BOK: Vilddjur Under Rötterna - Fantasyäventyret fortsätter för Embla, den första människan ...

 

Titel: Vilddjur - Under rötterna

Författare: Håkon Marcus

Serie: Vilddjur

Utgivningsdag: 2026-06-08

Översättare: Sofia Nordin 

Originalutgåvans titel: Villdyr under røttene 

Originalutgåvans utgivningsår: 2026 

Antal sidor: 404 

ISBN: 9789179796891 

Förlag: Bonnier Carlsen

Den norska hamnskiftaren Embla är tillbaka i människornas vanliga värld och via Oslo S (Oslo Sentralstasjon) ska hon ta sig till hamnskiftarnas hemliga värld där hon kommit in på en prestigefylld och dyr skola. Föräldrarna får hosta upp en hel del pengar för att täcka alla omkostnader. Det är dyrt även med fantasyskolor och alla prylar man behöver för att klara alla obligatoriska ämnen och alla tillval och alla skolresor och alla friluftsdagar. Sedan behöver man också lite extra silverklirr i kassan för att köpa fantasygodis och fantasyfika med kompisarna ...

Det är så klart inte lika lyxigt att åka SJ nord, eller Vy, som att åka med Harry Potters Hogwarts Express. Det finns ingen hemlig perrong och det står "signalfel" varenda gång som hamnskiftarna ska gå av och ta sig vidare till sitt eget magiska land, med en anslutande pender där en hasselsnok är konduktör och stämplar biljetterna genom att bita i dem.

Första delen av Vilddjur var sympatiskt inspirerad av modern säljande fantasy, som Harry Potter och Hunger Games, samtidigt som man drog in lite gammaldags norsk eller nordisk folklore.

Hamnskiftare är människor som kan förvandla sig till djur. 

Vilddjur presenterar en liknande kompistrio som Harry Potter böckerna. Den utvalda personen (Embla)  och så två sidekicks. 

En vän är rolig och rödhårig och har en stor bullrig familj och tycker om att spela ett spel där saker exploderar. Enter: Harriet. Rödhårig, ekorrhamnskiftare, väldigt rolig, glad, optimistisk, familjekär ... och spelar gärna Lur där spelkorten hoppar upp och exploderar till små färgglada fyrverkerier (och stänker ner speldeltagarna med färgade fräknar). Ett avlägset kusinspel till rödhårige Ron Weasleys exploderande "wizarding chess". 

Den andre vännen är mörk och seriös och tar allvarligt på saker och ting - som att bryta regler. Enter: Jarle. En svart korp som gillar ordning och reda och att ta ansvar själv.  Det bär honom emot att lita på andra, och man anar att Embla och Harriet är hans första nära vänner, efter att hans gamla vänner grymt svek och förödmjukade honom. Han är smart som en korp (eller som en Hermione Granger) men han är också ständigt orolig över saker. Han har inte någon gullig familj som de båda tjejerna, hans  föräldrar är separerade högpresterande arbetsnarkomaner som kräver inget mindre än perfektion av studiernas utförande (och allt annat) hela tiden. De kunde ha varit tandläkare.

Skolan som Embla hamnar i är Hogwartsliknande gammaldags med vindlande trappor och intressanta ämnestillval. Embla väljer jakt som sitt tillval, eftersom hon är ett rovdjur, och stor komik uppstår när rovdjuren ska tävla med varandra om att fånga flest antal förtrollade kottar (ja, kottar som växer på träd)och det blir ett uselt resultat eftersom alla konkurrerar med varandra och förstör för varandra, istället för att samarbeta, vilket var "rätt lösning" på problemet.

I verkligheten finns det också många framgångsrika rovdjur som kan samarbeta: vildhundar, lejon, vargar, människor ...

Embla är fortfarande lite kär i räven på motorcykeln som hon träffade i del ett i bokserien (och som alla rovdjur så består flirtandet av mycket morrande och att visa tänderna) fast hon vet att han är opålitlig och fast att han nästan fick henne dödad. Mer än en gång ... Men bad boys är och förblir lockande, både i människoform och i rävform. Tyvärr. Jarle, som är snäll och stabil och smart, verkar inte ha en chans. Än så länge ... Dessutom har Embla fått ett nytt kärleksintresse i isbjörnsprinsen Aslak (namnet är ett anagram på Alaska) som också är ny på skolan. Han blir ihopparad med Embla i ämnet jakt och gör precis ingenting för att hjälpa till med deras grupparbeten. Känns det  där igen, någon? Embla blir också underkänd, eftersom hon gjort hela det ambitiösa grupparbetet själv. Rovdjur ska samarbeta.

Är alla ämnena nya och exotiska? Nej. Embla hajar till när hon får reda på att det är obligatoriskt med matte. Vafalls? Harriet är förvånad över att Embla är förvånad. Har inte människor matte i människoskolan? "Hur vet ni då hur många nötter ni ska  spara till vintern?". Bra fråga. Människorna har förmodligen spelat bort alla sina nötter på börsen innan vintern kommer, i jakt på nästa bubbla och nästa klipp.

Är allt frid och fröjd för Embla, nu när hon äntligen har blivit hamnskiftare, har vänner, får bo i en speciell magisk värld, där hon får lov att känna sig precis så speciell och utvald som hon själv tycker att hon är?

Nej. Det finns problem även i hamnskiftarvärlden. Råttorna har varit förföljda sedan medeltiden, och nu ska det göras ett försök med att integrera dem i skolan och i samhället och blanda dem med andra hamnskiftare. Alla är inte nöjda med experimentet. Alla är misstänksamma mot råttorna, till och med snälla, glada, roliga Harriet är misstänksam mot den lilla råttprinsessan - bara för att hon inte gillar att spela Lur.

Ämnet med outcasts och de som är "mindre värda" som försöker komma in i värmen finns också i Harry Potter serien, men ännu tydligare i den australiska serien Nevermoor, där det finns en "mörkermarknad" för alternativa magiska produkter och djur, och en liknande illegal marknad dyker upp här i Vilddjur. Embla försöker infiltrera marknaden, och det håller på att bli det sista hon gör i livet.

Liksom sina engelskspråkiga fantasykusiner så tar norska Vilddjur upp priset för utanförskap.

De som inte lagligt kan vistas i landet, de som är papperslösa eller ringlösa eller märkeslösa, gör nästan vad som helst för att stanna kvar, vilket i sin tur skapar en lukrativ svart marknad. Som alla, från skumt folk och kriminella nätverk, till kända politiker och högt uppsatta tjänstemän, kan tjäna på. Ingen tjänar

på att alla ska med och att alla ska släppas in. Fast den policyn hade varit mest rättvis ...

Medan Harry Potter inspirationen är självklar och tydlig (skolan här är Hogwarts för hamnskiftarskola, och magi kallas vilska, och med vilska kan man  till exempel

få kottar att springa runt och agera byten ...) så finns även mycken norsk och nordisk inspiration, vilket är sympatiskt. Gräv där du står, liksom. Undertiteln

till denna volym av Vilddjur är Under Rötterna och mycket av handlingen kretsar kring det livsviktiga Yggreträdet, den här fantasyvärldens svar på vikingatidens Yggdrasil. Det finns ett monster som förstör rötterna. Samarbetar monstret med råttorna, eller är det någon annan som är ansvarig? Isbjörnsprinsen är en gammal norsk legend som många stora författare har inspirerats av, skrivit om, tolkat och omtolkat och illustrerat ... Bland annat engelske fantasyförfattaren Philip Pullman och svenska konstnären Jenny Nyström. Det är ett slags Beauty and the Beast saga. Prins Aslak i Vilddjur skiljer sig från tidigare isbjörnsprinsar i och med att hans förhållande till Embla är långt ifrån ett Beauty and the Beast förhållande. De flirtar och de morrar åt varandra, men de är båda två jobbiga och egotrippade och kan inte samarbeta (som rovdjur ska) och de förstör för varandra hela tiden ... Det är som en saga om "The Beast and the Beast". Och så är det ingen som har förtrollat prins Aslak, han kan skifta fram och tillbaka mellan människa och isbjörn som han vill. Och så är han förbannad på människorna för att de förstör isbjörnarnas kungadöme (det håller bokstavligen på att smälta bort) ... och hitintills finns det väl ingen bästsäljande Beauty and the Beast med ett miljöbudskap.

Namnet Embla känns igen från vikingamytologins första-människan-par: Ask och Embla. Embla är alltså den första människan. Och Embla här är också den första människan, den första människan som hamnskiftar till ... en annan människa med ett annat utseende och andra egenskaper. Människor är också däggdjur, så egentligen är det konstigt att det inte funnits någon trend med hamnskiftarmänniskor i sagornas värld tidigare ...

Till skillnad från i gammaldags fina sagor, myter och legender är det inte lätt att besegra ondskan. Alla är arga på alla, alla intrigerar, folk är inte oskyldiga bara för att de verkar trevliga och folk är inte skyldiga bara för att de beter sig som (metaforiska) svin ... Man diskuterar förtryck, misstro, politisk polarisering, klimatavtryck ... det här är det närmaste SVT:s Agenda som en fantasyroman någonsin har kommit. Ingenting är enkelt. 

Och ... När "the bad guy" verkligen har gått ner för räkning, så kommer det ett efterspel.

Arresteringar av bakgrundsfigurer och mellanhänder, högt uppsatta zoolitiker (hamnskiftarpolitiker) som avgår .... och, enligt Emblas mentor Silkestiärt  kommer hela affären att innebära "åratal av pappersarbete, rättegångar, utredningar och utredningar av tidigare utredningar som uppenbarligen inte varit bra nog." Det ni. Fantasy med byråkrati! Only in Norway, folks ...

Vilddjur är helt klart den bästa fantasyserien just nu. Och medan man under läsningen flykigt kan tänka på Harry Potter, Sagan om Ringen, Nevermoor, Hunger Games, Roald Dahls absurda humor och Beauty and the Beast (med två odjur) ... så har den här serien helt klart skapat sitt eget universum och sin egen mytologi.