS. Jag skulle vilja tillägga att det här är snabbt och enkelt pyssel --- men vad som är snabbt och enkelt beror så klart på hur händig du är. Det fina flätade armbandet (som kan göras med eller utan blommor) ska vara lätt, men undertecknad (som är  över 12 år) lyckas bara göra en garnhärva. Nåja, man kan säkert sticka in lite blommor i garnhärvan istället ...  !

onsdag 13 mars 2019

FILM: The Nutcracker and the Four Realms - Julen varar än till påska!


Nötknäpparen eller Narnia?! I Narnia-serien hade i alla fall barnen vett nog att gå tillbaka och ta på sig ordentligt med ytterkläder!

Regi: Lasse Hallström, Joe Johnston
Titel: The Nutcracker and the Four Realms
Medverkande: Mackenzie Foy, Keira Knightley, Jayden Fowora-Knight, Eugenio Derbez, Matthew Macfadyen, Richard E. Grant, Misty Copeland, Helen Mirren, Morgan Freeman m.fl.
Land: USA, 2018
Distribution: Walt Disney Home Entertainment
Aktuell: På DVD och BD.

Julen varar än till påska! Lagom till påsk kommer julens storfilm ut på DVD och BD.

The Nutcracker and the Four Realms är förpackad som en härlig, julig smällkaramell ... och visst passar historien om Nötknäpparen och Clara lika bra som påskgodis? Clara har ju till och med ett eget tjusigt påskägg, med en uggla ingraverad på, som hon försöker öppna under filmens gång!

Svenskintresse och snygg Fantasia-sekvens

Det finns mycket svenskintresse i filmen. Lasse Hallström har regisserat och Linus Sandgren står för det vackra fotot. Dessutom är det Gustavo Dudamel (som länge var chefsdirigent för Göteborgs Symfoniker) som har dirigerat musiken. Hans kalufs syns i silhuett under de fina balettscenerna i mitten av filmen, en sekvens som påminner om Fantasia (1940), där Nötknäpparsviten också användes. Fantasia är fortfarande en av Walt Disneys bästa och mest innovativa filmer. Den enda film som kan konkurrera om "nummer-ett-titeln" är den flerfaldigt Oscarsbelönade Mary Poppins. 

Spänningsskapande musik

The Nutcracker and the Four Realms är löst baserad på E. T. A. Hoffmanns The Nutcracker and the Mouse King och Marius Petipas The Nutcracker som är känd för Tchaikovskys berömda balettmusik. Nötknäpparmusiken är ju oslagbar när det gäller att skapa spänning, den användes för övrigt också mycket effektivt och effektfullt i Billy Elliot the Musical (all annan musik i den musikalen är skriven av Elton John).

Men medan originalversionerna ofta tolkas som drömmar (huvudpersonen sover ju under julgranen, för att kunna önska sig något!) så är detta snarare sorgeterapi. Clara åker till ett annat land för att lära sig att allt hon behöver finns inne i henne själv. Vilket man förstått redan ett par minuter in i filmen.

Barn åker till ett magiskt land och lär sig en viktig läxa

"Barn åker till ett magiskt land och lär sig något" är ett grepp som har använts i så många barnberättelser. Peter Pan, The Wizard of Oz, Five Children and It - The Story of the Amulet, The Phantom Tollbooth, The Chronicles of Narnia ... Men här ser liksom London och det magiska landet precis likadana ut. Eller snarare: London ser ut som ett tjusigt magiskt land, och man hade lika gärna kunnat stanna på Drosselmeyers fest och ha kul!

Övergången till fantasivärlden är i den här versionen som tagen från Narnia-klassikern The Lion, the Witch and the Wardrobe. Ett tag sitter man och undrar om det är Nötknäpparen eller Narnia som man tittar på. Men i  Narnia-serien hade i alla fall barnen vett nog att gå tillbaka till vår värld (och den berömda garderoben) och ta på sig ordentligt med ytterkläder! 

Mackenzie Foy är bra i huvudrollen, fast man oroar sig hela tiden för att hon ska frysa och bli rejält förkyld när hon går runt i snön i bara små inneskor och en supertunn, kortärmad, lila finklänning.

En film stoppad med fluff

Historien har massor av logiska luckor när det gäller hur leksakerna i det magiska landet har blivit levande ... eftersom det inte är magi, utan vetenskap som gett dem liv (?!), och Claras mamma är tydligen hela världens skapare ... Men varför är det fel att ge ihåliga leksaker liv? Är det bättre att de är stoppade med fluff? Ull? Sågspån? Eller gips? Och alla dockor är väl typ ihåliga? Även Mother Ginger, en porslinsdocka, borde vara ihålig ... Speciellt huvudet. Och hur kommer det sig att när ledaren för den ihåliga armén dör,  så slutar alla ihåliga leksakssoldater att fungera ... I sådana fall borde ju precis allt i den här världen slutat att fungera när Claras mamma dog!

Logiskt tänkande har inte varit prioritet nummer ett när man gjort manuset till den här filmen. Vilket är konstigt, eftersom filmen handlar så mycket om mekanik och fysik och vetenskap och ...  ja, logiskt tänkande. Ibland verkar filmen vara ihålig, och ibland verkar den vara stoppad med fluff.

Muskungen får upprättelse och blir hjälte

Det som är allra bäst är musiken. Så klart! Det kanske är bäst att låta allt vara en dröm i alla fall? Som i originalet (originalen) ?

En stor skillnad här är att fienden inte är Råttkungen eller Muskungen (han har olika namn i olika översättningar) --- Musen är så klart Hjälten!

Men vad kan man vänta sig av Disney, vars fantasislott vilar på en mus späda axlar! Disney är ju bokstavligen "The House that Mouse built". Världens mest berömda mus: Mickey Mouse!

Musen som spelar mus-huvudrollen i den här filmen är förresten söt och charmig och skojigt animerad.

Mer gulliga möss och mindre marscherande arméer hade varit ett framgångsrecept!

Fler och fler bataljer ska klämmas in i storfilmerna

Varför ska förresten gigantiska bataljer klämmas in i så gott som alla storfilmer, även barnfilmer? Två stora "final battles" serveras här, och massor av soldater marscherar och marscherar, de fajtas och fäktas och de dödar varandra (om nu leksaker kan dö?) och marscherar sedan ännu mera ... Det borde väl finnas något bättre och roligare och mer intressant att fylla upp långfilmstiden i en barnfilm med än långdragna krig? Nötknäpparen som balett är ju superkul och något som barn långt ner i åldrarna skrattar åt (speciellt de dansande godisbitarna!). Här hörs det inte ett enda skratt. Och  Sockerfén (Sugar Plum Fairy) som alla barn älskar --- och som alla barn vill vara, som håller på med dans! --- känner man inte igen i den här versionen. Klart underkänt betyg för Kiera Knightley, som begår ett totalt karaktärsmord på den skojiga Sockerfén. Dessutom ser hon ut som om hon aldrig blivit frestad av en godisbit i hela sitt liv!

Extramaterial: Filmutgåvan innehåller en sneak peek på Tim Burtons Dumbo. Det hela ser ut som The Greatest Showman, med en alldeles speciell "oddity" i huvudrollen. Dumbo är fint animerad och man ser fram emot den biopremiären --- den 29 mars flyger den lille elefanten igen!

BG

BOK: Jag var Ingmar Bergmans hushållerska - Anita Haglöf gör upp med sina dämoner

Författare: Anita Haglöf, Håkan Lahger
Titel: Jag var Ingmar Bergmans hushållerska
ISBN: 9789177797043
Lind & Co

Anita Haglöfs självbiografi kretsar mycket kring Ingmar Bergman, men hon berättar även sin egen historia, hur det var att växa upp och att känna sig oälskad, hur det kändes när mammas nya man kallade henne "horunge", hur det var att förlora sin egen ungdom och få tre barn innan hon fyllt tjugo år ... Livet, blev det inte roligare än så här?

Anita har minsann många egna "dämoner" att ta itu med, innan hon fick Ingmar Bergmans dämoner på halsen och tvingades att bo i ett hemsökt spökhus på Fårö.

Intressantast är ju tiden på Dramaten. Anita träffade ALLA. Flycht var ordentlig och noga med att betala för sig! (inte den bild media ger av honom, till vardags). Ernst Hugo var supervänlig och gav Anita sin hatt, bara för att hon beundrade den. Han stod också i pausen och småpratade med "vanligt folk" som passerade förbi teatern, och rökte.

Hon verkar ha gett alla kändisar på Dramaten zonterapi och massage, inklusive Bergman. Och hon öppnade eget, men var inte bra på ekonomi. Räddningen blev arbetet som hushållerska. Men var det egentligen en räddning?

Anita var under åtta år, från 1995 till 2003, anställd av Ingmar Bergman för att ta hand om hushållet, både i våningen vid Karlaplan i Stockholm och på Fårö. Hon fick ett eget hus, där det spökade (trots att Anita  tog dit experter för att få ut spökena) och en fin tjänstebil (som hon kvaddade första dagen, men det blev Bergman inte alls arg för!) och fri bensin. På fritiden körde hon kors och tvärs över hela ön.

Det låter som en drömtillvaro, förutom att Anita hatade den ödsliga ön. Hon kände sig också motarbetad av andra som arbetade för Bergman. Som inte ville att Anita skulle bli ny favorit?

Men om barnen Bergman har hon bara gott att säga, och om ex-fruarna. Favoriten är Käbi Laretei, en fin och lyhörd människa --- och, verkar det som, den enda som sa till Ingmar Bergman på skarpen. När Käbi varit på besök skärpte sig Bergman och blev trevligare ett tag.

Sedan har man ju utlovats en massa excentriska nycker, men är det egentligen så spännande att Bergman hellre ville ha köttbullar än pannbiff, eftersom Anitas pannbiffar blev för hårda, eller att han inte gillade vitlök, eller att han ville ha kashmirstrumpor? Massor av människor gillar inte vitlök och de är inte vampyrer eller demonregissörer för den skull. Och om inte gillar vitlök blir man liksom inte glad över vitlök i maten. Massor av människor köpte kashmirsockar på Lisebergs julmarknad (typ alla som skulle stå ute i kylan!) och de är inte snobbiga för den skull.
Det finns också många människor som inte gillar när andra pratar på bio. De vill sjunka in i filmen och njuta av den efteråt, utan att behöva höra andras kommentarer. Det är inte unikt för Ingmar Bergman.

Var det taskigt av Ingmar bergman att ha en egen bio på Fårö, och att bara bjuda in de närmaste, typ sina egna vänner och sin egen familj, och inte Fårö-bor i allmänhet? Ja, många har ju egen hemmabio idag, och de värnar också om att ha den för sig själv. Same shit.

Och så ständigt detta tjat om Bergmans ensamhet, samtidigt som det står att han bedrev typ "hotellverksamhet", med alla barn och barnbarn och Dramatenfolk som kom till Fårö.

Om han ville ha det lugnt när han kom hem till lägenheten, än sen då? Det där är nästan en generationsfråga, idag är vi nöjda med kontakt via datorn och mobilen, medan en viss typ av gamla tanter ska dricka kaffe och ha kakor och bjuda över folk och skvallra för att vara normala och de har samma mall för andra människor också.

Det är däremot en rolig och skvallrig bok, som ett kafferep i bokform och kort och koncis.

Man vill helst sträckläsa den, för det är en sådan mix av olika saker i boken, en självbiografi blandat med Ghostbusters-utdrivning och massor av  både kul och sorgliga repliker och episoder. Boken är tragikomisk.

Håkan Lager har skrivit mellankapitlen om vad som hände i Ingmar Bergmans liv annars, när han inte beställde köttbullar med lingonsylt och potatismos.


Fakta om författaren Anita:

Född: 1937.
Barndom: Anitas mamma var 17 och Anita skulle adopteras bort men mormor och morfar tog hand om henne istället. När hon var 13 fick hon flytta tillbaks till mamman.
Familj: Ensamstående
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Yrkesliv: Var Sveriges första lapplisa under en kort period! Var receptionist på Dramaten reception 1968–1994. Efter sin tid hos Bergman arbetade hon som hushållerska hos Bergmans första fru (Eva Bergman fixade jobbet till henne) och hos skådespelaren Erland Josephson, som spelat Bergmans alter ego på film. Det finns alltså material till en uppföljare!
Aktuell: Med självbiografin "Jag var Ingmar Bergmans hushållerska", skriven med Håkan Lahger.