måndag 7 maj 2018

FILM: Ted - A Beautiful Mind - För kärlekens skull - Dubbelrecension

Ted Gärdestad (Pålsson) på folkparksturné på "den gamla goda tiden" när folkparkerna och folkhemmet blomstrade.

Regi: Hannes Holm
Titel: Ted - För kärlekens skull
Medverkande: Adam Pålsson, Peter Viitanen, Jonas Karlsson m.fl.
Manus: Hannes Holm
Sverige, 2017
Stella Nova Film
Nordisk film

Efter succén med En man som heter Ove, tar sig Hannes Holm an en annan svensk myt: en pojke som heter Ted. Syskonkärlek, folkparksliv, krossade hjärtan, sol och vind och vatten och en egen måne i universum och en sattelit och härliga dagar ...

Ted älskade kärleken och att spela sin musik (brorsan skrev texterna), men han led också av schizofreni och tog slutligen sitt eget liv. En kontrasternas historia. Men Teds liv har blivit en framgångsrik och ofta riktigt mysig film, en hyllning till folkhemssverige och fornstora dar ...

Det känns självklart att hans berättelse filmatiseras.

Vi vet ju hur sorgligt framgångssagan slutade. Hannes Holm gör som många andra biopic filmare - han börjar nära slutet och går sedan tillbaka för att berätta hur det började och hur det blev så här.

Som om man spelar upp en bilkrasch i slow motion efter vad som såg ut som ett vinnande Formel 1 lopp ...



Väntar man sig en musikfilm ... så får man en del musik. Men så mycket annat.

Men filmen försöker mest att vara A Beautiful Mind - den där filmen där Russel Crowe spelade ett geni med schizofreni - och här ska Ted Gärdestad vara ett geni med schizofreni.

Det genialiska är att kunna skriva musik och det galna är att prata med låtsaskompisar. (Det verkliga geniet, John Nash, som porträtterades i A Beautiful Mind konstaterade torrt att han minsann aldrig sett låtsaskompisar - men skit samma, myten är redan cementerad!)

Det här Alfons och Hemlige Mållgan greppet är rätt uttjatat och även det där att "komma på" att låtsaskompisarna aldrig blir äldre. För det verkar ju ingen annan bli heller. Alla ser likadana ut genom hela filmen.

Skådespelaren som spelar Ted ser ut att vara 30 hela tiden, alldeles för gammal för att spela 14-årige Ted och för ung för att spela 40+ Ted.

Om du jämför med filmen Borg så avverkade man där 3 olika skådespelare för att porträttera Borg (2 av dem var med i flashbacks) och då slutade man ändå filmen när Borg han var i 20-års åldern.

Det hade varit bättre om filmen Ted också valt att fokusera på någonting - en viss period i musiken eller ett visst personligt drama. Som det är nu blir det varken hackat eller malet.

Intrycket man får är att tjejen Lotta Rammel tog knäcken på Ted (hon ser ut som Camilla Läckberg i filmen, och den verkliga Lotta Rammel spelar sin egen mamma i filmen). Han hoppade av turnén med ABBA för att vara med henne och så spolar hon honom direkt.

Ted sitter på tåget och läser tidningsrubrikerna, om hur Borg vinner Wimbledon igen och hur ABBA gör världssucce. Ted har gett upp både tennisen och musiken "för kärlekens skull" (eller för dumhetens skull?) och det blir han knäpp av.

Sedan fortsätter filmen ett bra tag till, en ny tjej och en ny familj kan inte laga Ted som blir allt trasigare.

Det knäppaste är att ge en massa pengar till en amerikansk sekt (scenerna i Oregon är inspelade i Tanumshede) och en svinrik guru säger att Ted måste försaka allt (snällt av gurun att ta hans pengar) och att lyx och överflöd som han är van vid inte leder till lycka. Lyx och överflöd? Den religiöse svinrike gubben har tydligen aldrig sett en svensk folkpark backstage. Det är så långt från lyx och överflöd man kan komma. De som gör turnéer gör det för att möta sin publik och för att göra dem lyckliga, inte för att få lyx och överflöd och rikedomar.

Tomas Ledin pratar förresten fortfarande om världsturnen med ABBA som det roligaste i sin karriär!

Det hade Ted också kunnat göra - om han inte sumpat allt för en Camilla Läckberg lookalike.

Svensk film tycks ha fått pippi på fornstora dar - på den där tiden då Sverige var bäst i världen på tennis och musik och en massa annat. Borg är förresten också med i filmen om Ted.

När det gäller att rata kläderna som han skulle sjunga Melodifestivalvinnaren Satellit i (under Eurovision) verkar Ted förresten inte alls knäpp.

Scenkläderna ser både fåniga och obekväma ut!

Det har varit en del kontroverser kring filmen i media. Enligt Gärdestads dotter, Sara Zacharias, är flera av hans anhöriga starkt kritiska till filmen och har utan framgång försökt stoppa inspelningen. Dock har flera andra av Ted Gärdestads anhöriga godkänt filmen, till exempel Teds bror Kenneth Gärdestad.

Filmen hade en succéartad premiär. Efter fem dagar hade filmen setts av över 135 000 personer. Den 8 januari 2018 gick Ted – För kärlekens skull in som etta på biotoppen.

Något filmen lyckas med är att få Teds musik att fastna igen - låten Himlen är oskyldigt blå sitter som en smäck och man hör den i huvudet långt efter att man lämnat biosalongen.


Ted - För kärlekens skull släpps på DVD och BD den 14 maj --- en film som är värd att ses, och framförallt höras! Se den igen ... och nynna med i sångerna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar