onsdag 6 juni 2018

Scoopet - Ny LasseMaja duo introduceras av Martin Widmark och Erik Fichtelius

Författare: Martin Widmark och Erik Fichtelius
Titel: Scoopet - Förstörda bevis
Illustrationer: Kim W Andersson
ISBN: 9789163899102
Förlag: Bonnier Carlsen

Femteklassarna Hugo och Maryam är bästa kompisar och flitiga besökare i Sturebergsskolans skolbibliotek. De enda besökarna över huvud taget, verkar det som. Annars är biblioteket alldeles tomt och tyst.

(Alltså: inte som biblioteket här, som anställt vakter för att "hålla ordning". Man får en lugnare lässtund av att stå och läsa mitt på en basketbollplan).

När skolbiblioteket ska läggas ner, beslutar HugoMarya-duon för att rädda sitt "home away from home".

Visst kan kommunen skaka fram en halv miljon extra? Gamlingarna kan väl inte behöva hemmet städat? Eller fönsterna putsade?

De filmar och fotar med sina mobiler och lägger ut saker på nätet - INGEN protesterar mot det, inte ens gamlingarna på hemmet! - och så lyckas de rädda biblioteket och få kommunledningen att avgå.
Och så får väl gamlingarna sitta där med otvättade fönster i tio år till. ?

Tanken är säkert god bakom den här serien, att skapa en ny LasseMaja duo som ska "lösa saker", men eftersom det inte utspelar sig i Valleby utan i något som ska föreställa "den verkliga världen" så finns det mycket man reagerar mot.


Typ, varför räcker inte pengar till allt som ungarna vill ha? Den eviga frågan ... Kanske för att folk flyttar till storstäder och det blir färre och färre folk kvar som betalar skatt. Det tar boken inte upp. 

Typ är det okej att invadera folks privatliv, som gamlingarna på hemmet, och att fota och filma folk utan deras vetskap eller medgivande?

Måste allt vara "offentligt" och "offentlig handling"?

Är det så himla coolt med att lägga ut allt på nätet i "skoltidning" och på "youtube"? Och om man ska lägga ut saker, kan man inte göra som Skilltwins och ha en riktigt cool youtube kanal som gör folk glada och där de själva jobbar för att göra bra tricks med bollen, istället för att smygfilma andra?

Har nyss läst Love, Simon och Eliza och hennes monster - BÅDA böckerna handlar om ungdomar som får sina hemligheter röjda och liv förstörda för att de får saker utlagda i skoltidningen (och så sprider det sig som en löpeld på nätet). Simon är gay, och det är väl ingen stor grej, eller hur, och Eliza skapar en populär fantasy-serie, varför ska hon ha något emot att bli "avslöjad" - men det är inte det som är grejen. 

Grejen är att ANDRA beslutar vad det är okej att lägga UT PÅ nätet om andra människor.

Simon och Eliza och många andra får inte besluta själv om sina liv. 

Det hade varit roligare att läsa om Eric Fischelius katt. (Den finns med i eftertexten).

Läs hellre: Love, Simon (eller se filmen) om folks rätt till sitt eget privatliv eller Skilltwins som är en riktigt cool bok om hur man skapar en egen youtube kanal och utvecklar sina egna skills.
Genom att själv vara bra på något, inte genom att smygfilma andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar