BOK: Glitterkalendern - Årets snöglittriga adventsläsning är här!

 

Titel: Glitterkalendern 

Författare: Oskar Kroon

Illustratör: Lisen Adbåge

Förlag: Rabén & Sjögren

Svensk barnlitteratur och framför allt bilderböcker håller världsklass och belönas med hyllningar och priser internationellt gång på gång.

Årets adventsbok, ett äventyr i 24 kapitel, från Rabén & Sjögren är nu här och de har parat ihop en av Sveriges bästa barnboksförfattare med en av Sveriges bästa bilderboksillstratörer. Det kan inte bli annat än njutbart ...

... och visst är det snudd på omöjligt att inte sluka alla 24 kapitel på bara några dagar. Men. Liksom i en adventskalender kan man ju sedan stänga luckorna och stänga bokens omslag och sedan läsa en gång till.

Oskar Kroon har bland annat vunnit Augustpriset i barnboksklassen (med Vitsippor  och pissråttor) och Lisen Adbåge har illustrerat fler fenomenala bilderböcker och kapitelböcker än vad det finns plats för på ett vanligt hyllplan. Hon har också hyllats och vunnit priser. 

I Glitterkalendern fångas en svunnen tid, där telefonen står  på ett bord i hallen och huvudpersonen Barret klättrar upp på en pall för att nå den. Barnen i boken ägnar all sin lediga tid åt att leka och pyssla, klädmodet är unisont och androgynt, alla barn ska ha praktiska kläder att leka i, och ingen suktar efter prinsessklänningar och lösnaglar och nya bling bling skal till telefonen (och nya telefoner). Tänk så enkelt och billigt livet verkade vara förr i tiden ...

Det råder delade meningar mellan oss som läser boken tillsammans huruvida Barret är en tjej eller en kille. Barnen tänker sig Barret som en kille - röd tröja, blå jeans, kort ruffsigt hår ... men modet för tjejer förr i tiden var inte så tjejigt. Jag tänker mig Barret som en tjej. Varför? Ingen aning. Kanske för att hon bryr sig om alla människor och deras känslor så mycket, kanske för att hon tar över och fixar julfirandet när farmor inte kan, och julfirande sköts ofta (men inte alltid) av en matriark, ung eller gammal, som ser till att alla har det bra och att alla träffas på jullovet.

Barnen undrar också var mammorna är och mormorna är ... Ja, i boken har vi alltså två bröder, en farmor och så en hel hög kusiner. De två äldre tonårstjejerna har inga personligheter och ingen håller ens rätt på vem som är vem av de två. Barnen vill att de ska fira varannan jul rättvist, så där som man ska göra, men farmor har tydligen sina båda söner och alla sina barnbarn varje jul. Det är inte rättvist. (Jag funderar på om mammorna kommer från andra kulturer, då kan de jobba över julen och tjäna extra pengar och de brukar ju ändå inte fira jul ...) Det där med manlig jungfrufödsel är väldigt vanligt inom svenska barnböcker och amerikanska filmer - så kan man spara tid på att rita fler karaktärer och på att hyra in fler skådespelare. En pappa får vara symbol för alla föräldrar. Och sedan åker pappa hem till sin mamma, tillsammans med sin bror, och så får deras mamma fixa allt. Farfar är död. Så mycket vet vi. Och så börjar debatten igen om det överhuvudtaget finns någon tjej med i berättelsen, de två tonåringarna utan ordentliga namn och identiteter gills inte, och Barret ... 

Nåväl. Vi kan kalla Barret för en hen. Det är bra med androgyna namn och androgyna karaktärer, så kan barnen själva få bestämma om det är en tjej eller en kille eller om det över huvud taget spelar någon roll för handlingen ... för det gör det ju egentligen inte. I centrum står ett barnbarns fina, specielle relation med farmor. Och när farmor ger sig ut för att hugga en jul-en (det växer bara små enar och inga granar på den lilla ön där farmor bor) och skadar sig, då är det upp till Barret att ta sig till ön och rädda farmor så hon inte ligger där alldeles ensam och fryser ihjäl. Barret tar sig dit genom den magiska adventskalendern, en glitterkalender, som hen själv har skapat. Sedan är farmor så trött att hon inte kan fixa jul, och då får Barret se till att familjen tar sig samman så att det blir en god jul på farmors ö - precis som vanligt.

Hade farmor kunnat ringa efter hjälp själv om hon hade en mobiltelefon? Förmodligen inte, eftersom de där små öarna har notiriskt dålig täckning, även idag, och när det är full snöstorm så är det ännu sämre. Mobiltelefoner ger både trygghet och falsk trygghet, för det är så ofta som de inte fungerar. Man behöver en modern saltelittelefon, för bättre täckning om man ska ge sig på ödsliga naturäventyr.

Det är en fin idé att man själv kan pyssla en adventskalender, där det händer olika saker i varje lucka, och där kalendern kan få magiska egenskaper.

Årets adventsbok följer dock inte dag för dag vad som händer fram till jul, så som det brukar vara, från första december till tjugofjärde december.

Det är istället som en vanlig kapitelbok där händelserna fortsätter och fortsätter utan att det blir ny dag ... Fast det blir i alla fall julafton den tjugofjärde.

Och sedan kommer ett bonuskapitel i form av en epilog.