måndag 4 mars 2019

FILM: The Spy Who Dumped Me - Tomma Tunnor Skramlar Mest


"Jag har hört att alla hatar amerikaner i Europa --- men måste folk skjuta på oss hela tiden?"

Regi: Susanna Fogel
Titel: The spy who dumped me
Medverkande: Mila Kunis, Kate McKinnon, Justin Theroux, Sam Heughan, Gillian Anderson m.fl.
Land: USA; 2018
Distribution: Nordisk Film
Aktuell: På DVD, BD och VOD 4 mars 2019

Spionparodi är en genre i sig, för alla James Bond och Jason Bourne och Mission Impossible finns där en Spy Kids, en Johnny English, en Kingsman eller en Austin Powers The Spy Who Shagged Me.
Eller en skojig Spy med Melissa McCartney (Golden globe vinnare) i huvudrollen ...

The Spy Who Dumped Me låter som om det skulle vara i samma genre.

Det är det inte. Det är minst lika våldsamt som Deadpool, utan att vara kul. Mila Kunis går runt med en tumme hon har huggit av i en läppstifts-behållare och ett USB-minne i gömt på ett hemligt ställe där solen inte skiner, medan hon ser uttråkad ut, och Kate McKinnon spelar över för att kompensera för att hennes parhäst inte är det minsta kul.

Folk dör som flugor längs hela vägen, mass-skjutning och ett par mord i närbild i Los Angeles följs upp med mass-slakt i de flesta europeiska huvudstäder, ett helt café demoleras i Wien (där hjältinnorna är de enda två som överlever, förutom agenten som räddar dem) och sedan följer bland annat Prag och Amsterdam och Paris och Berlin. Mord på vandrarhem, mord på kanalbåt, tortyr i övergivet hangar ... Är detta en tågluffar-guide som ska avskräcka amerikaner från att ge sig ut bland alla europer?

Visst låter det bra på pappret med kvinnlig regissör och manusförfattare och två kvinnliga stjärnor i huvudrollerna, men felet är, förutom att filmen varken är rolig eller spännande, att de hela tiden måste räddas av den manlige hjälten. Han spelas av Sam Hearne, kändis från Outlander, en MI6 agent som går fram som en kombination av Bond och Jason Bourne och genmanipulerad supersoldat och Robocop. Han är i princip oförstörbar och röjer inte bara undan alla skumma cafégäster i Wien (alla är tydligen onda agenter) utan även alla skumma typer i en öststats-lada där de båda tjejerna hålls bundna och torteras ...

Och vem är på vems sida och vem är allierad med vem och vem lurar vem och inget av detta är genomtänkt, det finns hur många "plot holes" som helst och det finns så många trådar som manuset ska föja och snurrar in sig i ... att allt är en enda härva till sist.

finalen i Berlin kör döden som underhållning, ungefär som i Hitchcock parodin Foul Play (Tjejen som visste för mycket), lik regnar från himlen och publiken applåderar ...

Yep. Här finns två tjejer som vet för lite, och inte bryr man sig om dem. Felet med filmen förutom att den inte är spännande och inte rolig, och bara bullrar tomt hela tiden,
är att så många actionfilmer idag också försöker inkorporera humor och vara lite roliga. Och de lyckas de bättre med än den här filmen.

Filmer som är roligare än den här: Alla James Bond filmerna och alla Mission Impossible filmerna.

Förutom Austin Powers parodierna och faktiskt: Johnny English trilogin.

En tanke: om tjejerna eldat upp filmens USB-McGuffin i inledningsscenen, vilket de skulle göra, istället för i avslutningsscenen, så hade de besparat både oss och sig själva hela resten av filmen.

BG

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar