BOK: Intränglingen - Kan vara en av de viktigaste och mest drabbande böckerna i svensk litteraturhistoria ...

Titel: Intränglingen

Författare: David Lagercrantz

ISBN: 9789113149080

Utgivningsdatum: 10 augusti 2026

Förlag: Norstedts

Kan en av de viktigaste, mest drabbande böckerna i svensk litteraturhistoria vara över på blott 71 sidor? Ja. Det kan den.

Intränglingen berättar två parallella historier. David Lagercrantz egen framgångssaga som kriminalreporter och senare deckarförfattare (en framgångssaga som får en trög start i Sundsvall) och den grymma och tragiska historien om ett svek som utspelar sig i David Lagercrantz egen familj och som han själv, som det yngsta barnet av fem, länge var lyckligt omedveten om. Det är Davids tjugo år äldre bror som skickar manuskriptet där Olof Lagercrantz bekänner en smärtsam otrohet och hur det skadat hans älskade fru Martina. David Lagercrantz låter de båda historierna spegla sig i varandra. 

True crime och true love. 

Att fånga allt detta med all sin komplexitet och alla olika facetter på 71 sidor ... Underbart är kort.

David Lagercrantz har bevakat och skrivit om flera av svensk historias mest högprofilerade fall och mest kända gärningsmän.  Det är inte konstigt att David Lagercrantz har utvecklats till att bli så bra som deckarförfattare. Och så får man reda på massor om David Lagercrantz familjehistoria och om hans kända pappa Olof Lagercrantz och den skugga som "den store mannen " och "den store författaren" kastar över sin familj. Det gäller både barnen och frun. David är yngst av fem barn. Men de äldsta märkte mycket mer av Olofs kärleksaffär med en pianolärarinna som han skjutsade hem på den vespa som han gett till frun Martina i present ... för att hon gillade Prinsessa på vift med Audrey Hepburn. Hon hade tänkt sig att de skulle ha romantiska utflykter tillsamamns. Istället skjutsar Olof hem sin pianolärare-slash-älskarinna på den, det första han gör.  Och han gaslightar Martina och påpekar att hon har fel om hon tror att det var mer än bara en skjuts ... Var inte fånig nu, bla bla bla ... Och det slutar med att det blir Martina som ber om ursäkt. För att hon var jobbig. Och misstänksam. Tjejer, kvinnor, flickvänner, fruar ska inte vara jobbiga och misstänksamma. Fy, fy, i sådana fall ...

Trettio år senare dyker det upp ett halvsyskon till de fem Lagercrantz syskonen. Det blir Marika Lagercrantz, blivande filmstjärna, som får ta itu med den man som mamma Martina kallar "intränglingen" - vilket blev den här bokens titel. Marika är nu-för-tiden berömd skådespelerska, hon var bland annat med i filmatiseringen av original-Millennium, Män som hatar kvinnor. (Jag har haft förmånen att se henne live på teater - hon är suverän.) Det är inte konstigt att pianolärarinnans son är starstruck och stolt över att vara en Lagercrantz, albeit inte till namnet, och han är säker på att han är en lika stor konstnär, eller ordkonstnär, som Olof Lagercrantz. Han har sin flickvän med till första mötet med Marika, och hon backar upp alla sådana påståenden och understryker pojkvännens konstnärliga författarsidor på ett ganska beskäftigt sätt. Olof tar på sig faderskapet direkt. Men Marika får dåliga vibbar och manar till besinning och DNA-test. Har de fem syskonen Lagercrantz fått ett halvsyskon, liknar han verkligen deras pappa Olof, eller är allting en placeboeffekt?

Samtidigt berättar David Lagercrantz om ett berömt rättsfall, eller snarare en mycket berömd rättsskandal ... där otrohet spelar en stor roll. Det är rafflande.

Familjehistorien är lysande berättande, mycket tragisk, men i något enstaka fall även en smula komisk, som när Olof går in för "overkill" när han ska bekänna otrohet och inte bara pratar om sin pianolärarinna utan även alla andra han haft. Det skiljde tio år på Martina och Olof, hon var arton och optimistisk inför äktenskapet, han var tjugoåtta och hade haft massor av flickvänner och älskarinnor (bland andra Alex Schulmans mormor Karin Stolpe) och tog med sig en tjugotvå år äldre älskarinna in i äktenskapet, som han fortsatte att umgås med, som om ingenting hade hänt. Olof bekänner allting rejält för Martin, alla flickvänner och älskarinnor och affärer som han haft bredvid äktenskapet, gemensamma vänner, grannar, fruar till vänner, kollegor i kultursfären, olika författare etc. etc. Storstädningsprincipen, allt ska rensas ut, är inte att rekommendera när det gäller den här typen av ursäkter. 

Idag hade Olof Lagercrantz förmodligen kunnat marknadsföra sig som sexmissbrukare och efter en stunds terapi skulle han och hans fru kunna ha kommit ut med en gemensam bok om att leva med sexmissbruk, à la Christian Wollter och hans fru Julia Dufvenius. Man ska pricka in trenderna rätt. Men. På den här tiden kunde en bedragen fru som Martina bara vara arg och slå sönder saker och lida i tysthet och i inte-tysthet.

När det gäller otrohet och litteratur - det finns en trend med "sexmissbrukare" i hela litteraturhistorien, redan i antika verk. Odysseus älskar bara sin fru Penelope, men han råkar ligga med en massa andra, men han har PTSD och behöver det som terapi, i alla fall i Christopher Nolans nya filmtolkning. Det är aldrig någon tvekan om att han bara har en enda kärlek. Samma sak kan man säga om Olof Lagercrantz förhållande till Martina - det är aldrig tu tal om att det finns någon annan kärlek än hans stora kärlek, men man kanske behöver lite alternativ antidepressiv terapi i alla fall ... ? Det gäller ju bara några älskarinnor och (i pianolärarinnans fall) två-gångs-ligg.

Olof tappade snabbt intresse för pianolärarinnan. Och pianot. Lille David, yngst av fem syskon, fick ärva pianot som stod bortglömt i hans rum. De fyra äldre syskonen mindes mycket mer vilket bråk det varit kring pianot. 

Nu till rättsskandalen, en av de största i svensk historia. Och David Lagercrantz och hans efterforskningar befinner sig mitt i dem. Mer ska inte avslöjas, alla detaljer vad som kan bevisas och vad som är spekulation, finns i boken. Intränglingen är inte bara en historia om otrohet och om att slå sig ut från skuggan från en alltför känd far genom en karriär som kriminalreporter och sedan romanförfattare, utan också en historia om förra seklets mest kända fall - och dessa falls fallgropar.

Allt detta har gett inspiration till David Lagercrantz nya deckare om Hans Rekke, det blygsamma  Sherlock Holmes geniet, som också får ett halvsyskon på halsen. Dessutom kan Hans Rekke spela piano. Och han har ett liknande fall att utreda som det som David Lagercrantz kom över som ung kriminalreporter. Art imitates life. Och ibland är det också tvärtom ...

Skillnaden mellan "art" och "life" är att David Lagercrantz har fångar verkliga livet och dess nyanser och olika spår på föredömligt kort sätt. Imponerande.