BOK: Den magiska julklappsjakten - Lilla spöket Laban trollar bort sin egen present ...

Titel: Den magiska julklappsjakten

Serie: Lilla spöket Laban
Författare: Camilla Beskow
Antal sidor: Ca. 32
Omslag: Emelie Wiklund
Illustrationer: Slugger Film AB med modifieringar av Emelie Wiklund
ISBN: 978-91-90117-80-4

Utgivningsdatum: 2026-10-06

Förlag: Bookmark


Tänk dig att det är julaftonsmorgon och att julstrumpan är ... tom! Det är precis vad som händer lilla spöket Laban, samtidigt som lillasyster Labolina får precis vad hon önskar sig. Men ... mamma och pappa Spöke berättar att det visst fanns någonting i strumpan, en trollerilåda, så Laban har inget annat val än att ge sig ut på julklappsjakt för att se vart trollerilådan tagit vägen ...

Kanske har lillprins Bus lånat lådan? Eller monstret? Eller någon av alla de varelser som bor i slottet Godmorgonsol? Det blir en lång julklappsjakt i slottet och uppslagen vimlar av roliga och vimsiga detaljer som man kan betrakta (och leta efter ledtrådar i) medan Laban letar vidare ...

En trollerilåda är så klart magisk. Laban lyckas lista ut att det är han själv som trollat bort trollerilådan. Alltså borde han ju, med lite positivt magiskt tänkande, också kunna trolla fram den igen ...

Det här är en skojig och sprallig historia som är fullpackad med julstämning och juliga detaljer på varje sida. Sedan kan man ju invända att man ska ha presenterna på juldagsmorgon, inte på julaftonsmorgon, och folk som öppnar presenterna på julafton brukar få vänta tills det är afton ... och efter att tomten har varit på besök. Eller i alla fall tills efter att Kalle Anka har varit på besök i SVT.

Det här blir lite inkonsekvent angloamerikaiserat. Men ... vem vet, det kanske blir en ny tradition med presenter på morgonen, så håller sig alla lugna och glada och leker, istället för att sockerstinna rusa runt och fråga om tomten kommer snart ...

Helt apropå. Bästa gammeldagsjulboken Petters och Lottas jul har i år kommit i en praktfull nyutgåva ... och så vitt vi vet är inte Camilla Beskow släkt. Hon är en helt annan Beskow, som också råkar skriva barnböcker.

Det är hur som helst roligt att Inger och Lasse Sandbergs karaktär lilla spöket Laban lever vidare, och generationer av barn över hela världen älskar det gulliga lilla spöket.

 

BOK: Ur djupen ropar jag - David Lagercrantz använder sig av egna familjehemligheter och trauman när han tar sig an Den svarta fågelns panik ...

 

Titel: Ur djupen ropar jag

Författare: David Lagercrantz

Utgivningsdag: 2026-04-10

Förlag: Norstedts.

Antal sidor: 326

Förlag: Norstedts

David Lagercrantz är i och med romanen Ur djupen ropar jag framme vid den fjärde delen i serien om professor Hans Rekke och hans vän polisen Micaela Vargas. Lagercrantz lanserade dem  som moderna Sherlock Holmes och Doktor John Watson, klassiska karaktärer skapade avArthur Conan Doyle  men egentligen påminner de mer om en svensk version av Inspector Lynley och Barbra Havers av Elizabeth George. Han: överklass. Hon: arbetarklass. Typ. Hon är lite avundsjuk på hans fina kultiverade värld, samtidigt som hon lockas av den, och bit för bit förstår att även de rika, vackra, välutbildade, intellektuella och pianospelande lider och har famljeproblem. Läckande tak i den ärvda herrgården eller en okänd syster som plötsligt dyker upp från ingenstans ...

Tillbaka nu till Sherlock Holmes universum och hur Lagercrantz inspirerats av detta. Arthur Conan Doyle skrev ett sextiotal berättelser om Sherlock Holmes (56 noveller, fyra romaner) mellan 1887 och 1927. Karaktären Irene Adler figurerar bara i en enda novell, En skandal i Böhmen. Hon överlistar Holmes. Case closed. Men ... i många olika spin-offs porträtteras hon som Sherlock Holmes stora kärlek och/eller som medarbetare till Sherlock Holmes ärkefiende  professor James Moriarty ... Hon är lite som en tidig Bond-brud, ska hon ligga med hjälten eller hugga honom i ryggen eller båda delar? I David Lagercrantz universum dyker Irene upp som Hans Rekkes gamla flamma Irene Vidal som i bokserien beskrivs som falsk som vatten. Hon har kommit med en nyhet som skakar om Hans Rekkes värld i grunden. Hans pappa Harald har gått ur tiden, men han har lämnat efter sig en utomäktenskaplig dotter som heter Johanna Winter, som nu är försvunnen. Hans Rekke väljer att tro på vad Irene Vidal berättar och börjar gräva efter information om sin ditintills okända halvsyster.

Ett genomgående tema i Hans Rekke serien har varit konstnärlig passion och konstnärligt lidande, men här finns en helt annan passion och ett helt annat lidande på en helt ny nivå. Gränslöst hat och avundsjuka, det som är den ensamma svarta fågelns panik.

Hans Rekke hittar pappans dagbok, som avslöjar en annan sida av den till synes hänsynslöse man som Hans minns, någon som aldrig  kontemplerade sviterna av sin brutalitet.  Dagboken har titeln Ur djupen ropar jag ... liksom Lagerqvists roman, och den handlar om att känna skuld och ånger. Dagboken täcker händelser under hösten 1984. Harald Rekke  och hans fru Elisabeth  umgås frekvent med  mycket med Richard Berger och hans fruSuzanne. Båda männen är stenrika internationella entreprenörer, kvinnorna är nära väninnor ... och i bokens nutid, 2009, har den vänskapen dött. Båda männen är också döda. Men deras hemligheter spökar ...

Förmögenheterna byggdes upp genom omfattande internationella affärer med vapen och sovjetisk olja - omoraliskt och olagligt, men ack så lukrativt ... Make a deal. Förutom Harald Rekke och Richard Berger fanns advokaten Hugo Hoffman med i ledningen affärerna. Lagercrantz version av professor James Moriarty heter Gabor Morovia, karaktären introducerades i del två i Rekke-serien, spelade schack i Venedig och mördade folk, nu är han tillbaka och han kan möjligen ha varit inblandad i de de skumma affärerna. Rika barn leka bäst.

Liksom Sherlock har sin bror Mycroft så har Hans sin bror Magnus, som är kabinettssekreterare, och det visar sig att Magnus känner till halvsystern Johanna, han har fått information om henne från Säpo.

Johanna Winter växte upp med skyddad identitet, som sjuttonåring studerade hon i Oxford, hon är nu trettioåtta, nytillträdd professor vid Max Planck-institutet i Leipzig och hon har försökt att få ut hemliga uppgifter om sin far Harald Rekke från  honom från den tyska underrättelsetjänsten ... Johanna har träffat sin halvbror Hans en gång,  när han turnerade som konsertpianist, det var i Wien, de pratade efter uppförandet och hon avslöjade inte att hon visste att de var släkt.

Det blir tillbakablickar på Johannas uppväxt, 1984 är hon tolv år, bor i Berlin med sin mamma, och ska snart börja på en engelsk internatskola. Hon är smart och forskar på evolutionen.

Deckarintrigen i romanen  växter fram från två håll. Från Hans Rekkes grävande i nutid, där han läser en dagbok som utspelar sig 1984, och kapitel som utspelar sig förr i tiden, där Johanna Winter spelar huvudrollen. Båda linjerna närmar sig mordet i det inledande kapitlet, ett mord på en journalist som inträffade i Göteborg den andra december 1984, Maria Eder.

Maria Eder fick en dotter med Harald Rekke, men hon har även andra kopplingar till Berger, Rekke & Co.  Hans Rekke försöker lösa mordet i boken nutid, och tar över dåtida utredaren Klas Wollters material. 

Det här hade räckt som deckare. Att få följa Hans Rekke och hans halvsyster Johanna Winter och de trauman som format dem - de har reagerat väldigt olika på det som de har utsatts för - i nutid och dåtid, men ... parallellt med halvsyskonens historia i olika tidsplan finns även en berättelse om Hans Rekkes vän och kärleksintresse  Micaela Vargas och hennes gängkriminelle bror Lucas. Vilka problem som folk har med sina syskon och halvsyskon ... Vi har alltså två bröder-och-systrar par som har regerat väldigt olika på vad de utsatts för och hamnat på väldigt olika ställen i livet. Medan Hans Rekke självklart är bokens hjälte och "good guy" är det mer osäkert med halvsystern Johanna Winter. Hon går i en gråskala. Lite som Irene Adler. Good girl, bad girl, who knows ... ? Kanske både och, i olika situationer. När det gäller syskonparet Micaela och Lucas Vargas är det helt klart vem som är "goodie" och "baddie". Lucas gillrar en fälla för sin syster, som, om den fungerar, kommer att kosta henne allt, karriär, familj och heder. 

Den svarta fågeln återkommer gång på gång, som metafor eller liknelse, men också i verkliga scener och i musik som refereras till. Den svarta fågeln har kommit in i ett rum, förr i tiden, hos Hans Rekkes föräldrar och flaxar runt i panik. Le Merle noir (Koltrasten) är ett stycke för piano och flöjt av Olivier Messiaen, som den unge pianisten Hans Rekke lär sig, och hans mamma Elisabeth påpekar att han ska tänka sig in i den instängda fågelns panik, och då kan han spela stycket med rätt inlevelse.

Den svarta fågeln finns inte bara på andra ställen i klassisk musik som Lagercrantz använder som referenspunkter i boken utan även i Paul McCartneys koltrastsång Blackbird, "take these broken wings and learn to fly" ... revolt eller överlevnadsstrategi?

Och så finns ensamheten och svartsjukan, passionen och hatet, som är två sidor av samma mynt (eller samma svarta fågel) som Lagercrantz refererar till på olika sätt, och som även har kopplingar till Johanna Winters forskning.

Sorgligt, spännande och stilrent. Intresseväckande och intrigerande läsning ända fram till den dramatiska upplösningen. Den perfekta boken? Nej, boken bakom boken, verkligheten som inspirerat dikten, är ännu bättre. David Lagercrantz nya lilla bok Intränglingen som ingående och ändå koncist skildrar pappa Olof Lagercrantz otrohet, ett potentiellt halvsyskon som dyker upp och en av de största rättsskandalerna i svensk historia som David, i egenskap av ung kriminalreporter, närapå snubblar över.  Intränglingen är den perfekta boken. 

Och ... detta föder en tanke om att verkligheten bakom Post Mortem, den förra Hans Rekke romanen, skulle kunnat ha bli en ännu bättre och mer drabbande liten bok, om hur en vän gaslightar och manipulerar en annan vän, samtidigt som de företar en intellektuell roadtrip genom Europa. Inga mord, bara känslor, och ofta är det sådana berättelser som känns allra mest.

Jag skulle köpa true-life (behind the scenes) Post Mortem direkt ... 

Och så fantiserar jag om vad en Sebastian Moran, min favoritskurk i Sherlock Holmes universum, skulle kunna ställa till med för käre gamle Hans Rekke ... The Game is On ... Eller snarare: The Game Continues ...

BOK: Mira & Månen: Aldrig utan dig - Härlig hästbok med gedigen julstämning - och tema avundsjuka och diagnoser ...

 

Titel: Mira & Månen: Aldrig utan dig 

Författare: Sofie Sarenbrant

Serie: Mira & Månen (del 5)

Format: Kartonnage

Antal sidor: 208

Omslag: Filippa Widlund

ISBN: 978-91-90117-75-0

Utgivningsdatum: 2026-10-07

Det här är en mycket fin hästbok med massor av julstämning: Luciafirande, julkadrilj, adventskalender med hästgodis och ett helt jullov fullt av hästiga aktiviteter ...

Det här är den givna julklappen till alla som älskar att pyssla med djur i allmänhet och egensinniga ponnyer i synnerhet.

Men Sofie Sarenbrant har också skapat en genreöverskridande ungdomsbok som handlar om vänskap och svek, avundsjuka och misstänksamhet, förhoppningar och hopp som grusas, önskningar som uppfylls och inte håller måttet ... och hur det är att leva med autism och kämpa med alla oförklarliga tonårskänslor som hoppar runt i kroppen. Och så handlar det om hur lätt det är att förstå  (och älska) djur ... Människor har en benägenhet att krångla till det där med kärlek och andra känslor ...

Mira älskar den vita hästen Månen över allt annat. Hon önskar att han vore hennes egen ponny. Hon önskar också att hon skulle kunna sluta växa ...

Mira gillar inte att hon blir längre och längre och snart är för stor för att rida ponny. Mira har autism och alla hennes favoriter börjar på M: Månen, mamma, mormor,  Melvin  ...

Kanske kan den nya tjejen Molly, som har olikfärgade ögon, bli en ny favorit på M?

Miras liv kretsar kring stallet och hon ser fram emot att hon och bästa vännen Melvin ska fira jullov tillsammans och vara i stallet varje dag och gå en hästkurs. Mira har stolt själv sparat ihop till de tvåtusenfemhundra som kursen kostade. Och på slutet av kursen ska de skriva ett prov och få ett grönt kort ...

Mira är stallets Lucia och hon vinner andra pris i tävlingen som är precis efter Lucia uppvisningen, inför stor publik. Melvin blir fyra och surar. Det är bara de tre första som får fina rosetter: gul, blå och gulblå. Mira är så glad för sin fina rosett. Men glädjen försvinner snabbt, när hon hör två tjejer i stallet påpeka för varandra att Mira bara fick höga poäng för att hon har autism och är läraren (och domaren) Johannas favorit. Melvin surar också, för att han bara blev fyra, så Mira vågar inte visa att hon är glad i bilden hem heller ... Och snart blir det värre. För Melvins pappa skjutsar inte hem tonåringarna, han kör dem till ett annat stall där det finns en brun liten ponny som heter Dream som är Melvins julklapp ... Melvin har fått en egen häst i julklapp. Och han bryr sig inte om sitt gamla stall, Mira eller kursen de skulle gå tillsammans. Eller?

Mira kanske överskattar hur roligt det är med en egen häst, som inte är lika snäll och foglig som ridskolehästarna, och Melvin har inte ens fått provrida Dream innan hans pappa köpte honom. Klassiskt rookie mistake. Man ska alltid provrida och kolla att häst och ryttare passar ihop. Tänk på Mulle och Molly i Min häst ... De två var ju "a match made in heaven". Lika gulliga och envisa båda två och älskar varandra över allt annat. 

Mira slutar prata med Melvin, eftersom hon är avundsjuk ... och hon som nyss surade för att Melvin var avundsjuk när hon själv vann en blå rosett. Det är inte lätt med vänskap i sportsammanhang, eftersom det snabbt kommer in ett drag av konkurrens ... speciellt när kidsen börjar tävla. 

Och även innan dess jämför kidsen sig med varandra, vem som får den finaste hästen i stallet, vem som är bäst på att trava, vem som får mest beröm av ridläraren, vem som kan hoppa bäst, galoppera snabbast, rida dressyr finast, vem som borstar hästen bäst och schamponerar och flätar manen finast ... Det finns ingen ände på saker som barnen kan bråka om och vara avundsjuka över i hästböcker. Det är traditionellt väldigt lite hästar och väldigt mycket bråk. 

Men, som en vän sa, när ungarna väl har borstat hästen och ridit hästen finns det väl inte mycket mer de kan göra än att gräla med varandra. Så ja, hästböcker är väldigt grälsjuka. Eller: kidsen i hästböcker är väldigt grälsjuka. Oavsett ålder. Det kan vara nybörjare som just avancerat till verklig ponny från käpphästar eller, som här, tonåringar som snart är redo att för stora hästar efter ponnyridandet. Henrik Jonson, Malin Baryards man, skrev en hästbok för vuxna där hela handlingen i princip var att tjejen i boken var avundsjuk på en annan tjejs häst som hon tycker att hon skulle rida bättre, och så är hon avundsjuk på den andra tjejens kille, för hon tycker att det är hennes kompis och att han borde ha blivit hennes kille. (Och detta ska handla om vuxna människor. Ofattbart.) Det är ofta inget annat i hästböcker än att tjejerna bråkar om hästarna och killarna och vem som ska ha dem.

Miras bästa kompis är ju Melvin, och i egenskap av kille (och dessutom snygg och rik) så svärmar tjejerna i stallet runtom honom, speciellt när han fått en egen häst, medan Mira sitter i ett hörn och tjurar, för hon tycker att han bara ska sitta hos henne, vara med henne, prata med henne ... och samtidigt vill hon inte prata med honom, eftersom han fått en egen häst. Tjejer i hästböcker är sällsynt korkade och missunnsamma.

Aldrig utan dig  handlar också en del om autism, det är trendigt med diagnoser i barn-och-ungdomsböcker nu för tiden, ett tag skulle en LGBTQ-person kvotas in, nu är det en person med autism eller ADHD. Visst är det positivt att NDF karakrer får plats i populärkultur och tv och film ... själva tanken är posivit och så kommer Diagnoser med autism och ADHS for Dummies. Alla ska ha det. Det är trendigt. Som Melvin säger: Jag vill också ha en diagnos! Då får man, som

Mira, en andra chans att göra provet utan att bli underkänd. Och lite snällare bedömning som leder till en blå rosett ...? Melvin kanske kan kvala in och få ADHD. Det är trendigt.

Baksidan med diagnos-trenden i barnböcker (och annan populärkultur) är att det är en risk att det blir "a fad", en modetrend, och som alla modetrender så försvinner de. Ut med LGBTQ-trenden, in med diagnostrenden ... och efter det, vem vet? Samtidigt går det utmärkt att vara både homo och autistisk i verkligheten, och det finns en risk att allt bara rinner ut i sanden. För efter den här trender kommer det alltid en ny. Medan det fortrarande finns barn med autism, som inte är trendiga längre.

BOK: Jul i Valleby - Hattrick och julpyssel med Sveriges mest älskade deckarduo: LasseMaja deckarna i Valleby!

Titel: Jul i Valleby 

Samlingsvolym med tre olika berättelser

Författare: Martin Widmark

Illustratör: Helena Willis

Utgivningsdag: 2026-10-14 

Illustratör: Helena Willis 

Formgivare: Felicia Kvarfordt 

Serie: LasseMajas Detektivbyrå 

Antal sidor: 156 

ISBN: 9789179818173

Förlag: Bonnier Carlsen 

Tre berättelser. Massor av kul. Mängder av pyssel och knep och knåp.  Låååång lästid!

Första berättelsen är bäst och längst, den tar över halva boken att ta sig igenom. Det är en bra berättelse i sig, Lasse och Maja går runt i Valleby för att pigga upp folk och ge dem sällskap och önska dem en god jul ... MEN ingen har tid för julmys och att julumgås! Det är tomt på torget när granen ska tändas och grantändaren är förtvivlad ...

Bara Lasse och Maja är ingen stor publik. Av alla vuxna i  Valleby så är det någon som spelar dataspel och någon som tittar på TV och någon som bakar ... alla är så upptagna av saker hela tiden. De har inte tid för varandra. Eller för grantändning på torget. Men. Så går strömmen och alla tvingas ut från sina hem (diverse aktiviteter funkar inte utan ström) och alla får umgås på torget och ha det trevligt med julgranen och levande ljus. Sedan ska mysteriet med strömavbrottet lösas ...

Förutom berättelserna så är detta  även en pysselbok. Man ska hjälpa Lasse och Maja med olika mysterier och det finns olika små gåtor att lösa längs vägen. Omkastade bokstäver, logiska pussel, labyrinter där det ska samlas poäng ... Det är lite som programmet 1% klubben, på 90% nivån.

Det är trevligt och det  tar tid. Det är så kallade "puzzles" som är storsäljare kring helgerna i Storbritannien (även om de inte konstruerats av pusseldetektiven Ludwig).

Det är en trevlig bok som tar lång, lång tid. Massor av saker att leta efter "puzzles" att lösa, nötter att knäcka ...

Och sedan finns två berättelser till, kortare, men med samma grundidé. 

Och visst är ständigt småsure Rune, med sina familjekonflikter och sitt frimärkssamlande och sin långsinthet en favorit i Valleby?! Det behövs denna typ av småsura tvärs-emot-karaktärer för att det inte ska bli för sött och sentimentalt i julens läsgodispåse.

BOK: Charles Darwin - Mannen som kom på att du är släkt med en fisk - Årets roligaste faktabok?!

Titel: Charles Darwin - Mannen som kom på att du är släkt med en fisk

Författare: Sarah Sheppard

Utgivningsdag: 2026-09-11

ISBN: 9789179810757 

Förlag: Rabén & Sjögren

Det här är en jätterolig bok, en skratta-högt-jätterolig bok.

Roligast är Charles Darwins egna anteckningar. Han skrev väldigt träffande, skojfriskt och kärnfullt.

Till exempel om sin sjösjuka och om hur mycket han hatar havstulpaner ...

Man skulle kunna tro att Charles Darwins liv var fullt av action, men han var bara på en enda resa i sitt liv.

Man skulle kunna tro att han fick jobb som skeppsläkare eller botaniker ... Men det var Darwins pappa som fick pröjsa för att han skulle få följa med, och det var inte billigt. Seedan hittade Charles en massa intressanta grejor som han skickade hem till England och som bidrog till att han blev en känd vetenskapsman ... och det var Charles pappa som fick pröjsa för det också. Mottagaren betalar portot. Det är dyrt att bli känd ... Eller rättare sagt: Det är dyrt att vara pappa till någon som vill bli en vetenskapskändis. Alla behöver en sponsor ...

Charles Darwin håller på i femton år med havstulpaner och i femton år med duvor och i femton år med köttätande växter ...

Han var inte direkt snabb. Arternas uppkomst tog typ tjugo år. Sista boken som kommer ut innan Charles Darwins död handlar om daggmaskar. Charles lyckas bevisa att de inte är skadedjur, som folk då trodde, utan att de omvandlar döda löv till utbajsad näring.  Vetenskapsvänner från hela världen skickar daggmaskbajs till Darwin. That's what friends are for ...

Boken innehåller också en del om Charles Darwins privatliv. Bland annat en tragikomisk fördelar och nackdelar lista med giftermål ... Fördelen är sällskap, någon som läser högt för honom, spelar piano för honom, spelar backgammon med honom och så vidare. Det är ännu bättre än att ha en hund. (?). Nackdelen är att det är dyrt, det är dyrt och jobbigt med barn, man grälar med dem hela tiden, man har ingen egentid, man har ingen tid för forskning och läsande, och det är dyrt, och man har (kanske) inte råd att köpa böcker längre ...

Ja, Charles Darwin gifte sig med sin kusin och fick tio barn (dyrt) och skaffade dessutom en hund (dyrt) och ett jättestort hus (dyrt) men han fick råd med en massa böcker i alla fall. Slutet gott ... Och många skickade gratis böcker och andra saker till Charles Darwin, eftersom han var sin tids största influencer. Så det gick ingen nöd på honom. Och frun Emma pratade med honom och spelade piano för honom och läste högt för honom flera timmar om dagen. Och annars hade hon hand om barnen och hushållet.

Charles Darwin fick forska och läsa i fred ... Aaaah, den som hade en fru som Emma ... Ja, hon spelade också backgammon med honom, minst två partier om dagen. Och folk säger att äktenskapet behöver variation för att vara lyckligt. Det går tydligen att få ett äktenskap att vara livet ut genom att kräva högläsning, pianospel, konversation och två partier backgammon dagligen ... förutom mat och dryck och att hushållet ska gå som clockwork.

Charles Darwin hade många lojala kompisar som såg till att hans verk blev kända. En av dem bevisade att fåglar var dinosaurier. Hundra år innan det blev "populärvetenskapligt känd" i vår tid. Minns ni Spielbergs Jurassic Park? Ingen sa där att fåglar var dinosaurier. De väntade med det avslöjandet till Jurassic World. Ibland känns det som om hjulet ska uppfinnas på nytt gång på gång ... Och ingen idag vet hur man byggde kupolen på Il Doumo i Florens. De kunde förr-i-tiden.

Charles Darwin boken av Sarah Sheppard är i alla fall en av de roligaste vetenskapsböckerna som skrivits. Den passar både för barn och vuxna. För alla vetgiriga och för alla som vil ha ett gott skratt.

Förresten ... i säsongens sista Fråga Lund avslöjade språkforskaren att människor och kycklingar har samma relation till språk, de har samma konnotationer till Bouba och Kiki, rund och spetsig form ... så ja, vi är tydligt släkt med kycklingar, även språkligt, och vi har tydkligen också samma "ordförståelse" innan vi hittat vårt språk ...  Det är fina fisken det. Pip, pip, pip ...

BOK: Intränglingen - Kan vara en av de viktigaste och mest drabbande böckerna i svensk litteraturhistoria ...

Titel: Intränglingen

Författare: David Lagercrantz

ISBN: 9789113149080

Utgivningsdatum: 10 augusti 2026

Förlag: Norstedts

Kan en av de viktigaste, mest drabbande böckerna i svensk litteraturhistoria vara över på blott 71 sidor? Ja. Det kan den.

Intränglingen berättar två parallella historier. David Lagercrantz egen framgångssaga som kriminalreporter och senare deckarförfattare (en framgångssaga som får en trög start i Sundsvall) och den grymma och tragiska historien om ett svek som utspelar sig i David Lagercrantz egen familj och som han själv, som det yngsta barnet av fem, länge var lyckligt omedveten om. Det är Davids tjugo år äldre bror som skickar manuskriptet där Olof Lagercrantz bekänner en smärtsam otrohet och hur det skadat hans älskade fru Martina. David Lagercrantz låter de båda historierna spegla sig i varandra. 

True crime och true love. 

Att fånga allt detta med all sin komplexitet och alla olika facetter på 71 sidor ... Underbart är kort.

David Lagercrantz har bevakat och skrivit om flera av svensk historias mest högprofilerade fall och mest kända gärningsmän.  Det är inte konstigt att David Lagercrantz har utvecklats till att bli så bra som deckarförfattare. Och så får man reda på massor om David Lagercrantz familjehistoria och om hans kända pappa Olof Lagercrantz och den skugga som "den store mannen " och "den store författaren" kastar över sin familj. Det gäller både barnen och frun. David är yngst av fem barn. Men de äldsta märkte mycket mer av Olofs kärleksaffär med en pianolärarinna som han skjutsade hem på den vespa som han gett till frun Martina i present ... för att hon gillade Prinsessa på vift med Audrey Hepburn. Hon hade tänkt sig att de skulle ha romantiska utflykter tillsamamns. Istället skjutsar Olof hem sin pianolärare-slash-älskarinna på den, det första han gör.  Och han gaslightar Martina och påpekar att hon har fel om hon tror att det var mer än bara en skjuts ... Var inte fånig nu, bla bla bla ... Och det slutar med att det blir Martina som ber om ursäkt. För att hon var jobbig. Och misstänksam. Tjejer, kvinnor, flickvänner, fruar ska inte vara jobbiga och misstänksamma. Fy, fy, i sådana fall ...

Trettio år senare dyker det upp ett halvsyskon till de fem Lagercrantz syskonen. Det blir Marika Lagercrantz, blivande filmstjärna, som får ta itu med den man som mamma Martina kallar "intränglingen" - vilket blev den här bokens titel. Marika är nu-för-tiden berömd skådespelerska, hon var bland annat med i filmatiseringen av original-Millennium, Män som hatar kvinnor. (Jag har haft förmånen att se henne live på teater - hon är suverän.) Det är inte konstigt att pianolärarinnans son är starstruck och stolt över att vara en Lagercrantz, albeit inte till namnet, och han är säker på att han är en lika stor konstnär, eller ordkonstnär, som Olof Lagercrantz. Han har sin flickvän med till första mötet med Marika, och hon backar upp alla sådana påståenden och understryker pojkvännens konstnärliga författarsidor på ett ganska beskäftigt sätt. Olof tar på sig faderskapet direkt. Men Marika får dåliga vibbar och manar till besinning och DNA-test. Har de fem syskonen Lagercrantz fått ett halvsyskon, liknar han verkligen deras pappa Olof, eller är allting en placeboeffekt?

Samtidigt berättar David Lagercrantz om ett berömt rättsfall, eller snarare en mycket berömd rättsskandal ... där otrohet spelar en stor roll. Det är rafflande.

Familjehistorien är lysande berättande, mycket tragisk, men i något enstaka fall även en smula komisk, som när Olof går in för "overkill" när han ska bekänna otrohet och inte bara pratar om sin pianolärarinna utan även alla andra han haft. Det skiljde tio år på Martina och Olof, hon var arton och optimistisk inför äktenskapet, han var tjugoåtta och hade haft massor av flickvänner och älskarinnor (bland andra Alex Schulmans mormor Karin Stolpe) och tog med sig en tjugotvå år äldre älskarinna in i äktenskapet, som han fortsatte att umgås med, som om ingenting hade hänt. Olof bekänner allting rejält för Martin, alla flickvänner och älskarinnor och affärer som han haft bredvid äktenskapet, gemensamma vänner, grannar, fruar till vänner, kollegor i kultursfären, olika författare etc. etc. Storstädningsprincipen, allt ska rensas ut, är inte att rekommendera när det gäller den här typen av ursäkter. 

Idag hade Olof Lagercrantz förmodligen kunnat marknadsföra sig som sexmissbrukare och efter en stunds terapi skulle han och hans fru kunna ha kommit ut med en gemensam bok om att leva med sexmissbruk, à la Christian Wollter och hans fru Julia Dufvenius. Man ska pricka in trenderna rätt. Men. På den här tiden kunde en bedragen fru som Martina bara vara arg och slå sönder saker och lida i tysthet och i inte-tysthet.

När det gäller otrohet och litteratur - det finns en trend med "sexmissbrukare" i hela litteraturhistorien, redan i antika verk. Odysseus älskar bara sin fru Penelope, men han råkar ligga med en massa andra, men han har PTSD och behöver det som terapi, i alla fall i Christopher Nolans nya filmtolkning. Det är aldrig någon tvekan om att han bara har en enda kärlek. Samma sak kan man säga om Olof Lagercrantz förhållande till Martina - det är aldrig tu tal om att det finns någon annan kärlek än hans stora kärlek, men man kanske behöver lite alternativ antidepressiv terapi i alla fall ... ? Det gäller ju bara några älskarinnor och (i pianolärarinnans fall) två-gångs-ligg.

Olof tappade snabbt intresse för pianolärarinnan. Och pianot. Lille David, yngst av fem syskon, fick ärva pianot som stod bortglömt i hans rum. De fyra äldre syskonen mindes mycket mer vilket bråk det varit kring pianot. 

Nu till rättsskandalen, en av de största i svensk historia. Och David Lagercrantz och hans efterforskningar befinner sig mitt i dem. Mer ska inte avslöjas, alla detaljer vad som kan bevisas och vad som är spekulation, finns i boken. Intränglingen är inte bara en historia om otrohet och om att slå sig ut från skuggan från en alltför känd far genom en karriär som kriminalreporter och sedan romanförfattare, utan också en historia om förra seklets mest kända fall - och dessa falls fallgropar.

Allt detta har gett inspiration till David Lagercrantz nya deckare om Hans Rekke, det blygsamma  Sherlock Holmes geniet, som också får ett halvsyskon på halsen. Dessutom kan Hans Rekke spela piano. Och han har ett liknande fall att utreda som det som David Lagercrantz kom över som ung kriminalreporter. Art imitates life. Och ibland är det också tvärtom ...

Skillnaden mellan "art" och "life" är att David Lagercrantz har fångar verkliga livet och dess nyanser och olika spår på föredömligt kort sätt. Imponerande.  

BOK: Sagan om Frejo - Källan - Den kavata lilla fjällräven på jakt efter fjällsippor och magiska marker ...

Titel: Sagan om Frejo - Källan

Författare: Fredrik Blomqvist, Carl Blomqvist

Illustrationer: Johan Leion

Utgivningsdag: 2026-09-21 

Serie: Sagan om Frejo (del 3)

Antal sidor: 104 

ISBN: 9789179813024 

Förlag: Bonnier Carlsen

Frejo, den lilla fjällräven, är tillbaka. Tillsammans med sin bästa rävvän Ruut, sin storebror Jåkk  och sin bästa lämmelvän Pikko är Frejo på jakt efter en hemlig magisk källa som lär ge styrka och visdom åt den som dricker och är värdig att dricka. Alla andra kommer att tyna bort av drycken. 

Det är lite som Thors hammare i vätskeform, men med dödliga bieffekter. Men hur ska gänget av djurvänner veta vem som är värdig? Alla antar att det är storebror Jåkk. Han är ju arvtagare som ledare för fjällrävarna, efter faderns bortgång. Men lillebror Frejo, som alltid varit minst och svagast i kullen, får en vision om att han själv, Frejo, också måste dricka av källan för att rädda fjällrävarnas framtid.

Just nu styr faster  Farri över fjällrävarna, efter att hon dödat sin bror Fale, och hon har skapat en ohelig koalition med rödrävarna, deras ledare Xargo och en mordisk järv som heter Kask. Alla arvtagare till Fale ska dödas och Farri har skickat ut en veritabel "hitsquad" med Xargo och Kask i spetsen. Fales barn ska dödas och den lille fjällämmeln ska bli fika.

Fjällrävarna som vi följer är definitivt underdogs - eller underfoxes - men de tassar oförtrutet vidare, tröstade av visioner som Frejo läser in i norrskenet och svårtydda spådomar och ledtrådar som den kloka fjällugglan Helvi (som nästan är helvit) har lämnat efter sig.

Sagan om Frejo har så klart många likheter med Hamlet och Lejonkungen, men också kanineposet Den långa flykten (eller Watership Down, som boken heter i original) där olika kaninklaner slåss mot varandra i en kamp om resurserna, och vi får följa ett litet gäng kaniner som försöker hitta mat och bostad någon annanstans.

Frejo och hans anhang försöker inte hitta någon annanstans att slå sig ner, de vill ta tillbaka sin fars rike och hämnas (som i Lejonkungen-Hamlet) men det är, liksom i Den långa flykten, människornas framfart som leder till en hårdare ton och tuffare tag djuren emellan. Klimatet blir varmare, snön försvinner, naturresurserna minskar, det är ont om mat ... Rödrävarna har en plan om att livnära sig på mat som mänskliga vandrare lämnar efter sig, men det måste vara slarviga vandrare om de lämnar tillräckligt med mackor och frystorkade rätter för att livnära en hel klan av rödrävar. Rävar kanske inte alltid är så listiga, så som i fablernas värld.

Rävar och korpar är förresten gamla motståndare i fablernas värld, ända sedan Aisopos tider, och här blir det återigen en batalj mellan en lurig korp och ännu lurigare rävar. Eller fjällrävar. Ingen försöker ostraffat att äta upp lille lämmelkompisen Pikko.

Fjällrävar brukar förresten äta fjällämlar och andra små gnagare - Frejo-serien har hållit på i tre böcker nu, och protagonisterna har gått och gått och gått och gått ... utan att de ätit upp en enda gnagare eller fällt ett enda byte under färden. I den här boken blir Frejo vän med en ren och räddar en renkalv från att bli lodjursmat. Det är nobelt gjort. Inte bara rävarna avstår från att äta kött, det får även lodjuret göra. I alla fall tillfälligt.

Äventyret fortsätter i bok fyra, som har titeln Ledaren. Är det Jåkk som är menad att bli ledare för fjällrävarna, eller är det lillebror Frejo? Vem får ångra att han drack ur källan? Och hur ska det gå med Jåkks och Frejos syster Viddja? Hon har haft en time out och inte varit med i handlingen i den här boken och som inte har varit på plats för att medla mellan sina två bröder och hindra dem från att slåss (det får kompisräven Ruut göra istället).

Rödrävararna under ledning av Xargo och järven Kask verkar som en övermäktig fiende. Kanske kan fjällrävshjältarna värva en magisk ren och en björn som kan ställa upp på deras sida? Det skulle i alla fall slå Lejonkungens utomflocksvärvning Timon och Pumbaa. 

Sagan om Frejo: Källan har sanslöst snygga bilder i sig, både av fjällvärldens natur och dess invånare. Nu ser det ut som om fjällrävarna har kommit fram till Lapporten. De hittar även fjällsippor som nästan blommar ... Det är också tänkvärt att läsa om hur fjällrävarnas livsmiljö smälter bort. Deras vitakamouflage kommer inte att vara till nytta länge till ...

Det här är spänning, maktkamp, miljöfrågor och humor i en väl avvägd mix. Hm. Vem vill nu inte ha en fjällämmel som kompis? Räck upp en hand!

2026-10-25 (26)