fredag 14 februari 2014

RECENSION: Den lilla Boksnapparen

En godnattsaga som inte försvinner så lätt
och om boksnapparen sitter där och lyssnar ?och om boksnapparen sitter där och lyssnar ?
Helen Dochry
Den lilla boksnapparen
Alfabeta
Den lilla boksnapparen är en hyllning till högläsningens magiska kraft.
”En mörk, mörk kväll i Boabyn, en kanin vid namn Elina Bryn, läste älsklingsboken sagogryn … När en snappare flög ner från skyn!”
Så börjar den charmfulla sagan om Den lilla boksnapparen. Rimmat och lockande.
På nästa uppslag ser vi hur alla skogens varelser har mysiga små hus som är upplysta och varma av ljus och gemenskap och högläsning av sagoböcker och alldeles ensam utanför sitter det lilla knyttet, förlåt, den lilla boksnapparen och längtar i månens sken …
Vad längtar snapparen efter? Gemenskap? Sagor? Högläsning? Att slippa sitta på en pinne?
Snapparen är så mörk att det är lätt att missa att den är där. I mörkret.
Sedan går vi in hos de djuren som har det bra.
Grävlingarna läser om drakar. Och fantiserar om grävlingar som slåss mot draken.
Igelkottarna läser om häxor. Och fantiserar om igelkottshäxor.
Ugglorna läser om pirater och fantiserar om ugglepirater
Kaninen läser prinsessan på ärten och fantiserar om en kanin som ligger i en väldigt välbäddad säng…
Med stor humor och finurlighet fångar Dochry det magiska med läsning: vad man än läser kan man anpassa det till sig själv och se sig själv i huvudrollen. Om man vill.
Om alla böckerna vore filmade med bara rävar i alla rollerna skulle det vara mindre roligt för alla de andra djuren. Speciellt för de som riskerar att bli uppätna av rävar. Inget vidare identifikationsobjekt.
Elina Bryn fantiserar om en kanin i rollen som den lilla Rödluvan när boksnapparen försvinner med hennes sagobok. Och det visar sig att Elina inte är den enda i skogen som blivit av med sina böcker.
Elina beslutar sig för att leka deckare och hitta de förlorade böckerna. Hon gillrar en bokfälla för boksnapparen som går i fällan. Men här blir det inget straff för den lilla boksnapparen för Elina förstår att boksnapparen aldrig haft någon som läst böcker för sig, så böckerna har blivit oemotståndliga. Mot att alla får tillbaka sina böcker får boksnapparen bli en del i högläsningens gemenskap.
Så vem vet, nästa gång det är sagostund kanske boksnapparen sitter där och lyssnar …?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.