FILM: Kung Fu Panda 4 - Jack Black får sällskap av Akwafina

Betyg: 3

Snäll, matglad, knubbig panda som låter som Jack Black och älskar att fajtas ... Po är tillbaka för sitt fjärde långfilmsäventyr. Dreamworks kan inte drömma om filmer som drar in en miljard (som DisneyPixar och minionernas Illumination) men pandaserien är en habil, lagomserie som fortfarande går bra och allting är sig likt. Återkommande karaktärer gör de digitala drabbningar till en lista av greatest hits. Det här är ett varumärke som återanvänder sina byggbitar, om och om igen.

Nu är pandan Po etablerad som försvarare av Fredens dal. Han är en idol i trakten och utnyttjar det för att driva en framgångsrik restaurang och att kränga merch. Man kanske får en liten Po-docka i med restaurangens Happy Hour Meal? Vad kan man säga, life imitates art. Eller tvärtom.

Men, hör och häpna, det är dags för Po att gå vidare.

Den gamle läromästaren tycker att Po ska lära upp en arvtagare till att bli Drakkrigare. Po som Yoda? Ge kloka råd och filosofera? Slå er i backen på att det blir komplikationer. Andlighet är inte Pos starkaste gren.

Så hotar en ny fiende, eller nygammal fiende, och Po får en ny vän och sidekick, eller om det är en ny fiende ... Och vem kan den naiva pandan egentligen lita på? Po är som en fisk som lämnat sin trygga guldfiskskål när han kläms och skuffas runt i djurstorstadens rusningstrafik omgivna av laglösa och folk utan respekt för kung-fu-legenden.

Under tiden hinner filmen med att driva en hel del med Pos försök att vara filosofisk och skapa ordspråk och  kloka råd. Po är bäst på att äta och att fajtas. Jack Black är habil som pandaröst och hans listiga räviga sidekick  har Akwafinas röst. Ett välkommet tillskott till den gamla uppställningen.

Förresten. I så många filmer fajtas karaktärerna över en MacGuffin. Denna MacGuffin, en magisk stav, ser ut som en slickepott med lakrits-och-päronsmak.