måndag 25 januari 2016

Elin Cullhed - Gudarna

  

Elin Cullheds debut.

”Vi är Bita, Lilly och Jane. Den här boken handlar inte om att någons mamma dör. Den handlar inte om kärlek mellan två ungdomar som har cancer. Den handlar inte om another kille som är kär. Den här boken handlar om oss.”  
 


De tre tjejerna som bildar en pakt ska revoltera mot patriarkatet, men det är en tonårsrevolt som också vänder sig mot hemorten. Denna gång Tierp.
Elin Cullhed
Gudarna
ISBN: 9789127143906
Förlag: Natur & Kultur


Elin Cullhed (beskuren). Foto: Förlaget där fotografens namn inte anges
Bästsäljarsuccéer som Förr eller senare exploderar jag av John Green sågas och drivs med. Fifty Shades-serien och konsekvenserna av att skriva på ett bdsm-kontrakt blir en av huvudintrigerna i Gudarna. Gudarna är en ungdomsroman som är fast förankrad i vår populärkulturella samtid.
Bita, Lilly och Jane är alla är sexton år och bor i Tierp. De bestämmer sig för att bli "gudar, starka och utåtagerande och slå tillbaka mot patriarkatet".
Lilly har sällskap med killen som alla vill vara ihop med. Men vinstlotten är en nitlott, han misshandlar henne. (Att han har fått henne att skriva på ett kontrakt avslöjas senare). Bita och Jane bestämmer sig för att hämnas. Men det räcker inte. Problem sprider sig som ringar på vattnet, "mister man ett står det en tusen åter". De tre inser att de måste tänka större.
Elin Cullheds debut visar en värld där tonårstjejerna i allmänhet mår skit, och läget är extra akut för jaget i berättelsen, Jane.
De tre tjejerna som bildar en pakt ska revoltera mot patriarkatet, men det är en tonårsrevolt som också vänder sig mot hemorten. Denna gång Tierp.
Men det kunde lika gärna ha varit den lilla småstaden i Engelsforstrilogin, där en cirkel med häxor sluter sig samman. Det kunde lika gärna ha varit Fucking Åmål. Det kunde lika gärna varit Kalmar i Kalmars jägarinnor.
Gudarna har mycket gemensamt med tidigare framgångsrika tonårsrevolter och skildringar av frustrerade unga tjejer, som Glappet eller Tusen gånger starkare, men mest av allt påminner huvudpersonerna om tjejerna i Kalmars jägarinnor. Förmodligen är det olyckligt att ha läst Tove Folkessons Kalmars jägarinnor och Sund just innan Gudarna, det blir för likt, för mycket samma historia en gång till, och prosan i Gudarna är inte alls lika stilsäker som den Folkesson briljerar med i sina böcker. Det blir för många upprepningar. Tonåringarna i John Greens böcker, som Förr eller senare exploderar jag, låter faktiskt mer äkta.
För alla som ligger nära sin egen tonårstid, minns den som igår och/eller jobbar med ungdomar verkar det också lite konstigt med förförståelsen och överenskommelsen att killarna är "hundar" (och hundar används här som skällsord). Det finns otroligt många tonårskillar som också blir överkörda, för att de anses vara "fel", är för nördiga, är intresserade av fel saker eller helt enkelt inte passar in på den fyrkantiga plats där de växer upp. Alla killar blir inte curlade. Alla är inte sportiga och framgångsrika och kan välja flickvän efter behag att misshandla.
Boken pendlar mellan högmod och förtvivlan, mellan offer och förövare. Linjerna är suddigare än i ungdomsklassikern Kort kjol. Där övergreppet är solklart och straffbart. I Gudarna är man inte lika säker på slutet, eller vart historien är på väg, eller om det finns något slut. Om tjugo år kommer det säkert att finnas nya Fucking Åmål-revolter i böcker, film och TV-serier och nya arga tjejer som vill ha mer frihet och jämställdhet. Christina Wahldén som skrev Kort kjol hoppades att den skulle vara inaktuell inom tio år. Hon hoppas fortfarande. Det skulle vara intressant att se en ny Gudarna om tio eller tjugo år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar