måndag 9 november 2015

Louise Hoffstens underbara barnbok - en ny klassiker!

Tjejen som inte följer med strömmen utan hellre dansar med orgier ...

 Louise Hoffsten - redo att dansa med orgier Foto Belinda GrahamDär orgierna dansar
Martin Widmark
Inläsare: Louise Hoffsten
Illustratör: Jessica Enneby EldenstjärnaMusik: Louise Hoffsten med  Georg Riedel och Peder af Ugglas 
Bonnier Carlsen
Hon har redan varit med i Stjärnorna på slottet, som en av de yngsta medverkande någonsin. Men sedan, efter det … vilken fantastiskt kreativ tid Louise Hoffsten har haft! Succé och finalplats i Körslaget. Sin första barnbok publicerad - med en skiva med egen musik till. Titel: ”Där orgierna dansar”.  Finalplatsen i  Melodifestivalen med “Only dead fish follow the stream”. Louise Hoffsten blev med sin personliga blues enda tjejen i Melodifestivalfinalen 2013, tävlingen som Louise Hoffsten aldrig ville vara med i.
-Men till sist sa jag ”ja” i alla fall. Jag menar, man får ju inga spelningar när det är Melodifestival på TV och då kan man lika gärna vara med!
Men hon skulle vara med på sina egna villkor och med sitt eget budskap. Inte stajlas om av någon annan.
Konsten att inte följa med strömmen
För Louise har det alltid varit viktigt att följa sitt eget hjärta och inte viljelöst följa med strömmen.
Louise har också haft boksigneringar och framträdanden tillsammans med sin bokskrivarpartner och då berättar hon hur hon redan som liten var väldigt kreativ och annorlunda.
- Jag gillade att rita orgier!
Orgie var ett ord hon bara tyckte var fint och inte visste egentligen vad det betydde.
Det är så smart att para ihop Louise Hoffsten och Martin Widmark - den musikaliska artisten och barndeckarfarbrorn. De är ju som gjorda för varandra för ingen av dem är instängda av konventioner.
Egentligen ska en artist hålla sig till ett fack, så att fansen känner igen henne. Men om man gillar visor, blues, jazz, crossover? Louise vill inte bli instängd, säger hon.
Martin Widmark skrev en serie barnböcker om pensionärer som var bra och rolig för alla läsare.
- Varför ska barnböcker alltid handla om barn? undrar Martin, och det är en retorisk fråga. Barnböcker behöver inte alls handla om barn, de kan lika väl handla om orgier.
- Och varför är det egentligen fult med serier? Filosoferar han vidare.
Förr var det mycketfult med serier, alla bibliotekarier hatade Enid Blyton deckarna för det var ju SERIER!!! Bra författare skrev bara en bok om samma personer. Och det var inte fint att ha många läsare.
orgieomslagetGunilla Bergström, skapare till Alfons Åberg var med om samma sak - alla älskade Alfons så länge som det inte var en serie.
Men nu älskar alla Lasse Maja, trots att det verkar finnas lika många LasseMaja böcker som avsnitt av morden i Midsomer.
Antingen har bibliotekarier, lärare, kulturskribenter etc. blivit mesigare med åren eller så är de helt enkelt tacksamma att ungar läser något över huvudtaget istället för att spela de där dataspelen, bibliotek har ju till och med dataspel skivor och filmer bara för att locka in ungarna.
Nu är det annat ljud i skällan: ”Så Martin Widmark har gjort en serie? Bra gjort!”
Bild: Martin Widmark - snart "Big in China".
 Lasse Maja lanseras i Kina
 Nu ska LasseMaja serien lanseras i Kina. Ungarna där behöver tydligen också något roligt.
-Jag var i Kina nyligen för att lansera LasseMaja och pratade med en kinesisk kollega i radio, säger Widmark, och han tyckte att den kinesiska skolan skulle bli roligare och mer kreativ. Jag hoppade till och trodde han skulle bli arresterad, men kinesiska staten hade tydligen gått ut med att de ville ha en mer kreativ skola ett par dagar tidigare, för att få bättre resultat, så det var okej.
Sedan återstår det att se vad folk tycker om LasseMaja i Kina ... De älskar tydligen deckare överallt i världen.
Widmark har själv ett förflutet inom skolvärlden:
-Det är inte bra med för mycket frihet för kreativiteten, det märker man som bildlärare. Vill ni sitta ute vill ni sitta inne, vill ni jobba med papper, lera metall, kritor, ha musik på eller inte ... det blir ingenting gjort alls på det sättet! påpekar Martin.
-Ger man alla en liten papperskvadrat och en blyertspenna var och säger rita det finaste hus ni vet på 3,5 minuter då blir det kreativa resultat! fortsätter han.
Louise skrattar och känner igen sig - behovet av att driva runt och vänta på inspiration (som inte kommer) och behovet av att bara sätta igång och se vad det blir.
Båda två är inne på det individuella.
-Konstigt nog är ju Sverige världsbäst i grupparbetet hävdas det, men grupparbete är inte kreativt, det hämmar kreativiteten. Man måste vara kreativt individuellt säger Martin.
-Jag skriver alla mina låtar själva innan jag visar dem, instämmer Louise.
-Men sedan jobbar man med andra när man tar med vad man gjort till studion ...gissar Martin.
-Fast i mitt fall har jag ingen studio. Jag har ett garage!!! påpekar Louise.
 Hon har mycket riktigt samarbetat en del kring musiken till Där orgierna dansar. På den medföljande CD:n till boken har Louise Hoffsten, tillsammans med Georg Riedel och Peder af Ugglas improviserat fram musik. Tillsammans utgör text, bild och musik en helhet där tre konstarter möts och berikar varandra. En upplevelse för alla sinnen, som inbjuder till dans …  En dans med Orgierna.
Boken har blivit till är ett allkonstverk där text, bild och musik befruktar varandra. Jessica Enneby Eldenstjärna har gjort illustrationerna.
- Louise skulle sjunga in en sång som jag har skrivit texten till, och när vi satt och pratade i hennes kök kom vi in på vad som händer i huvudet och kroppen när en berättelse eller en melodi föds, säger Martin Widmark.
Louise visade honom en liten staty föreställande en flicka. På hennes rygg och axlar fanns små figurer. De såg ut som busiga små barn.
-Det där, det är Orgierna", säger Louise. För de har funnits vid min sida i hela mitt liv. Ibland när jag sjunger känner jag hur de dansar.
Martin kände omedelbart då att han ville göra en saga, en saga om vad som händer i människor när orgierna dansar --- en saga om kreativitet på gott och ont.
Louise bestämde direkt att hon skulle göra musiken till improviserad kreativ musik som passar till en saga om kreativitet.
De tre barnen som dansar ner från Olympen och inspirerar människor de möter. Vad händer när vi skapar? Och vad händer om man gör våld på sitt eget skapande? Att kreativiteten inte kan fångas in eller hållas kvar, utan måste få leva fritt, är ett av bokens teman.

Belinda Graham

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar