FILM: The Zero Theorem

En annorlunda Waltz i huvudrollen!

Ett datorgeni försöker finna meningen med den mänskliga existensen, men blir ständigt avbruten av Management. Den här gången skickar man ut en tonåring och en vacker ung kvinna för att distrahera honom ...

Terry Gilliam blev först känd som amerikanen i Monthy Python gruppen. Hans filmer är alltid väldigt speciella! Lekfulla, som om de vore gjorda av ett stort barn, som fortfarande leker med saker som fortfarande förundras.

Christoph Waltz är lysande som geniet. Skallig och med avrakade ögonbryn har han diametralt brutit med alla andra roller han någonsin gjort. Agera utan ögonbryn, någon? Ingnen möjlighet att slita sitt hår?

Mélanie Thierry gör en femme fatale, ett slags mix mellan Marilyn Monroe och Judi Holliday. fast hon är fransyska. Hon lyckas pendla mellan att se väldigt artificiell ut och vara väldigt verklig.

En av de vackraste scenerna är när Waltz leker med en badboll och sedan med solen, som en stor badboll, och själv orsakar solnedgången.

I en virtuell värld är allt möjligt!

Waltz karaktär ska föreställa less på livet, han tror inte på meningen med livet  ---d et är detta han ska bevisa, att det inte finns någon mening --- men han lyckas inte! Dessutom: han väntar hela  tiden på ett telefonsamtal. Väntan ger mening. Ungefär som i det klassiska dramat av Samuel Beckett, I väntan på Godot. Väntan i sig ger mening.

Eller som Karin Boye skrev: Visst finns det mål och mening med vår färd men det är vägen som gör mödan värd.

Filmen spelades förresten in i Budapest, på ett år, vilket är ovanligt snabba ryck för Terry Gilliam. Men när allt stämmer behöver man inte dra ut på tiden!



Regi: Terry Gilliam
Titel: The Zero Theorem
Medverkande: Christoph Waltz, Mélanie Thierry, David Thewlis, Lucas Hedges
Matt Damon, Ben Whishaw, Tilda Swinton
USA, 2013
Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: Space Dogs x 2

Space Dogs åker till månen!

Filmtips: Det mesta, när det gäller animerat för barn, kommer till Sverige från USA.

Space Dogs är charmiga hundar som tränas för det ryska rymdprogrammet --- och filmerna är från Ryssland.

Det finns tal på alla de nordiska språken på DVD:n --- men tyvärr ingen text. Så det kan vara svårt att hänga med för de med hörselsvårigheter.

Space Dogs åker till månen för att rädda alla Jordens minnesmärken --- som Eiffeltornet och Frihetsgudinnan. För någon har "strålat" upp dem. Precis som i filmen Dumma Mej faktiskt ... fast det slutade ju med att skurken krympte själva månen!




Den första filmen om Space  Dogs!

Belka, den fantastiska flygande hunden, kastas oväntat ut på Moskvas gator när hennes raket på cirkusen slutar fungera mitt under en föreställning. Hon kastas in i den street-smarta Strelkas och hennes oförbätterliga vän råttan Lyonyas liv.

Den nya trion jagas av den skrämmande Bulldog och hans inställsamma sidekick, Mops. De kommer precis undan när de märker att de skuggas av en mystisk svart bil som till slut tar dem tillfånga.

När Belka, Strelka och Lyonya vaknar upp befinner de sig häpnadsväckande nog mitt i det ryska rymdprogrammet. Kommer de att lyckas bli de första hundarna att skickas ut i rymden, eller kommer Bulldogg och Mops att hinna före?

Gör dig redo för festlig humor, charmiga karaktärer och magisk underhållning för hela familjen.


Regi: Inna Evlannikova,   Aleksander Khramtsov och Vadim Sotskov
Titel: Space Dogs 2
Ryssland, 2014
Scanbox Vision

FILM: 300 - Rise of an Empire



Dataanimerat blod, dataanimerat hav ...

Uppföljaren till filmen 300 (från 2006) gör ingen besviken, när det gäller grafiskt våld. Grafiskt i ordets ursprungliga bemärkelse för filmen är baserad på Xerxes, "a graphic novel". Alltså en serieroman. Fast serier låter så barnsligt och det här är definitivt barnförbjudet.

Det pratas en hel del om demokrati. Ett svar på kritiken mot den första filmens flirt med fascistisk mytologi och estetik?! Men demokrati betyder inte alltid demokrati, inte ens svensk demokrati.

Frank Millers tecknade serievärld sig lik i ett datoranimerat fantasy-Grekland där alla gör flera gympass om dagen --- och där datorerna lagt på extra "six-packs" och även allt blod och allt vatten, så varenda droppe vätska ska flyga maximalt snyggt.


Den nye huvudpersonen är en singelkille som inte alls är så intressant som Gerald Butlers store ledare med fru och barn på hemmaplan som vi mötte i 300.
300 Rise of an Empire bjuder istället på en ganska blank och motvillig hjälte som ständigt har turen på sin sida.

Atenaren Themistokles (Sullivan Stapleton) är en känd härförare i grekernas segerrika sjöslag mot perserna vid Salamis strax efter nederlaget vid Thermopyle. Motståndaren är egentligen "the God King" Xerxes, men det är drottning Artemesia I av Karien (Ewa Green) som står för det största och mest minnesvärda motståndet. I verkligheten anförde Artemisia en mindre styrka i persernas flotta. här är hon uppgraderad till att bli kvinnan bakom perserkungen Xerxes I:s (Rodrigo Santoro) framgångar.

Queen Gorgo och Themistokles pratar om demokrati.

Men Artemisia är inte den enda snyggingen i filmen --- hon får hårt motstånd av Queen Gorgo, som gör en efterlängtad comeback och tar revanch för vad Xerxes gjorde Sparta i 300. Både Ewa Green och Lena Heedey gör minnesvärda starka kvinnor, där "stoisk" bara är förnamnet. Det är dessa två man minns, inte den ganska anonyme Themistokles.

Gillade man 300, kommer man att älska 300 Rise of an Empire. Den här filmen har extra mycket allt, och till och med till sjöss!


Regi: Noam Murro
Titel: 300 Rise of an Empire
Medverkande: Ewa Green, Lena Heedey, Sullivan Stapleton m.fl.
USA, 2013
Warner Bros.

Belinda Graham

Mr. Selfridge --- Shopping som ett drama à la Shakespeare

En fantastisk ensemble i säsong två av Mr. Selfridge. Det är 1914 och dags för "The Great War".

　

　

Selfridges: One man's dream!

"The customer is always right!". "Are you going to provide a World Class Service today?"

Dessa motton som alla kan idag, myntades av Mr. Harry Selfridge.

Mannen som 1909 grundade varuhuset Selfridges i London.

Mannen som gjorde shopping till ett nöje.

Mannen som jobbade sig upp från scratch, blev superrik och sedan förlorade allt igen.

　

En Askungesaga tur-och -retur


Historien om Mr. Selfridge är en Askungesaga tur och retur, vad man på engelska kallar "rags-to-riches and back to rags again". Från trasor till rikedom och tillbaka till trasor igen. Ungefär som i en tragedi av Shakespeare. Men Mr. Selfridges arv, det stora varuhuset, lever kvar, och gör fortfarande shopping till ett nöje, till underhållning, till ett drama.

　

Parfymerna vid entrén


Mycket som vi idag tar för givet var Mr. Selfridge först med. Han tyckte inte om stanken från allt hästbajs på gatorna (1909 var hästar vanligare än bilar) --- hur skulle man avhjälpa det? Svar: ha alla parfymdiskarna precis vid ingångerrn till affären!

Än idag har alla stora affärer parfymer och skönhetsprodukter vid ingången. Idag behövs det inte för hästbajsets skull, men det ger fortfarande den där lyxiga känslan av att man går in i en annan värld, som Tusen och en natt och Aladdins grotta, för att använda Mr Selfridges egna metaforer.

Selfridges skyltfönster var uppbyggda för att berätta en historia. Selfridges hade de största skyltfönsterna i London. Man kunde gå från fönster till fönster "fönstershoppa" och samtidigt se ett drama utspela sig.

Idag är snygga skyltfönster för fönstershopping och för lockelse en självklarhet.

　

　

"Display, Diversify & Demonstrate".


Selfridges trodde starkt på 3D metoden: "Display, Diversify & Demonstrate".

"Display": 1909 i London var det inte vanligt att man kunde se varorna och interagera med dem. Att se saker, att kunna röra vid dem och prova dem, uppmuntrade spontanshopping, istället för att bara beställa vad man ville ha över en disk.

Selfridges erbjöd också något nytt i och med en öppen planlösning. Man kunde se över hela golvet, inte bara nöja sig med en liten del i taget. Displayen lockade.

　

"Diversify": Att ha många olika saker var den demokratiska metoden. Alla skulle ha råd att shoppa på Selfridges. Hade man sparat ihop ett pund och skulle ha parfym till sin flickvän eller sin mamma skulle man få en fin present och fin service för sitt pund. Kändisar och aristokrater som spenderade 100-tals pund på exklusivare parfymer, det allra senaste och modernaste, fick samma fina service. Men det skulle finnas dyrare varor för dem att handla.

"Demonstrate": Demonstrationerna drog mycket folk till affären. Och Selfridges hade alltid de största kändisarna på plats! När t.ex. tennis skulle demonstreras var det Suzanne Lenglan, som vunnit Wimbledon fem gånger, som demonstrerade racketar och bollar. I diverse prisklasser.

Displayen i fönstret var en blomma uppbyggd av tennisracketar och tennisbollar.

Från glassbar till meditationsrum


På Selfridges hade man aldrig tråkigt. Det fanns också café, glassbar, restaurang, frisör och mycket annat man kunde ta igen sig med mellan shoppingen.

Idag finns det till och med meditationsrum på Selfridges.

Displayen på världens största skoavdelning är som att gå igenom galleri efter galleri med snygga skor i diverse prisklasser. Alla satsar inte på £800 skorna. Det finns 100.000 olika par att välja bland och det säljs 7000 skor i veckan. Detta är världsrekord. Fortfarande kommer kändisar till Selfridges. Fortfarande finns det demonstrationer.

　

Fem minuter extra att leva


Originalklockan hänger kvar vid ingången vid dagens Selfridges. Det sägs att Mr. Selfridge alltid ställde klockan fem minuter för snabbt, för att få fem extra minuter att leva.

Mr. Selfridge som drama är den mest älskade och omtalade serien sedan Downton Abbey --- en dyr och lyxig serie som har producerat det största "stage set" för en serie, någonsin. Man har nämligen byggt upp hela Selfridges. Komplett med en kopia av originalklockan, marmorgolv och färgade glasfönster. (Att filma i det verkliga varuhuset vore ju otänkbart, där går folk och shoppar hela dagarna och dessutom har mycket förändrats på hundra år).

Medan den första säsongen koncentrerar sig på att etablera varuhuset och att få dit en ny kändis för "demonstrationerna" varje vecka, så koncentrerar sig den andra säsongen av Mr. Selfridge på hotet från kriget och hur det påverkar personerna i serien. Vilka ska gå med frivilligt i "The Great War" (idag First World War) och vilka ska stanna hemma?

En möjlighet att åka utomlands


Glädjen och naiviteten hos de som går med är uppenbar --- och sann. De flesta trodde att kriget snart skulle vara över. Redan till jul. Och de flesta hade aldrig varit utomlands. De såg det som ett äventyr. Att de skulle få åka till Frankrike! Se något, uppleva något. Ungefär som man tänker på en semester idag.

För de som väljer att stanna kvar finns alltid faran att bli sedd som feg.

En verklig intrig, som tyvärr inte finns med i serien, var att Mrs. Selfridge tog sig an de som skadades i kriget på familjen Selfridges lantgods och omvandlade godset till ett sjukhus under fyra år. Ungefär som Lady Cora Crawley gör i serien Downton Abbey, även detta baserat på en verklig intrig. Verklighetens Mrs. Selfridge dog på kuppen i sviterna av sitt välgörenhetsarbete. Hon drabbades av spanska sjukan, en sjukdom som tog nästan lika många offer som kriget.

Belgiska flyktingar


Miss Mardle i serien Mr. Selfridge tar in flyktingar i sitt hus, och får en amorös belgisk musiker på halsen. När det gäller belgare och England: Det var förresten så Hercule Poirot, Agatha Christies berömde deckare, hamnade i England. Som krigsflykting, under "The Great War".

Även kärlek på jobbet finns med i serien Mr. Selfridge. Agnes personifierar på många sätt den amerikanska drömmen, fast hon är från East London, och gör kometkarriär på jobbet på Selfridges, men samtidigt hamnar hon i en romantisk triangel. Både Victor Corleano, den snygge italienaren som har hand om restaurangen, och den tjusige designern, fransmannen Henri Leclere, är förtjusta i Agnes.

Vem ska hon välja? Kommer förresten någon av hennes båda friare att överleva "The Great War"?

　

Jämlikhet och jämställdhet


Medan alla i familjen Selfridge är verkliga personer så är de flesta av de anställda fiktiva personer, men de representerar de som jobbade på Selfridges under de tidiga åren. Massor av statistik finns bevarad. Som att Selfridges fick ihop ett helt regemente under kriget. Och att kvinnor fick ta männens jobb, även på lastkajen. Plötsligt öppnades alla jobb för alla. Mr. Selfridge trodde på jämlikhet och jämställdhet och var för kvinnlig rösträtt. Liksom han var för att alla människor, inte bara rika människor, skulle vara välkomna i en fin affär. Tidigare hade shopping varit en "snobb-sport".

Mr. Selfridge var på många sätt före sin tid. Nu har tiden hunnit ikapp. Det kanske var symboliskt på något sätt att han alltid satte klockan fem minuter för snabbt?

Selfridges är "One man’s dream"!

　


　

　

　

　

Boken av Lindy Woodhead

　

Källor:

Lindy Woodhead

Shopping, Seduction and Mr. Selfridge

Profile Books Ltd

　

Kate Brooke, Andrew Davis, Kate Riordan

Mr. Selfridge

Based on: Shopping, Seduction and Mr. Selfridge by Lindy Woodhead

ITV, Universal Sony Home Entertainment

　

Verklighetens Selfridges på bröllopsdagen!

　

FILM: Beyond Beyond

Resan till Fjäderkungens rike

Beyond Beyond med kaniner.

--- den första svenska

stereoskopiska 3D filmen

　

Resan till Fjäderkungens rike tävlade under Berlins filmfestival i barnsektionen Berlinale Generation Kplus. Resan till Fjäderkungens rike är den allra första stereoskopiska 3D-film som producerats i Sverige. Regissören Esben Toft Jacobsen debuterade med den hyllade animerade filmen The Great Bear.

Kaninen Johan bor på ett skepp tillsammans med sin pappa. Efter att Johans mamma hostat ett par gånger och sedan dött mitt i natten och blivit tagen av Fjäderkungen till Fjäderkungens rike, vill Johan också komma dit och träffa henne. (Lite taskigt kan man tycka att folk som hostar måste åka till ett ställe fullt med fjädrar, hostar de och nyser de inte ännu mera då?) Men Fjäderkungen tål inte vatten och Johans pappa tror att de är säkra så längre de inte går i land.

När Johans pappa en dag åker iväg för att handla muttrar blir Johan själv kvar på det stora skeppet. Johan får en nödsignal från Bill som är förföljd av Fjäderkungen. Bill är arkitekten i Fjäderkungens rike och han smet därifrån. Han tycker att Fjäderkungens rike är ett hemskt ställe, fullt av regler. Johan hittar Bill, får hans bricka till Fjäderkungens rike och stannar kvar på skeppet när det går under i en storm för att komma till Fjäderkungens rike. Allt enligt Bills instruktioner. Rent logiskt förstår man ju att Fjäderkungens rike är för de som är döda och stannar man kvar på ett sjunkande skepp så dör man. Men det är inte logiskt att Fjäderkungen inte tål vatten för han måste ju kunna hämta döda i vattnet också. Drunkningsdöden är ju inte helt ovanlig.

Planen att komma till Fjäderkungens rike rangerar i alla fall, där är det fullt av kaniner i en stad som Bill byggd, staden ser ut som något från japansk manga, typ Howl’s Moving Castle. Påbyggnad på påbyggnad på påbyggnad. Johans mamma bor däremot på landet och där ser det mer ut som hos Min granne Totoro. Man kan odla sina egna blommor och morrötter och äpplen.

Men Fjäderkungens rike blir förstört när Bill kommer dit och börjar bryta mot alla reglerna, han tar dit levande kaniner: musiker, cirkusartister, konditorer, allt för att få det mysigt och trevligt. Inklusive Johans pappa.

Det straffar sig för Bill och de andra blir förföljd av en arg jättebläckfisk som heter Mora. Det är hennes fjäll som är brickorna in och ut i Fjäderkungens rike. Fjäderkungen själv dör för han ramlar i vattnet.

Johan lyckas rädda Fjäderkundens rike genom att blåsa upp en fjäderprins till en ny fjäderkung och så är ordningen återställd och Bill får bygga en utgång till alla kaniner som inte är döda än.

Johan och hans pappa åker hem igen.

Det finns flera saker som inte är logiska med Resan till Fjäderkungens rike. Det första man tänker på är varför Johans pappa inte berättar att mamman är död och varför de gör till sjöss istället, som ett slags förträngning, och lever nästan utan morrötter, för att Johan ska vara säker. Varför ska Fjäderkungen inte tåla vatten, med tanke på hur många som dör till sjöss??? Och eftersom Johan drunknat för att komma till Fjäderkungens rike borde han vara fast där, liksom mamman, eftersom han dött för att komma dit. Och varför ska alla ha fiskfjäll från en bläckfisk som entrébiljett, för bläckfiskar har inte fiskfjäll, de är blötdjur?! Men det konstigaste är att det ska straffa sig att inte följa alla regler. Fjäderkungens rike är ett skittråkigt ställe innan Bill livar upp det, ändå är han "the bad guy" som måste ändra på sig och göra bot och bättring. Att smöra för Fjäderkungen och den arga jättebläckfisken Mora (motsvarigheten till gud och ödet i filmen) verkar både ologiskt och skittråkigt. Saker ska bara vara på ett visst sätt för att de alltid har varit så och man ska blint tro och aldrig ifrågasätta. Ett konservativt budskap som är ganska unket i vilken film som helst och speciellt i en barnfilm. Himmelriket är som Lego --- ibland måste man rasera saker för att bygga upp igen. Man kan inte bara blint tro på överheten att det är bäst som det alltid varit. I såna fall skulle man aldrig bygga något själv.

　

Regi: Esben Toft Jacobsen

Titel: Resan till Fjäderkungens rike

Originaltitel: Beyond Beyond

Svenska röster: Tuva Novotny, Lennart Jähkel, Leif Andrée, Edvin Rydin m.fl.

DVD, 2014

Noble Entertainment

FILM: Zulu, Cape Town Cops --- Deckargenren när den är som bäst!

Ett omaka deckarpar i Zulu, Cape Town Cops

　

Caryl Férey, Jérôme Salle

Zulu, Cape Town Cops

Fransk succé i Cannes!

Scanbox Vision

　

Zulu, Cape Town Cops gör vad de absolut bästa deckarna gör absolut bäst. De tar upp sociala problem och tar temperaturen på ett korrupt och orättvist samhälle, samtidigt som både ett personligt drama och en klassisk deckarintrig, med mord och problemlösning, serveras. Zulu, Cape Town Cops har de sociala problemen, det korrupta samhället, det personliga dramat och pusseldeckarintrigen, allt snyggt sammanvävt, utan att någon av de fyra delarna tar över och överskuggar de andra tre. Tror man att franska författare måste skriva om Frankrike, eller möjligen franska kolonier, så tror man fel. Här känns det som om man är mitt i Sydafrika, i ett land som vill marknadsföra sig själv som en lyckad, lycklig "regnbågsnation", men där motsättningarna sjuder under ytan som en bubblande, giftig häxdryck.


Det omaka deckarparet
I centrum står som så ofta i deckargenren ett deckarpar. Lika barn leka bäst, brukar man säga, men det gäller inte i deckargenren där "omaka par" säljer bäst. Denna gång möter vi en svart, städad polisman och hans underordnade, en vit slarver som har alla problem som vita, manliga, medelålders huvudpersoner i deckare brukar ha. Förutom att han inte lyssnar på opera. I vanliga fall hade man inte reflekterat över deras etniska ursprung, är de inte bara två skärpta detektiver som gör sitt bästa för att hitta en ung flickas mördare? Men detta utspelar sig i Sydafrika. Vi befinner oss post-apartheid, javisst, men det finns fortfarande spänningar. Ali Neuman är en zulu (därav titeln). Alla i hans familj, utom han själv och hans mamma, dödades under apartheid regimen. När Ali minns tillbaka får man vet hur han som ung pojke angreps av Inkhata polisen --- tre vita poliser står över honom och skrattar medan en polis schäfer bokstavligen kastrerar honom. Ali har aldrig haft en flickvän. Han kommer aldrig att få barn. Hans mamma är hans enda familj och, verkar det som, hans enda kärlek. Han betalar en kvinna bara för att få smeka henne, och hon undrar varför han aldrig betalar för sex. Han svarar inte.

Freudiansk fadersproblematik
Brian Epkeen är den andre i deckarparet. Han är afrikaans. Han är på många sätt Alis motsats. Han försover sig jämt, är frånskild, har en son som han glömmer att betala underhåll för, han strular alltid med en massa kvinnor och han verkar vara alkoholiserad. Som så många bra snutar i deckargenren: trassligt privatliv, briljant på jobbet. Men även Brian har sina demoner sedan apartheid tiden. Hans far var åklagare och han har valt att ta sin mammas efternamn så att ingen kopplar ihop honom med en far som han hatar. Själv är han hatad av sin egen son. Som bland annat undrar varför farfars gravsten alltid är bland och aldrig får ett namn ingraverat. Det är ju sjukt hämndlystet. Hatspiralen går vidare i Brians liv.

Rugby-VM och regnbågsnationen
Ali har valt försoningens väg och han citerar Nelson Mandela hela tiden. Ali påminner om ett positivt exempel från Desmond och Mpho Tutus bok Förlåtelse --- den fyrfaldiga vägen till helande for oss och vår värld … (Libris). Man måste förlåta för att kunna gå vidare med sitt eget liv och inte fastna i självdestruktion. Detta har Ali fattat. Men inte Brian.

En ung, vit flicka hittas mördad i botaniska trädgården. Det visar sig vara dottern till en av rugbystjärnorna i Sydafrikas VM-lag. Sydafrika som just haft rugby-VM med Nelson Mandela på hedersläktaren och ett "rasblandat" lag visade upp en lycklig regnbågsnation för hela världen.

Det visar sig att fallet med den mördade flickan faller under 95% regeln. 95% av alla flickor, tjejer, kvinnor som blir mördade blir det av sin man/pojkvän/dejt. Mycket sällan är det en främling som är gärningsmannen. Men att hitta "Stan", killen som mordoffret haft sällskap med, visar sig bli allt annat än enkelt. Han är en droglangare som har högt uppsatta vänner. De skyddar Stan, tills de själva bestämmer sig för att döda honom. Han langade ju till vita kids för att tjäna lite extra pengar. Han bröt mot sina order.

Gatubarn försvinner spårlöst
Parallellt med mordfallet jobbar Ali med ett fall som ingen bryr sig om: svarta gatubarn som försvinner spårlöst. Någon experimenterar med droger på dem, ungefär som experiment med råttor, bara för att få fram ett antidepressionsmedel som ska säljas svindyrt i Schweiz. Klyftan mellan fattiga och rika i världen har aldrig sett större ut.

När Alis mamma också blir mördad, för att hon blivit vittne till vad som hänt med gatubarnen, slutar Ali promenera på den fyrfaldiga vägen till försoning och förlåtelse, och han går enbart in för att hämnas.

Det blir istället Brian som lär sig försoningens läxa. Men innan historien är slut har Brian fått mer än en gravsten att gravera.

Zulu, Cape Town Cops fick pris som världens bästa deckare (en fjäder i hatten för den franska deckargenren!) och som fransk film noir, med Forest Whitaker och Orlando Bloom i huvudrollerna, avslutade denna deckare 2013 års Cannes festival. Historien är en oförglömlig resa, en dragkamp mellan hämnd och försoning och mer hämnd och slutligen förlåtelse.

　

　

Belinda Graham

FILM: In a World

En film av och med Lake Bell!

En Pygmalion historia med lyckat slut

　

　

　

Professor Henry Higgins i George Bernard Shaws Pygmalion hävdar att det är Eliza Doolittles röst som håller henne kvar i rännstenen som blomsterflicka. Om hon skulle prata ordentligt skulle världen ligga för hennes fötter. Folk skulle behandla henne med respekt och hon skulle inte behöva vara nöjd med småsmulor.

In a World, skriven av Lake Bell, regisserad av Lake Bell och med Lake Bell i huvudrollen kan ses som en modern Pygmalion. Lake Bell spelar Carol Solomon, en vocal coach som har som jobb att få folk att låta som folk. Hennes mission i livet är att kvinnor inte ska låta som små dockor. Den pipiga "sexy baby" rösten ger dig kanske en kille --- men ger den dig ett jobb?

På sin "vocal make over" får hon ta emot välutbildade tjejer som sökt jobb i tio månader --- men som inte fått något napp. Den pipiga rösten inbringar inte förtroende när du säger att du kan allt om patenträtt.

Precis som Professor Higgins sa: det är rösten som håller dig kvar i underläge. Carol menar att det är rösten, att man inte använder den för att bli hörd, som gör att kvinnor inte tas seriöst.

Carol är också expert på accenter och jobbar med stjärnor som Eva Longloria, när hon ska öva in en cockney accent.

Men Carol har sin dröm --- att göra voice overs för trailers. Det brukar vara män som gör voice overs. Stora, pampiga episka voice overs som börjar med de episka orden: in a world …

　

Nu råkar det vara så att nummer ett på voice over listan har gått ur tiden. Don LaFontaine.

Han som i stort sett hade patent på orden In a world …

Ska branschen hitta en ny nummer ett och vem ska det bli? Vem kommer att vara den förste som får säga de bevingade orden In a world ... i början av en trailer? Det verkar stå mellan Gustav Warner och Carols egen far Sam Sotto.

Men så struntar Gustav Warner att komma till ett jobb. Det är ju bara en trailer för en barnfilm. Carol spelar in rösten för trailern och plötsligt har hon en trailer till och en till och en till … och så ska hon bli rösten för den nya The Amazon Games (en parodi på The Hunger Games) med Cameron Diaz i huvudrollen. En stor grej? Amazon-serien är de mest bäst-säljande böckerna som finns. Men det stora är detta: trailern börjar med de bevingade orden: In a world …

　

Gustav Warner och
Sam Sotto och Carol Solomon gör alla kassetter med provinspelningar för att få jobbet.

Sotto vet att han är bäst. Han är en legend inom industrin. Men det handlar inte bara om att vara bäst. Det handlar om att vara vad industrin vill ha och The Amazon Games behöver en kvinnlig röst. In a world … börjar trailern och den slutar med It’s a broad new world.

Det är en ny värld där kvinnliga voice-overs har en plats, men framför allt där kvinnliga röster har en plats och där kvinnor vågar använda sina röster.

In a world … är något så ovanligt som en film som är skriven, regisserad och producerad av en kvinna … och med en kvinna i huvudrollen. En auteur-grej som inte hör till det vanliga i filmvärlden. Fokus ligger heller inte på en romantisk intrig, utan på att vinna ett spel. Spelet om The Amazon Games. Men spelet slutar inte där, för varje dag får man kämpa för att göra sin röst hörd. Speciellt om man är en kvinna. It’s a broad new world.

　

Manus och regi: Lake Bell

Titel: In a World

Medverkande: Lake Bell, Demetri Martin, Fred Melamed, Rob Corddry, Michaela Watkins, Ken Marino, Talulah Riley, Eva Longoria, Geena Davis, Cameron Diaz m.fl.

USA, 2013

Universal Sony Pictures Home Entertainment