onsdag 28 januari 2015

FILM: Magic in the Moonlight - Woody Allen tillbaka på 1920-talet

En film att semestra i!

"I see a tall, dark stranger ..."
Det finns filmer som man gärna skulle semestra i. En av dem är Midnatt i Paris. (Vem vill inte åka tidsmaskin och komma tillbaka till det glittrande 1920-talets Paris, när alla Cole Porter sånger var nya, och gå på hembesök till Gertrud Stein?) En annan är Magic in the Moonlight. Det mesta av filmen utspelar sig på den franska rivièran, tiden är 1920-tal, musiken är så där härligt jazzigt Woody Allensk och alla ser ut som om de shoppat i världens coolaste vintagebutik. Kläderna, smyckena, hattarna, bilarna, utsikten över blått (ännu inte förorenat) vatten som det faktiskt är okej att simma i ...
Magic in the Moonlight har en helt magisk kostym.

I huvudrollerna syns Emma Stone, en av amerikas bästa komedienner just nu (och även känd som The Amazing Spidermans flickvän, den tuffa Gwen Stacy) och Colin Firth, känd för en massa tunga Oscarsvinnande dramor (en av dessa The Kings Speech, kammade hem en egen bästa manliga huvudrollsstatyett). Att spela bra komedi är svårare än att spela bra drama. Men Firth har varit rolig förr, bland annat i Mamma Mia. genombrottet kom däremot i en TV-serie: Pride and Prejudice. Och  Firth har spelat en man vid namn Darcy även i Bridget Jones filmerna.

Hur passar Stone och Firth ihop? De är båda väldigt roliga och man får intrycket av att de har kul ihop, på riktigt, men förälskelsen som filmen vill att man ska tro på dem emellan, den är lika dubiös som en av de fejkade seanserna. På något sätt gör Firth ännu en Darcy parodi. Han är filmen igenom stolt --- eller snarare mallig och självgod --- över sin rationella, praktiska, vetenskapliga livssyn. Även om det är märligt att vara stolt över att vara en pessimistisk tråkmåns, så är han det. Vänner, kärlek och passion är inget som han har i sitt liv. Frieriet till Stones karaktär är som plagierat från Pride and Prejudice: du ska vara glad och tacksam att jag friar till dig, för du är mycket lägre stående! Tidernas sämsta frieri.

Annars handlar det som så ofta hos Woody Allen om ångest och många av personerna i filmen låter som Woody-citat. En psykoanalytiker tror på Freud, magikern tror på Nietche, andra tror på Bibeln, änglar och seanser och ett liv efter detta ...
Allt som folk tror på är som en antidot till dödsångesten.

Woody Allen på presskonferens i Cannes 2011, som svar på frågan om vilken relation han har till döden: "My relationship with death remains the same – I'm strongly against it."

Ungefär så låter karaktärerna.

Men eftersom Firths magiker inte tror på någonting ”Från seansbordet till Vatikanen - allt är bluff” så finns det bara en utväg för honom, att likt Woody själv välja en yngre kvinna, Stones karaktär, som antidot mot dödsångesten.

Långsökt att Stones karaktär skulle gilla Firths? En gammal gubbe, 50+are som är stolt över sin pessimism, medan hon är ung, glad och sprallig (och helt obildad, men desto mer "steetsmart" än alla tråkiga  gubbar som citerar andra tråkiga gubbar genom filmen). det är inte lika långsökt som äldre man gifter sig med sin adoptivdotter. Långsökta saker händer ibland!

För övrigt är det intressant att notera att detta är ännu en av Woody Allens filmer med magiker-tema!
Kolla även in den superroliga Scoop, med Woody själv, Scarlett Johansson och Hugh Jackman i huvudrollerna. Och där får Woody inte tag på den yngre kvinnan som antidot mot döden.

Regi: Woody Allen
Titel: Magic in the Moonlight
Medverkande: Colin Firth, Emma Stone, Eileen Atkins m.fl.
USA, 2014
Scanbox Vision

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar