FILM: The Lady in the Van - tragikomik med Maggie Smith i sitt esse!

Maggie Smith äger!

Missa inte denna film! En lysande pärla med Maggie Smith i huvudrollen!

Filmen bygger på den sanna berättelsen om Miss Mary Shepherd, (egentligen Margaret Fairchild) en kvinna med okänt ursprung som ”tillfälligt” parkerar sin skåpbil på Alan Bennetts uppfart vid en gata i London. När det dras dubbla gula linjer på gatan (parkeringsförbud) erbjuder Alan att Mary "tillfälligt" kan stå på hans uppfart. Själv har han ju bara en cykel ...  

Det som ska vara en tillfällig lösning, som ska vara i ett par-tre månader, varar i själva verket i 15 års tid. Det hela börjar som en motvillig tjänst men utvecklas till en relation som kommer att förändra deras liv. En vänskap byggs upp, sakta med säkert trots att "the lady in the van" kan vara nog så otrevlig när hon vill...

Det här är som en roll gjord för Maggie Smith. Ja, det kanske är en viss skillnad mellan överklasskvinnan Violet som hon spelar i Downton Abbey (serien hade aldrig blivit en så stor succé utan Maggie Smith!) och den hemlösa gamla damen i skåpbilen ... men egentligen inte.
Båda är en "lady" var och en på sitt sätt, båda kan konsten att dominera sin omgivning.
Damen i skåpbilen uppför sig som om hon vore drottningen av England. att få ha hennes skryttiga skåpbil på uppfarten eller i trädgården är en stor ynnest. När någon ger henne tre kappor fnyser hon åt dem och säger att aldrig i livet att hon vill ha den gröna, grönt är inte hennes färg. Alla gåvor, mat kläder ny skåpbil all välgörenhet tar hon emot med upphöjd min, som om hon är en kunglighet som uppvaktas av sitt hov.

Det här är som en roll som är som gjord för Maggie Smith! Och rollen är mycket riktigt specialskriven för henne av författaren Alan Bennett. Hon gjorde huvudrollen på scen 1999 och nu femton år senare har det blivit dags för henne att göra samma roll på film. Man kan fråga sig varför man inte gjorde filmen direkt. Pjäsen var ju en succé! varför vänta 15 år, lika länge som damen i husvagnen stod parkerad på Alan Bennetts uppfart.

Faktum är att det var inte "the Lady" som fattades utan författaren själv. När de väl hittat den perfekte Alan Bennett och tekniken gått fram så att han kunde spela sig själv i dubbel upplaga --- då var det dags!

Alex Jennings är utmärkt som Alan Bennett! Mycket porträttlik och rösten liknar också den riktige författarens. Alex spelar två roller --- författaren som sitter och observerar och skriver och den Alan som lever sitt liv och tvingas interagera med "the Lady".

Nicholas Hytner som regisserar har gjort i stort sett alla Alan Bennetts pjäser och filmer --- inklusive megasuccéerna Den galne Kung George och The History Boys. Hela ensemblen i The History Boys finns föresten med i större eller mindre roller. Mest känd idag är förmodligen Dominic Cooper, som var med i musikal succén Mamma Mia.

Det här komedi och drama i ett, en i grund och botten sorglig historia med djup tragik, som slutligen visar att tragiken är komedins moder. 

Regi: Nicholas Hytner
Titel: The Lady in the Van
Medverkande: Maggie Smith, Alex Jennings m.fl.
England, 2015
Universal Sony Pictures Home Entertainment

• 
  

FILM: Victor Frankenstein - Ny assistent får huvudrollen i viktoriansk skräckklassiker

Harry Potter och Professor X i viktoriansk skräckklassiker.

Nya versioner av gamla klassiker är en inne-grej. Klassiska gamla skurkar, som Maleficient, får en egen film och visar sig vara goda (skurken är någon annan), Tingeling har fått en egen serie där hon är hjälten (och inte bara side-kick till Peter Pan) och jägaren som har en minimal roll i original-Snövit har fått en egen film serie - nu senast kämpade han mot Ishäxan i The Huntsman Winters War.

Det är inte speciellt konstigt att Dr. Frankenstein och hans monster finns i många versioner.

Den här senaste filmen, Victor Frankenstein, har varken uppfinnaren eller hans monster som huvudperson, utan istället en ny påhittad karaktär som huvudperson - hans assistent Igor.

Så kan man alltså också göra. Inte bara vrida och vända på originalet utan faktiskt hitta på nya huvudpersoner. Igor är en puckelrygg som jobbar på cirkus och är kär i en vacker, mörk cirkusprinsessa. Det hela är som taget från Ringaren av Notre Dame. Odjuret och hans mörka skönhet.

Men så kommer Victor Frankenstein till cirkusen (egentligen för att få döda djurdelar till sin senaste skapelse) och bestämmer sig för att rädda puckelryggen, ta bort hans puckel och göra om honom till en viktoriansk gentleman och ge honom namnet Igor Straussman - efter sin rumskompis som aldrig syns till (det avslöjas senare att hans kroppsdelar ska användas till att bygga Frankensteins monster).

Det finns homoerotiska vibbar mellan Victor och Igor i början av deras förhållande, men Igor intresserar sig mest för cirkusprinsessan Lorelei, som plötsligt blivit rik "älskarinna" till en homosexuell man. Igor och Lorelei går på dans, älskar varandra och har kul, och Victor är avundsjuk.

Efter en brytning åker Victor själv till ett avlägset slott där han skapar sitt berömda monster och slutet blir en kamp mot monstret där Igor och Victor måste samarbeta för att överleva och döda Victors skapelse.

Inledningsscenerna på cirkusen är fantastiska och färggranna, som någonting från Sarah Waters Tipping the Velvet, och Igor och Lorelei har en söt kärlekshistoria. Cirkusen, Igor och Lorelei är filmens styrkor --- och dessa var inte med i originalet.

Svagheten är Victor Frankenstein själv, som är som en kliché av en galen vetenskapsman, och alla andra karaktärer som alla verkar vara galna, vansinniga och onda i olika grader. Som den snobbige överklassynglingen som sponsrar Frankenstein och den besatte poliskonstapeln som ständigt förföljer Frankenstein. 

Det finns alltså inga goda eller normala människor i historien --- om man inte räknar Igor som normal, men han är mest mesig, kanske för att han har vant sig vid att spela clown i cirkusen.

Filmen har gräddan av brittisk talang i huvudrollerna, allt från Downton Abbey kändisar till skurken i den nya uppdaterade Sherlock serien.

Filmen känns också som de nya Sherlock Holmes filmerna av Guy Ritchie. Vackra viktorianska miljöer och massor av action --- men inte så mycket till personporträtt.

Regi: Paul McGuigan

Medverkande: Daniel Radcliffe, James McAvoy, Jessica Brown Findlay, Andrew Scott, Freddie Fox m.fl.

England/USA, 2015

Fox-Paramount

FILM: Allegiant - Del tre i Veronica Roths supersuccé

Escape the world you know.

Tris, en ren hjältinna

Efter de omvälvande insikterna i Insurgent, måste nu Tris fly tillsammans med Four och ta sig bortom den höga mur som omringar Chicago. För första gången någonsin, måste de lämna den enda stad och den enda familj de någonsin har känt. Väl ute är gamla kunskaper snabbt meningslösa i ljuset av chockerande nya sanningar. Tris och Four måste snabbt bestämma sig för vilka de kan lita på då ett uppror innanför muren blossar upp och hotar hela mänskligheten. För att överleva, måste Tris göra omöjliga val som handlar om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.

Allegiant är tredje delen i Veronica Roths supersucce. Det är också den tredje filmen i serien, men inte den sista. För likt serierna Harry Potter, Twilight och The Hunger Games ska serien mjölkas på allt vad den är värd och sista delen delas i två. 

Det kommer alltså en del till av Allegiant, och sedan ska det bli en TV-serie.

Divergent, Insurgent, Allegiant ... Denna serie är tyvärr inte lika bra som den förra dystopi-serien The Hunger Games. Man saknar en riktigt cool hjältinna. Katniss kunde vara sur och tvär, Tris är hela tiden änglalik och "ren". I världen utanför får Tris diagnosen "ren" hennes genmaterial är perfekt, medan de andra, de hon har flytt Chicago tillsammans med, får diagnosen "defekt". Trots att de alla är divergenta. 

Trots att filmen ska hamra in budskapet om att alla är lika värda, står det snart klart att "some animals are more equal than others", som det så träffande sägs i Animal Farm. I filmen säger man att alla är lika värda --- vad man visar är däremot något helt annat. I Insurgent var Tris den utvalda, den enda som kunde öppna lådan, i Allegiant är hon den utvalda, den som är genetiskt ren, och det exemplar som andra ska efterlikna. Hon är också den räddande ängeln som frivilligt går tillbaka till ett Chigago i uppror, för att rädda alla männiksor, de som tidigare mobbat och förföljt henne som Divergent, bara för att hon är så snäll och god. Tris är helt enkelt den som är "more wqual than others" den utvalda, den här seriens motsvarighet till Neo (the one) i Matrix, och ingen annan kan ta hennes plats eller utföra det hon utför.

Four i böckerna är en sårbar tonåring, här är han en Jason Bourne liknande hunk som kan slå ner hur många motståndare som helst. Även om de har samma eller bättre träning. Naomi Watts ska föreställa Fours mamma, men hon ser snarare ut som hans flickvän. Antingen för att Four ser så gammal ut, eller för att Naomi Watts ser så ung ut, eller både ock.

Man kunde lätt fått in slutet i den här filmen. Efter att ha följt Veronica Roths värld så länge, vill man ha en upplösning. Insurgent är fortfarande den bästa filmen i serien, men med lite tur kan det bli ett uppsving i sista delen.

Regi: Robert Schwentke
Titel: Allegiant
Medverkande: Shailene Woodley, Theo James, Miles Teller, Naomi Watts, Jeff Daniels m.fl.
USA, 2016
Nordisk Film

FILM: Concussion - Will Smith som sann hjälte

Will Smith i verkligt drama

Neuropatologen Dr. Bennet Omalu är den första som upptäcker att de amerikanska fotbollsspelarna ådrar sig bestående hjärnskador som följd av hjärnskakningar som orsakats av sporten.

Eller? Det är möjligt att folk inom sporten vetat om det i åratal, men "mörkat". Ungefär som när cigarettindustrin svor och bedyrade att man inte fick lungcancer av att röka, det hade deras "forskning" visat!

Dr. Omalu publicerar sin forskning i en forskningstidskrift och han tror att folk inom fotbollsindustrin ska tacka honom för hans upptäckt. Han har fel. Han blir förlöjligad och förföljd och hotad. Man påpekar inte ostraffat att en multimiljardindustri förstör sina spelare utan att varna dem för skadorna ...

Will Smith är utmärkt som den nigerianske forskaren i detta amerikanska drama, baserat på en sann historia.

Som betraktare undrar man hur någon kan förvånas av att det blir hjärnskador av att slå i huvudet hela tiden. Redan i småskolan lärde man sig att en hackspett kan hacka på träd för att dess hjärna sitter fast i ett elastiskt säkerhetsbälte i huvudet (hackspettens egen tunga är virad runt hjärnan) --- för övrigt ett exempel som Omalu själv drar i filmen --- men att människor inte skulle klara av att "hacka på träd". Människors huvuden är helt enktelt inte desinade för att slå i hela tiden.

I verkligheten har en rad fotbollsspelare nu stämt NFL och fått skadestånd så sent som 2015 för sina huvudskador.

Filmen Concussion är en sevärd biopic med en sympatisk Will Smith i huvudrollen. Synd bara att helhetsintrycket dras ner av en otroligt smörig kärlekshistoria med en ung kvinna som han hittar i  sin kyrka och som säger uppmuntrande saker hela tiden ... Det är som om filmmakarna inte tror  tillräckligt på en stark, sann historia om forskning och massor av fotboll, utan tror att de behöver smeta ner den med sentimentalt kärleks-och-familjejoller.

Sport framstår i den här filmen inte som friskvård --- snarare verkar det klokare att tro på tobaksindustrins marknadsföring av cigaretter!

Regi: Peter Landesman
Titel: Concussion
Medverkande: Will Smith, Alec Baldwin, Luke Wilson m.fl.
USA, 2015
Universal Sony Pictures Home Entertainment

Nordiska Gudar - Mycket mera än Marvel Comics

Ett fantastiskt praktverk att återkomma till om och om igen

Nordiska gudar av Johan Egerkrans är en praktvolym som förtjänar en hedersplats på den finaste hyllan för folianter. Egerkrans har tidigare tacklat Nordiska väsen och han har ett speciellt sätt att ta sig an gamla sagor, sägner och legender. I inledningsordet hyllar Peder Madsen Egerkrans som en nutida arvtagare till John Bauer, den som för arvet från Bland Tomtar och Troll vidare.

Nordiska gudar täcker ett smakprov av sagor från skapelseberättelsen där ur-jätten Ymer styckas av Oden och hans bröder, till gudarnas undergång i Ragnarök. Från kaos i urtiden, till världsträdets nio riken.

Johan Egerkrans
Nordiska gudar

ISBN: 9789132164118
Förlag: B. Wahlströms

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Och det stämmer. Men Egerkrans är modern till sitt sätt att illustrera, när man ser på hans verk tänker man direkt på World of Warcraft spelen och de coolaste illustrationerna till praktutgåvor av Tolkien. Nordiska gudar i tappning av Egerkrans har blivit till modern, ultracool fantasy som ingen kan motstå.

Grunden till Nordiska gudar står att finna i de gamla Eddorna, och här har Johan Egerkrans tolkat spännande, fantasifulla och ofta humoristiska sagor. Sagan där Tor och Loke klär ut sig till kvinnor för att överlista jättarna och ta tillbaka den magiska hammaren Mjölner är som filmklassikern Some Like It Hot i vikingatappning. Tor hatar att vara utklädd, Loke trivs som fisken i vattnet.

Loke är för övrigt den intressantaste av karaktärerna i Nordiska gudar, någon som kan både hjälpa och stjälpa, och när han förlorar huvudet i ett vad snirklar han sig ur det, genom att komma med invändningen att halsen inte ingick i vadet. Detta långt innan Shakespeares The Merchant of Venice där ett skålpund kött närmast hjärtat inte kan utkrävas - för blodet ingick inte i avtalet! Portia må vara en smart advokat, men Loke är ett slags föregångare i det avseendet.

Nordiska gudar täcker ett smakprov av sagor från skapelseberättelsen där ur-jätten Ymer styckas av Oden och hans bröder, till gudarnas undergång i Ragnarök. Från kaos i urtiden, till världsträdets nio riken.

Det är inte konstigt att Marvel Studios idag har fastnat för Tor och Loke & co (albeit med något annorlunda stavning av namnen) --- nio världar med fantasyskapelser är en oemotståndlig uppfinning!

Här kan man njuta av berättelserna från Eddorna - som Iduns äpplen, Mimers brunn och Tors färd till Utgård - och massor av fakta om alla varelser som befolkar Asgård, Jotunheim och underjorden.

Det här är en praktbok som är en fantastisk skapelse i både ord och bild, i ordets rätta bemärkelse!

FILM: The Finest Hours - Spänning på stormiga hav i sann historia

Den största räddningen i kustbevakningens historia

The Finest Hours bygger på den sanna historien om en av den amerikanska kustbevakningens främsta räddningsinsatser och skildrar mod, hopp och värdighet när prövningen är som störst. När en våldsam storm sveper in över Cape Cod slits ett tankfartyg sönder och 30 besättningsmän blir fast på det hastigt sjunkande skeppet. Kapten Bernie Webber (Chris Pine) och hans män ger sig ut i en liten räddningsbåt för att undsätta dem, samtidigt som chefsmaskinisten Ray Sybert (Casey Affleck) kämpar mot klockan för att rädda liv.

Verklighetsbakgrund: År 1952 inträffade en av de värsta stormarna som någonsin drabbat östkusten i New England då en oljetanker utanför Cape Cod bokstavligen slets itu ute på havet. Fyra medlemmar ur kustbevakningen ger sig ut i stormen i en liten livbåt, trots kyla och skyhöga vågor. Under de rådande omständigheterna lyckas de ändå rädda trettiotvå sjömän som varit instängda på det snabbt sjunkande fartyget. The Finest Hours är berättelsen om deras heroiska uppdrag som fortfarande anses vara den största räddningsaktionerna i kustbevakningens historia.
Eftersom man vet att detta är en "verklig historia" och man vet att det handlar om en lyckad räddning, så kan man lugnt njuta av ett trivsamt drama där man är säker på att alla klarar sig. Eller?The Finest Hours är så välgjord och så snyggt uppbyggd att man snart dras in i spänningen och likt personerna i dramat känner det som att man inte har en aning om hur det ska gå. Man känner med Bernie på kustbevakningen som vill göra ett bra jobb, trots att han riskerar sitt eget liv när han väljer att gå ut i stormen. Man känner med besättningen på det sjunkande skeppet, som kämpar på, bara för att köpa lite extra tid innan båten går till botten. Lite extra tid är allt som behövs för att någon mirakulöst ska hitta dem.
Alla personerna har funnits i verkligheten, något som är lustigt är att Miriam, Bernies söta fästmö, varnas av alla att det är hårda bud att vara gift med en kustbevakningsman, Man vet aldrig hur länge de lever eller om de kommer hem levande från jobbet.
Men i verkligheten var de gifta 58 år --- tills Bernie gick bort 81 år gammal.
Ingen har någonsin gjort om Bernies storslagna räddningsbedrift. Inte hitintills i alla fall.

Regi: Craig Gillespie

Titel: The Finest Hours
Medverkande: Chris Pine, Casey Affleck, Ben Foster, Eric Bana, Holliday Grainger, Graham McTavish m.fl.
USA, 2016
Walt Disney Studios

FILM: Djungelboken - gammal klassiker i briljant ny tappning

Ny tappning av en älskad klassiker!

Alla känner till Djungelboken av Rudyard Kipling. Historien om Mowgli som adopteras av vargar är som en Romulus och Remulus historia i Indien, och långt mera trovärdig än den senare historien om Tarzan som adopteras av apor. (I verkligheten har människor adopterats av vargar, men aldrig av apor).

Det som gjort Djungelboken så känd och älskad som barnboksklassiker är till stor del den filmade tecknade Disney versionen från 1967 som innehöll för den tiden helt ny jazzig musik och en parodi av the Beatles som fyra snälla sjungande gamar.  Musiken tog Disneyfilmhistorien till en helt ny nivå.

När Baloo sjunger om att vara glad och nöjd med allt som livet ger vet man att det är julafton i Sverige.

När regissören Jon Favreau tar sig an Djungelboken i Disneys nya spelfilmsversion funderar man först om det är nödvändigt (ingenting kan väl slå den gamla, jazziga klassikern och dess röster?) och sedan kapitulerar man helt inför ett skrämmande verkligt äventyr som ligger mycket nära Rudyard Kiplings original.

Djuren är här mindre gulliga och mer farliga. Speciellt tigern Shere Kahn som gjort det till sin livsuppgift att jaga Mowgli.

Inledningen av filmen är också mörk och skrämmande, det ljusnar inte förrän Baloo kommer in i filmen och med Bill Murrays röst sjunger om att vara glad och nöjd med allt som livet ger.

Den andra musikpärlan som "sparats" i denna version är Kung Louis "Jag vill vara som du" - här med röst av Christopher Walken - men medan det tecknade originalet är komiskt (ingen med humor klarar av att se denna scen utan att skratta!) har detta nummer blivit hotfullt och skrämmande.

Intrycket av djungeln i denna filmversion är att djungeln inte är någon plats för en människovalp, och Mowgli måste söka sig till de sina, till människorna.

Till skillnad från den tecknade filmen, där de flesta barn inte fattar varför han ska lämna sina fina kompisar, speciellt den tecknade nallen Baloo, för att vara med den tråkiga människoflickan. Han skulle ju ha blivit en bra björn!

Djungelboken är en klassiker för alla tider. Den här versionen är en klassiker som står på egna ben. Jon Favreau har lyckats med att göra en känslosam och spännande film, trogen känslan i originalet, istället för en sentimental Hollywoodprodukt. Iron Man regissören och hans team kan känna sig stolta.

Den nye lille Mowgli är ett fynd och CGI effekter har aldrig varit så här bra förr.

Det här är ren filmmagi!

Regi: Jon Favreau
Medvekande: Neel Sethi, röster av Bill Murray, Ben Kingsley, Idris Elba, Christopher Walken och Scarlett Johansson
USA, 2016 (105 min)