Författarmötet: Anna Laestadius Larsson - de historiska romanernas veterandrottning deckardebuterar med en rafflande sekelskiftesthriller

Anna Laestadius Larsson på Crimetime festivalen med sin spännande roman Kärlekens bakgata som utspelar sig 1897.
Notera den färgmatchande historiskt korrekta tröjan där Marie Antoinette säger: "I never said than sh*t about cake."

Anna Laestadius Larsson har med den hyllade Kärlekens bakgata begått en klockren deckardebut. Alla som gillar Fröken Friman och Lydia Poët och skumma sekelskiftesskildringar med smygande hot kommer här att få sitt lystmäte. Allt är perfekt. In i minsta detalj.  Ett faktum som är föga förvånande när det gäller denna deckardebutant. För Anna Laestadius Larsson är redan en veterandrottning i de historiska romanernas glittrande sfär. Vi träffades när Crimetimefestivalen firande överdådigt tioårsjubileum med en kaka som Marie Antoinette (på Anna Laestadius Larssons tjusiga tröja) skulle ha uppskattat och kvinnliga deckare i böckernas värld uppmärksammandes i en särskild programpunkt.

- Hur känns det att - som mycket läst och älskad romanförfattarveteran - plötsligt bli deckardebutant och upptagen i den bubblande deckargemenskapen? 

– Ödmjukande och roligt! Att skriva kriminalroman är mycket svårare än man kanske kan tro, så många trådar att hålla reda på och svårt att veta om villospår och ledtrådar blir övertydliga eller otydliga för läsarna. För mig var det dock inte ett egenvärde att skriva en deckare utan helt enkelt det bästa sättet att göra den idé jag fått rättvisa.

- Hur är det att ha Liza Marklund som BFF? När man skriver deckare? Jag tänker att det måste vara mysigt ... Det är också väldigt inspirerande att hon också växt upp med dyslexi och blivit författare …

– Liza och jag lärde känna varandra när vi arbetade med dokumentärserien Lite stryk får dom tåla, som handlade om våld mot kvinnor och sändes på TV4. Hon har varit den första som läst mina manus ända sedan min debut med Barnbruden och jag vet inte var jag skulle ha varit utan henne. Hon är smart, generös och ser alltid en väg vidare när jag kör fast. Och sedan har vi jäkligt kul när vi är tillsammans!

- Du är ju något av en expert när det gäller historiska epoker och historisk spänning ... Vilka epoker har du skrivit om, skrivit mest om? 

– I mina hittills åtta romaner har jag skrivit om det sena 1700-talet fram till 1968. Fyra av dem Barnbruden, Pottungen, Räfvhonan och Kurtisanen utspelar sig på 1700-talet, som nog är min favoritepok om jag måste välja. Det århundradet har allt! Flärden, revolutionerna och kanske framför allt idéerna. Många av våra moderna tankar introducerades då. Bland annat diskussionen om jämställdhet, med författare som Mary Wollstonecraft och Olympe de Gouges. De blev så jäkla förbannade när de upptäckte att de mänskliga rättigheter som fastslagits i den franska revolutionen enbart gällde männen att de skrev var sitt manifest om kvinnans rättigheter. Jag är väldigt förtjust i dem båda och skriver om dem i min populärhistoriska sakprosabok Alla dessa djäfla qvinnor – berättelsen om de första feministerna.

- Mellan vilka år kommer serien Damernas juridikbyrå då att utspela sig? 

– Kärlekens bakgata utspelar sig 1897, nästa 1898, så vi pratar sekelskiftet 1900. Det var precis som det sena 1700-talet en väldigt dynamisk och händelserik tid då nya idéer om ett mer rättvist samhälle kolliderade med konservativa värderingar och förtryckande lagar.

- Är Stockholm med omnejd en miljö som ligger dig varmt om hjärtat? 

– Stockholm är en underbar stad men det är nog mer en slump att många av mina romaner utspelar sig här. Men inte alla. Svårmodets döttrar utspelar sig i en liten fiktiv ort i norra Norrlands inland. Och delar av Kurtisanen i Paris och Italien.

 

- Hur är det att förlägga spänning till historisk miljö jämfört med nutid ... ? 

– Alltså jag har ju ingen aning om hur det är att skildra nutiden, alla mina böcker är historiska. Och det är klart att mycket var annorlunda. Kvinnor saknade till exempel många av de rättigheter som vi tar för givna idag. Men samtidigt är det skrämmande hur mycket som fortfarande är sig likt. Prostitution till exempel, som jag skriver om i Kärlekens bakgata. Många män tar sig fortfarande rätten att utnyttja kvinnors ekonomiska sårbarhet för att köpa sex. Den globala sexslavhandeln är en av världens mest lönsamma marknader, jämte vapen- och droghandeln.

- Finns det några personliga kopplingar till handlingen eller personerna i boken?

– Inte personliga kanske men jag hade länge velat skriva om prostitutionen i Stockholm vid sekelskiftet 1900 och den fasansfullt integritetskränkande reglementeringen med tillhörande besiktningsbyrå. Men jag visste inte riktigt hur. För några år sedan läste jag så att August Strindberg kallat en av systemets största kritiker ”den djefla maran Ellen Bergman” – och jag tänkte ”den där djefla Strindberg, igen!”. Strax efteråt ramlade jag av en slump i min research över den självlärda juristen Anna Pettersson som 1904 öppnade Kvinnliga juridiska byrån för att hjälpa sina medsystrar med familjerättsliga ärenden såsom skilsmässa och saken var biff: Min huvudkaraktär skulle heta Ellen Bergman och hon skulle driva en egen byrå, Damernas juridikbyrå. Och jag skulle för första gången skriva en kriminalhistoria.

- Hittade du några verkliga händelser, personer, anekdoter som du tänkte ... "oj, det här är guld" eller "kan jag verkligen använda det här" ... ?! Eller om du har ett annat exempel, något från en tidigare bok i din digra historiska lista ... 

– När jag researchade för min roman Kurtisanen hittade jag brev som Julie, en av mina huvudkaraktärer, skrev till sin mycket äldre älskare överståthållare Carl Sparre. Hon kallade honom upprepade gånger ”min söta sockerpappa”. Alltså sugar daddy! Då snurrade det till i huvudet på mig. Kan jag verkligen använda det här, folk kommer beskylla mig för att vara anakronistisk, tänkte jag. Men jag kunde såklart inte låta bli, så hon kallar honom det även i boken.

- Du har ofta så fina miljöer ... hur gör du för att hitta miljöer och stämningar som verkligen känns ... och har du själv några favoriter?

– Tack! Det gör mig väldigt glad att höra. Jag lägger ner mycket jobb på att fånga miljöerna och tidsandan när jag skriver. I den mån det är möjligt besöker jag miljöerna jag skriver om och tar en massa bilder så att jag sedan kan återskapa dem i min skrivarlya. Fotografier från arkiven och konstverk är också till hjälp. Men mer om att redovisa exakt hur det såg ut handlar det om att återge en känsla, jag vill ju bjuda med läsarna på en tidsresa. Det kan också handla om ett inre landskap, som när jag försökte skildra konstnären Hilma af Klints andliga resa i Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint.

- Har du en favoritkaraktär som du identifierar dig med eller som du skulle vilja ha som kompis?

– Olympe de Gouges är min absoluta favorit bland historiens kvinnor. Hon var författare och politisk aktivist som kämpade för mänskliga rättigheter under den franska revolutionen. Rolig, totalt orädd och lite galen. Hon skrev världens första feministiska manifest år 1791, bekämpade slaveriet och var motståndare mot dödsstraff. Som tack fick hon klättra uppför schavotten och lägga sitt huvud under giljotinen. Jag skriver om hennes liv och kamp i Alla dessa djäfla qvinnor och gav henne också en bärande roll i romanen Kurtisanen, där hon blir min huvudperson Beata Charlottas katalysator för att ta sitt liv i egna händer.

- Om du bjöd ut din huvudperson Ellen Bergman, känd från Damernas juridikbyrå, under en dag i vår tid, vad skulle ni hitta på och vad tror du att hon skulle tycka om vår tid ... ? 

– Ellen Bergman i Kärlekens bakgata är född 1873, samma år som kvinnor i Sverige fick börja studera på universiteten. Hon har läst juridik vid Uppsala universitet men hoppat av när hon insåg att alla officiella karriärvägar var stängda för kvinnor och istället öppnat eget. Hon skulle såklart bli imponerad av och glad över alla möjligheter och rättigheter kvinnor har idag. Att alla kvinnor, även de gifta, är myndiga – bara en sådan för henne otrolig sak. Att kvinnor får klä sig hur som helst, röra sig fritt på stan vilken tid på dygnet som helst och gå ut på krogen med väninnorna och till och med sina manliga bekanta. Men jag tror också att hon skulle bli besviken på vad vi gör med all vår frihet, på hur många som slösar bort sin i hennes ögon generöst tilltagna fritid med att ligga i soffan och kolla på tv-serier och mobilen istället för att dra sitt strå i kampen mot vår tids problem och orättvisor.

- Vad kommer din nästa bok att handla om ... ?

– Alltså, det är en känslig fråga. Jag är mitt i arbetet med uppföljaren. Men okej, arbetsnamnet är Änglabarnen och temat är alla de utomäktenskapliga, fattiga barn som på den här tiden – några år innan barnens århundrade – for extremt illa i vad man kallade fosterbarnsindustrin. En i sanning ruggig historia.

- Jag funderade över att den här serien ligger så rätt i tiden när det gäller många aktuella frågor som är på tapeten. Är det planerat eller råkar det bara bli så ... jag gissar att du, som så många författare, planerar och skriver långt innan böckerna kommer ut. 

– Jag vet! Prostitution, gängvåld och nu fosterbarn… Det kan ju verka som en tanke men så är det verkligen inte. Sedan kan man ju omedvetet bli påverkad så att sådant man läser om i nutid gör att man lägger extra märke till vissa fenomen som dyker upp i researchen och samspelar med vår tid.

- När man läser dina böcker inser man att du kan extremt mycket. Är det en mardröm att möta dig i en match i valfri frågesport? River du Muren i duoappen? Och hur i hela världen kan du hålla allt i huvudet …?

– Ha ha, jag är nog svår att möta i en match om kvinnohistoria och 1700-talet och jag skulle säga att jag är skapligt allmänbildad. Men jag är värdelös på geografi och har så svårt att komma ihåg namn. Till exempel tar det alltid en evighet för mig att komma på vad den där mörkhåriga amerikanska skådisen heter, han som spelade krigspilot…, i filmerna som hette…, Top Gun, Tom… inte Hanks… ja, just det Tom Cruise! 

-Tycker du själv om att läsa historiska böcker eller att titta på historiska filmer och serier eller du kanske har fått nog när du har skrivit så mycket om historia själv ...? Jag tänkte i alla fall lite grann på Sissela Kyle i säsong tre av Fröken Frimans krig och även lite på nya serien Lidia Poët ... Det måste vara kul att pricka formkurvan så perfekt, det är ju så att "detta är vad publiken vill ha nu" i alla Netflix länder … Lady Detectives och Lady Lawyers i tjusiga klänningar bara äger!

– Ja, jag slukar allt historiskt. Fröken Frimans krig var ju länge sedan, men Lidia Poët har jag sett, The Gilded Age och The Knick – en fantastisk serie, se den! Hilary Mantel hör till favoritförfattarna, jag älskar P.O. Enquists Livläkarens besök, just nu läser jag Kerstins Ekmans romansvit Kvinnorna och staden och en jättetrevlig bok jag läste i somras är Teatern vid stranden av Joanna Quinn. Den kan jag verkligen rekommendera.

- Varifrån får du inspiration? 

– Alla mina böckerna har dykt upp som ett litet tankefrö som blommar ut och tar över hjärnan. Det kan vara något jag av en slump stött på i min research, någon detalj i en tv-serie. Sedan när det ska ner på papper, utvecklas och bli text är jag väldigt disciplinerad. Under skrivprocessen försöker jag att leva väldigt inrutat med samma rutiner dag efter dag. Vakna, äta frukost, gå en promenad och sedan skriva i ca fem timmar. Efter det får jag springa, styrketräna, läsa, träffa vänner, sopsortera, städa… Ganska långt ifrån den romantiska bilden av det bohemiska författarlivet. Men jag har lärt mig att det här funkar bäst för mig. Så fort något stör min rutin blir det alltid problem.

- Har du någon gammaldags jultradition som är mysig och som du vill tipsa om?

– En bortglömd dag nuförtiden är Tomasdagen, 21 december. Då skulle alla förberedelser och allt stök vara färdigt. Julmarknaderna slog upp sina stånd, klappar införskaffades och firandet började. För de välbärgade varade festligheterna sedan ända till trettondedagen.

- Har du någon egen tradition, ny eller gammal, som du tycker speciellt mycket om?

– Jag väljer en nyskapande. Sedan drygt tio år tillbaka leker vi klappeleken på julafton. Alla tar med sig något för max trehundra kronor (tänk till exempel en bok!). Det ska vara inslaget och sedan spelar vi tärning. Varje gång någon får två av samma får den välja en klapp. När alla klappar är utdelade öppnar man dem och sedan börjar det roliga. En ny runda när man får stjäla av varandra när man slår dubbelt. Det är himla kul och det frigör oceaner av tid och pengar att slippa köpa julklappar till alla.

Kvinnliga deckare i historien: Camilla Lagerqvist skriver om 1921, Christina Wahldén om 1944 och Anna Laestadius Larsson om 1897 ...  Följ Sveriges historia genom tjugoårs-hopp!  
 Lärorika och spännande hårda paket, böcker är presenterna som kan öppnas om och om igen ...