FILM: Röjar-Ralf kraschar Internet - Favorit spel-skurken är tillbaka och röjer ännu mera!

Bästisar på Internet-äventyr!

Regi: Rich Moore, Phil Johnston

Svensk titel: Röjar-Ralf kraschar Internet
Originaltitel: Ralph Breaks the Internet
Medverkande (röster, original): John C. Reilly, Sarah Silverman, Gal Gadot, Taraji P. Henson, Jack McBrayer, Jane Lynch, Alan Tudyk, Alfred Molina, Ed O'Neill m.fl.
Land: USA, 2018
Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures

Aktuell: På DVD, BD och VOD 17 juni


Filmen Wreck-It Ralph (2012) handlade om en spelskurk som var trött på att vara "bad guy" och ville vara hjälte istället. Hans dröm går i uppfyllelse när han räddar prinsessan i arkadspelet Sugar Rush, Vanellope von Schweetz, och hon ger honom en godismedalj på vilken det står "You're my hero". Samtidigt inser alla i Ralphs spel Fix-It Felix Jr. att spelet inte fungerar utan skurk och alla börjar uppskatta Ralph för den han är.

Ralph visade sig vara hjälten i filmen, inte skurken, men filmen hade en skurk, och en prinsessa som behövde räddas av Ralph. Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

Vad hände efter det lyckliga slutet?

Nu har sex år gått sedan dess och i den nya filmen är Ralph nöjd med livet och han har fortfarande sin godismedalj runt halsen och han är fortfarande bästa vän med prinsessan Vanellope. Fast hon är inte alls så nöjd med status quo och rutin, hon vill ha mer spänning, mer action, ja, mer allt ...

De båda vännerna ger sig in i Internet, via den nya WiFi uppkopplingen som spelarkaden har fått, för att leta efter en McGuffin (en ny ratt till Vanellopes spel).

Filmen är som en mix av Toy Story, Ready Player One, The Emoji Movie och Inside Out. Vad gör alla spelfigurer när ingen spelar spelen? Vad pågår egentligen inne i mobilen / uppe i hjärnkontoret / ute på Internet? Hur ser det ut på Internet? Det visar sig vara ett oändligt myller av grejer överallt, och de två vännerna kommer underfund med att det inte är så lätt att bara hitta en ratt på e-bay och att sedan ta med den hem ... Först måste de tjäna ihop pengar till ratten! Vägen till rikedom är både lång och krokig.

Ett nytt kändisskap och en ny vänskap

Ralph blir Internet-kändis på kuppen och Vanellope blir vän med Shank, huvudpersonen i spelet Slaughter Race, och Ralph känner sig hotad ... Vanellope ska ju vara hans bästa vän!

Shank både ser ut som och låter som Wonder Woman, vilket inte är så konstigt, det är Gal Gadot som gör rösten. Shank är klok nog att förstå att man kan ha flera vänner. Hon och Vanellope finner varandra direkt --- men Shank vill inte ta Vanellope från Ralph. Shank utvecklas således inte till någon filmskurk.

Ralph Breaks the Internet är något så unikt som en film som har TVÅ olika starka kvinnliga karaktärer i huvudroller, som INTE blir fiender! Till skillnad från så många andra filmer (som t.ex. DisneyPixars senaste, The Incredibles 2).

Film utan filmskurk

Ralph Breaks the Internet är också en film utan filmskurk, vilket är otroligt skönt, och en film som inte handlar om att "bli ihop" utan istället om att "bli isär". Ralph måste inse att han och Vanellope har vuxit isär, och att de vill göra olika saker ... Ralph blir alltså både till hjälte och till sin egen antagonist i berättelsen.

Berättelsen om vänskap, och om att man kan tycka om varandra utan att man är tillsammans jämt, passar för alla åldrar och även de yngsta barnen tycker om filmen, som är varm och rolig och färgstark.

Filmen är packad med olika karaktärer och olika små referenser och skämt.

Satir över det artificiella som uppslukar oss

Satiren i filmen passar dock mer för vuxna --- väldigt snabbt och effektivt visar filmen hur förälskade vi är i våra datorer och mobiler och varumärken ... och hur mycken tid vi tillbringar med att gå omkring i en värld som inte är verklig (precis som i Ready Player One) trots att vi har ett val och kan göra så mycket mer och så mycket mer spännande saker.

Ralph och Vanellope har inget val, den artificiella världen är det enda de har. Eller som Vanellope säger i filmen: "Vi består bara av ettor och nollor."

Människor har så många fler möjligheter än att bara leva ett artificiellt liv.

BG

FILM: Ben Is Back - Alla olyckliga familjer är likadana - men Julia Roberts och Lucas Hedges briljerar i mor-och-son-drama -

Julia Roberts och Lucas Hedges i Ben Is Back.

Regi: Peter Hedges

Titel: Ben Is Back
Medverkande: Julia Roberts, Lucas Hedges, Courtney B. Vance, Kathryn Newton, Jakari Fraser m.fl.
Land: USA, 2018
Distribution: Noble Entertainment
Aktuell: På DVD, BD och VOD 17 juni

Alla olyckliga familjer är likadana.

"Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis."

Hm. Leo Tolstoj hade uppenbarligen inte sett Beautiful Boy och Ben Is Back under samma månad.

Här kan man verkligen säga att olyckliga familjer är olyckliga på precis samma sätt. Och av samma orsak. En familjemedlem har fastnat i drogmissbruk och försöker komma tillbaka till ett normalt liv, men vägen dit är både lång och krokig.

Ändå skiljer sig filmerna rejält från varandra, även om båda handlar om drogberoende, har en ung kille i huvudrollen och lägger fokus på de anhöriga: hur påverkar drogberoendet missbrukarens familj?

Medan Beautiful Boy sträcker sig över en lång, lång tid (som blir ännu längre med hjälp av många flashbacks) så tillbringar Ben Is Back all tid i nuet. Peter Hedges, manusförfattare och regissör, har satsat allt krut på de gamla franskklassiska reglerna: En dag, en handling och kör så det ryker! (Det sista är ett modernt tillägg till reglerna).
Dagen är julafton, handlingen är den hemvändande sonen, som tas emot av sin familj. Men inte med öppna armar och odelad glädje. Ett liv med droger och kriminalitet har satt sina spår.

Julia Roberts spelar mamman i familjen vi får följa, och det är mycket möjligt att hon gör sitt livs bästa rolltolkning i den här filmen. Här är hon 100% skådespelare och 0% filmstjärna.

Lucas Hedges (Peter Hedges son) gör en briljant tolkning av filmens titelperson, Ben, han som kommer tillbaka. Han är inte det minsta överväldigad av att matchas mot Julia Roberts. Varför skulle han vara det? Tidigare film-mammor som Lucas Hedges har haft inkluderar Oscarsvinnarna Frances McDormand (Three Billboards) och Nicole Kidman (Boy Erased). Lucas Hedges var också briljant i Manchester by the Sea (motspelare var Casey Affleck och Michelle Williams). Huvudrollen i Ben Is Back är i alla fall en av de fyra bästa rolltolkningarna som Lucas Hedges någonsin har gjort. (Det är faktiskt svårt att ranka hans filmprestationer, Lucas tycks vara på topp jämt!).

I vanliga fall brukar folk bli glada när en familjemedlem kommer hem till jul --- men det är inte fallet i den här familjen, när unge Ben plötsligt står på tröskeln. Neal (Courtney B. Vance) och Ivy (Kathryn Newton) ser mest bekymrade och misstänksamma ut. Lille Liam (Jakari Fraser), som bara är sex år gammal, snappar upp att någonting har gått fel med julstämningen. Det är egentligen bara Holly (Julia Roberts) som verkar helt oreserverat glad. Det vill säga, tills Ben inte ser henne längre och vi får se hur hon gömmer värdesaker och mediciner. Visst, hon älskar Ben, men hon litar inte på honom, och det gör hon helt rätt i.

Ben säger till Holly att han har gjort hemska saker, och det har han verkligen. Men Holly ger inte upp, utan kämpar med näbbar och klor för att rädda sin son.

Så småningom, ungefär halvvägs, byter filmen spår från familjemelodram och intimt drama och blir en regelrätt thriller, där familjens hund måste räddas, efter att ha kidnappats från hemmet. Vem, av alla Bens fiender, kan ha begått detta hemska dåd? Och vad måste Ben göra för att få tillbaka hunden?

Ben Is Back är inte någon enkel film och till skillnad från Beautiful Boy får vi inte det lyckliga slutet serverat på silverfat till eftertexterna. Man får själv bestämma "vad som hände sedan". Detta kommer givetvis att frustrera en del biobesökare. Men för Julia Roberts fans är detta en måste-se film, ett starkt melodrama helt utan julstämning men med mycket Julia-stämning.

Om Peter Hedges prestation kan man bara säga att detta är en stark comeback för mannen som för evigt är ihopkopplad med What's Eating Gilbert Grape och Pieces of April. Och han valde helt rätt skådespelare för huvudrollen! Helt utan nepotism!

BG

Primördag på Norrviken - En lysande inledning på sommaren!

Barocktemat går som en röd tråd genom Norrvikens trädgårdar i år!

Barocken som tidsepok är känd för att vara extra-mycket-extra allt. More is more! Och mycket mer är mycket mer! Barocken är årets tema på Norrviken och överdådiga  och överdimensionerade konstverk av Elsa Billgren finns i trädgården, liksom barockklänningar gjorda av pärlor och ståltråd av Lisa Abelsson. 

Det första som möts besökaren är en rikligt dekorerad barockträdgård, som sträcker ut sig framför Villa Abelin , och i skogen hänger barocka konstverk mellan de höga träden.

Men just idag är det inte barocken, utan vilda växter och primörer som står i fokus.

Och alla vi som har anmält oss till en vild vandring med Lisen Sundgren har något helt annat att se fram emot än metikulöst planlagda trädgårdar med perfekta vinklar och välansade buxbomshäckar.

Vi ger oss ut i naturen för att leta det ätbara ... och eftersom detta ätbara ses som "ogräs" så  växer det inte i de välansade trädgårdarna.

Lisen --- ett orakel långt före sin tid

Lisen Sundgren är något av ett orakel när det gäller hälsa och vild mat. Hon var långt före sin tid, och nu är det henne som alla trendiga gourmet-kockar vänder sig till, när de ska ha något nytt ... Hennes mat har blivit trendig gourmet-mat! Hennes böcker har vunnit European Cook Book Award! Två gånger om!

Hon har också gett ut en bok som heter Vilda växter på Bonnier Fakta ... En briljant bok för den som vill lära sig om och lära sig känna igen de vilda växterna (och sedan är det dags att laga och äta dem ...)
så att man inte blandar ihop dem med saker som smakar äckligt eller saker som är giftiga.

På vandringen blandas redan frälsta med rookies, och Lisen äter kirskål och råa nässlor med samma iver (man rullar nässelbladen så att håren som bränns hamnar inåt ...) och skickar runt saker som vi också ska äta ... tänk, man kan äta lakrits-gott gratis i naturen! Utan socker och tillsatser!

Krassa tips om krasse

Vandringen avslutas i den japanska trädgården, där vi jagar vattenkrasse och där det finns rinnande vatten ... Tips: ät aldrig vattenkrasse som står i stillastående vatten ... den kan ha dragit till sig gifter eller obehagliga smaker från avfall eller annat.
Rinnande, klart vatten ska det vara!

Lisen Sundgren har tillsammans med Norrvikens Kajsa Vildäng också gjort en vild slinga uppe i skogen där man kan gå själv, läsa texter om och kanske provsmaka vilda växter ...

Just idag är det för regnigt och halt att gå runt i skogen med en stor grupp ... Men kanske en annan gång?

Busfröna växer med Hasse!

En kändis på besök i sin egen trädgård idag är Hasse Andersson. Han spelar sina egna låtar (som Monica Forsberg ar skrivit) och det blir snabbt allsångs-stämning. Det bjuds också på glass. En liten kontrast till att mumsa på kirskål och annat ... (Glassen är lokalproducerad och jättegod).

Efter föreställningen är det dags att kolla hur "Busfröna" som såddes i påskas har växt.
Det visar sig att de växt riktigt bra!

Dagen avslutas med  författarsamtal i det nya Victoria-huset.

Köksträdgård eller diskbänk att odla på ?!

Sara Bäckmo, Lisen Sundgren och Annika Christensen intervjuas av Norrvikens egen trädgårdsmästare Pierre Nestlog.

Sara pratar om sin köksträdgård, Lisen om sina vilda växter (jag gillar att man inte behöver ha en egen trädgård --- ogräs och vilda växter finns ju typ överallt) och Annika pratar om groddar ... och de kan man ha i "tegelstenar" på diskbänken. Ett växelsystem gör att man odlar och skördar sten efter sten, och man har alltid något gott och nyttigt och färskt att äta ... Och man behöver inget trädgårdsland. Det räcker med en diskbänk!

Lisen Sundgren och Annika Christensen och Sara Bäckmo på Norrviken ... OBS! Annika håller i de tegelstenar som man odlar sina groddar i ... Som ni ser ... det krävs väldigt liten yta för att ha en stapel med odlingsstenar! Och ingen trädgård alls! Avsätt bara en liten plätt på diskbänken!


Primördag på Norrviken program:

11.00 Vild vandring med Lisen Sundgren

11.00 – 14.00 Häst & Vagn

12.30 – 13.30 Busfröna i Hasses glada trädgård

13.30 – 14.30 Den egna köksträdgården – Välkommen in i ett trädgårdssamtal

Välkommen till ett spännande trädgårdssamtal med profilerna Sara Bäckmo, Lisen Sundgren, Annika Christensen och Norrvikens egna trädgårdsmästare Pierre Nestlog.
Plats: Victoriahuset

SCEN: Var god dröj - Fredriksdalsteatern lanserar radarparet Eva Rydberg och Allan Svensson

Eva Rydberg och Allan Svensson spelar paret Karin och Gerdt Bellman.

Regi: Adde Malmberg
Titel: Var god dröj
Medverkande: Eva Rydberg, Allan Svensson, Robert Rydberg, Evamaria Björk, Siw Erixon, Johanna Wilson, Fredrik Dolk, Birgitta Rydberg, Kalle Rydberg m.fl.
Plats: Fredriksdalsteatern, Helsingborg

Speltillfällen: Från och med midsommarafton (idag) till och med söndagen den 11 augusti.
Tid: 19:00 (inga matinéer i år).


Går det att göra en modern och aktuell och bitsk fars om sjukdomar och sjukvård? 
Molière lyckades ju ypperligt på sin tid, och Den inbillade sjuke spelas fortfarande runtom i världen. 
Komedin har tidigare till exempel gått på Fredriksdalsteatern i Helsingborg under titeln Kärlek och lavemang (2001) med Pernilla Wahlgren som husa och Eva Rydberg som hypokondriker, och det där var en komisk musikalversion där det höga C:et klingade rent och klart, liksom skratten. Sällan har väl sjukdomar verkat så kul. 2018 hade Den inbillade sjuke en ny svensk premiär på Maximteatern i Stockholm och det blev till en ny succé med Mikael Persbrandt och Petra Mede i huvudrollerna. Bra komedi fungerar i alla tider och på olika platser. Skratt är den bästa medicinen!

Only when I laugh (som utspelas i en sjuksal) räknas som en av de roligaste brittiska serierna någonsin --- i klass med 'Allå 'Allå och Fawlty Towers --- båda dessa humorklassiker har också gått i svensk tappning på Fredriksdal.

Och förr i tiden skulle man dricka brunn för att hålla sig frisk --- något som man tog upp på Fredriksdalsteatern i humorklassikern Rabalder i Ramlösa. Som förresten finns att få tag på i DVD- boxen Rydbergs pärlor. Missa inte denna! Det är en sanslöst kul samling med Fredriksdalsklassiker, där bland annat bröderna-Marx-hyllningen Den stora premiären ingår.

Konsten att dricka brunn - från Ramlösa till Hälsoresan

Rabalder i Ramlösa var förresten Eva Rydbergs bejublade jubileumsföreställning sommaren 2008, då hon firade 50 år som scenartist. Bonusmaterialet är Bengt Roslunds 45 minuter långa intervju med Eva Rydberg och den innehåller klipp från hela hennes ditintills långa karriär --- som nu blivit ännu längre. 2018 var det dags för jubileum igen, denna gång med Fars lilla tös och nya klassiska sketcher uppstod som måste ingå i  en framtida best-of-kavalkad. De tyska systrarnas dubbeldans (framförd av Eva och Birgitta Rydberg) är bland det roligaste som gjorts på en sommarscen.

Kärlek och lavemang och Rabalder i Ramösa har det gemensamt att de båda två är musikaler och båda två utspelar sig "förr i tiden" --- så allt utspelar sig alltså på ett bekvämt avstånd tidsmässigt.

Vad skrivs om modern sjukvård och friskvård? Lasse Åberg gjorde för en tid sedan komedifilmen Hälsoresan där begreppet "dricka brunn" uppdateras, och i uppföljaren till den Augustprisvinnande boken Tio över ett (som utspelar sig i Kiruna) tas det upp hur socialdemokraterna effektivt nedrustat sjukvården ... något som huvudpersonens socialdemokratiskt aktiva mormor försvarar (vilka fina besparingar man gör!) --- tills hennes man får en hjärtinfarkt. Om det hade funnits ambulanser och ambulanshelikoptrar tillgängliga hade han kunnat klara sig och blivit fullt frisk.

Total kaos och ineffektivitet överallt

När det gäller Var god dröj så tar man effektivt tempen på ett fiktivt sjukhus någonstans i Region Skåne och där råder det full kaos och total ineffektivitet överallt. Regissören Adde Malmberg lovar att det kommer att strömma ut lustgas över publiken.

Makarna Bellman (Eva Rydberg och Allan Svensson) är på sjukhuset av okänd anledning och under tiden där bryter hon armen (på grund av de dåliga sjukhussängarna) och han får en hjärnskakning (på grund av de dåliga dörrarna). Han tror plötsligt att han är ett 25-årigt fotbollsproffs igen, inte en 85- årig pastor. Dessutom misstas han för läkare och alkoholist och prostatapatient om vartannat ...

Fredrik Dolk spelar Benke, en man som blivit nedsövd för operation, men blir magpumpad istället och får veta att han är döende (allt helt felaktigt).

Dödsorsak: personalen

Kan man skriva "personal" som dödsorsak? undrar han när en inspektör (Robert Rydberg med skrivplatta) ska undersöka sjukhuset.

Mannen med skrivplattan märker hur fel allt är , men kan inte göra något åt det. Sjukhuspersonalen verkar mest av allt vara upptagna med att bevaka sina egna revir --- men när någon utomstående kommer håller de plötsligt varandra om ryggen. Så att det inte blir någon anmälan mot någon någonstans ...

De flesta i personalen får den sadistiske tandläkaren i Little Shop of Horrors att verka sympatisk i jämförelse.

De lyssnar aldrig, de plockar upp handskar som ska vara sterila från golvet, de ger helt fel behandlingar till helt fel patienter och de agerar hela tiden som små ångvältar. Viktigast är ju att hävda sig själv och att bevaka sitt eget territorium mot andra anställda.

Roligast i pjäsen är scenen med dialekterna --- Birgitta Rydberg gör en trelleborgska som inte går av för hackor och Kalle Rydberg gör en lagom mesig kille från Täby. Som säkert önskar att bemanningsföretaget skickat honom till vilken annan arbetsplats som helst.

Språkförbistring är bara förnamnet. Den typen av scener hade man gärna sett fler av.

Lustgasen kommer av sig

Den det gäller den utlovade lustgasen som skulle strömma ut över publiken under pjäsens framförande så kommer den av sig. Rejält. Publiken är inte road. Pjäsen är för realistisk. Det är precis så här det är. Väntan, väntan, väntan. Felbehandlingar, fel besked, massor av personal som alla inte har ansvar för någonting. Och patienter som ska stå med mössan i hand och vara tacksamma över magpumpningar och felaktiga mediciner och operationer som de inte borde ha gått igenom.

Man känner också igen folk som är glömska (utbrändhet går ner i åldrarna) och det är inte så kul att se någon inte komma ihåg vad hen själv heter. Det är mest av allt plågsamt.

Av ljuden att döma tycker den manliga publiken att alla prostataskämt är synnerligen plågsamma.
Ännu mindre lyckat är det att driva med namnet Gerdt. Det finns alla möjliga invandrare i Sverige idag med alla möjliga olika utländska namn, så vad är det för fel med det tyska mansnamnet Gerdt? Dessutom finns det många namn idag som fungerar för både tjejer och killar.

Förtjänar ett bättre manus

Skådespelarna hade förtjänat ett mycket bättre manus. Det är sorgligt att skådespelare av en enastående kaliber som Allan Svensson, Eva Rydberg och Fredrik Dolk tillbringar större delen av pjäsen i sängen. Ingen av dem kommer till sin rätt. Det är som när Ivanhoe faller av hästen under tornerspelet och sedan inte kommer upp i sadeln igen. Sängskådespelande ger begränsat med utrymme och action. Och ingen musik och inga sång- och dansnummer lättar upp stämningen. Små roller, som den unga tjejen som hela tiden springer omkring letar efter sin droppställning, känns också snarare sorgliga än som lyckade running-gags. Det byts heller aldrig kostymer eller scenerier under föreställningens gång --- det är samma tråkiga kläder och samma sjukhussängar hela tiden.

När man tänker tillbaka på Kärlek och lavemang, Rabalder i Ramlösa och Den stora premiären så står det klart att det var roligare förr.

BG

FILM: Boy Erased - Starkt skådespeleri i dramatisk "komma ut" film

Regi: Joel Edgerton
Titel: Boy Erased

Manus: Joel Edgerton och Garrard Conley (baserad på Boy Erased: A Memoir).
Medverkande: Lucas Hedges, Nicole Kidman, Russell Crowe, Joel Edgerton, Madelyn Cline, Troye Sivan m.fl.

Land: USA, 2019

Distribution: Universal Pictures

Aktuell: På DVD, BD och VOD 10 juni

Jared, en homosexuell  ung man i Arkansas, skickas av sina starkt kristna föräldrar från college till en skola där han ska "botas" och skolan ska uppfostra honom till att inte längre attraheras av andra män. 

På skolan möter han andra unga män och kvinnor som befinner sig i samma situation. De "undervisas" av en självutnämnd kristen ledare (Joel Edgerton) som "övertalar" och omvänder både med ord och fysiskt våld.

Det hela utspelas 2004, och bygger på Garrard Conleys självbiografiska bok och avslöjande reportage om "terapin", som faktiskt fortfarande bedrivs i USA. 

Filmen påminner lite om The Miseducation of Cameron Post en annan omvändelsefilm (baserad på en fiktiv ungdomsroman) men den påminner även om de katolska nunnorna som skildras i 

 i Magdalenasystrarna och Philomena (som inte handlar om homosexualitet).

Från de första scenerna ligger åskådarens sympatier  klart och tydligt hos Jared, som är utmärkt spelad av Lucas Hedges. Den här killen har redan imponerat i flera filmer. Manchester By the Sea, Three Billboards, Ben Is Back ... Det här är verkligen ett stjärnskott att hålla ögonen på!

Jared inser att han är normal - på sitt sätt - men att han är omgiven av konstiga personer.

Dramatiken i filmen är alltså förutsägbar. Jared kämpar för friheten, för att till slut vinna den.

Men det är vägen som är mödan värd ... Behållningen i denna film är att se skådespelare som Lucas Hedges, Russell Crowe  och Nicole Kidman i toppform. Russel Crowe spelar fadern, en framgångsrik bilhandlare som också råkar vara pastor. (Kan man sälja bilar, kan man sälja allt!). Han är bra på att snacka, men dålig på att lyssna. Nicole Kidman är underbar som mamman som visar medmänsklighet, empati och förståelse för sonen.

Filmen är vackert och eftertänksamt berättad med fina tillbakablickar som redogör för två av Jareds sexuella upplevelser. Det finns många teman i filmen, som omfamnar allt från underkastelse och frigörelse, och tar upp de konflikter som bokstavstroende religionsutövning kan ge upphov till i en till synes helt vanlig familj. Musiken är ibland en smula sentimental, för att understryka vissa scener, och det hade inte behövts, för skådespeleriet säger allt, utan pålagda ljudeffekter.

Filmen är filmad med matta, dova färger, man får känslan av att här syns aldrig regnbågen eller några glada, klara färger, och här skiner aldrig solen ordentligt över Love in Action centret.

Jared hittar till slut sin inre styrka. Och det gör även filmen. En stark upplevelse, på alla sätt!

FILM: White Boy Rick - Ännu en "Beautiful Boy" i en film om droger - fast skildrat från den andra sidan

Regi: Yann Demange
Titel: White Boy Rick
Medverkande: Matthew McConaughey, Richie Merritt, Jennifer Jason Leigh m.fl.
Land: USA, 2018
Distribution: Sony Pictures

Aktuell: På DVD, BD och VOD 10 juni

Rick Wershe var FBIs yngsta asset någonsin.

Vid 14 års ålder jobbade han under cover och hjälpte till att sätta dit en hel rad av droglangare och korrupta snutar. Men framgången varade inte länge --- Rick övergavs av FBI och började själv langa för att få ihop pengar för att försörja sin familj. Så småningom, vid 17 års ålder, fick han livstids fängelse. Rick hade inte precis varit diskret. Hans tjusiga bil hade t.ex. "snowman" som specialbeställd nummerskylt. En solklar ledtråd till hur han fått råd att köpa bilen ...

Matthew McConaughey är det stora namnet på affischerna, han spelar Richard Wershe Sr., men den verkliga stjärnan är nykomlingen Richie Merritt, som intar filmens titelroll med kaxig självklarhet. 

En coming-of-age story i den kriminella världen kompletteras med en far-och-son historia där pappan, i sonens ögon, går från hjälte till hopplös förlorare. Lille Rick inser snabbt att om han vill ha något gjort får han göra det själv. Ska familjen ha pengar att röra sig med, får han fixa dem själv. Pappans drömmar om ett ärligt liv och en liten videobutik kommer aldrig att bli verklighet. Arbetslöshet och hopplöshet härskar överallt i 1980-talets Detroit.

Tyvärr är båda skådespelarna mycket bättre än manuset som de fått. Historien blir snabbt rörig, med för många trådar att följa, samtidigt som filmen inte säger mycket mer än alla andra filmer som tidigare gjorts i denna genre, ständigt med samma sensmoral: att det är svårt att nästla sig in bland kriminella utan att bli frestad av det extravaganta liv som mängder av pengar kan erbjuda, men hur bekvämt det än verkar med "snabba cash", så går ändå allt åt helvete till sist.

Efter inledningen tappar filmen tempo, och i och med att det är uppenbart hur det ska gå så försvinner även spänningen.

Miljöerna är dock snygga och fångar 1980-talets USA och regissören Yann Demange kommer säkert att göra ännu mer personliga filmer i framtiden --- eller så kommer han att fångas upp av James Bond franchisen.

"Baserat på en sann historia" är ett epitet som just nu används för att sälja in många biofilmer --- och  på sistone har det kommit ut många sanna historier som handar om droger och droglangning.

En huvudperson är extremt ung och spelas av Richie Merritt och en huvudperson är extremt gammal och spelas av Clint Eastwood. White Boy Rick versus The Mule --- vilken film är coolast?

White Boy Rick har faktiskt ett högre tempo och fin personkemi mellan de två huvudpersonerna. 

Men Eastwood är ändå alltid Eastwood, även om han får dra hela det dramatiska lasset själv

Vad båda dessa filmer missar att ta upp är faktiskt hur omvärlden påverkas. 

Tänker huvudpersonerna någonsin på detta? Att deras snabbt intjänade rikedomar baseras på att andra människor fastnar i drogberoende, och den sorg och den bedrövelse som det för med sig?

Eländet som en drogberoende och dennes anhöriga går igenom finns istället att finna i en helt annan film, Beautiful Boy. En kritikerrosad film med en lysande Timothée Chalamet i huvudrollen. En film som --- Surprise! --- är baserad på en sann historia.

BG

FILM: Green Book - Säljande komedi i musikens tecken

Turkos var en trendfärg som var inne redan på 1960-talet.

Regi: Peter Farrelly
Titel: Green Book
Manus: Nick Vallelonga, Brian Hayes Currie, Peter Farrelly
Medverkande: Viggo Mortensen, Mahershala Ali, Linda Cardellini, Sebastian Maniscalco,
Dimiter D. Marinov m.fl.Land: USA, 2018
Distribution: Nordisk Film

Klassiska musiker och pianospelande underbarn får nästan aldrig sin egen film. Om de inte är Mozart. Homosexuella, afroamerikanska, klassiska musiker är i stort sett ignorerade av historieskrivningen. Mahershala Ali gör ett hyllat och prisbelönt porträtt av en musiker, Doctor Donald Shirley, som är i minoritet --- på så många sätt --- i den hyllade och prisbelönta filmen Green Book.

Filmen är regisserad av Peter Farrelly och även skriven av Farrelly tillsammans med Brian Hayes Currie och Nick Vallelonga, som är son till Tony Vallelonga, och filmen fokuserar på Don Shirleys vänskap med Tony och hans familj.

Peter Farrelly är hitintills mest känd för lättsamma och lättviktiga komedier och även i den här filmen spelar ett lättsamt komiskt stråk en viktig roll.

Som när den stora, bullriga och kärleksfulla italienska familjen debatterar om en av deras förfäder hjälpt Leonardo Da Vinci att måla taket i det Sixtinska kapellet och om det i sådana fall är därför som Tony är så bra på att skiva vackra och poetiska brev till sin fru Dolores (det är i själva verket för att Don Shirley hjälper honom!). Eller när familjen diskuterar huruvida det är farligt att klättra upp på en TV-apparat, eller om det bara är brödrostar som är farliga, och i såna fall bara om man har dem med sig i badet ...

Don Shirley får hela tiden stå för värdighet, bildning och finess, filmen igenom, medan Tony och de andra italienarna får stå för comic relief, vansinniga och rappa repliker och action. Som att slå folk på käften.

Tonen sätts tidigt i filmen när Tony gör själ för sin lön på The Copacabana i New York och bankar en tafsande gäst sönder och samman, till tonerna av storband och smörsång.

Green Book presenterar stundom ett omvänt "white saviour" scenario, där det är Tony som behöver räddas från den väg som han håller på att slå in på, av Don Shirley som är mycket ärligare och dessutom mycket mer sansad.

Storbandssångaren som sjunger i inledningen av filmen är ett slags Frank Sinatra figur, och nästa affischnamn på The Copacabana är Sammy Davis Junior. Underförstått: du blir ingenting inom underhållningsindustrin om du inte skakar hand med maffian.

Om du inte är Don Shirley så klart och har integritet och rör dig i helt andra kretsar.

Tony får hjälp med sitt brevskrivande av Don Shirley. 

Resultatet ger Tony smeknamnet "Shakespeare" hemmavid ...

Men musik är ändå musik och Green Book har ett storslaget soundtrack med låtar som folk lyssnade på 1962 --- och man har ändå undvikit de största (och dyraste) hitlåtarna. Resultatet är en effektiv men ekonomisk playlist för filmen, en playlist som andas 100% hög kvalitet och som hela tiden ger feel-good-toner.

Praktiskt taget alla musikaliska genrer är representerade och höjdpunkten kommer i slutet av filmen med en jazzig version av Chopin --- levererad av Don Shirley med nytt komp, i en scen på en arbetarklassbar, och i den scenen visar man att all musik är för alla och att det inte bara är överklassen som kan uppskatta klassiskt!

Gränser är till för att överskridas och att sätta musik i olika fack är lika dumt och fördomsfullt som att sätta människor i olika fack och att begränsa vad de kan tänkas tycka om och kunna ta till sig, på grund av vilka de är eller vilka de ser ut att vara.

Green Book är en utmärkt musikbiografi --- som ger en bild av hur musikscenen och musiklivet såg ut under en viss tid och på en viss plats.

Green Book är dessutom ett enda långt triumftåg för musikens helande och förenande kraft. Och filmen levererar förmodligen årets bästa, vackraste och mest varierade soundtrack. I konkurrens med musikfilmer som Boheman Rhapsody och A Star is Born och Rocketman. Det är inte dåligt!

Dolores och Tony - farväl innan turnén!