måndag 15 juli 2019

FILM: Instant Family - Avskräckande film om fosterbarn


Rose Byrne och Mark Wahlberg i Instant Family.


Regi: Sean Anders
Titel: Instant Family
Medverkande: Rose Byrne, Mark Wahlberg, Isabela Moner, Octavia Spencer, Tig Notaro, Margo Martindale m.fl.
Land: USA, 2019
Distribution: Warner Bros.


Jacqueline Wilsons Tracy Beaker böcker var inne när jag var barn. De blev till och med en TV-serie (och ja, seiren har till och med gått i den svenska barnkanalen, och böckerna finns på Alfabeta förlag på svenska).

Tracy växte upp på barnhemmet "the Dumping Ground" och fantiserade om att hennes vackra och rika mamma en dag skulle komma och hämta henne ... men det hände aldrig. Så småningom får hon ett fosterhem, en kvinnlig journalist tar sig an Tracy, som drömmer om att bli författare ...

De här böckerna gjorde att Det Stora Tabut kring att vara fosterhemsbarn försvann i Storbritannien, det var bara att säga "jag är som Tracy Beaker" och så förstod alla.

I alla fall lite grann.

Att vara fosterhemsbarn är inte en komedi, ändå har man försökt göra amerikansk komedi av det hela i Instant family.

Men efter att ha sett filmen vill man absolut aldrig skaffa barn över huvud taget!

Syftet med filmen är förmodligen välmenande och filmen vill på ett lättsamt vis rada upp alla känslor och tillspetsade situationer som kan uppstå. Men kastad mat och krossade dricksglas är väl inte mycket jämfört med barnens uppväxt med vuxna som missbrukar och/eller begår övergrepp mot dem.

Rose Byrne och Mark Wahlberg är ett charmigt par --- hon är mycket roligare än han, men komedi är Rose Byrnes genre ... Stryk det! Hon är bra i ALLA genrer! De renoverar gamla hus och tar sig an tre barn som renoveringsobjekt. Hur naiv kan man vara?

Octavia Spencer och Tig Notaro är lite småskojiga som Karen och Sharon, de omaka socialarbetarna som ständigt smågnabbas och grälar med varandra, och som leder kurser och stödgrupper för fosterföräldrar.

Det här är en godhjärtad historia byggd på verkliga fall. Men det är en lättnad när filmen är över och man slipper de påfrestande ungarna, som är väldigt amerikanska, och dessutom påfrestande skrikiga och pipiga hela tiden.

Egentligen är detta en skräckfilm som är värre än Brightburn!

Sensmoral: ta dig aldrig an några levande renoveringsobjekt, håll dig till gamla hus och möbler, som inte skriker hela tiden!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar