Författarmötet: Erik Grönwall - hårdrockande Idol-vinnare, aktuell med Power, en stark självbiografi

Erik Grönwall 

Erik Grönwall har levt och andats musik i hela sitt liv. Han slog igenom på bred front när han hårdrockande vann Idol. Förutom en solokarriär känner fansen också igen honom från grupperna H.E.A.T. och Skid Row. Nu är han aktuell med självbiografin Power.

- Power är en mycket personlig bok. Hur valde du medförfattare, Pernilla Karlsson, och hur kändes det att berätta så personliga saker för henne? 

- Jag kom i kontakt med Pernilla tack vare HarperCollins. Det är alltid lite obehagligt att dela med sig av saker i inspelade samtal, vi gjorde alla intervjuer digitalt,  men jag fick snabbt ett oerhört förtroende för Pernilla och visste samtidigt att jag behövde vara brutalt ärlig för att nå det bästa resultatet. Jag var aningen ambivalent, men i slutändan var det värt det.

- Du har sagt att du aldrig hade tänkt eller drömt om att skriva en självbiografi ... vad var det som fick dig att ta det slutgiltiga steget? 

- Jag valde att skriva en självbiografi som terapi och för att processa det jag har gått igenom, men också för att jag insåg att det fanns ett värde i berättelsen. Jag kan ibland själv inte greppa att livet blev som det blev. När jag läser boken tänker jag “Men nu för du fan ta det lite lugnt resten av livet Erik Grönwall”… men så kommer det ju inte bli om jag känner mig själv rätt. 

- Björn Skifs sa att det kändes väldigt sorgligt och jobbigt att se tillbaka på saker, det är roligare att blicka framåt och hoppas ... Var det något som kändes speciellt jobbigt eller sorgligt att se tillbaka på …

- Ja absolut, främst hela kampen mot cancer. Men jag håller inte riktigt med Björn. Givetvis kan det kännas sorgligt och jobbigt, men det är också däri styrkan ligger - att våga gå in i det sorgliga och jobbiga. När man vågar göra det och verkligen bearbeta det man varit igenom, så växer man och blir starkare än någonsin.

- Och omvänt .. var det något som var speciellt roligt att återuppleva i memoarerna? 

- Jag skrattar alltid när jag läser om när jag skulle frysa in sperma på sjukhuset. Sådant jävla humoristiskt mörker på något sätt. Jag är ju en sådan där som tycker att man får skämta om precis allt och att prata om att fylla åtta rör med sperma i ett kalt sjukhusrum med en tavla på en strand, efter en cancerdiagnos, är ju inte det sexigaste man kan tänka sig. Men det gick tamejfan…

- Du blev ju Idol-Erik med hela Sverige. Hårdrockaren som vann hela Idol. Vad har det betytt för dig? Och jag gissar att hårdrocks communityn alltid slutit upp bakom dig …? 

- Jo, men Idol gjorde oerhört mycket för min karriär… eller det gav mig en skjuts i alla fall. Men det är inte alltid positivt heller. Idol är ett starkt varumärke som man behöver tvätta bort ganska snabbt om man vill ha en långvarig karriär. Idol är TV. Musikbranschen är något helt annat. Hårdrocksfansen skiter i om du har varit med i Idol eller inte, dom vill ha leverans och rock n’ roll. Så det är som med allt annat i livet, man får förtjäna det man vill ha.

- Du beskriver Idol som att man inte lär sig något om musikindustrin, däremot lär man sig något om tv-industrin ... vilket jag tycker är en klockren beskrivning. Skulle du råda unga människor som verkligen älskar bara musik och som bara vill jobba med musik att prova Idol ... ? 

- Det är svårt det där faktiskt. Det beror helt på vilken typ av artist man är eller vill vara, och även vilken typ av person man är. Jag tror inte att Idol hade varit bra för Melissa Horn till exempel. Jag tar henne som ett exempel eftersom vi gick i samma kör och skola. Hon är en alldeles för stark artist och har en tydlig linje hon kör på. Idol är ju mer brett och man ska kunna göra massa olika tolkningar. Med det sagt, Idol har haft starka artister också men kanske lite mer formbara. Oavsett så ska man inte ta det på för stort allvar, gå in och ha kul och var medveten om att det hårda arbetet börjar när kamerorna har stängts av. Stjärnglansen kommer försvinna och den kommer försvinna snabbare än vad du tror.

- Dina kompisar från musikvärlden, gamla kompisar från Idol-tiden, gamla hårdrockskollegor, bandmedlemmarna i H.E.A.T. - har ni kontakt, hör de av sig och stöttar och peppar, även när du är "civilperson" och håller på med självbiografi och har ltime out från musikkarriären?

- Jag har precis 0% kontakt med gamla Idol-”kompisar”. Jona Tee från H.E.A.T pratar jag med varje dag. Vi jobbar mycket med min Youtubekanal tillsammans. Så det är ju en av mina närmsta vänner, han även gudfar till min son. Jag har en väldigt liten umgängeskrets och är väldigt nöjd med det. Det finns tre-fyra personer som jag tar en kula för och som jag vet skulle göra detsamma för mig. Jag ser ingen anledning att släppa in fler i den cirkeln just nu.

- Något som är väldigt fint skildrat i boken är kärlekshistorien ... Vad har din flickvän betytt för dig, genom alla upp-och-nedgångar, mot-och-medgångar ...

- Ett sådant jävla tråkigt svar att komma med men ... “Allt!”. Vi gled ju ifrån varandra ett tag efter Idol, men hittade fann varandra igen efter allt stök. Men det som verkligen gjorde oss starka var ju kampen mot cancer tillsammans. Vi fick båda väldigt mycket perspektiv och har en ganska skön “fuck you experience”. Vi tar inte saker på för stort allvar. Livet blir vad det blir och vad det ska vara. Slappna av och åk med bara.

- Du har många fans som önskar dig väl ... om du fick önska en sak i nöjesvärlden, du kan önska att sjunga på SuperBowl eller att göra en ny musikal eller vad som helst ... vad skulle du önska dig? 

- Det vore kul att sälja slut på någon stor arena. Jag har ju alltid drömt om att få spela på Wembley. Så jag säger det.